(ingen rubrik)

Ju fler tankar, desto färre återges. Ju färre händelser, desto fler återges: Vaknade sent, rev upp skavsåren, förälskade mig i ett avhugget huvud av paper mache (alltid skall jag gå och bli besatt av sådant jag aldrig kan få), tog med en bok utspelandes under andra världskriget hem från bussätet (det har visst "satsats på kultur" i LLT:s bussar, något de så vackert benämner som BusArt som lär existera i fyra veckor framöver i form av en gästbok fasthängd vid sätena det ändå är för guppigt för att skriva i och ett par gratisexemplar av för de flesta okända författares böcker - en fin idé i en tid var kulturen är döende), lyssnade på delar av 50 Cents album från 2007 (...) och kände stanken av kattpiss i tvättstugan (tog aldrig reda på vad det var). Jag kommer att sitta uppe till fram emot tvåtiden i natt och skriva färdigt brevet jag planerade redan igår men aldrig tog tag i. Dextrosol, någon?
Jag måste arbeta, men skjuter på det. Jösses, allt jag gör här i livet är att sitta på min apelsinhudade och skjuta på saker från datorstolen, vilket påminner mig om att en westernfilm från 1969 snart börjar (jag kommer inte att se den; jag kommer att sitta här och må dåligt över mig själv). Krig i Mexiko med vilda gänget... Yippie-yi-yay?

Nej, nu börjar jag snart att tjuta igen. Det tog 30 minuter för övriga att färdigställa brevet. Jag behöver väl ändå inte en natt?! Jag hatar att jag inte kan göra tråkiga saker. Det går inte och det handlar om så mycket mer än ren bekvämlighet, men vad? Varför kan jag inte? Det är en spärr som sätter ett fullständigt stopp i min hjärna och jag blir hellre sittandes stirrandes ut mot ingenting i timmar än avsätter ett kort intensivt arbetspass och sedan får lov att göra annat tiden som är kvar - utan ångest. Behöver jag den för att veta att jag är jag? Jag, som inte ens vill vara "jag".

Och vad skall man sätta på fötterna den knappa tid man vistas ute om vintern? Utbudet är gräsligt, och jag är inte kräsen, bara pygmé, storfotad och bred vilket kräver en del. Allt jag begär är ett par klackade skor utan spetsade tår och höga skaft.

Kommentarer

OBS! Reklam och spam raderas. Svar på givna kommentarer hänvisas till era egna inlägg och inte till mina, då kommentarfältet inte är något klotterplank! Övriga kommentarer uppskattas och glädjer mig.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0