Laughing with tears in my eyes

En fjärdedels sekund räcker för att gå från stadiet var man är nära att börja gapskratta för sig själv på bussen för att man finner sina egna tankar fasligt skrattretande, till att känna hur det oförberett börjar bränna i näsan (det bränner alltid i mitt onormalt korta luktorgan då gråten nalkas, jag undrar om det är något som gäller alla?) och hur kollapsen är nära. Hur jag plötsligt skulle kunna falla ihop på golvet med ett hejdundrande brak och brista ut i storgråt då den där bubblande glädjen försvinner när man vet att de där fasligt skrattretande och geniala fantasierna som skulle lämpa sig som femstjärniga sketcher (jag säger bara: "Jag går ut och när jag kommer in igen och beställer en Chicago så vet ni att jag egentligen menar en Margarita, OK?") eller rentav en hel situationskomedi i nationell TV aldrig kommer lämna ens huvud och det omöjligen går att dela med sig av dem för någon då de är så interna att man inte själv förstår hur fanken de uppstått.

På fredag skall jag skrämmande nog gå på vad vi kan säga är, tja, personalfest (jag är alltså helganställd som personlig assistent, vilket är det enda arbete jag aldrig skulle finna mig i i framtiden). Buffémiddag på +30-krog med medföljande vin/pilsner-glas, och det kan behövas med tanke på det föraktansvärda sällskapet (även om vad som blev helgens intag känns tillräckligt för ett tag, men roligt hade jag ju till viss del ändå). Jag känner rakt inte för att gå och tilldelas ett salladshuvud vilket lär vara det enda ätbara då människor alltid är lika förutsägbara och väljer tacobuffé, även om det onekligen är spännande att höra vad ointressanta, provocerande tankar dessa varelser har att utbyta mellan varandra. Jag kan inte sprida mina egna, men andras för jag mer än gärna vidare.

Och - jag hatar att det är så här. Jag hatar att jag aldrig kan hålla någon distans, att jag både är slö och lämnad åt mitt öde, att jag äter utan hunger(!) och jag hatar att min kamera är trasig så att jag inte kan fotografera viktiga saker såsom mina halsmandlar och stökmaskarna som snart krälar här.

Bland krösor och sorkar (nonsens)

Jag vann inte, men förlorade ingenting. Så varför känns det plötsligt så jävla tomt? Dum fråga. Jag vet varför, jag sörjer inte. Det är bara beklagligt att du är den du är, och att de som i grunden var likar hamnade på varsin sida om livet och förblev kvar i varsin ände. Man lider med de sammanvuxna barnen, sågar av dem på mitten för att kunna köpa dem annat än specialdesignade dräkter med tio öppningar, men separerade fränder ger ingen en krona för, inte ett öre till nål och tråd för att slarvigt tråckla ihop dem i sidorna och ge det en chans. Påhitt, stolleprov, dumheter, galenskaper, fåneri eller helst av allt: idioti, vill man kalla det. Vill realisterna kalla det. Real - vilket urbota fjompigt ord ni lyckas artikulera fram i bästa dramatenanda då ni ligger med händerna under täcket i era tillpuffade bäddar till dess ära om nätterna.

Ack, ack. Allt är ack så beklagligt. Ack, ack. Aldrig är nånting det minsta behagligt. Och ack, ack, denna krösa borde gå sin väg, kränga sig över ett par gärsgårdar och försöka att inte landa bland nässlorna eller de dragna drängar som ligger och smaskar på ett grässtrå någonstans bland kvigor och röllekor. Men åh, hucklen, var är min huckle? Solen får inte tränga genom min fläckiga hud. Ack, ack, alltid skall man behöva få ansiktet bortfrätt bara för att man önskar gena raskt genom ängen för att slippa huggormar och annat löst ringlande bland blåbärsrisen.

Innan det obligatoriska TV-tittandet: den obligatoriska listan

1. Film: Hollow Triumph och The Lost Weekend, kände jag för att svara, men det finns fler.
2. Favoritlåt: Rebekah Del Rio - Llorando.
3. Band/sångare: Enskilda musiker är överskattade.
4. Tv-program: Har börjat följa flertalet dåliga komediserier om kvällarna.
5. Skådespelare: Cary Grant, Humphrey Bogart.
6. Skådespelerska: Marlene Dietrich, Bette Davis, med flera andra.
7. Mat: Bakad potatis med dubbel fyllning är vad jag säger skall serveras på mitt bröllop, men det där har jag nog inte alls tänkt över. Thai, säger jag.
8. Nummer: Inget.
9. Tecknat: Simpsons, Boondocks.
10. Disneyfigur: I de äldre disneyfilmerna var många av karaktärerna bra, men idag tycker jag inte om någon.
11. Färg: Grön/Brun/Marin. Svart är ju som känt då ingen färg utan ett stort färglöst hål.

VÄLJ DET DU TYCKER BÄST OM -

20. Musik/TV: TV innehåller alltid musik. (Kanske inte Nyhetstecken och Pi då.)
21. Pojkar/Flickor: Damer att samtala, samtycka och umgås med. Herrar att tjänas av och munhuggas med.
22. Rosa/Orange: Rosa. Orange är den värsta av färger.
23. Festar/Sitta hemma: Både och, men inte samtidigt.
24. Sommar/Vinter: Sommar.
25. Dag/Natt: Sommarnatt, vinterdag.
26. Hänger/Tar det lugnt: Är det inte "ta det lugnt" vad som menas med att "hänga"?
27. Tråkigt/Roligt: Hade jag föredragit det tråkiga hade jag antagligen inte funnit det speciellt tråkigt längre?

OM DIG SOM PERSON -

28. Konstiga meningar: Jag kan prata otydligt och osammanhängande, ja. ("Så länge jag förstår det...")
29. Vilken skola går du i: -
30. Har du tagit droger: Det har vi alla gjort i någon form.
31. Har du någon fetish: Ja.
32. Hur långt är du beredd att gå på första dejten: Hem.
33. Hur skum är du: Inte skummare än de stora, sockrade vita/rosa jordgubbarna i godishyllan, men ja, jag är något suspekt.
34. Vilka 5 personer gillar du mest och litar på till 100%: Litar inte på någon till 10 procent, så varför fem till 100?
35. Vad tycker du om själsfränder: Värda att vänta på? Merparten finner dem inte utan finner sig i personen de är tillsammans med med rädsla för att sluta upp ensam.
36. Är det rätt att flirta när man har pojk/flickvän: Nej. Jag klarar inte av de som medvetet går in för att förstöra ett förhållande för sin egen bekräftelses skull genom vetskapen om att man fått en upptagen på fall, och vem vill egentligen ha något med en otrogen person att göra? Hur kan man fortfarande tycka att denne är såpass bra att den är värd att flirta med när denne precis bedragit sin partner?
37. När grät du sist: Igår.
38. Vad är det som du inte förstår dig på när det gäller killar/tjejer: "Vad är ert problem?!"
39. Är du glad: Lättroad är kanske mer korrekt.
40. Varför: Medfödd egenskap.
41. Vilken sak kan du inte leva utan: Eluttag.
42. Kärlek eller lust: Kärlek.
43. Silver eller guld: Guld.
44. Diamanter eller pärlor: Diamanter varar för evigt.
45. Souluppgång eller solnedgång: Soluppgång. Hellre en ny dags chans än en förspilld.
46. Har du någon badat naken: Nej.
47. Sover du med gosedjur: Nej, kudden får anta den uppgiften.
48. Har nu några piercings: Nej. Jag är ren.
49. Vilken färg har dina underkläder just nu: Har bara svarta. Mycket omväxling där.
50. Vilken låt lyssnar du på just nu: Pass. Jag skulle ändå bara ljuga på denna för att det skulle "låta bra".
51. Vad är ditt riktnummer: 0920.
52. Vart vill du åka på smekmånad: USA.
53. Vad är det mest romantiska du vet: Finklädnad, restaurangbesök, elegant inslagen presentöppning, långt iakttagande av mig sittandes i en elegant pose i min eleganta möbel (underhållning på hög nivå), följt av en sparktur under stjärnklar himmel, hela rasket. Jag kan annat, men jag vill inte erkänna det. Då blir jag sentimental.
54. Vad är det första du lägger märke till hos det motsatta könet: PTV eller PTH. Eller inte.
55. Favoritsport: Att utöva själv: Prickskytte och bowling. Att vara bitter över att inte utöva själv: Flertalet kampspoter, boxning, basket, dans(!), skateboarding. Inte polo, curling och hockey, i alla fall.
56. Vad gör dig glad: Presenter.
57. Vilken är nästa cd-skiva du kommer köpa: Köpa musik?
58. Bär du kontaktlinser eller glasögon: Nej.
59. Vilket är det bästa råd du någonin fått: "Skit i det!" Är man en sådan som bryr sig för mycket kan det behövas, medan andra snarare inte bör höra annat än: "Vakna!" Det är mitt råd till er.
60. Har du vunnit något speciellt pris: Nej.
61. Vilka är dina framtidsplaner: Bli en bland alla andra.
62. Vilken är den värsta sjukdom du haft: Svarade på denna i ett tidigare inlägg.
63. Vad gillar du mest, komedi ellr skräck: Smart komedi, men helst draman.
64. Över telefon eller personer emellan: Mellan fyra ögon.
65. Kramar eller pussar: Att pussa någon med dålig andedräkt är uteslutet, att krama någon som luktar illa likaså.
66. Vilken låt reflekterar du dig med:
67. Om du dog imorgon, vem skulle du lämna allting till: Lämna vad? En virusfylld dator, handmuff och några parfymflaskor?
68. Har du några fiender: Ja.
69. Vad är du mest rädd för: Brännskador, att få ögonen utstuckna och hälarna huggna.
70. Skulle du heller vara rik eller berömd: Berömd.
71. Vad är klockan i Albanien just nu: Ni får fråga dem. 
72. Om du hade 24 timmar kvar att leva, vem skulle du tillbringa med tid med: En psykolog.
73. Har du mött jultomten: Jag är jultomten.
74. Om E.T kom och knackade på din dörr, vad skulle du göra: Ringa hem?
75. När var det senaste du pratade med personen du tycker mest om: Det bästa man kan göra är att aldrig prata med den man låtsas tycka bra om, för så fort det är gjort och man lär känna denne raseras hela ens falska bild och så står man där utan fantasifigur att tänka på då allt känns som värst. Enjoy the silence.
76. När känner du dig som vackrast: Har aldrig känt mig vacker och kommer aldrig att göra. Spegeln är min fiende.
77. Har du många husdjur: Ett.
78. Vad har du för E-Mail adress: kabare@spray.se.
79. När var det sist du var ledsen: I kväll.
80. Är du en alkoholist: Jo, det vore ju typiskt mig. Nej.
81. Väldigt onödig info: Är detta, ja.
82. Har du haft tråkigt när du gjorde detta test: Jag har gjort annat under tiden, som att titta på Nyberg & Törnblom. Mycket dålig show.

Var dag är en måndag

Jag säger då det! Oy, vilken kondition man fått med tiden! En gång kunde man bekymmerslöst promenera från stadsdelscentrum till ytterdörr, men idag var det alldeles fantastiskt kämpigt! Nog för att det blåser som en annan orkan, är en 100% rak sträcka vilket psykar en (mig), att jag var så dum att ta min tätaste jacka och vägrar sakta ned för att njuta av asfalten och de numera dräggbebodda 50-talslägenheterna, men kom igen, en kilometer skall inte få en att svettas! Jag vill inte ens tänka på hur mycket jag omedvetet måste ha runnit bort förra sommaren under sexkilometersmilsvandringarna.

Jag hatar att få mina ömma punkter tryckta på. Jag kan inte ta kritik, men det är sådant man måste lära sig. Lika bra att få det bortgjort och ta till sig av den när den är konstruktiv och inte består av ett prepubertalt "det var bara så dåligt av dig!" Så, hädanefter är det min uppgift att se till att jag håller mig i schack. Jag är 20, inte två. Det blir nog ett mantra på det: Jag är 20, inte två. Jag är 20, inte två. Jag är 20, inte två. Jag är 20, inte två. Jag är 20, inte två.
Så. Nu har det trängt in genom öronen och jag är som pånyttfödd! All divalater är borta! Bäst att fortsätta med flåset då innan första snön (jag har inga vinterskor, utom ett par det skriker litet väl mycket lönnebergatiotal om), så att jag kan säga detsamma om det. Att gå av två busstationer tidigare utan att gå in i närliggande butik är väl en godkänd början. Jag har ju ändå ingenting att göra de där tio minuterna när varje dag slutar tolv (gode jag, ge mig en hobby som går ut på annat än att dra kortet genom en ruinerande apparat - jag kan väl åtminstone börja läsa eller skriva?). Ju fler trauman, desto mer för mig att blogga om. Nog för att hela jävla livet är ett enda stort innehållslöst trauma. Igår hörde jag t ex en dålig låt, och när jag gör det kan jag inte låta bli att skämmas. "Varför?" kan man ju fråga sig. Det är inte jag som uppskattar den och ingen lär kunna misstänka det heller då jag sitter själv framför datorn. Möjligtvis de som spionerar på mig genom ogräset utanför fönstret. Jag är ju en så intressant person att man inte kan låta bli.

Hittade mitt busskort jag var övertygad om att jag tappat i lördags (sämsta lördagen). Efter att ha gått igenom alla fyra väskorna (visst har man ett brett utbud av de små liven!), köket och datorrummet hittar jag den vid närmare inspektion i en av väskorna, som utöver det var tom. Det måste ha med ögonen jag nämnde i förrgår att göra.

Tisdag, onsdag, torsdag... vad almanackan än säger är allt en enda utdragen måndag. Då jag skrev rubriken  trodde jag uppriktigt att det var det.

Tillägg 13:00: För övrigt förstår jag inte varför någon väljer en adress som bloggagratis.se när det finns blogg.se.

(ingen rubrik)

Tycker du om stearinljus? Ja, men jag tillhör inte skaran som finner det "mysigt". Jag tänder hellre en lampa med färgad skärm som kan ge sken åt de oanvända stearinklumparna.
Använder du hårbalsam? Ja. Elvital.
Hav eller sjö? Havet, men svenska insjöar med historier om dödsfall vid dem för 110 år sedan är spännande.
Har du någon skrivare? Ja. Har dock inte haft färg i den på ett år. Jag har däremot tänkt skaffa färg i ett år.
Har du någon scanner? Ja, tänka sig. Nu vet ni allt om mig.

Vad har du för väckarklocka? Ingen.
Hur ofta klipper du tånaglarna? Då det tränger på.

Har du hår på ryggen? Nej.
Använder du hudlotion? Nej, jag går hellre omkring och fjällar som en annan rökt aborre.

Sötlakrits eller saltlakrits? Mjuk sötlakrits, hård saltlakrits. Som det bör vara.
Chips/ostbågar/jordnötsringar? Ostbågar eller jordnötsringar.
Tycker du om Dr Pepper? Existerar det idag? Har aldrig smakat någon läsk utöver klassikerna.
Äpple eller Päron? Äpple.

Svettas du mycket? Inte mer än genomsnittet, men jag blir lätt varm.
När klippte du dig senast? Augusti.
Vad kollade du senast hos doktorn? Blodkoncentration. Länge sedan.
Har du fått riktig massage någon gång? Nej. Så obehagligt.
Tycker du om rökt kött? Äter inte kött, men nej, jag tycker inte om det annars heller.
McDonalds/ Max/Burger King eller annat? 9 av 10 luleåbor väljer Max. Den tionde är antingen utböling eller minderårig som inte minns ett dugg innan MD kom hit. Folk var faktiskt emot det då.
Vad är den värsta sjukdom du haft? Blindtarmsinflammation? BPS?
Använder du tofflor/morgonrock? Nej/Ja.
Är du en besserwisser? Nej, men jag tycker inte om att tillrättavisas.
Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dagar sen? Dricker/äter ingenting som gått ut eller går ut under dagen.
Berätta något pinsamt om dig: När jag var 13-14 låg dåvarande sidan gothboyoftheweek.com bland Favoriter och besöktes flitigt. För er som inte kände till den (jag hoppas att ni inte gjorde det) var det precis vad det låter som.

I've got lazy eyes, I feel the magic between you and I

Jag vet inte varför mina ögon ser så groteska ut. Jag vet att ingens ansiktshalvor är identiska, men mina är onormalt annorlunda. Beroende på från vilken sida man ser mig kan man nästan tro att det är två olika personer. Egentligen är det nog till största del det det det handlar om, men hur skall någon annan än jag veta?
 
image232Jag känner mig vindögd och lazy eyed, men till skillnad från Paris Hilton är jag inte multimiljonär och kan vara lycklig ändå. Jag var i vintras hos en optiker för att kontrollera synen just pga oro över det som blivit tydligare med tiden, som menade att där inte fanns några "konstigheter" alls. Hur kommer det sig i så fall att ena ögat är såpass irriterat att jag tänker på det och dess pupill tenderar att ge intryck av att vara dubbelt så stor som den andra på bild? Vänster sida är problemet. Ändå visade det sig att jag hade bättre syn på den. Hur, herr Anders plus efternamn jag inte minns, går det ihop?

Norma Shearer hade ett äkta lazy eye vilket man tog hänsyn till och dolde genom att fotografera henne i vissa vinklar, men det var Hollywood, USA, inte Trollywood eller sämre, Sverige, och vad gör när man står mellan vindögdhet och det? Jag vet inte hur jag skall fungera med ett tillfredsställande yrke i framtiden. Vem anställer någon som ser ut som jag och dessutom beklagar sig högt över det?


Tankarna återkom igår efter att ha sett mig själv fryst, och gissa om ögonblicket raderas innan jag ens hann inspektera det närmare, och likaså idag då jag tittade på film. Jag gick och lade mig direkt för att slippa må dåligt, men fick i stället möta allt på nytt i drömmen var jag kom hem efter en kort vistelse på stan med en fruktansvärd smärta jag inte visste vad det handlade om. Man flockades kring mig för att se vad det gällde, och det visade sig att min ena lins hamnat på sned och skavt in i ögat. Jag var livrädd. Min mormoder, som fått sina egna ögon ordnade med laser under lokalbedövning och därmed var den med störst erfarenhet(?), fick hjälpa mig att sätta den på plats med bara fingrarna genom att först ta ut den och sedan försöka lirka in den, vilket resulterade i både blod och forsande tårkanaler. Grumligheten försvann, men linsen hade gått sönder och min iris fått stora guldgula varliknande fläckar. Det till trots skulle det dröja tre månader innan jag fick träffa en läkare. Tre månader med de mörkaste solglasögon, halvblindhet och rädsla över att linsen skulle falla ut och ögat torkas sönder. Jag fick panik, grät och visste när jag vaknade till att jag måste somna om - om det skulle vara sant, varför jag nu sovit sedan 12 och innan det 03-10. 

När jag vaknar svettig efter att ha legat fullt utrustad i kläder, morgonrock och täcke och går in till köket för att hitta något att äta hör jag hur det knackar på dörren. Det är grannarna - mina föräldrars enda gemensamma bekanta - som varje söndag kommer hit för att spela Chicago. Varje söndag försvinner jag ner i källaren för att slippa deras obehagliga skratt (jag svär att det låter värre än mitt; snarare kacklande än högt) och godisätande i kombination med konstant KOL-hostande. Jag blir arg för att jag 1) inte hinner röra ihop något, får ta ett glas apelsinjuice (jodå, jag har det i kylskåpet, till skillnad från vissa bartenders) och klampa ned till datorn (var blogg.se som namnet själv säger är min enda tillflyktsort) 2) inte får ta del av de 50 kronor från Karamellkungen de kom bärande med och nu sitter och pratar om samtidigt som de smaskar så högt att jag kan höra dem med snäckor (samt en del vax) i öronen, som om de visste vad smak var. De äter vingummin! Jag klarar inte av de som skamlöst säger att de "älskar vingummin". Fråga inte varför, ty jag har ingen annan förklaring än att jag alltid hatat det. Yup. "Everyday it's all about me." Tragiskt men sant.

Tonårsbabianernas övertag

Det är ingen nyhet, men jag upphör aldrig att förvånas - trots att man inte har några förväntningar blir allt alltid ändå sämre än vad man inte vågade tro. Folk är verkligen helt spritt språngande galna. Är det det här människor gör för att fly vardagen? Det är sådana som dem jag gör allt för att undvika. Det är alltid lika roligt att höra storstadsfolket gnälla brett om det skrala nöjesutbud som finns i deras miljonstad, medan de från glesbygden finner det befriande att komma hit för att i samlad trupp gå på en pub som kan ge vem som helst hemlängtan. Inte undra på att man är en klassisk TV-tittare då de enda människorna man ser är dem som stannat vid fjorton års ålder och aldrig kommer att bli en dag äldre, utan fortsätta trampa folk på tårna utan att reagera, utföra offentlig petting/lyfta upp flickvännen gränsle på en bardisk, tappa kondomer ur fickan (den rödklädda 16-åringen - som antagligen var den fulaste 16-åring jag sett på ett tag och jag ser alldeles för många - i fråga hade alltså gått ut med ambitionen om att "få fitta": hur pinsamt är inte det att erkänna för sig själv då han går hem torrhänt?), fisa i folkmassor och skrika gällt i grupp tillsammans med sina "flickor" medan valfri "pojke" står bredvid och brölar som en annan brunstig alfahanne ur en babianflock. Jag förstår varför människor har hemmafester, de är i jämförelse så mycket bättre, men för sådana skall man ha ett sällskap att tala om och det vet  alla att jag inte har. För att skapa nya sällskap är det till råga sitt första sällskap man går till för att plocka ur deras respektive bekantskapskretsar, vilket med andra ord betyder att jag är dömd till ensamhet då det inte är ett alternativ. Om det är så här mänskligheten fungerar så fort de fått i sig fem starka (på medeltiden drack man liter mjöd om dagen och med tanke på hur låg halt folk tror sig bli fulla på, borde Alrik och Albrecht ha varit dyngraka 24/7) tackar jag dock och tar emot. Allt var så mycket bättre på min tid, då folk fortfarande hade klass (nej, inte medeltiden, jag gillar inte struthättor).

Och ja: Att DJ:n hellre spelade Basshunter än LJ kanske säger en del om stället med och inte bara dess besökare. Ingen god discjockey går i ovetskap om vem LJ är. Köp mig ett par hörlurar, lär mig snurra en skiva och jag kommer att göra det där så mycket bättre. Ingen god människa vill inte festa till crunk. Även om den måhända glorifierar livsstilen ovan är det ytterst få fans som gör det. I stället är de ofta ovanligt skärpta (se bara på mig) och har genomskådat leken, medan de som försöker attrahera omgivningen genom att räta till sina inkörda byxor till tonerna av svensk eurodance med Piff och Puff på sång inte vill hellre än att böja sig framåt och vidröra tårna, vilket jeansen från BikBok dock brukar vara aningen för små för. Inte för att de nu bryr sig om några sprickor. Ju fler desto bättre!

Och ja #2: Att baren inte hade något så simpelt, så billigt som apelsinjuice tillgängligt gör det bara ännu värre. (Vad dricker de egentligen? Vodka och tjurpiss?) Då vet man att det är dags att gå - och efter det aldrig mer gå ut.

CC the OG

- Aw, det finns inga gangstersaker här!
- Du tittar i en jotexkatalog.

XXX XX XXX XX XXXX XX

Jag avslutade för tidigt, men hade (förståeligt) omöjligt kunnat fortsätta i åtta timmar (jag är efterklok, ja). Jag mattades ut helt och sov därefter bort kvällen (gott för första gången på länge, allt omkring kändes behagligt och ofarligt), som om kraften sugits ur mig för att sedan fylla mig med en färsk energi jag inte känner igen sedan tidigare. Hade jag fortsatt vara vaken hade jag förmodligen gått i oro över att ha förstört något, men allt jag kunde var att ligga ned och i samma stund som jag slöt ögonen hamna i en tung (som efter ett fjorton timmars arbetspass - eller något vi som aldrig utövat ett bara kan föreställa oss) men inte alls djup utan snarare skör sömn, och känslan jag har nu är långt ifrån samma som för sju timmar sedan (jag är dock fortfarande trött och skulle egentligen behöva ytterligare vila hellre än att vakna till 04:00 för att se "COPS" häkta ofelande prostituerade som bara gör vad de behöver och dunka torskarna i ryggen med ett uppmuntrande "gör inte om det bara" , men man får ju inte missa alla dåliga morgonprogram!). Det är varken positivt eller negativt, men annorlunda. Jag skall inte tala om det. Det får gå som det går och går det inte alls är det inte meningen. Jag skall inte tänka på det. Jag går och lägger mig framför videon med mina tiokronorsbobbypins och planerar skaplig drinkblandning inför kvällen i stället (inte för att jag har mycket att välja på; det blir en hälsosam juiceröra). Kanske litet cellulitkräm kan vara på plats med? God morgon, trogna, otrogna, okända vänner och stalkers.

(XXX XX XXX XX XXXX XX)

(ingen rubrik)

Gjorde litet (o)nödig shopping idag: Kjol, ljus och rökelse. Det är billiga ting man får unna sig och önskar att man hade större användning för än man tar sig. Har nog omkring 100 doftstickor som legat i år och dar (en kartong kinesiska däribland som jag - hör och häpnas - fick då jag var tretton), men det är dags att ta upp det igen. Avslappningen och renandet från svarta tankar gör det värt att städa så att man har en bestämd plats att hämta ny kraft från. Klistra igen ett par kartonger och kasta i soptunnan då allt är för oanvändbart för att skänka till ryska barnhem. Det kräver inte mycket. Hur kan man prioritera tomheten framför sin själ? Skärp dig nu, din försoffade hagga innan jag bränner ditt ansikte med vekens låga.

Igår hämtade jag ut paketet från 11. Både mängden ögonrengöring och hårtvätt var större än jag trodde varför det var väl spenderade pengar. Fick med prover av den sockervaddsparfym jag inte passar i, men till min glädje kom idag en provflaska av Lancomes Hypnose med posten (som S fått med Damernas Värld, förstås). Allt i allo-dofterna var också överraskande trevlig: det luktade verkligen december (förhatliga månad).


På lördag blir det klubb och sura miner. Även om jag gillar att göra det som kallas festa (så ungdomlig jag känner mig), är jag i botten en "mysig hemmakväll"-tönt som tycker att timmarna innan galej är asjobbiga och inte alls förväntansfulla, men det är sådant man inte får erkänna för sig själv eftersom man då blir bekvämt sittande månad efter månad utan att se något annat, utan att bli sedd.
"Åh så mysigt med hemmakväll! Vem skall du vara med?"
"Ja, det blir en romantisk träff på tumanhand med Cheese Doodle och 'Doobidoo'. Kanske kommer Milkduds förbi
en sväng, så det kan ju bara sluta på ett sätt, om ni förstår vad jag menar."
"...Wha?"

Inge Livs mistress på nya äventyr

kan du visa dig ute helt osminkad?
Underlag är ett måste för att jag skall våga mig ut (det handlar ändå inte om mycket). Utöver det; ja. Jag har fet hy med torra partier och får lätt om än litet utslag (det låter värre än vad det är, jag är ingen salami men desto mer besatt av att dölja min fulhet). Ja, mina tonårsproblem kom först efter arton. Innan det hade jag inte en enda finne, men det beror mycket på medicinen.

nämn någon skönhetsprodukt du aldrig skulle klara dig utan?
Se ovan. Foundation, puder och läppstift på det. Läppstift är mitt trademark och ger min hemska ankmun litet bättre form än lipgloss.

kajal eller eyeliner?
Eyeliner.

vad är dyrt smink för dig?
Plus 60 kronor. Egentligen 40, men för det får man ju ingenting (knappt en dålig ögonskugga från H&M, väl?). Jag är en snåljåp (en generös sådan, jag älskar att ge bort gåvor).

vad skulle du aldrig sätta på dig?
Catsuits, vita byxor (egentligen ogillar jag att bära byxor ö h t, mina ben är för korta, men shorts/capri med strumpbyxor är fint och en av få saker som gör en längre), string (känns väldigt mycket "slutade vara modernt kort efter millenieskiftet", jämfört med då säljs få stringtrosor i butikerna nu), träskor, baggy (offentligt, alltså, privat är jag en jävla luns), långkjol, blommiga klädesplagg,  guld-/silverleggings (metall är för musik, inte ben), stilettklackar, underbystkorsett, batikkläder, caterpillarkängor.

vad är det fulaste en tjej kan ha på sig?
Jag klarar inte av tidlös elegans kombinerat med fetishtema, flertalet piercings och färglagda tatueringar. Det är bara så fel rätt igenom. "Skall det vara så skall det vara." Jag mår alltid lika illa av att skumma genom dessas helgongallerier: Fingerwaves, cigarettmunstycken och septum är inte snyggt tillsammans. Syntetdreads, trasiga strumpbyxor och platåkängor är inte heller vad jag väljer att kalla stil. (Tråkigt om någon skulle ta åt sig nu. Å andra sidan, varför ursäkta sig? Det är ju bara min åsikt, som jag säkert är ensam om.)

och det finaste?
1) "Kritstreck och hatt." (En tvångsmässigt upprepad sammanfattande fras. Måhända lider jag vokala tics?)
2) Fuskpäls och välformade ögonbryn. Men det finns mycket som klär en dam oavsett stil. De flesta passar inte i det (och då hamnar det genast på fulastelistan, jag är väldigt kräsen då det kommer till det modet), men är desto vackrare i annat.

vad är fulast på en kille?
Nakenhet, blöja, makeup (utöver på scen), blonderat/rödfärgat/hellångt hår och hästsvans, tigtha jeans, bombarjacka, höga kängor, rave, My Little Pony-tryck(?), stickade tjocktröjor (vad sägs om en lusekofta?), djup ringning, 60/70-tal, lack & läder(!), djurmönster, mustach, helskägg, nedhasade byxor med halva baken blottad (skräckexempel #1 åker buss 9, så att ni vet vad ni skall undvika eller besöka för ett gott skratt), putande bak, potatisnäsa, jeansväst, haute couture, stormhatt, krås, brylkräm och quiff. Det blev visst en del. Så kan det gå.

och vad ska en kille klä sig i för att behaga dig?
1) "Kritstreck och hatt."
2) Som M&M: Baggy, yet classy.

är du trendmedveten?
Det är alltid spännande att se vad som gäller för årstiden, men jag har inget intresse i det. Olika kedjor ger olika trender. Det blir mycket att hålla reda på. Däremot vet jag minsann att Lindex serverar lila för andra året i rad medan KappAhl inriktat sig på kontorslook.

dömer du människor efter deras yttre?
Jag tillhör den barnaskara som gärna undviker det, just eftersom man vet hur man själv föddes, men när det kommer till extrema outfits dömer jag med tanken "MEN SNÄLLA!".

vilka tre inre karaktärsdrag värdesätter du högst?
Dum, dummare, dummast.

skulle du kunna ha ett förhållande med någon som var fin på insidan, men långt ifrån lika fin på utsidan? 
Jag tenderar att falla för fulsnygga personer, har enbart gjort det hittills.

beskriv dig själv med tre ord!
Ball, ballare, ballast.

har du några talanger?
Jag är en god människokännare (förvisso yttrar många den klichén, men 70% vet inte vad de pratar om) och tenderar att "känna av" personer jag aldrig tilltalat. Ibland skräms jag av hur mycket som visat sig ha stämt.

hur är det med karaktären?
Nej någon sådan har då jag rakt inte!

går du upp när väckarklockan ringer?
Nej. Jag ligger kvar med alarmet tjutandes en halvtimme i bakhuvudet, halvsovande och oförstående om vad det är som låter.

du har bestämt att ha en vit helg. men så får du nys om värsta festen. vad gör du?
Jag behöver inte bestämma mig för vita helger. Det har jag så ofta ändå. Är det fest så går jag, förutsatt att jag är välkommen då. Det värsta jag vet är då människor drar med sig oinbjudna utan att försäkra sig om att det går bra.

hur blir du när du är packad?
Jag är knappast ensam om att det berusade tillståndet beror på vilket humör personen var på då den tog för sig av glasen.

minnesluckor?
Nej, och även om man glömt något, hur skall man då veta detta om man inte är medveten om vad som skett?

har du nångång blivit ombedd att gå från nån krog?
Nej, jag är en av de som "sköter mig" bäst vid krogbesök då jag är uttråkad större delen av tiden.

And I can't even see your face, I've never heard your name

Jag orkar inte skriva längre. Jag har ingenting att säga, orkar inte vältra mig i vare sig det ena eller andra. Inga tankar är värda att minnas, inte om hundra år, inte om tio minuter. För att göra en lång historia kort: Jag är sjuk, du är sjuk, allt runt omkring oss är sjukt och du borde gifta dig med allt runt omkring oss, grunda ett sjukhus för tölpar som ni och vara först i Sverige med att införa aktiv dödshjälp och då ni gjort detta skall du vara först att lägga dig ned, men inte i den säng du drömmer om att befinna dig i om kvällarna då du tröttnat på dina egna kvalsterfyllda lakan fyllda av svett och synder du minns från förr med blandad känsla. (Du trodde att du älskade henne, men det visade sig vara lögn och allt som var acceptabelt är förhatligt nu varför du inte vill hellre än skära händerna av dig när du tänker på var de varit, precis som hon önskar att hon skurit av dem först, innan du stängde dörren om dig och tog bussen till Jysk Bäddlager för att titta på nya påslakan. Obehagligt tunna, himmelsblå eller urblekt klarblå lakan med kinesiska tecken i mörkgrått eller urblekt svart och en simpel spotlight att rikta mot dem då du önskar svettas rejält. Äntligen kunde du leva ut din kärlek för dålig smak, både i den egna sängen och andras. Du är det yttersta beviset på mänsklighetens ruttenhet. Att högakta dig och njuta av ditt sinne såväl som kött är den värsta formen av självförnedring någon kan utsätta sig för och ovetskapen om det gör dem till en av dina. Dina tappra soldater som kör över allt i sin väg, allt för att ta dig i försvar angående något de inte känner till. Vad vore du utan dem som till och med andas åt dig?)

Det är ett under att jag inte tappat bort mig själv

60% av den vakna tid jag inte sitter vid datorn (vilket då är mer än 60%, men hur litet man egentligen gör timme efter timme framför den är otroligt, det är inte ens en rolig sysselsättning - hade jag bara haft något vettigare att ägna mig åt hade jag gjort det) går åt till att leta saker. Nu senast; en 40-sidig bunt papper. Har gått igenom varenda rum utan resultat och har jag inte hittat dem hittills lär jag knappast göra det senare. Det blir till att hålla extremlåg profil och välkomna den fejkade utmattningen. (Numera är dock att slå en flaska i huvudet på dig det enda jag vill. Det finns en sak man bör passa sig noga från att göra och det är att 1) lägga handen på en varm spis 2) anklaga mig för något som inte stämmer. Nu gäller detta förstås inte dig, ty för mitt eget bästa bör jag lämna flaskan på hyllan. I stället blir det jag själv som får ta smällarna från undertryckt ilska - som det alltid är. Att räkna till tio fungerar bara på film.)

Det är ett under att jag inte tappat bort mig själv. Fast det kanske är precis vad jag har?

Let it rain down on us

Vilken härlig dag! Efter att ha stått två timmar framför spegeln - varav den ena gick åt till att torka bort den härskna men dyra MUS-foundation som sprättat över hela toaletten, sopat upp glasbitarna och bytt den parfymerade sand som ger en andnöd (vilka säljs sådana för? lata ägare likgiltiga inför sina djurs behov som byter åt stackarna en gång i veckan?) i kattlådan då även den var full i underlagskräm och splitter - ställer himlen om sig från ruskväder till syndaflod. Resultatet för att inte gå miste om 60 minuters konstant suckande kunde fortare givits genom att direkt slänga sig med det smidigaste flodhästplask ned i det intilliggande vattnet. Paraplyet vändes ut och in var tionde meter och jag kände mig som en misslyckad Mary Poppins redo för att byta ut kappan mot tvångströja. Det är inte klokt hur ynka tjugo minuters sammanlagd vistelse i regnblåst kan göra en på dåligt humör. Hur bortskämd får man bli? Det är vad som gör mig förbannad. Det är vad får mig att skrika högt. Att jag faktiskt låter mig bli eld och lågor av ett genomvått ansikte och dyngsura tyger. Framtiden står på spel, och det kan jag överleva. Vad är då fyra centimeter fallande vatten? En flugskit på fönsterblecket?

Det tär att vara upprörd. Sov bort kvällen efter en hemsk viktväktarlasagne med bladspenat nedsköljd med den lika hemska läskedryck som aldrig blev förtärd i lördags och känner mig nu alldeles mörbultad. Jag är tvungen att börja ligga i mitt rum igen för nacke och ryggs skull. (Och precis nu låter det som om en halv skog skall välta över huset. Jag undrar om försäkringen täcker det?)

Filmstund har guld i mund

image239Hemtagna filmer att se under veckan:

Ball of Fire (1941)
A group of ivory-tower lexicographers realize they need to hear how real people talk,
and end up helping a beautiful singer escape from the Mob.

Dinner at Eight (1933)
Social climbing Millicent and Oliver Jordan throw a dinner for a bunch of New York
society types, each of whom has much to reveal.

Ja, det tar fortfarande en natt för mig att få tag på två filmer, ibland det dubbla (är det bara mitt ADSL eller skall det gå så sakta?). Hade ytterligare fem sedan länge sökta på nedladdning då jag givetvis stänger ned programmet utan att ta reda på vilka hastigt framklickade hubbar jag fann dem i (tips på var god rörlig bild finns att tillgå uppskattas). Gissa om jag strålar.

Och för er som inte vill gå miste om en del av historien: Drottning Christina (1933), Greta Garbo. 20/9, 13:55 i SVT1.

Vissna blommor ljuger inte

Undvik allt som pinar ditt hjärta, allt som plågar din kropp: ungdom och blomning är snart förbi.

Det är svårt att säga, men det måste göras. Jag vill inte sluta här. En dag i taget-tänkandet gör mig tokig. Aldrig kommer något att ske ifall man inte kommer fram till vad som skall stå på morgondagens schema. Varför hålls inga seriösa kurser i hur man skall uppnå sina livsmål? Därför att det inte finns några specifika riktlinjer? Därför att de som uppnått dem drabbats av storhetsvansinne och inte vill dela med sig av sina saftiga kakor? Varför kan ingen bara arrangera min vardag likt dåtidens äktenskap? Ge mig en handbok min enda uppgift blir att läsa och göra exakt vad som är tryckt. Jag kommer inte att protestera bara jag får någonting gjort.

Varför är man så dum att man tillåter sig ha drömmar? "Det är det drömmar är till för" sagt med ett bländande svettigt, hängselprytt Charles Ingalls-leende räcker inte som förklaring. Jag går hellre nollställd än enbart tänker på vad som är utom räckhåll och i slutändan vill få mig att dö då jag vet att allt jag har att falla tillbaka på är fantasier.

Det perfekta sättet att avsluta sin helg på

Jag tänker fortsätta att fylla på listor söndagen lång.

Något smeknamn? Lola, C.

Vilken är din favoritdryck?
Vatten, citrusjuicer med fruktkött, Kiviks svartvinbärsdryck.

Tatuering?
Jag har bristningar och det räcker. Fina mönster litet här och var! Några body modifications behövs inte heller för celluliterna.

Kroppspiercing?
De brukar sitta på kroppen ja. Och nej.

Hur mycket gillar du ditt arbete?
Jag avskyr det, både det jag har och kommer att behöva ta.

Favoritsemesterort?
Har bara semestrat en gång, och det var ingen höjdare.

Drömresemål?
Möjligtvis Staterna, Latinamerika och Italien, men tackar inte nej till någon resa (såvida den inte bär till Frankrike som jag gäspar bara av att tänka på, och fulare språk får man söka under stock och sten för att hitta). Att göra en sista minuten-resa är min dröm.

Någonsin varit till Afrika?
Nej, men det vore en upplevelse.

Någonsin stulit en trafikskylt?
Nej, men ett helt trafiklyse då jag var 7. Jag tog med det till fritids, fick det att lysa och där blev det ståendes ett år. (Jag vill gå på fritids! Jag älskar att stoja, leka och hitta på sattyg!)

2 dörrar eller 4 dörrar?
På bil eller hus? För bilen är fyra det enda tänkbara medan huset endast behöver en ytter- och balkongdörr.

Salladsdressing?
Ja tack, men bestäm ni vilken. Jag äter det aldrig och har ingen koll alls.

Favoritpaj?
Blåbärspaj. (Men ananaspaj med kokos och glass är också gott.)

Favoritnummer?
Inget alls, men 3 och 8 sägs ju vara magiska nummer.

Favoritfilm? 6 points, Ett hål i mitt hjärta, Järngänget. Vad annars?

Favorithelg?
Har ingen. Påsk är dock den som intresserar mig minst. Vädret är dåligt, gult är fult, tiggande påskkäringar förtjänar ett kok stryk, björkris i en kruka är inte estetiskt tilltalande och påskägg med blekt choklad är ingenting för mig. Halloween hade varit roligt om man bara haft någonstans att visa upp sig på och som inte är sammankopplat med "spratt eller snask". Att klä ut mig är det bästa jag vet.

Favoritdag?
Torsdag, eftersom man då kan se fram emot fredag. Fredagen i sig har en lördag framför sig och det är aldrig positivt med tanke på söndagen följt av måndag. Jag är så härligt positiv!

Favoritmärke på kroppstvål?
Föredrar duschkräm.

Favorit TV-program?
Simps-diddley-impsons och det vet ni.

Favoritdoft?
Kenzos Amour. Kärlek från första sprutet.

Vad gör du för att koppla av?
"Chillar" framför TV:n som så många andra.

Hur ser du dig själv om 10 år?
I spegeln, på film. Om jag fått behålla synen, då.

Vad gör du när du är uttråkad?
Bloggar. Märks inte det?

Vad blir du glad av att få?
Uppmuntran, upprättelse, något jag kan ge ett härligt svar på tal på utan att behöva återkomma tio minuter senare med en lapp i handen och säga att "vänta! jag kom på vad jag skulle ha sagt nu!".

Boondocks säsong 2 (sidospår: "& åldersskillnader")



"That's what you call winning... a niggas nuts in yo face?"

Äntligen! Att trailern inte var mycket att hurra för är en annan sak (av den att döma tror jag att säsong ett faller mig bättre i smaken). Vinjetten höjer den ändå.

Om ni bara var dubbelt så gammal, Huey! Den intelligentaste och sexigaste 10-åringen utöver minipimpen jag och M passerades av i somras (OK, han var litet äldre). Tala om att han "walked the walk". Sådan självsäker hållning hade småstadssgossarna inte på min tid och om han bor kvar här om tio år, och jag är såpass misslyckad att jag också gör det, kommer jag att lägga in vad som i folkmun kallas för "stöt", ty han lär behöva omväxling då de partytoppsbärande plattångsanvändande tonårsflickorna kommer vara "all over him" (denna svengelska!), medan min generation måste dras med de som en gång var snusraggare och bratwannabes på Olivers Inn för att inte bli stämplade som 30-årskrisande föredettingar, vilket är rätt lustigt då detta till större del gäller kvinnfolk. Äldre män ses - inget nytt på västfronten - som virila och är eftertraktade av i princip varenda kvinna (se: George Clooney, John Travolta, Denzel Washington, David Gahan, Johnny Depp, Joakim Thåström och Brad Pitt, samtliga över 40) trots att det i biologin är motsatsen som gäller (men nu skall jag inte låta det övergå till vetenskapslektion hur spännande det än är). De grå tinningarnas charm är inget som får mitt hjärta att bulta fortare.

image235En äldre partner (+4 år) finns ö h t inte med i mina tankar då jag är väldigt mån om min ställning på toppen av berget och tyvärr antar för många (som tur är inte alla) yngre automatiskt en passiv roll i förhållandet med en mer erfaren man/kvinna, och jag vill inte vara den som sitter som ett frågetecken då det talas om sådant jag är för ung för att känna till. Andra får såklart gå igång på det, begynnande flintar och förstorad prostata (vem är jag att lägga mig i deras livsval?), men jag vill inte vara någons lärjunge. Är det någon som skall domdera och inneha störst allmänvetande (intressefrågor gör detsamma) är det jag! (Ja, det är nog delvis därför jag är ensamstående och inte bara p.g.a. utseendet: Ingen gillar en kompromisslös vrålapa och det enda värre än en kompromisslös vrålapa är två.)

Nej, jag är inte det minsta intresserad av småbarn om ni som känner att ni måste hållas gravallvarliga 24/7 börjar fundera. Det är ingens fel att serieskaparna kommer upp med så fantastiska karaktärer. Jag var lika betuttad i Vargen och våldsamma, asociala Raphael som barn (ni vet, Turtles är dessutom "teenagers"), och hoppas sannerligen att det inte gör mig till zoofil. Sheesh! Jag kan lova att jag till 100% är mindre perverterad än er hur slutna ni än är i era relationsfrågor. Jag lever för tusan i celibat. Det kommer jag att göra till den dag jag på ett sinnligt sätt får ta ifrån en ung spjuver sin ärbarhet. Nej, det sista är dravel (eller?). Lär er skillnaden innan jag blir uppriktigt stött!

Stinkface, don't think you can't be replaced

Det finns de som känns ofräscha vad de än gör. Det är förstås ingenting man säger (varför såra någon i onödan?) utan låter dem ovetande leva med tron om att de inte alls ser lika skabbiga ut som dem de själva äcklas åt.

Jag fasar inför att vara en som trots peeling, lotions, städning, inpackningar, munskölj, doftvatten och gud vet allt känns skitig, ty man vet ju aldrig hur omvärlden ser på en och tänker angående ens hygien ("hon kan ju inte ha duschat på två veckor"). Kanske ses man just som de jag talar om? Någon som tror att hon/han är välvårdad p.g.a. nya kläder, dyr kosmetika och kan lukta sig till svett på långa vägar, men som egentligen har "skunk" skrivet med svart tusch i pannan. (Varför det är så vet jag inte.)

Jag har ett par gånger fått bekräftat att så inte är fallet (efter att blivit tagen för en vandrande noja) varefter min oro lagt sig för att återvända då människorna som nyss "godkänt" mig själva har en skunk i sin närhet utan att reflektera över detta, men någon vidare undersökning är inte tänkbart . Vem stannar egentligen upp för att lukta en galning under tröjärmen och frivilligt gå frågerunda utan pris med temat "hur framställs min uppsyn?": 1) Sliten, loppbiten och omatchande X) Ren som en blomma 2) Svar uteblir, uppkastning pågår!

Sedan har vi de som om de så klär sig i en sopsäck och urblekta hoodies ser välputsade ut. Lyckans mögelfria ostar som inte behöver oroa sig för det. Att en smutsig vänskap kan dra ned en fräsch person (det är precis som med ögonpigment; brunt dominerar blått, chansen att en frisk fläkt upphöjer en smutsfläck är alltså liten, men nu pratar vi inte om gluggar) är dock ingen nyhet: Att man blir som man umgås är ett faktum.

Nej, nu skall här duschas! Jag använder det sista som finns kvar av duschgelen från Body Shop (passionsfrukt) och därefter blir det inte mer av den förrän till höstlovet då jag tar flyget ned till Stockholm och fortsätter mot Värmland eftersom Luleås butik ersattes av Lush som jag inte alls gillar. Ja, jag flyger. Aldrig mer sitter jag 19 timmar i sträck bredvid ett gäng snapphanar, 13-åriga Veckorevynläsande godissmaskare och alkoholpåverkade fotbollshuliganer utan att vare sig våga gå på toaletten eller äta.

Juletid & semptemberfrid?

image234Julklapparna är avklarade (jag vet, jag kan omöjligt kalla dem det; låt oss säga presenter för att vara korrekt och tråkig). Jag orkar inte vänta på årets värsta vecka som ger total livsångest och får en att överväga att likt George Bailey i "It's a Wonderful Life" hoppa från en bro, och då utan räddande ängel på jakt efter sina vingar inblandad. Jag vill inte sitta ensam framför datorn på en sådan dag. Med glitter, perversa tomtemasker med flätad mustach, risgrynsgröt med en mandel som får stackars fars tänder att fara all världens väg, julotta med en rödklädd Agnes, 46, som aldrig lärde sig att tänka för sig själv, återkommande filmer med jultema var givetvis mirakel inträffar i varenda en, frånstötande plockmat (som om inälvsmat och kokt potatis skulle vara det minsta exklusivt), stjärnor i fönstret, tända ljus som sätter eld på gardinerna, vackra kort (se ej bild) som bekräftar ens betydelse och paket inslagna i annat gulrött än Kvantumkassar.
 
Traditionsenlig som jag är önskar jag inget hellre än att fira jul med den självvalda familj som inte finns. O, så lycklig jag skulle vara då, bärandes ett brunt förkläde innanför min kära fuskpälskrage med mitt platta i den gladaste hemmafrufrisyr 50-talet har att erbjuda och sjunga "Det strålar en stjärna" med den värsta av stämmor medan jag sittandes i min skogsgröna fåtölj i nyrokoko öppnar mina dyrbara klappar innehållande smycken, hattar, kläder, parfym, vapen, puder, filmkamera, fjäderprydda hemmafrutofflor matchande min hemmafrufrisyr, serviser, möbler, ekorrbroschar, ansiktscremer, årsprenumeration av Husmodern, presentboxar med småkrafs ingen vill ha, sedelbuntar, bantningspiller, tryffel och allt annat en fin dam behöver!

Med mina präktigaste av präktiga drömmar i åtanke föredrar jag att med förbruksvaror muntra upp mig själv (då jag inte fick ersättning för skorna jag lade ner 600 kronor på kan det behövas) under en tid då det fortfarande är möjligt. 

Toni&Guy Platinum Blonde (precis vad det låter som; schampo som neutraliserar håret och ger det liv och lyster)

Talika Lash Conditioning Cleanser (makeupremover som tillför fransarna fukt och bevarar dess naturliga lyster)
Joey New York Quick Blackhead Dissolver And Pore Minimizer Gel (avlägsnar pormaskar)
Aroma Mist, Christmas Collection: Frosty Pop & Gingerbread (rumsdoft/kroppspray - här kommer eländet in)
Les Plaisirs Nature: Eau de toilette Kokos + Kroppslotion (i toppen av en palm på en fjärran tropisk ö)
Jardins du Monde: Duschgelé med kakaoböna från Afrika (mycket syntetisk kakaoböna, dock)

Ja, bara en sådan sak som att jag ser 14 september som vinterns början och redan börjat tänka på 2008 kanske ger en inblick i hur fruktansvärt fort jag anser mitt liv passera mig. Att jag ser mars 2007 som "ett år sedan" likaså. Så litet händer i mitt liv, att jag fortfarande minns allt som om det hände i förrgår morse (jag minns allt jag tänkt under det och det ögonblicket, allt jag haft på mig, alla konversationer jag haft 100% ordaggrant, och så fortsätter det). Varje månad är som en vecka för mig.

Stympa mig

Jag hatar mig själv för att resultatet av allt jag gör alltid blir det sämsta. Jag är olycksdrabbad och förstår fullt varför jag hatas lika mycket som jag hatar mig själv och hur jag framställs. Var jag än hamnar, vad jag än gör, lyckas jag alltid förstöra det på något sätt genom min blotta närvaro. En obetydlig mening (eller bara ett ord) räcker för att allt skall gå åt skogen. Jag tänker - på riktigt denna gång - aldrig mer öppna munnen utan tacka och ta emot det jag aldrig får. I grunden har man ingen annan att tala med än sig själv då det inte finns någon som önskar lyssna. Och trots att ingen gör det, lyckas jag ändå skapa en dålig atmosfär, bli skrattad åt, smädad och frånstötande. Då vet man att botten är nådd.

Det är precis som det urlöjliga bland urlöjliga populära horoskopet cirkulerandes på internet säger : "Du är konservativ och rädd för att ta risker. Du är kort sagt en feg fjolla. Ingen Stenbock har någonsin betytt något. Du borde ta livet av dig."

Jag borde ju det, ja. En äckligt fet levande negativitet, ett brinnande hatiskt, överkänsligt och fult (till och med progeribarn - som under sina sju levnadsår får åka på fler vänskapsmöten än jag någonsin kommer - och de födda med trekilostumörer i ansiktet ser bättre ut än jag, både bakom och framför den) kräk kommer aldrig att betyda något. Inte ens för sig själv.

Uppdatering 16:00: Visst brände jag maten, både vid första och andra försöket. Jag går ner till källaren, glömmer allt vad matlagning heter och känner plötsligt en bränd lukt från köket (som jag hoppas inte är kattskrällets svans, men givetvis är det mat från Hälsans Kök till ett värde av 40 kronor, härligt!). Jag får äta grovlimpa och keso. Nej visst ja, keson är slut och limpan har gått ut, och någon riktig rätt står jag hellre över än att tampas med. Varför förvånas jag inte om jag står rörandes ihop sockerkakssmet 01:30 i natt?

Ätstördhet & gamla plågor

image221Hatar världen mig? Som om det inte var nog med mitt paket, stöter jag på en gammal klasskamrat precis då jag står vid godishyllan och tänker att: "ja, det var länge sedan jag åt godis, och jag behöver något sött". Så ironiskt att klassens vandrande valspäck fyra år senare står och plockar åt sig godis (som f ö är härsket). Vad ger det för uppfattning om någon som dessutom gått upp så otroligt mycket i vikt? Givetvis att man vräker i sig på daglig basis! Det är så allmänheten tänker därför att vi omedvetet lär oss att fördöma andra människor; feta som magra (utöver på catwalken, men heroin chic-anhängares ideal ser ju helt annars ut än allmänhetens, var endast en 38:a är OK). Jag är likadan vad gäller överviktiga eftersom jag känner med dem (som fet är det ett rent helvete att köpa mat, och det är något alla överviktiga har erfarenhet av, varför jag hellre skickar pengar med mina föräldrar än går själv även om jag så bara skall ha en burk majs och quornfärs), även om jag inte är öppen med mina tankar och snarare lider å deras vägnar än att se ned på dem, för det gör jag inte (jag ser ned på alla oavsett utseende).

Det är inte så att feta inte behöver äta för överlevnad, men oavsett om de med de för trånga byxorna beställer en dressingfylld burgare eller sallad finner alltid någon ett fel i det; antingen äcklas de eller skrattar åt "fettot som försöker vara nyttig" (alla vet väl att fetton inte uppskattar sallad). Det problemet ligger helt hos oss själva och slängen ätstörningar varenda i-landsmänniska tycks ha, ty ätstörningar handlar om mer än vad man med problematik själv stoppar i sig. Det handlar om "friska" personers attityd gentemot de som inte passar in i ramen för deras egna tankar om de korrekta ätvanorna och den perfekta kroppen - även de lider så uppenbart av en störning. Få vardagssaker gör mig så arg som ytliga människor. Det spelar ingen roll om ni är överviktig eller underviktig, stolplång eller nära dvärgväxt, har hopvuxna ögonbryn eller inga alls, babyröst eller nasal stämma à Fran Drescher. Ni är lika vidriga allesammans, förstörda sedan länge och utan väg tillbaka och det går däremot inte att göra något åt.

Men för att lämna ett känsligt ämne, kan jag i stället nämna att jag utöver detta var klädd i min absolut slafsigaste outfit à Burger King-sponsrad crunkkarl (ja, du är en föraktansvärd slacker i själen - lev med det, C!). Det kändes så fel att ge ett sådant nytt första intryck. Hädanefter tänker jag aldrig mer bära sådant då jag knallar runt i stadsdelen. Jag tänker inte gå ut utan att ha stått en timme framför spegeln och velat angående de kläder som ändå är i samma färg och ser likadana ut på. Man vet aldrig vad hemskt som kan hända och vilka man kan möta.

Dagens piskrapp: Nilsons sko

Så här ligger det till: Efter lång sökan och väntan fick jag äntligen tag på de efterlängtade skor jag talat om minst tre gånger i min skralt besökta blogg. Jag hämtade ut dem med stor förväntan och fick till min ilska se att de trots att de haft tre par kvar i min storlek i Uppsala, skickat mig butikens provexemplar. Märket och prislappen i skorna är totalt bortskavda. Lädret är sprucket med smutsfläckar, undersidan full av repor och trots att klacken är hel syns det tydligt att de blivit promenerade i. Så mycket för att ha lagt ut 200 kronor extra på postförskott.

Jag är fly förbannad, men vad finns att göra åt saken? Ringa till en butik 90 mil söderut och beklaga mig då de ändå inte kommer att skicka upp några nya? Den unga kvinnan som svarade i telefonen gick in till lagret för att kontrollera om storleken fanns, men skickade alltså ändå det slitna paret. Kunde de inte ha givit något bättre service då jag till och med ringer en stad så avlägsen och så uppenbart är desperat efter att ha tag i dessa (kanske just därför - "vill hon så gärna ha dem kommer hon nöja sig med dessa ändå" )? Jag vågar inte ens inspektera skorna närmare. Jag kommer bara att bli så ledsen när det är denna modell jag sökt i två år.

Dålig stil, Nilson. Jag kommer inte att handla av er igen, av principskäl.

image174

If I was a rich bitch

Dagen ägnas åt lyx i överflöd.

YOOX




Liten aftonväska från Le Silla, 348 EUR (bäst att skaffa en aftonaktivitet, för vardagsbruk är ju inte att tänka på)
Hatt från Furla, 122 EUR (vid blotta synen av denna förvandlas ens tankar till en fest var alla är inbjudna)
Stor väska från Alvin, 118 EUR (neutral, klassisk och framför allt exklusiv med plats för det jag inte äger)

Kyss Johanna



Halsband med stort romantiskt motiv med liten "flaska", 595,00 kr
Fin guldfärgad brosch i form av gammal klocka, 195,00 kr
Vacker smyckeask med motiv av Leonardo da Vinci, 175,00 kr

Shoppinglust



Soft Black SpyBag i mjukt konstskinn, 775,00 kr

Cornelia James



Faux fur shrug with satin ties, £65.00

Babygirl Boutique

    

Audrey Hepburn Inspired Cocktail Dress från Stop Staring, $89.95
1930's Burgundy Velvet Pearl Dress, $98.00

Stop Staring

         

Fall Fling, $115.95
Vintage Eyelet Dress, $109.95
Rosette Swing Dress, $97.00
B. Holiday Dress,  $121.95
Million Dollar Baby, $121.95
30's Bombshell, $125.95
Hollywood Dress, $109.95
30's Film Star, $125.95
Pleats Dress, $121.95
Summer Belle, $133.95

För klänningarna gäller dock att träna överarmarna och mer därtill rejält innan senvåren (nog för att jag ändå föredrar en chic liten bolero p.g.a. mina älskade röda prickar och tunna streck). Klok som jag är beställer jag en halv storlek för liten för att kunna ha dem då jag gått ned fem kilo, och slipper stå med en garderob av för stora plagg som man bittert måste sälja för att kunna köpa fler som inte är på långa vägar lika vackra. Dags för Blossoms tränings-DVD?

Home alone

Jag är ensam hemma till och med onsdag (vilket kommer som en skänk från ovan då mina föräldrar aldrig - jag menar aldrig - någonsin begett sig utanför hemmets portar utan tillbringar all tid framför TV:n i den befläckade sängen med träskblått överkast i siden) då min mor ligger på operationsbänken i björkarnas stad även känt som Umeå. Min syster fick höra om ett dödsfall inom snar framtid under sitt besök hos en sierska. Det kan mycket väl gälla henne, men något arv (som hon också nämnde) är inte att tala om. Vad skulle det vara, tro? Ett gäng värktabletter och en travberoende make med gitarr och lika grovporigt ansikte som jag? Min katt vägrar att äta p.g.a. ren kräsenhet vilket betyder att jag i morgon måste införskaffa det dyraste torrfoder som finns på hyllorna (får till dess mata henne med godis) i samband med att jag hämtar ut mina älskade skor jag absolut inte kommer att kunna ha (bredfot har talat) och sedan kånka på den dryga kilometern tillbaka. Jag mår dåligt av en kommentar jag med mitt självförtroende inte kan ta (jag vet att jag är ful, det behöver inte påpekas), har precis införskaffat ett paket vaniljcigaretter och är besviken på den ickeexisterande smaken den tjusiga färgen till trots, och knäcker nacken som aldrig förr. Jag önskar att du visste vem jag var, och att jag var en annorlunda person, men livet har aldrig varit rättvist. Jag förblir den excentriska personlighet jag aldrig velat vara och aldrig kunnat passa in någonstans med. Det är sådant andra gör hån av ("du skall inte tro att du är något") och menar är något man medvetet eftersträvar; att inte vara en i mängden. Men då man faktiskt råkar vara en utstickare i grunden, bör de veta att man i stället inte vill något hellre än att vara som "alla andra" och slippa gliringarna som får en att rasa. Jag önskar att jag var som du, kunde förstå vad du talar om och veta känslan det omtalade inger. I stället blir det ett falskt instämmande och ett "så är det nog" . Man måste ju hänga med i svängarna. image212

För övrigt blir det inga onsdagskvällar med Scratch. Inbetalningen skulle ha skett igår söndag och jag fick hem det först idag, och även om det inte skulle vara för sent går anmälningsavgiften inte att betala via internetbank och någon tillgång till postkontor har jag då rakt inte. Det är blandade känslor.  Det sades att jag skulle ta de tillfällen som gavs, men jag gjorde det inte. Jag vet inte om det är detta det syftar på. Förmodligen inte, då det är en nybörjarkurs var ingen teatervana krävs (ledaren sade själv att jag skulle känna igen det mesta). Kanske är det något helt annat det handlar om (boken, som måste påbörjas snarast möjligt? - inte för att jag måste utan för att jag faktiskt vill hur jobbigt det än är). Lika bra, tänker jag och lämnar telefonen ringandes medan jag kokar sojakorv att äta med senap och fiberbröd, för givetvis är Daisy inte den enda utan vettig mat i skafferiet. Får se till att krafsa ihop litet insektsfylld frukt från COOP - och mörk choklad som jag nyligen insett smakar bättre än ljus. Godis är så nyttigt för en redan 20 kilo överviktig kropp och själ!

(Givetvis skulle det knacka på dörren med. Typiskt mormoner. Man beställer ett kostnadsfritt bok-/filmpaket för det kostnadsfrias skull och de är en hack i häl två månader senare.)

Soffan v/s stan

Jag överväger det första. Jag kan orimligen dra på mig kläderna en, två timmar innan det är dags att bege sig utan måste ägna en hel eftermiddag åt att "förbereda mig" mentalt. Klockan är nu 13:10 och jag har redan börjat ställa in mig på hur jag skall göra med något som inte är aktuellt förrän 19:00. Det är alltså fem timmar kvar till jag över huvud taget behöver tänka på att vara på väg, men känner redan stressen. Det dröjer nog inte länge innan de grå stråna tar över. Det handlar om att sitta publik under en öppen repitition av en kommande pjäs på Norrbottensteatern som firar 40 år. Att sitta ned i två timmar och iaktta skådespelares arbete vore kanske något jag skulle uppskatta förr, men idag känner jag bara ångest över det och att jag är så illa "tvungen". Ja, jag kan ärligt säga att jag har börjat känna ett renodlat äckel inför kultur (ändå är Kulturnyheterna de enda nyheter jag orkar se). Musik är det tråkigaste jag vet att ha att göra med (att jag lekte med tanken om ett liv som bandmedlem en gång är ironi på hög nivå) och dans sitter jag hellre instängd på en nedsmetad toalett än att titta på (undersköna, graciösa damer som lyser upp allt omkring sig med sin närvaro är mer än vad en klump med dålig hållning och noll rytm i degen klarar). Design och teater är två ultrapretentiösa konstformer vem som helst kan syssla med utan att någon talang krävs: Det enda som behövs är en idé tillräckligt luddig för att ingen skall förstå den, och vips, har man en storsäljare bland liberala kultursnobbar med för litet spänning i tillvaron! Alternativt samlar vi en bunt boho(e)s med betoning på "hoes" vars mål är att sprida "glädje" genom att strutta runt i ansiktsmålningar och framföra skrattretande performances.

Som tur är är jag kvinna nog att erkänna att dessa halvsanningar grundar sig i min egen bitterhet (annat vore minst lika skrattretande som våra kära nyhippies) och att de långt ifrån alla gånger stämmer - det finns så mycket god kultur, men det gör inte känslan av oduglighet mindre påtaglig. Jag vill bara lägga mig ned och ge upp allt. Varför skall jag vara en sådan misslyckad varelse? Likt min mor varken kan eller vet jag någonting. Straff v/s test? Jag vet inte vad jag skall tro. Jag kan bara känna vrede gentemot mig själv som inte tar till mig den kraft jag ber om.

Nu skall jag äta squashsoppa med gråten i halsen och kanske sedan kräkas upp den med det älskade folket i åtanke och tillbringa resten av dagen på cykeln som möglat sönder i källaren i tio år. Tio mil är ingenting då jag ändå kommer äta för tiotusen i natt. I tiotusen dagar har jag snart levt och om mindre än tiotusen dagar kommer jag inte finnas mer.

15:07

- Jag hatar de som lägger bud på Tradera och skjuter upp betalningen gång på gång. Se till att ni har pengarna då auktionen går ut, eller låt bli att delta i den alls! Jag säljer saker för att jag behöver slantarna, inte för att det är ett nöje. Självklart är jag för snäll för att säga detta till personerna. Man tycker att det är sådant som hör till förnuftet att redan känna till, men långt ifrån alla besitter ju ett sådant.

- Jag ångrar att jag anmälde mig till improvisationskursen. Inte för kostnaden, utan för att jag inte kommer att få ut något av att ansträngt agera halvdant i ett okänt sällskap då det enda jag tänker på är att "inte göra bort mig", "inte få tunghäfta", "inte börja hosta".
Jag klarar inte av nya människor. Nya människor kräver hövlighet och någon sådan har jag inte till övers. När man väl lärt hantera dem försvinner de ändå. Efter ett tag hamnar man hos ännu nyare och får då börja om från ruta ett med samma jävla ångestmoment. Jag känner mig som en ständigt kringflyttande främling som aldrig hinner stanna med båda fötterna på ett ställe och stifta bekantskaper, för när ena skon är nere är det dags att snabbt dra upp den igen, och så fortsätter man genom livet medan andra kan sätta sig ned med sina vänner från förr och prova nya skor i lugn och ro utan att behöva tänka på att stolen de sitter på är borta så fort de rest sig upp. 
Allt jag kommer tänka på nu är onsdagkvällen och hur mycket jag inte vill. Å andra sidan är det lika bra att prova på det, så jag därefter kan stoltsera med att jag minsann tagit en sådan och att den inte alls var julgranshängvärd. Det här med "personlig utveckling" utan att få något konkret för det är ingenting jag bryr mig om, vilket är dåligt. Allt jag gör handlar om att göra något utåt, vad som sker inuti är mindre viktigt och det går inte att kombinera någon längre stund. Bara en sådan sak som att köpa en äcklig, rekommenderad tandkräm i stället för en lika rekommenderad man kan med bara för att "ingen kommer ändå känna den" och fula, torra näsdukar i stället för de där med tjusigt mönster man egentligen vill ha för att "ingen ändå kommer se dem och jag skall ändå bara snyta mig i dem och kasta bort" är löjligt nog. Klart som korvspad att man inte orkar med vardagen när allt går ut på att tänka på det man vill vara men aldrig kan bli i stället för att utgå från den man är! Det är sådana små saker som gör att man orkar fortsätta, men självklart tar fråntar jag mig den möjligheten. Jag blir så arg på mig själv! Tala om att stjälpa det inre lugnet. Hade jag betett mig mot någon annan som jag beter mig mot mig själv hade jag inte ens sagt något om jag fick näsbenet knäckt, därför att jag vet att jag hade gjort mig förtjänt av det.

- Jag är trött, har huvudvärk och tänker fortsätta med det kvällen ut tillsammans med tecknad film, präktigt pressad grapefrukt och en filt. Allt är  enklare att lägga åt sidan då man beklagat sig över det öppet och tidigare punkt utgör alltså inte längre något problem förrän jag själv ser det som ett - och det är jag alldeles för pigg för att göra nu.
Ja, jag råkade faktiskt släppa tröttheten i samma stund som jag skrev om den. Se vilket fantastiskt bra hjälpmedel det här med vardagsbloggar är. Jag som kom hem och var så dyster (och inte bara för att jag svettades) och trodde att jag skulle börja gråta vilken sekund som helst är nu på topp (i, säg, fyrtio minuter till) och borde åka iväg och köpa de där tjusiga näsdukarna jag bara gav som dåligt exempel.

Oy vey!

-Hur mår du? 
Neutralt, likgiltigt.
-Vad har du gjort idag?
Suckat, skrattat, åkt buss, blivit besviken, köpt ny väska, frysit, åkt bil, lyssnat, ätit dåligt.
-Och vad ska du göra i helgen?
Krogen, någon?
-Grönsaker eller kött?
Stekta grönsaker i het sås med ris är gudomligt. Säg inget annat.
-Techno eller pop?
Pop. Jag älskar Cher. ("If I could turn back time...")
-Rosa eller svart?
"Black is black" för att citera den store 80-talsfilosofen Opus. Vilken slutledningsförmånga!
-Vit eller gul?
Vit snö, gula tänder.
-Glas eller plast?
Glas.
-Enfärgat eller randigt?
Enfärgat. Jisses.
-Armband eller halsband?
Halsband.
-Groggar eller cider?
Grogg.
-Hardcore eller hiphop?
HH, även om 80% av denna typiska övre norrlandsstad stad väljer HC. Inget fel i det. Norrland i mitt hjärta, o s v.
-Natt eller dag?
Natt.
-Lång eller kort?
Långa vägar, korta ben. Ingen god kombination.
-Brända skivor eller ej?
Varför köpa när man kan få?
-En öde ö eller big brother?
BB. Jag skulle hålla mig kvar i evigheter. Tittar man på dokusåpor är det för knäppgökarnas (inte i guppande täcke-sammanhang, OK?) skull, inte myspysiga Tess, 22, med byxor nedstoppade i strumporna, vars intressen är "pojkvännen, nallesamlingen och uppblåsbara hjärtan från Mique".
-Sova eller vara vaken?
Vaken. Jag känner att jag går miste om alldeles för mycket tid då jag sover, och en ny dag är ett fårgråt bort.
-Alkoholism eller nykterism?
Jag lider inte av någotdera.
-Droger eller rökning?
Jag är liberal.
-Dator eller tv?
TV kan man faktiskt se i datorn.
-Action eller komedi?
Komedi. Dagens actionfilm är bara så pinsam. Schwarzenegger?
-Ja eller nej?
Ja till en träff med er, nej till en Slim 'n Lift med lucka i skrevet.
-Godis eller choklad:
Just nu varken eller. Möjligen Noblesse med mörk choklad.
-Mobil eller dator:
Dator, förutsatt att man inte är på flykt. Det är svårt att springa med en dator.
-Morgontrött eller nattuggla:
Efter en natts vaka tenderar man att bli trött fram emot åtta, förstår ni. Det går hand i hand.
-Köpa eller sälja:
Köpa. roligt är det inte att sälja. Inte roligare än att slänga bort något.
-Vegetarian/vegan eller ej:
Vegetarian (som samvetslöst beställer skaldjur på restaurang).

Har Du Någonsin...
-konfirmerat dig? 
Nej. Varför skall man göra något som strider mot ens tro?
-sagt något korkat i Göteborg?
Det sköter de så bra själva där nere.
-sagt till din mamma att du hatar henne?
Ja, och tänk att det stämmer så bra med.
-bett till Gud?
Jodå.
-dansat i köket helt ensam?
En gång dansade jag och snubblade över mattfransarna. Det slutade upp med fem stygn i pannan.
-velat ligga med en skallig man?
Jag är inte lagd åt det hållet.
-lurat någon på pengar?
Javisst. En man önskade köpa använda trosor av mig för 500 kronor.
-stulit från ett barn?
Nej.
-sökt till Big Brother?
Vilken dum fråga. Det sänds inte ens längre.
-varit med i Big Brother?
... Arbetar ni för Kanal 5?
-slagit en vän?
Nej, men ovänner.
-tyckt att du själv varit jobbig?
Det är mitt levebröd, men jag jobbar på att börja leva av annat. image179
-spelat in ett avsnitt av Antikrundan?
Nej, men jag har tittat med stor förtjusning på de besvikna miner som förekommer då det hoppfulla paret väntar sig 100.000 kronor för en rutten träslev från 1850-talet.
-vaknat i en främmande lägenhet bredvid en främmande person?
Jag är ju som sagt då inte lagd åt det hållet.
-hävdat att man ska "vara sig själv"?
Ja, men det vet vi inte är sant. Var den ni vill vara, så blir alla nöjda, eller åtminstone ni själv.
-köpt en skiva med death metal?
Nej.
-ljugit om din nationalitet?
Ja. Jag gillar att piffa till en historia.
-gråtit i slutet av Titanic?
20 gånger bara.
-bakat in droger i ett bakverk?
Nej, men kakao.
-hånglat till Oasis? 
Hur kan man hångla med ett sådant ögonbryn i åtanke? 
-önskat att du vore någon annan än den du är?
Ja.
-nypt en tjej i baken på krogen?
Nej, jag är inte den som idkar nyp.
-varit på en hårdrocksbar?
Flera gånger. Hög musik, dyra "drinkar", trånga utrymmen och skränig musik. Party all night long! image173
-städat och tyckt att det var kul?
Jag älskar att städa åt andra. Min egen bostad ser ut som ett bombnedslag, och inte i positiv bemärkelse.
-förolämpat någon så grovt att de börjat gråta?
Jag förvandlas lätt från lamm till varg och tillbaka igen.
-blivit beskylld för att ljuga när du sagt sanningen?
Ja, men det brukar vara tvärtom och det är i längden kanske ännu värre?
-luktat svett och tyckt att det är charmigt?
Mycket är charmigt, men kroppsvätskor hör inte dit.
-rakat bort ögonbrynen?
Nej, jag har litet bättre smak än så. Litet. 
-ätit middag med en lärare?
I matsalen.
-muckat gräl med en skinnskalle?
Jag startar inte gräl om jag inte får ut något av det i slutändan.
-konverterat till islam?
Jag trivs så fint som vårtryggad padda à kväkare - eller gör fram till och med pacifismen. Där spricker det jag och får onda ögat efter mig. Eller nej, pacifister ger ju inte onda ögon. Jag har tur.

I Love Lucy



11:20

Idag skall jag 1) ta migräntabletter 2) sola 3) svettas 4) lägga risbusken 5) leta fram och sy fast en lös knapp på en kofta jag skall sälja och om jag hinner/orkar något mer utöver det - vilket jag inte brukar göra (fem saker är bra och natten bestod endast av två timmars sömn) - plocka upp litet skräp i mitt flickrum. Jag vill ju inte att mina söndernopprade kläder skall bli malätna. (Jag borde lägga ut hälften på Tradera och överlåta dem åt andra feta damer för 20 kronor styck, men i och med min kameras insjuknande dröjer det.)

I kväll: "Ensam mamma söker". Årets mest patetiska programidé var kvinnor efter en kort reklamsnutt där de talat ut om sina tre så hemska månader utan umgänge lär känna ännu mer patetiska män som erkänner att de fallit för dem. Jag förstår varför dessa är ensamstående då de går ut med sin desperation i nationell TV. Om det skall ses? Självklart!

Dagens frustration: Köpte fel tuggummin, med sämsta tänkbara kvalitet. De mjölar sönder efter en halv minut. Snålheten straffar sig själv för att jag ville tjäna en krona genom att låta bli min favoritsort. En krona. Jag kunde inte ha blivit mer Stenbock.

Sista klagan börjar nu!

Jag har inte orkat uppdatera min tillflyktsort på sistone. Tiden går åt till att klara vardagen. Den skulle varit så mycket enklare om jag inte var så dum att börja mode och design trots att jag inte kunde sy ett korsstygn. Sex veckor på en sömmerskeutbildning där varenda spillbit kostar är när man tänker långsiktigt kanske mitt dummaste drag. När jag väl fick chansen att påbörja den eller estetiska var jag så dum att välja något utanför mitt intresseområde, bara för att slippa programmets stora klasser och att behöva gå med hälften karlar som jag befarade skulle hämma mig i arbetet på den tiden (det känns så avlägset, men min sociofobi som idag tycks vara bortblåst har varit enorm - ett av få men lika enorma framsteg). Jesus christ, vad tänkte jag med?! Det utstående örat?

Ha! Och vad tänker jag med när jag skriver detta? Jag lovade att sluta älta, och det tänker jag göra. Jag vänder på den sura minen och säger så här: Om åtta månader är det över och därefter följer ett år på Sunderby Folkhögskola och det är OK! Jag hade ju ändå planerat att söka in på en sådan. Om jag går en allmän linje + extrajobbar här eller bor arbetslös på ett internat, inskriven på en kurs med jonglerande teaterapor i skogarna tre mil utanför Karlstad spelar ingen roll. Inte då jag insett att man måste växa i sin egen takt. Jag behöver arbeta här något år för att våga lämna allt för det främmande. Luleå är staden jag känner mig trygg i och även om jag inte längre känner igen en själ här (var kommer alla nya ansikten från?!), känner jag mig själv och de gator jag går längs. Hade möjligheterna funnits hade jag stannat kvar, men det gör de inte. Eller, var finns de egentligen? Skulle jag göra bättre ifrån mig i Göteborg, Uppsala, Gävle eller Tumba? Jag tror inte det i en tid då allt kan ske på distans och när allt fler filmer spelas in i Norrbotten öppnas nya dörrar både för länet (på gott och ont) och mig själv. Att drömma sig bort är något alla gör var de än är uppvuxna, så varför stressa? 30 år (d v s det Junibackens mor fyller i avsnittet då Madicken leker Adam och Eva i lustgården och klättrar näck uppför ett träd) är ingen ålder och ens dag kommer.

image204Jag mår inte bra av sådana här inlägg. De får mig att tänka på onödigheter och det är en god anledning till att sluta gråta över mjölk som redan spillts ut i en tid man var så ung att det inte borde spela någon roll längre och, tja, ärligt talat så gör det inte det många gånger. Jag kan leva med det bättre än vad det verkar som i min dagbok à destruktiv tonårstjej med 14-hålskängor och ditmålade... fläckar vid ögonen. Det är först då jag hamnar vid tangentbordet det kommer tillbaka (jag struntar blankt i vad jag tänkte om dig, dig och du som inte fanns - det är passé) och det blir suddigare för var vecka, vilket tyder på att det är dåligt att skriva om eftersom jag med det skapar nytt liv åt gamla genomskinliga spöken. Jag skall vakna upp i morgon och vara glad... Fast det där med att gråta över mjölkspannen stämmer inte heller. Jag gråter inte alls över den. Jag bara maler, maler, maler. Det är det jag är bäst på. Det och schimpanslika skratt.
Sista klagan slutar nu!

Latmask blir bokmal

Vilken fantastisk vecka! Jag har hunnit känna paniken, ätit godis torsdag-fredag-lördag, skämts, blivit baktalad, blivit genomblöt i ur och skur, lyssnat på Jessica Simpson, gjort av med +1000 kronor (varav nästan hälften gällde allergimedicinen, den andra en jacka var prislappen fortfarande sitter kvar, men att lämna tillbaka den vore misstänkt då den är halvt bortnött och jag både rökt och vistats i regnväder med den) och insett att jag börjat få bekymmersrynkor i pannan. Jag måste sluta grimasera i tid och otid. Från och med nu skall mitt anlete fungera som ett oskrivet blad, vilket lär hålla sisådär två dagar. Blanka papper är det sista jag bör ha nu. 

Började läsa "Nattens barn" (Traci Lords) igår då jag blev sittandes på biblioteket en timme, det är intressant att veta vad de omtalade böckerna innehåller. Jag hade inga koncentrationsproblem trots högljudda osnutna 91:or lallandes om sina "kommer inte ens in på krogen med falskleg"-fester i sina splitter nya superflashiga, kamerautrustade mobiltelefoner. Sträckläste 70 sidor. Kanske för att det var det enda jag hade att göra, men så mycket har jag inte tagit mig genom på gud vet när, och då jag måste påbörja skrivandet snart är det en god idé att ta del av andra, mer lyckade debutanter. Romaner har aldrig varit min kopp te (vilket hemskt uttryck, ni förstår kanske varför jag måste läsa mer litteratur då jag börjar svänga mig med sådana), lösa texter är det som gäller, men poesin är död. Jag förstår den inte.

Håret har gulnat. Om jag inte var så lat skulle jag ha köpt silverschampo för tre veckor sedan (och färga utväxten om  två veckor, men det kan vi glömma; säg två månader), men jag är skamligt bekväm och min favoritställning är liggandes på sidan, gäspandes framför TV:n. Vore jag en hipp b(logg)-kändis skulle jag kunna strunta i karriären och tillbringa 70% av min vakna tid så.

RSS 2.0