Laughing with tears in my eyes

En fjärdedels sekund räcker för att gå från stadiet var man är nära att börja gapskratta för sig själv på bussen för att man finner sina egna tankar fasligt skrattretande, till att känna hur det oförberett börjar bränna i näsan (det bränner alltid i mitt onormalt korta luktorgan då gråten nalkas, jag undrar om det är något som gäller alla?) och hur kollapsen är nära. Hur jag plötsligt skulle kunna falla ihop på golvet med ett hejdundrande brak och brista ut i storgråt då den där bubblande glädjen försvinner när man vet att de där fasligt skrattretande och geniala fantasierna som skulle lämpa sig som femstjärniga sketcher (jag säger bara: "Jag går ut och när jag kommer in igen och beställer en Chicago så vet ni att jag egentligen menar en Margarita, OK?") eller rentav en hel situationskomedi i nationell TV aldrig kommer lämna ens huvud och det omöjligen går att dela med sig av dem för någon då de är så interna att man inte själv förstår hur fanken de uppstått.

På fredag skall jag skrämmande nog gå på vad vi kan säga är, tja, personalfest (jag är alltså helganställd som personlig assistent, vilket är det enda arbete jag aldrig skulle finna mig i i framtiden). Buffémiddag på +30-krog med medföljande vin/pilsner-glas, och det kan behövas med tanke på det föraktansvärda sällskapet (även om vad som blev helgens intag känns tillräckligt för ett tag, men roligt hade jag ju till viss del ändå). Jag känner rakt inte för att gå och tilldelas ett salladshuvud vilket lär vara det enda ätbara då människor alltid är lika förutsägbara och väljer tacobuffé, även om det onekligen är spännande att höra vad ointressanta, provocerande tankar dessa varelser har att utbyta mellan varandra. Jag kan inte sprida mina egna, men andras för jag mer än gärna vidare.

Och - jag hatar att det är så här. Jag hatar att jag aldrig kan hålla någon distans, att jag både är slö och lämnad åt mitt öde, att jag äter utan hunger(!) och jag hatar att min kamera är trasig så att jag inte kan fotografera viktiga saker såsom mina halsmandlar och stökmaskarna som snart krälar här.


Kommentarer
Postat av: Michaela

Det bränner även i min näsa precis innan jag ska börja tjura! Det är som en liten varning så att man kan välja att knipa ihop eller låta tårarna flöda.

2007-10-05 @ 14:35:33
URL: http://toent.webblogg.se

OBS! Reklam och spam raderas. Svar på givna kommentarer hänvisas till era egna inlägg och inte till mina, då kommentarfältet inte är något klotterplank! Övriga kommentarer uppskattas och glädjer mig.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0