(ingen rubrik)

Har tvättat risbusken och kommit på hur jag önskar klippa till den men vet inte var eller hur jag skall beskriva tanken, tuggat i mig ett äpple och gäspat kanske fyrtio gånger under tiden. Jag är uttråkad. I morgon har det gått en vecka sedan jag fick uppgiften att tala om ett filmanslag vilket jag aldrig gjort förr (inte har jag sett någon film på evigheter heller), och senare i eftermiddag har jag tandläkartid som jag redan fått betala för två gånger för att ha missat.

Åh, vilket fruktansvärt tomt inlägg! Jag borde skaffa mig ett liv. Vad gör folk egentligen av sina?

Uppdatering 17:30: Man påminns om att ens tid är begränsad när ens tandläkare säger att man får sina visdomständer, men det är ändå sådant man vet skall komma. "Varde ljus" är inte lika väntat och som från ingenstans fylldes jag som var fast besluten om att detta var ta mig fan nog - idag skulle jag efter att ha gråtit två gånger under loppet av en halvtimme åka direkt hem, strunta i att jag inte längre skadar mig själv och göra det dubbelt - av litet men ändock ny energi. Bara en sådan minimal sak, just för att den var så oväntad, visar att det finns mening. Nej, jag är så uppenbart inte menad att vara lycklig här och nu, men någonstans någon gång, och det kommer att vara min begränsade tid. Att den dröjer betyder inte att den inte kommer. Det måste den göra, och i väntan på den går jag till COOP för att fira med chokladhavremjölk (smakar precis som havrebollar, bättre alternativ till dessa underbara sockerbomber finns väl knappast) och en lyxig måltid från frysdisken med pasta och grönsaker i "krämig sås" medan jag i min tur ser Homer äta upp sig desto mer i dagens avsnitt av Simpsons.


Kommentarer
Postat av: Stella

Åh gud. Visdomständer. Min ena som håller på att komma upp just nu (den andra hade jag inte problem med alls) är ett rent helvete. Inflammation, feber och värk som inte går att beskriva med ord. Imorgon får jag antagligen skiten utdragen eller UTSKÄRD, uh....mår illa när jag tänker på det gigantiska hål tanden kommer lämna men just nu känns det nästan som en befrielse att få skiten utdragen.

Ser dessutom ut som en hög chipmunk.

2008-01-23 @ 18:36:28
Postat av: S

Jag tror också att det kommer bättre stunder i livet för oss som lever i grådimma. Trots att det ser ut (och känns) som en uppenbar omöjlighet för tillfället tror jag att det ändå kommer en tid då man faktiskt får uppleva riktig lycka, och det är i de stunderna allt man gått igenom tycks falla under ett helt annat ljus, då man betraktar lidandet som en gåva och självklarhet. Jag tror inte man är benägen att känna riktig lycka om man inte gått igenom riktigt lidande, därför ska man kämpa och tvinga sig själv att underkasta sig lidandet som den här världen tvingar på en. Att kämpa behöver endast innebära att ta sig igenom det, inte vilket tillvägsgångssätt man nyttjar. Allt har sin mening.

Postat av: Anna

chokladhavremjölk har jag aldrig testat, ska kika på den nästa gång jag går och handlar

2008-01-23 @ 21:55:37
URL: http://viktigtbeslut.blogg.se/
Postat av: Anna

jag fick min första visdomstand när jag var i 14-15 årsåldern. När jag var 19 så drog jag ut allihop eftersom de plågade mig med elaka smärtor. och jag tror nog att jag blev lite mer korkad efter det, så var du rädd om dina visdomständer :D

2008-01-24 @ 13:49:32
URL: http://viktigtbeslut.blogg.se/

OBS! Reklam och spam raderas. Svar på givna kommentarer hänvisas till era egna inlägg och inte till mina, då kommentarfältet inte är något klotterplank! Övriga kommentarer uppskattas och glädjer mig.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0