Jag är en pålitlig dam som somnar i från mitt eget filmtips vilket är tråkigt då det dröjer innan jag kan titta på TV igen när man kastat omkring en hel drös med kablar på den gamla skolgården var mottagningen befinner sig, allt för att ge 90-talisterna nya fräscha lokaler (tänk så hade man gjort något sådant på vår tid - i stället fick vi förbli stans enda högstadium utan skåp, varför det nu skulle vara så viktigt; jag har aldrig haft ett, men så kanske det ligger en koppling mellan eget skåp och hög prestation?). Jag gjorde litet mer än att sova igår, dock. Jag sökte jobb och det mina fränder gick åt pipsvängen. Den ena butikens personalansvarig var minst sagt högfärdig och gjorde indirekt klart för mig med en gång att jag inte skulle få något jobb hos dem, och på det andra stället lyckades jag inte heller ge ett speciellt gott intryck. Det är svårt det här med första intryck och jag får med andra ord fortsätta i samma banor som förr. Hur som helst är komvux dock det viktigaste i höst och vår. Jag måste lägga all min energi på det och kan inte ägna mig åt jobbsökande samtidigt. Varför de inte hört av sig än vet jag inte då jag enligt studievägledaren skulle få information från dem i brevlådan "någon gång i juni". Det är om de inte redan kände till det juli nu.

I vilket fall kom jag hem med ett par nya skor som jag tidigare skrivit om, som nu var nedsatta till halva priset efter att ha kostat 700 kronor. Gissa om jag är nöjd då jag ändå inte kommer att traska i dem några längre sträckor då det är pumps och pumps alltid glappar i hälen för mig, fastän jag tar en mindre storlek. Det hade med andra ord varit galenskap att betala fullt pris.
Litet tidigare satt en ung sektmedlem i rutig skjorta och beige shorts på vårt staket och konverserade med min mor, som i vanlig ordning svor som en borstbindare. Vad hade jag inte gett för att inte komma hem för sent till det!

Gårdagens tjuvlyssning i butikskön:
- Känner du, det luktar varma bullar här!
- Ja, åh, ja. Gud så gott!
- Mm (ser sig omkring).... Det måste komma från fiket där ute (pekar ivrigt, som om de skulle skynda sig dit efter sin tur).

Nej, det var inga bullar. Det var min parfym (Pink Sugar, vilken det är så uppenbart att fröken Hiltons Can Can inspirerats av). Jag kunde inte låta bli att flina åt fruntimmernas samtal.