Har inte kunnat logga in på två dygn och kan nu endast göra det via Firefox som jag aldrig annars använder. Detta gör mig mer än frustrerad då blogg.se/publishme.se tagit sig an något de uppenbarligen inte kan hantera/slutföra. Jag tycker om rutin och balans, och att publicera inlägg någon gång då och då när det finns möjlighet rubbar mina cirklar och tanken om en regelbundet uppdaterad dagbok. Jag skriver för att minnas historien man ständigt skapar, och då skall det banne mig också göras något sånär propert.

Vaknade 07:07 av att någon satt eld i soffan (åtminstone kändes det så), mitt i en minst sagt suspekt dröm. Som tur är hade jag ändå bara filmkunskap - den tråkigaste kursen av dem alla (eller så känns det bara så p.g.a. en tråkig grupp) - att göra mig i ordning för och stod ändå på hållplatsen tio minuter innan bussen anlände. Skall vara där igen om en timme för en kort återträff med teatern, vilket känns riktigt onödigt. Dock tycker jag om att vara i skolan; jag har trots 90-talister omkring mig, som får mig att känna mig som gamla farmor på höga berget utan kokkonstnärlighet, roligare där än i hemmet var det mest bedårande är när min katt sitter i fönstret och smattrar tänder efter "pippis". Vilken tragisk varelse jag måste framstå som, när det mest intressanta jag har att berätta för veckan som skall passera är mina senaste inköp, eller hur olidliga saker och ting känns. Dagens mest olidliga är det telefonsamtal jag fortsätter att skjuta på, då jag inte vet något värre än att behöva göra dessa. Jag må ha förlorat mycket av mig själv och vunnit ett par nya egenskaper, men telefonskräcken sitter i. Hur skall jag kunna bli vuxen när jag inte ens vågar ringa komvux och boka ett simpelt möte, så att jag kan komma igång med studierna? Som jag önskar att jag fortfarande var omyndig, och hade någon som kunde göra det åt mig. Med frihet kommer ansvar, men med ansvar tillkommer definitivt ingen frihet.

Om man skulle åka tillbaka nu, så att jag hinner unna mig litet nyttiga inköp i den desperata jakten på ett utseende. Jag har slut på lektioner och kommer därmed inte heller att ha några andra ärenden inne i stan på ett bra tag. Klädköp är det också slut med nu när gymnasieskolan gjort sitt och jag inte längre har någon anledning att bära dem. Jag är alltså inte nudist, men tillhör definitvt inte skaran som klär upp mig för att sitta oborstad framför datorn (varför en dagens outfit-kategori aldrig skulle gå runt i min blogg; jag ser ju jämt ut som en slashas). Då duger velourbyxor och en urtvättad "Vi gör det på Herstön... renoverar alltså"-tshirt så bra så.