Jag vaknade efter att ha sovit riktigt, riktigt skönt utan kudde på en tvåsitssoffa intill datorn och det första jag tänkte i all min separationsångest var att jag aldrig ville lämna det, och det gjorde jag inte heller eftersom jag vaknade för andra gången klockan två och fick bråttom att sätta igång med saker och ting. Det berodde antagligen på att jag fick somna till ett av mina favoritavsnitt och tack vare den svarta rullgardinen som stänger ute allt dagsljus - året om. Här inne kan man ha vilken tid man vill på dygnet. Däremot kan man inte stänga ute mina föräldrars knarrande säng från nedervåningen, något jag nu slipper oroa mig för för all framtid. När jag gick ner i köket halv nio på morgonen såg jag hur det hade lagt sig ett tunt snötäcke över gatan, staketen och gräsmattorna. Väldigt vackert, men knappast önskvärt. Nu är fem månader av vinter här.

Har skrivit ut en text att prata om i morgon på engelskan (valde DW Griffiths film Birth of a Nation från 1915) och gjort klart presentationen av mig själv. Då återstår bara att läsa en hel roman och göra en skriftlig redovisning av den (tips på lätta tunna sådana som även finns på svenska mottages tacksamt), göra en summary och en writing. Har lämnat in en bearbetning i svenskan, men där återstår fortfarande tre ogjorda stora uppgifter som jag inte lyckats med. Påbörjade den ena vid fyra och har hunnit med tre fantastiska meningar som skall klämmas in någonstans i texten (var har jag ingen aning om):

"Dramathrillern Crash (2004) utspelar sig under två dygn i Los Angeles, USA, och hinner under denna korta period ta upp flertalet fördomar som existerar bland människor oavsett etnicitet och kultur. Filmen innehåller en stor skara involverade karaktärer som alla brottas med sina fördomar på olika sätt. (...) Anslaget visar oss en seriekrock på en av Los Angeles motorvägar, men titeln Crash syftar i själva verket snarare på de kulturkrockar som uppstår än själva bilolyckan."

Detta ger mig säkert ett solklart MVG, tror ni inte? Nu har jag nyss värmt mat i ugnen för andra gången idag (härlig dygnsrytm, jag vet). I morgon finns jag inte längre kvar här och då är det enda jag har i mitt alldeles egna skåp (som jag måste stå på tå alternativt ha skorna på mig för att nå) för närvarande dietpulver att ta igen alla nattliga mål med, så fem strikta dagar med dem (sedan är de slut) och sedan fira med litet gott inhandlat på stadsdelens affär på fredag kväll. Jag både hatar och skrattar gott åt mig själv samtidigt när det första jag gjorde efter att ha gått in där var att diskret snegla mot godishyllorna för att se vad hektopriset för lösviksgodiset låg på. Jag höll på att trilla av pinn av skratt när jag kom ut på parkeringen: Jag är en vuxen kvinna vilket inkluderar att laga enkla middagar, inte en sockerstinn åttaåring med veckopeng. Hade jag varit det minsta sund i mitt tänk hade jag snarare bekymrat mig över kilopriset på grönt och potatis än att godiset kostar 6.90.

(P.S. Nu har jag lagt upp det tillklippta klippet med Blondincilla på krogen, så ta en titt på det.)