Idag firar världens vackraste kvinna och min definition av perfektion, Kate Winslet, 33 år. I elva år har jag beundrat hennes jordnära och härliga personlighet, och avundats hennes fantastiska naturliga(!) skönhet. För elva år sedan hade jag precis lärt mig vad internet var och hela min onlinetid (som då var begränsad till 30 minuter varannan dag) gick åt till att leta bilder av Kate som jag skrev ut och sparade. 33 hade låtit vansinnigt gammalt då, idag känns det som skåpmat då samtliga av ens favoriter passerat 30 sedan länge och man har bekanta i den åldern. Det dröjer inte länge innan man själv är där, och en sak är säker; jag längtar inte. Jag är så glad att hon fick ta över Nicole Kidmans roll i "The Reader", vilken jag kommer se enbart för hennes skull. Dock har vi först "Revolutionary Road" som kom sisådär ett år senare än väntat att se fram emot. Det är det absolut värsta med film; i väntan på att de skall bli färdiga hinner man få sina första grå hår. En film som spelas in när du är 25 kommer inte att visas förrän du är 27. Jag kan vänta ut vem som helst och jag är så bra på det att det blir sorgligt (eftersom ingen kommer), men egentligen är väl skådespeleri något högst olämpligt för någon med såpass stor åldersnoja som jag när allt är långa processer. Å andra  sidan har jag som sagt erfarenheten av att saker tar tid (hallå där, 21-åringen med halva gymnasiet kvar!) och det kommer inte som någon chock.