Månggiften i Överkalix chockar landet


Det var bättre förr! Betty och Henry Kokko, Överkalix,
vigdes den 11 november 1950, kära som två laxar i en vårbäck.


Allt fler lever i polygami. Värst drabbat är Överkalix i Norrbottens län där hela 40% av befolkningen valt att ägna sig åt månggifte. Detta leder i sin tur till inavel. För eller emot - det är frågan.

Delade åsikter
"Inte undra på att folket där uppe är galet! Kan man bli något annat när vuxna karlar är intima med sina egna barn?" fnyser en 73-årig pensionär från Uppsala.
Kurt Nilsson, en 40-årig trebarnsfar från Överkalix, gift med två olika kvinnor, förstår inte kärnan i uppsalabons kritik. Han tror att det är bra för barnen att ens föräldrar har många partners.
"Alla känner alla här uppe och behöver man prata finns det alltid en närstående till hands."
Men vad är grunden till detta djuriska beteende? Hur påverkas byns invånare genetiskt? Vi har uppsökt Ellen Murka, allmänläkare på kommunens sjukstuga, för att höra vad hon har att säga.
"Personligen är jag emot poygami och inavel. Det känns inte riktigt rätt, men undersökningar visar att ett par som är släkt med varandra får mycket starka och friska barn. Det beror dock till stor del på föräldrarnas DNA och blodgrupp."

Med denna information kan det bli lätt att tänka tillbaka på Eva och Adams tid och Bibeln, där inavel inte var en ovanlig syn. Ola Ljungberg, präst i Överkalix kyrka, säger strängt nej till månggifte, men ja till inavel. Han kämpar aktivt för att kyrkan bör bli precis som förut. Varför?
"När vi gifter oss lovar vi att älska varandra i nöd och lust. Sedan om det är med sin syster eller en vilt främmande person spelar mindre roll. Det är dock fel med polygami då man inte bör älska fler än en kvinna. Därmed basta!"
Riitta Vuorela, präst i samma församling, håller däremot inte med Olas gammalmodiga åsikter.
"Man får inte vara konservativ. Människor attraheras av förändring, vilket vi i kyrkan får acceptera. Polygami är upp till varje enskild individ, så länge ingen tar skada av det."
"Men barnen blir förvirrade av att ha flera föräldrar", protesterar Ola Ljungberg. "Samma sak gäller i frågan huruvida homosexuella kan ta hand om barn. Det är inte normalt då det strider mot Bibelns ord. Det är ofta så ungdomar hamnar på fel spår och börjar leva rövare om nätterna. Poliserna sliter häckarna av sig för att hålla reda på alla oduglingar. Det här fungerar inte."

Poliserna tar det lugnt

När jag berättar om Olja Ljungbergs uttalanden skrattar Risto Aava, chef i kommunens poliskår. Han är själv polygam och har nyligen gift sig med sin fjärde fru Liselott, som också är hans tremänning.
"Skitsnack. Ynglingarna påverkas inte på något annat sätt än positivt. Jag har själv sex ungar och ingen av dem skulle ens drömma om att lämna huset efter klockan nio en lördagskväll. Polisen i Överkalix kan luta sig tillbaka. Vi har det lugnare nu än någonsin sedan den här trenden slog igenom."

Norrbottens framtid hotad?

De övriga kommunerna i länet är oroliga över det extrema månggiftet i Överkalix eftersom turismen riskerar att minska.
"Vi har fått flera avbokningar till Kallax Flygplats de senaste månaderna. Trots Ishotellet, Gammelstads Kyrkby och ett nyrenoverat Teknikens Hus faller intresset för att besöka Norrbotten", berättar en bekymrad David Kilander från Norrbottens turistråd. "Det är fler som reser för att bergsklättra i Afghanistan. Jag tror att folket är rädda för att bli sexuellt ofredade av de robusta överkalixborna, så jag ber er vänligen att hålla er till en partner. För allas välbefinnande."



(Ovanstående "artikel" hittade jag i julas nere i källaren bland annan bråte som samlats på hög genom åren. För att vara 14 år var jag minst sagt före min tid. Polygami och relationsanarki var inte riktigt lika hett då som det är idag. Det märks att jag hade ett intresse för journalistik och den stora frågan är "varför?!" då journalist är ett av de absolut sista yrken jag skulle kunna tänka mig. Hur halva bloggsverige kan gå med journalistdrömmar är utom mitt snäva förstånd. Hur roligt är det att skriva om en idiot på uppdrag av en annan idiot och sätta sitt namn på det som om man stod för det själv? Det är ju inte direkt så att man börjar som moderedaktör på Elle eller nöjeschef på en lokal bilaga hur gärna somliga än vill tro det. Jag antar att min fantasi dog helt när jag praktiserade på Kuriren den där veckan för länge länge sedan och hade det flera gånger roligare att bre smör på mackor åt otacksamma barnfamiljer, än att leta rätt på och fråga ungdomar om de skaffat något sommarjobb än.)

Kommentarer
Postat av: Sofia Armenteros

Hejsan!



Jag läser film och tv-linjen på kalix folkhögskola och vi har precis satt igång med ett projekt som heter "Uppdrag Norrbotten". Nu håller vi på med lite research inför ett reportage vi ska filma in nästa vecka. Jag hittade den här "artikeln" och blev väldigt intresserad. Är det sant? Är det så fortfarande? Hur har du fått reda på dessa fakta? När var detta? Skulle vara roligt att forska vidare lite. Skulle du kunna svara till min mail så fort som möjligt? Ha det fint!

mvh,

Sofia Armenteros

2009-01-14 @ 11:45:28
Postat av: Cecilia

Sofia: Det säger väl litet sig själv att det inte ligger ett uns sanning i denna artikel. Hade så varit hade man hört mer om det än så, speciellt med tanke på att månggifte inte ens är tillåtet enligt svensk lag. Man skall nog inte ta så allvarligt på det en 14-åring skrivit.

2009-01-15 @ 19:56:22
URL: http://heartsick.blogg.se/
Postat av: Linn

Ha ha, vilken underbar text! Även om du inte vill bli journalist verkar du helt klart ha någon slags talang för historieberättande. Den är klockren! Undrar om Sofias kommentar är ungefär lika seriöst menad som ditt inlägg??

2009-01-28 @ 23:17:10
URL: http://lyckoland.blogg.se/
Postat av: Cecilia

Linn: Haha, tack. Dessvärre var den seriös. Fick en stressad kommentar några dagar senare som snarast var tvungen att få veta sanningshalten. Det var lika klockrent. :D

2009-01-28 @ 23:38:38
URL: http://heartsick.blogg.se/

OBS! Reklam och spam raderas. Svar på givna kommentarer hänvisas till era egna inlägg och inte till mina, då kommentarfältet inte är något klotterplank! Övriga kommentarer uppskattas och glädjer mig.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0