Bresar bäst som bresar mest

image270

Det finns ett band som kallar sig själva Tokio Hotel. Det består av fyra pubertala tonåringar som får resten av västvärldens pubertala tonåringar på fall. Musiken skall jag inte gå in på, ty jag har aldrig haft för intresse att lyssna på den. Tokio Hotel uppger för Aftonbladet att de sparar alla gåvor fansen kastar åt dem, vilket inkluderar fjortonåriga tjejers använda trosor. Bandets sångare som på vart fotografi poserar med de mest emotionella miner helt tagna ur sitt sammanhang, givet för att dra blickarna från resten av medlemmarna, heter enligt säkra källor Bill följt av någonting tyskt och har ett stort problem - och det är inte hans frisyr. Det handlar inte heller om könstillhörigheten många spekulerar i. Det har dock mycket riktigt med de nedre regionerna att göra. Bilden ni ser talar inte för att jag skulle besitta någon perverterad fascination för skrev, utan Bills fascination för sitt eget. Förlåt, jag menar givetvis kompensationen för avsaknaden av något i det. Jag misstänker att alla är överens om att det inte kunde bli mer genomskinligt. Det är genant - och när vi väl är inne på tyska ungdomars underreden (utan att kunna sätta fingret på varför hoppas jag slippa återkomma), torde väl ändå detta vandrande övergestikulerande peniskomplex ha råd med ett nytt bälte? Jag röstar på svarsalternativ 1) Ja, det har han.



Men bresar bäst verkligen den som bresar mest? I så fall ligger Lil' Bill i lä. Mot norrlandets Bres-Maja segrar ingen.
Se och tveka inte att låta er svepas med in under kjoltyget!

Haggan goes Miss Piggy

image263 image264
Jag slopade mina ambitiösa planer på att gå som fullt utrustad LJ efter 10 minuters överflödig uv-strålning i torsdags (fick inte heller tag på någon keps) och satsade på en mer anspråkslös, häpen Miss Piggy-inspirerad festlook under lördagens besök till rockklubben mina öron och ögon än inte förlåtit mig för. "Oh Kermy!"

You're history

image261Jag har drabbats av vad jag misstänker kan komma att utvecklas till halsfluss och orkar inte göra något trots att jag i övrigt är frisk och därmed rastlös. I stället för att vara på den ambitiösa sidan och städa + promenera + besöka LS vilket jag planerat blir jag liggandes med Extra Drops Vattenmelon (det är kärlek och jag skulle kyssa en padda likt den klämkäcka tjejen från Nicotinell-reklamen om det var enda sättet för mig att få en, för det är givetvis uteslutet att på ett väluppfostrat vis fråga om man kan få en egen pastill att suga på - pang på rödbetan och sexuella trakasserier på kuppen, skall det vara!), lyssnandes på andliga sånger och slöbläddrandes i senaste Allt om Historia som jag så spontant kom på att förlänga min premunation av (med 25% rabatt och medföljande DVD värde 129 kronor - ljuva erbjudanden!). Det blir min första helårspremunation någonsin (för jag räknar varken Bamsemanin för 13 år sedan eller numrena republikanska TIME fortsatte sända från Nederländerna till "Ms. Marilyn Paige" tillsammans med varning på varning om utebliven betalning; till slut blev jag så less att jag skickade dem ett glittrande tomteprytt julkort mitt i sommaren var jag bad dem fara åt helvete och sluta besvära mig med den sketna tidskrift jag inte bett om att få - ungdomens raseri gav resultat) och slår Allt om Vetenskap med hästlängder, även om jag föredrar femmeningarsnotiser framför femsidorsreportage. Idag läser vi om flygardrottningen som försvann, Borta med vinden (1939) samt Marco Polos fantastiska resa. Det positiva med detta är att jag insjuknade under lovets början och kan ge sken av engagemang under mina få skoltimmar nästa vecka, det negativa att jag inte kan slutföra sådant jag annars inte anser mig hinna.

16:45: Kan ni tänka er, så en svagt karamellfärgad gräddklick kan pigga upp! Bloggen har antagit nya färger och kommer hållas rosa fram till och med första december då ni alla skall få smaka på annat. Jag har det mest pampiga tema ni kan tänka er planerat, och i julens mirakulösa anda kommer ett specialinlägg om dagen utlovas: Nedräkning till ett fruktat årsskifte med Haggan, kan det bli bättre? Med henne är ni aldrig ensam. Med henne har ni det aldrig sämst. Nu vet ni vad ni har att vänta. Låt oss fortsätta i väntan på besvikelsen som om ingenting sagts.

Ur en kos/haggas dagbok

Jag blir osnyggare för var dag (men är tack och lov inte ensam, det finns undantag som bekräftar regeln om att skönhet kommer med åren) och är knallröd i ansiktet (så mycket för "har tre dagar på mig att bli en svart man"). Provet i förmiddags gick åt helvete, jag har slutat med de svartvinbärsstinkande tabletterna för gott eftersom läkaren ändå glömt bort mig och aldrig hört av sig, ser inte fram emot höstlovet det minsta och har de senaste månaderna känt av fullmånen rent instinktivt utan att ens ha sett ut genom fönstret vilket fascinerar mig litet. Månen ger styrka och lämpar sig för flertalet sysslor, men trots den positiva inledning det kan ge den nya månaden är jag inte upplagd för någonting alls. Att man borde ta tillvara på tiden ändå då den inte är lång låter så logiskt i ens öron, men hjärnan fortsätter att ifrågasätta: "Vad skall göras? Vad är det som är så viktigt? Varför är Du så viktig?" Hjärnan hindrar vårt känslomässiga tänkande och i stället för att bli gamla och visa blir vi endast gamla. Merparten av grubblerierna vi bär på har formats utifrån vår outhärdliga livssituation och för att kunna ändra den måste någon greppa en mejsel och se till att lossa på några av de skruvar som hindrar oss från att söka ens sanna jag i stället för irrelevanta frågor man egentligen inte undrar över utan bara bär omkring på som extrakilon, som aldrig kommer att få några konkreta svar.

Klockan är 22:10. Jag vill inte sova, men kommer att dra iväg illa kvickt mot en ny händelsefattig dag som påminner mig om Beppe Wolgers "Ur en kos dagbok". Jag led med kon som liten och kände igen mig obehagligt mycket:
"Den 10 november. Vaknade. Åt lite hö. Två strån som fanns kvar. Tittade på Majros. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Tittade på Örsvart. Hon stod kvar på sitt gamla ställe. Regnar ute. Blir mjölkad. Det känns ju rätt skönt. Så mockade dom. Fick mat. Åt. Blev mjölkad. Åt. Somnade." Men till skillnad från i kons liv känns här inget "rätt skönt".

(ingen rubrik)

Har tre avin liggandes i trappen som skall hämtas ut i morgon. Tre avin och ett kolli-id som skall uppges pga ytterligare ett uteblivet. Jag minns inte ens vad jag beställt då jag hämtar dem ur postlådan och förstår att det inte kan fortsätta så här. Har fortfarande inte använt den där tjusiga klänningen jag köpte i december i fjol (vad väntar jag på? att malarna skall bygga bo?) och härmed svär jag på att inte beställa mer utan ta tag i kragen och se till att bli av med det jag inte vill ha. Jag gör både mig och Traderas sjukligt överviktiga en tjänst; de blir snygga och därmed lyckliga, jag blir rik och därmed lycklig eftersom jag då snart har råd att bli mänsklig efter flitigt sparande, men om jag skall vara ärlig vet jag att chansen att jag tar steget ut är mycket liten eftersom jag fruktar att ha lagt ned så mycket på något som kan bli helt annorlunda mot för vad jag tänkt mig, men jag är inte ensam om att inte våga. De få som har tagit sig mod att lägga sig med något så ömtåligt som ansiktet under kniven skall ha en eloge oavsett om de inte "behövde" det eller om beslutets togs efter tjugo år av svåra komplex som kunde ha botats av ett års läkarhjälp, inte bli kritiserade av moralister som inte lever med dessa tankar om sig själva. Liksom alltid säger de sig vilja väl, men i stället för att kritisera trycket väljer de att se ned på de individer som lider av tryckets existens. Det är omoraliskt. image261

Idag då jag stod på busshållplatsen kom ett antal namn upp i mitt huvud. Jag märkte att jag reagerade på samtliga utom ett: Ditt. Jag kom på att det går en dag utan att jag tänker på dig och att då jag gör det, är väldigt likgiltig inför det. Trots att det alltid kommer få mig att må dåligt har jag accepterat det jag inte kan förändra. Jag har accepterat att allt som skett är passé och inte längre spelar någon huvudsaklig roll. I väntan på att något skall hända och mitt liv skall börja föds jag på nytt varje dag. Visst är det så att gårdagen var så ointressant den bara kunde bli, så varför tänka tillbaka på den och känna efter när hjärtat arbetar så mycket lättare halvfullt, när där inte ständigt finns något som tar emot och hindrar det från att slå fullt ut? Varför skapa fler problem än de man redan har som står en upp i halsen? Det handlar om överlevnad. Rensa ut allt du inte behöver och alla som inte ger dig annat än lidande.

I övrigt har jag menstruationssmärtor, gått upp 1,5 kilo, fått årets pinsammaste mail på Helgon (det är så gulligt; totalt främmande 16-åringar som tror att de betyder något för en - jag heter inte Michael Jackson och kan få vänner i min egen ålder, varför skulle jag finna ett barn intressant?) och prov i teaterproduktion jag inte läst en mening till. image250

Here, take a sip of this!

image256Gå in på istheshit.net. Klicka på "Radom is the shit" (står med röd text) fem gånger. Den femte bilden symboliserar din framtid:
"Jesus juice is the shit!"

How to make a Cécilia (the ultimate J-juice)
Ingredients:
3 parts intelligence
1 part brilliance
1 part ego
Method:
Add to a cocktail shaker and mix vigorously. Add a little cocktail umbrella and a dash of sadness.

 

I min sketna skitgrå vintervärld

image259Det snöade idag. Snö är ett av de där oändliga antalen ting jag inte har så mycket som ett bra minne till. Stelnade ögonfransar, halkande på arslet med ett innerligt hopp om att glinen som står två meter bort tillhör Dövblind Ungdom, kläder man egentligen inte vill använda och måste betala extra för att få ta av sig vid krogbesök, snöbadande täckbyxbärande lågstadiemobbare som ger en fruktansvärda flashbacks, blöta fötter, blöta gångar i köpcentrum var man överallt hör svettiga människor klampa omkring inomhus i ullkappor och täckjackor de här inte kan betala extra för att hänga av sig pratandes om skoteråkning och superier i fjällen som om det vore något att inte skämmas över, för tillfället förlovade som värmer varandra genom att harkla upp en ljummen spottloska och köra ned i den andres hals och ingenstans att ta vägen. Det verkliga eländet som slår bara ben och mjukglasslickande turister med hästlängder har bara börjat. Att romantisera vintern för dess utseendes skull är så överskattat. Ja, åh ja, visst är det vackert när snön ligger kritvit (kritstrecksvit, om man råkar bo nära trafikerad väg alternativt det och SSAB) på de lutande taken och kommer att rasa rätt ned i tant Linnéas huvud under promenaden tidigt i morgon bitti då endast hon (än så länge) och ni är vaken, men när termometern visar 30 minusgrader och ni inte har möjlighet att befinna er i era uppvärmda stugor med en stor kopp het rykande jävla choklad med vispad grädde som ni med glädje betalar 40:- för på kondis bara för mysfaktorns skull, kan ni försöka lura i vem som helst om att det är något ni längtar till.

Ett upprustat Rusta

Mitt drömyrke är att på sidan om filmarbetet och avnjutandet av uppassningen från mina gorillor vara den som rustar upp Rusta. En butik som tillåter dig att upprusta kök, bokhylla (om man kan säga att Sudokulösning och Guillou är en positiv vändning - uppdaterades bara kulturutbudet tillsammans med kläd- och textilutbudet vore jag i himlen), väggar och skafferi utan att gå hem med ekande plånbok förtjänar ett elegantare namn än dess nuvarande. Jag kommer låta det byta till Pimp Store och personalen bära de fräsigaste av namnskyltar (andra fredagen i var månad skall vi anordna en anspråkslös fest i lagret och kalasa på alla överblivna billigheter), som därefter skall vara landets mest omtyckta butikskedja: "PS är prisvärt, tar ansvar och följer tidens tecken!" Men vägen dit är lång (innan detta kan tas itu med måste jag skaffa både arbete och åtminstone en gorilla) och vi får ett tag framöver nöja oss med gamla hederliga Rusta, var jag idag fyndade sex härligt b-iga KMS-produkter. Köpte även Elizabeth Ardens Double Density Maximum Volume Mascara för endast 99:-, helt klart en av de bästa volymmascarorna. Och vad hittar jag vid kassan om inte en påse Ankkrubb från Bonbon, alla goda människors favoritgodis med sann nostalgistämpel (vars bäst före-datum inträffar... förra veckan). Jag vet inte hur många år sedan det var jag åt sådant eller hur många som dröjer innan jag får göra det.

TÄVLING: Gissa vem - vinn en goodie bag värde 10 SEK!

image249 image248

Fröken C var i desperat behov av en makeover då hon skrev till oss. "Jag har alltid drömt om att se ut som en stjärna men har aldrig lyckats på egen hand", medgav hon uppgivet. Vi på Stilakuten var inte sena med att rycka in och uppfylla hennes önskan. Vi tycker oss ha gjort ett bra jobb med såväl soldusch som extensionsisättning. Frågan är: Vem är hon? Vinnaren får välja mellan en Mars och Snickers, förpackad och förhoppningsvis osmält vid ankomst!

(ingen rubrik)

Det är bekräftat: Det var kattpiss i källaren. Lyckades dra iväg just efter fyra i morse för att två timmar senare höra höga rop från hallen var hon kissat på min fars jacka som redan är försenad till arbetet och innan dess skall skjutsa modern till träningslokalen hennes assistent inte längre kör henne till för sina bensinpengar då hon gjort bort sig ordentligt genom att skälla ut och skicka hem henne efter att hon envisats med att men inte tillåtits betala för en olyckshändelse i form av en sönderslagen toalettpappershållare föreställandes en gräslig porslinsgubbe. ("Skall du vara sur kan du åka härifrån!" - visst kära mor är det så att det är ett krav på personliga assistenter att vara glada! De har ingen rätt att hålla frustration inom sig bara de gör sitt jobb utan skall även fungera som fri underhållning.)
Som vad gäller allt annat kan hon inte bete sig och den som tidigare trivts utmärkt hos henne (bara det är något hon borde ta till vara på och vara tacksam över, men nej) är nu med all rätt reserverad och kort i tonen även då modern försöker lätta upp stämningen genom att komma in på sådant hon upplevde med sitt könsorgan innan fyllda 16 då hon slöt upp med sin nuvarande man, samtidigt som hon vill få det att verka som om assistenten överreagerat och av någon anledning få mig(!) att ifrågasätta detta och ställa mig på hennes sida i frågan genom att med fördömande röst och tillgjord likgiltighet tala om att hon "börjat ta betalt 40 kronor för varje resa för det är vad en taxi kostar!". Varför skulle jag sörja en sådan petitess? Hon kan gott sitta här och ruttna som hon gjort bäst sedan 1984. Hon måste lära sig att jorden kretsar kring solen och inte henne och att hennes ord inte är lag, men det kommer inte att hända för någon vars hjärna slutade utvecklas innan tonårens mitt. Avskyvärda, vanskapta djävulsbarn.
För att komma till huvudsaken har jag alltså halv sju på morgonen stått på knä med rotborste och skrubbat hallgolvet samtidigt som oron som den kattmor jag är växer: Vad är felet? Sanden är densamma och dörren står alltid öppen. Varför är hon olycklig?

(ingen rubrik)

Ju fler tankar, desto färre återges. Ju färre händelser, desto fler återges: Vaknade sent, rev upp skavsåren, förälskade mig i ett avhugget huvud av paper mache (alltid skall jag gå och bli besatt av sådant jag aldrig kan få), tog med en bok utspelandes under andra världskriget hem från bussätet (det har visst "satsats på kultur" i LLT:s bussar, något de så vackert benämner som BusArt som lär existera i fyra veckor framöver i form av en gästbok fasthängd vid sätena det ändå är för guppigt för att skriva i och ett par gratisexemplar av för de flesta okända författares böcker - en fin idé i en tid var kulturen är döende), lyssnade på delar av 50 Cents album från 2007 (...) och kände stanken av kattpiss i tvättstugan (tog aldrig reda på vad det var). Jag kommer att sitta uppe till fram emot tvåtiden i natt och skriva färdigt brevet jag planerade redan igår men aldrig tog tag i. Dextrosol, någon?
Jag måste arbeta, men skjuter på det. Jösses, allt jag gör här i livet är att sitta på min apelsinhudade och skjuta på saker från datorstolen, vilket påminner mig om att en westernfilm från 1969 snart börjar (jag kommer inte att se den; jag kommer att sitta här och må dåligt över mig själv). Krig i Mexiko med vilda gänget... Yippie-yi-yay?

Nej, nu börjar jag snart att tjuta igen. Det tog 30 minuter för övriga att färdigställa brevet. Jag behöver väl ändå inte en natt?! Jag hatar att jag inte kan göra tråkiga saker. Det går inte och det handlar om så mycket mer än ren bekvämlighet, men vad? Varför kan jag inte? Det är en spärr som sätter ett fullständigt stopp i min hjärna och jag blir hellre sittandes stirrandes ut mot ingenting i timmar än avsätter ett kort intensivt arbetspass och sedan får lov att göra annat tiden som är kvar - utan ångest. Behöver jag den för att veta att jag är jag? Jag, som inte ens vill vara "jag".

Och vad skall man sätta på fötterna den knappa tid man vistas ute om vintern? Utbudet är gräsligt, och jag är inte kräsen, bara pygmé, storfotad och bred vilket kräver en del. Allt jag begär är ett par klackade skor utan spetsade tår och höga skaft.

Hujeda mig sånt barn jag är, ej sämre tänkas kan

Om litet drygt ett dygn skall projektplanen till specialarbetet (som det hette åren innan det som var "min tid", men någon specialare handlar det inte om; det handlar inte om något alls) vara inlämnat, och tänka sig att det varken är påbörjat eller uttänkt! Jag kommer med andra ord i morgon kväll att sitta och blåljuga ihop en historia om vad jag grundat mitt val på och vad dess syfte är (jag kommer inte erkänna att jag inte har några intressen för tänk den tabu det är att inte ha något i livet som skänker tillfredsställelse, som om det är något man gladeligen valt). Jag vet varken eller utan gör det endast för att ha något väsentligt att överföra den vardagliga livsångesten jag ständigt tampas med på, för ingenting jag gör duger. Jag vågar aldrig lossa tyglarna och leva ut mitt rätta jag, jag tillåter mig inte att försöka utvecklas, ta in lärdom och mogna som kvinna eftersom jag är livrädd för förödmjukelsen jag känner vid misslyckanden. Därför förblir jag odugligare än genomsnittssvensken (det är odugligt) och min feghet är beklaglig. Varför bär jag den jämt med mig? Ingen ser, ingen hör och det är absolut ingen som bryr sig; där finns inte någon som inte kan bry sig. Rummen står tomma. Vem har jag att skämmas för annat än mig själv?

Mina halsmandlar (tillsammans med "sömndrucken", "bebismage" och "navel" svenskans värsta ord) smärtar och datorn går långsammare än någonsin, speciellt vid blogg.se-visiter. Har tvingats starta om den två gånger under skrivandet av detta minimala inlägg lika ointressant som min hemelektronik. Men för att "rycka upp mig" och se till att något fortsätter åt rätt håll skall jag i morgon bitti för en gångs skull ta mig hela vägen till gymmet och hoppas på att komma längre denna gång än att sluta någonstans mellan stirrandet på vikterna och på svettdropparna rinnandes längs de företagstshirtklädda sjukgymnasternas nackar.

Under 1000-strecket

image245
Alla dessa modebloggare talar om för er hur ni skall göra för att klä er precis som Lindsay Lohan som hon ser ut då hon gör allt från att handla cola till kokain, för vems onda dröm är inte att inte göra det om inte varje tonårig flickas? Men frukta icket längre era maror, tonårsslyngel - ni har en ny hjältinna, ty självklart är mina outfits utanför källarhålet var håliga strumpor är prio ett minst lika värda att efterapas! Och här har ni en ny sådan under 1000 riksdaler.

Kofta, La Redoute, 174:-
Kjol, La Redoute, 149:-
Örhängen, Oriflame, 79:-
Halsband,  Oriflame, 99:-
Väska, H&M, 198:-
Bälte, Ellos, 279:-

Fallet Tommy

 


Saker man undrar över men aldrig kommer att få reda på, del 1: Var Tommy också medlem i Livets Ord?

Hans inställning till Carola som han finner "helt okej" får mig att tvivla på att det är en hälsosamt kristlig pojke vi stött på. Å andra sidan är inställningen till det täcka könet överlag inte ens god på stereotypt vis (se: "fast du är tjej...") vilket plötsligt talar för eventuell bi-/homosexualitet varpå förståelsen för Carolas föräldrar, som inte var positiva till det som kunde utvecklas till en relation, ökar (de ville helt enkelt inte att hon skulle utnyttjas för sin röst såsom den förutspått kom att användas som bakgrundsmusik för hysteriskt dansgolvsjuckande män på landets hbt-klubbar).
Förmodligen handlade det om att Tommy tillhörde en liberalare församling, var ute sent om kvällarna och visslade för högt (därav "nonchalant") vilket fick Carola att störas i aftonbönerna, inledas i frestelse (vi vet hur farligt attraherande de där visslingarna kan vara - ja, jag är seriös) och dras ned ytterligare ett steg närmare helvetet, men det här är dock enbart mina egna lösa spekulationer: Tommy kan lika gärna ha varit en rebell på väg att bryta sig loss, en hycklare som valt att leva ett liv i synd och för enkelhetens skull ångra allt på dödsbädden, eller ännu värre; helt enkelt ute efter att driva med en ung och sårbar Carola som än inte sett mycket av världen. Alternativen är många och hur gärna jag än önskar att Tommy var den som skulle komma till hennes undsättning talar de gnistrande ögon, fyllda av förhoppningar, för att ett stort svek väntar. Tommy tycker måhända inte alls om henne utan har haft vadslagning med sina vänner om ett litet Prince, att han skulle vara den som får omkull Carola?

Visst skulle det också kunna vara så att Carola fick texten färdigtryckt på papper och uppmanades att brista ut i sång utan att analysera och kritisera innehåll då det är det hon gör bäst, men jag vill inte vara den som kastar sten i botoxbehandlade ansikten och riskerar att påverka ett lyckat resultat. I stället kommer jag att fortsätta vandra genom livets dal undrandes: Hur skulle Carolas karriär ha sett ut om hon slutade upp med den jag tänker mig iklädd för trång MC-jacka och haremsbyxa i stället för en norsk smilfink som om någon borde klippa sig och skaffa ett hederligt arbete som han kan vara stolt över? Skulle vi sluppit Carola, gayikon, i rutan och i stället lagt oss till rätta med öronproppar för att slippa höra hennes högljudda predikningar tillsammans med kringresande "Holy Rollers"?

Vad tror ni?

"Jordgubbslemonad" är inte ett namnval som får det att vattnas i käftarna

image240100% Pure Body Scrub Juicy, Strawberry Lemonade

Denna uppiggande, mustiga jordgubbslemonad kroppsskrubb gnuggar bort den tråkiga, ojämna huden med kraften av färska frukter - citron, jordgubb, tranbär, körsbär, hallon och ananas. Dessa frukter är rika på antiåldrande antioxidanter, vitaminer och blekande fruktsyror för en frisk, strålande, glödande hud. 100 % Pure's produkter är verkligen 100 % rena - inga syntetiska dofter, starka kemikalier, tensider eller toxiner.

"Jordgubbslemonad" är inte ett namnval som får det att vattnas i käftarna, jag finner det lika avskräckande som "bubbelgumrosa" (för visst var det väl så att färgen inte existerade innan det färgade tuggummits tid!) men ett fynd är ett fynd och ett fynd vill jag alltid göra. Ord. pris 239:-, mitt 77:-.

Vem vill inte vara sprätt?

image239


Tema: Sprätthöna - ty snobbighet bärs bäst upp av ickesnobben precis som vilken människa som helst ser bättre ut i den där skrynkliga maxiklänningen från 70-talet än den som faktiskt tycker att den är det bästa som hänt världen sedan Gustav Vasa gav Dalarna en bild på Eniros satellitkarta (förstå hur många blå studsmattor från Rusta som har retuscherats bort från den!).

Kort a-linjeformad jacka, 499:-
Långa skinnhandskar, 299:-
Scarves med fransar, 99:-
Rynkad handväska, 199:-
Halsband, 49.50:-
Armband, 59.50:-

Samtliga produkter ur min överfyllda fåtölj från Lindex utöver jackan som kommer från allas vårt Ellos.

Påfågelögon

image238

Inspiration i vinter: Påfågelfjädrar, med sofistikerade nyanser av blått och grönt.
Finns något ståtligare fjäderfä?

(ingen rubrik)

Det har inte blivit mycket till skrivande den senaste tiden (den har sovits bort). Dagarna har fortsatt på samma sätt: Ingen frukost/lunch, hemkomst vid tolv eller om jag haft otur ännu tidigare. Kring sjuttonsnåret efter en lång dödtid var jag suttit vid köksbordet och bläddrat i Oriflamekataloger samt legat dubbelvikt på golvet gnäggandes åt mina påhittade bravader lägger jag mig på soffan för att titta på TV men drar iväg, vaknar några timmar senare, går upp för att äta och lägger mig igen. Alla borden, det enda som är viktigt i mitt liv för just mitt livs skull, har uteblivit. Just idag somnade jag aldrig kring sjuttonsnåret, men sitter nu storgäspandes och kommer att välja slöheten framför ett planerat blogginlägg jag snart glömt bort vad det skulle ha handlat om.

S har tenta varför det inte blir någon resa. Tråkigt, javisst (det finns ju så många visslande unghingstar där nere, och vi vet alla om den tragiska sanningen; att den enda bekräftelse som räknas är den man får från främlingar med vax i håret som normalt får till det med exotiska ladies - inte trippelhakade haggor), men jag känner mig fortfarande rätt likgiltig till det. Jag kan både göra och slippa den. I stället får jag möjlighet att sälja mina peruker på Tradera inför Halloween och tjäna någon hundralapp förutsatt att jag lyckas få till en säljande bild och det innan morgonkvällen för att hinna få iväg dem, men det är svårt utan kamera.

(ingen rubrik)

Jag somnade innan 19:00. Hur är det fysiskt möjligt att tolv timmar och en dusch senare knappt kunna öppna ögonen (jag trodde inte ens att jag existerade på riktigt och tänk så underbart det hade varit)? Natten bjöd på olustigheter och jag skulle ha behövt vaken tid att tänka över mig på i stället för att kasta bort den för dem. Nu är jag bara förbannad.

Andas ut

En gång var jag sorgsen, nu har jag köpts fri
Inte längre slav under minnets tyranni
Ännu smärtar såret från ödets spjut
men jag har ett hem nu där jag får andas ut

En gång var jag bunden, nu har jag köpts fri
Inte längre slav under världens tyranni
En gång var jag hunsad av maktens stora män
Nu är han min herre som dog för kärleken

Vart än vägarna bär, vart än drömmen tar slut
i hans nåd faller jag, där får jag andas ut

Kroppsvård deluxe

image236 image237

Tonic Body Treatment Oil - Firming Toning 100ml | Clarins 345:- (ord. pris 400:-)
Bust Beauty Lotion - 50ml | Clarins 329:-

Kommer från Shopping4net. Jag vet inte om det fungerar, men jag avskyr det inte... Det luktar åtminstone gott.

Can't get you out of my head

Drömmar är fantastiska. All frustration, allt du inte vågat/kunnat säga släpps ut. Alla du skulle vilja ge ett knytnävsslag och förvrida ansiktet på samlas och går emot dig likt zombies ur en b-film från 80-talet. De vill åt din hjärna för att de inte har någon själv.

Drömmar hjälper oss att bearbeta våra upplevelser och intryck, trauman, minnen och orosmoln. Ibland drömmer vi om sådant som ännu inte skett och blir skrattade åt då det erkänns. Att drömma är att lära känna sig själv, och att de summerar ens känslor, slår ihop rädslor med ljuva tankar är vad som gör dem så otäcka; att de påverkar en långt efter att ringklockan slagits av och ens inställningar kan förändras otroligt för att det var just din verklighet igår natt. Den som sover syndar inte? Nej, men kanske de som håller vaka i ens huvud gör. Det var du som kunde ta på dem, du visste exakt deras tankar - du är deras tankar - men kommer förmodligen aldrig klara av att återberätta en dröm på ett sätt som griper tag i och upprör en. Det finns två sorters drömmar: Antingen gör de sig utmärkt på film à David Lynch, eller så måste de så snabbt som möjligt grävas ned omsluten av en blå ask och glömmas bort - helst så fort man rest sig ur sängen utan att ha legat kvar och gått igenom scen för scen. Antingen är de menade att göras något av, eller att avsluta ett färdigt kapitel ur ens liv. Inte förrän det är gjort kan man börja på nytt.

Vi grälade. Du skrek som om du hade något viktigt att säga men allt som kom ur din röklukande mun med hårig tunga och miljontals bortborstade spermier var dravel. För en gångs skull stod de andra på min sida: Du var den provocerande parten. Lokalerna fylldes och du försvann bland de passerande. (Rökpaus) Vi började gå, pratandes om din beklagansvärda läggning. Tydligen var du med oss, vilket ingen brydde sig om. Du var inte viktig där du klagade högt och hetsigt. Din röst blir snabbare och snabbare och till slut hör ingen vad för sorts tomma ord du rabblar. (Trappsteg) Vi kommer fram till den långa trappan och börjar gå mot ytterdörrarna. Överallt rör sig folket. Från att ha följt oss bakifrån vänder bilden, fokuserar på dig. Det syns att du är rosenrasande, precis som ditt ansikte är knallrött. Om det är av smink eller ilska vet ingen, och ingen undrar. Efter ett extra stort kliv känner jag dig plötsligt falla mot min rygg. Du är tyngre än du ser ut. Du faller handlöst ned för trappstegen (hur många kan det ha varit kvar? 30?), fortfarande skrikandes med din vidriga tillgjorda röst, hållande fast med ett grepp om min axel du inte ville släppa, men jag står stadigt. Din röst hörs långt efter du nuddat det sista steget var du ligger med vad vi antar är bruten nacke, fortfarande skrikandes. Det är onaturligt, omöjligt men ingen vill veta hur det gick till. Vi passerar kroppen med klotrunda uppspärrade ögon och grimaserande ansikte men i övrigt blickstilla. Jag vet inte om vi kommer till dörren, bilden ligger kvar på dig och allt som hörs är din tillgjorda röst. Ljuset sänks i lokalen, människor avtar och du är den mest ointressanta av dem alla.

Jag hatar dig och förstår inte hur någon kan finna dig duglig när du inte gör en enda sak som är god - jag hatar dem med. Det låter dramatiskt att säga om någon man inte "känner", men jag vet tillräckligt mycket för att kunna säga att du är den sortens människa jag verkligen avskyr i djupet av mitt hjärta. Till och med de som indirekt givit mig skrapsår på hjärtat är bättre än du och jag sluter bra mycket hellre upp med mina outtalade ovänner än dig. Spydighet går före din sorts dumhet. Den kan jag åtminstone känna igen mig i.

Take it eazy bitch! Don't make me come there and bitch slap you!

Igår fick jag en tillsägelse jag inte alls gillar. Blev till och med indragen i ett rum för att få det kastat likt en tårta i ansiktet, hur tufft är inte det? Jag menar inte tufft som i läckert, om ni var för dumma för att förstå det. Förra veckan likaså, men på ett desto mer pedagogiskt sätt. Vad det gällde? Pja, alla som känner mig förstår: Tona ned, ta inte så mycket plats, var inte så dominant och släpp fram andra. Visst tar det, men jag ljuger om jag säger att det inte är sanningens ord varför jag ser det som fullt konstruktiv kritik. Jag tänker på det dagligen, men att höra det från andra är alltid svårare

På väg till stan (var jag stötte på en ungersk munk jag donerade 40 kronor till för svältande barnhemsbarn och i gengäld fick en bok om meditation tydligt inriktad på sex  - han visade sig komma från krishna, och alla vet ju vilka hiskeliga galningar de där inom de radikala kretsarna är) blev jag plötsligt tvungen att stanna mitt framför ett par skitiga lumpare ståendes utanför hotellet och låtsas som om jag tog ett uppehåll för att tända en cigarett. Jag kunde inte gå ett steg till; benen domnade helt. Som tur var hade jag med mig ett paket i väskan, för att tända en osynlig cig i tomma luften skulle se litet fel ut. Så vilken drog går jag på utöver speed (Oh, vilka komplimanger jag överröses med!)? Jag måste hämta ut min medicin idag. Inte för att den ger mig något (uppenbarligen), och smaken av svartvinbär får mig att vilja kräkas. Varför i hundan smaksätter man tabletter för vuxna?! Tar jag något som främst tilldelas svagt sinnesslöa? Klok som jag är höjer jag dosen bäst jag vill. Jag känner mig själv och min kropp bättre än en ugglelik läkare jag aldrig talar med och som inte hör av sig trots att jag borde ha fått komma till dem och ta blodprov för länge sedan, och med risk för att låta som en jag vet inte vad vet jag att jag behöver höga doser av milda ting, precis som jag alltid haft ett bra läkkött (nu är det sämre med det, men jag får skylla mig själv när jag tränger ned fötterna i för smala skor, eller på den släkting som gav mig ankfötter med matchande mun och gump; det enda som fattas är ett par vingar). Varför vet jag inte, men så är det inte mycket jag vet. Jag är genomsnittligt allmänbildad och känner av mer än jag känner till (ja, jag känner av mycket och förmodligen dig bättre än vad din senaste flirt gör, även om du inte har en aning om vem jag är, och det har du ju inte), men där tar det stopp.

Katten klöser på och ropar hjärtskärande utanför dörren. Givet går jag och öppnar trots att hon inte får vistas här pga min arma näsa. Hon har slutat att gå ut helt och ligger ständigt sovandes på klädhögen i pannrummet. Har hon mask tro, eller är hon bara less på det vilda utelivet som koppelkatt? Ta det med min moder; sele var villkoret för att få ta med henne hem för fyra år sedan eftersom hon har en onaturlig skräck för råttor (som även skogsmusen och marsvinet - som är närmare besläktad med hästen än råttan - benämns som i hennes hjärna) och skulle dö av panik om det råkade ligga en pipandes på bron. Jag med förvisso, men det har ingenting med saken att göra. Jag är inte rädd, bara hyper som yngsta Hansonbrodern. O, vad jag var kär i honom för ett decennium sedan! Jag planerade tom att flytta till Tulsa, Oklahoma och bli hans fru eftersom jag inte bara är besatt av film jag aldrig orkar se färdigt utan även av giftemål. Jag tror det är (den kulturella, inte religiösa) judinnan i mig som talar. Tur att man kom över det på ett år och växte upp till fröken "ung och arg har blivit gammal och bitter".

Så blev klockan 05:30 och det är dags för gamlingen med nedsatt hörsel att stiga upp och göra allt för att inte somna. God morgon, slöfock.

These streets weren't made for walking

Kom hem från den kortaste promenad någonsin efter att ha tvättat bort äggvitan och citronen ur ansiktet (denna hud!). Hela tolv andfådda minuter varade den när jag insåg att jag inte ens vågar gå till stackars Konsum som rivits (ja, det är flera år sedan) och övertagits av kyrkbyggande lestadianer (dessutom avskyr jag detta områdes gator så mycket efter att ha sett dem under alla dagar, mest pga de boende; det ser inte alls ut som på 50-talet då det byggdes för att järnverkets arbetare skulle ha nära till jobbet och jag minns det som om det hände i förrgår). Så mycket för de där rekommenderade 45 minuterna. Här är mörkt, avsides och på vintern finns en skridskobana. Det finns all anledning att känna rädsla. Varför, frågar jag mig. Händer något spelar ingen roll hur fort jag gått eller hur spänd jag varit. Bestämmer sig någon för att gå på mig; skjuta mig i ryggen, köra över mig eller slå ned mig och sticka ut ögonen med sina egna fingrar, kommer de att göra det oavsett vad jag kände då jag beslöt mig för att ta den vägen eller om jag lät bli att ha musikspelaren på för att höra andra fotsteg än mina egna - och tänk om jag inte varit så korkad att gå ute själv.

För övrigt behöver jag nya bloggar att följa; bloggar i dagboksform som låter mig slippa "flipp eller flopp"-lekar och ungdomar med politikerdrömmar som klagar på slopad förmögenhetsskatt ("vi arbetar hårt på våra kontor var vi bläddrar bland mappar och cybersexar med Filippa Reinfeldts dubbelgångare och förtjänar faktiskt tio gånger så mycket som golvmoppade Zian) som om det vore det viktigaste att ta itu med (gå och köp en påse kanelbullar dagen till ära i stället och stoppa truten full, ty ingen vill höra ert gnäll). Det är så tråkigt att läsa sin egen (och bläddra igenom kanske tre fyra andra i längden och givetvis förstasidornas tråkmånsar med 70 kommentarer per inlägg, då) och tänka på hur ofta upprepningarna upprepas. (Och på tal om skriverier tvivlar jag på att det blir av något bokskrivande (det blir alltså inte så mycket som ett G- för mig; hurra!), såvida jag inte skall överföra mitt eminenta bloggspråk på papper. Kan korkade ungdomar med politikerdrömmar så kan jag.

Klockan är 04:32 och jag är ovanligt pigg efter två timmars sömn och uppvaknande vid 02:00. Det måste varit SSAB-utsläppen som gjort mig piggelin. Det vore smarrans (jag måste skriva det; jag är piggelin) med en glass, men det betyder att jag måste nöta stadens vackraste sneakers med bling att dö för ytterligare tolv minuter (kanske tretton, det är svårt att gå efter så stora intag jag gör). Bäst jag rör en gröt. Efter det vill man inte ha någonting, och inte för att det är mättande utan för att allt annat ger en avsmak efteråt.

Jag reder mig, jag reder mig

image235


När man en gång flyttat vill man inte återvända till det man flydde från. Ju äldre man blir desto större blir längtan att slippa de eländiga individer man tvingas lyssna på och göra sitt bästa för att ignorera. Hennes närvaro gör mig sjuk. Inga ord behöver utbytas, det räcker med att höra hennes skrikiga domderande röst, men att få en lägenhet är som alla vet omöjligt (allra mest ettor, tvåor är något enklare men vad i all världens dar skall jag med en tvårummare till?). Till dess att jag stått i kö tillräckligt länge får jag nöja mig med vad som är och drömma om den fantastiskt eleganta inredning jag kommer att välja ut med sådan omsorg att guds änglar fäller glädjetårar i elefantstorlek. Men jag reder mig. Och något CSN blir det inte fick jag bekräftat idag. Men jag reder mig. Så länge jag nöjer mig går allt väl (även om jag skulle trivas som bara den i bostaden ovan på hela 43 kvadrat).

Nu skall jag, hungrig som den värsta av mormorsfrestade vargar, bege mig till stan, framkalla röda fläckar och cancer på annan väg än genom kosmetika. I bil, förstås. Buss åker jag inte osminkad. Det är nog svårt att visa sig utan med keps. Det händer faktiskt inte ens. Jag har däremot en ny kofta jag vågar visa mig i, men svart är alltid svart och ingen märkbar skillnad är från det man annars bär. Ingen kommer ändå få se den under ytterklädernas årtid. Dessa förbannade ytterkläder. Jag tillhör dem som går utan tills första snön är kommen, och då får andra tänka vad de vill ("nej, men usch! ta på dig något flicka! jag blir förkyld bara av att se dig!"). Jag har så mycket överskottsfett att ingen lusekofta behövs.

Pimp Juice har nått Sverige

image234

Nu är den här. Pimp Juice har nått Sverige. Gissa vem som hädanefter kommer bli storkonsument av energidryck. Att den är vad den utger sig för att vara; en förbättrad sådan är fantastiskt taurinet till trots (hu!). Tack, tack, tack.

"PimpJuice är en hälsosam, ickekolsyrad energidryck med en härlig smak av tropiska bär och en läcker färg med neon grön lyster, medans dess 10% innehåll av äppeljuice tillför en naturlig sötma till smaken.
Genom att tillgodose 100% av kroppens dagliga behov av vitamin C, B2, B3, B5, B6 och B12, verkar Pimpjuice för att öka konsumentens energiförråd. Därtill innehåller PimpJuice Taurin, en villkorligt essentiell aminosyra för optimal mental och fysisk prestationsförmåga. PimpJuice tillgodoser sin boost delvis från Guarana, en 100% naturlig tropisk ingrediens, vars frön vid rostning åstadkommer stimulerande effekter liknande de från koffein."


Att hemsidan som är så B den kan bli spinner vidare på temat halvnaken tjej (inte dam) och cool snubbe (inte herre) så påklädd att man kan tro att det är januari är ett störningsmoment när bilderna är såpass amatörmässiga att jag hade fotograferat dem bättre (när det handlar om så fina saker vill man ha litet klass på baletten!), men att sitta i min instängdhet och sörpla hippa gröna drycker enbart pga titel har alltid varit ett mål för mig! Som goda nyheter från fjärran land är Pimp Juice för en torr strupe.

(ingen rubrik)

03:30. Det är ingen idé att gå och lägga sig då jag skall stiga upp om tre timmar. Det skulle föra tankarna bort från mitt förstörda lillfinger var huden kring nageln lyckats uppnå samma hårdnad (ju mer man försöker fila desto värre blir det och det är inte precis något en manikyrist kan åtgärda, så det blir att vänta ytterligare någon månad och se hur det artar sig), men det är inte värt tröttheten man känner efter ynka två timmars sömn, för givetvis tar det sin tid att somna in då jag gjorde bort allt det under kvällen (och drömde den absolut värsta drömmen på månader; maktlöshet är den värsta av känslor).

För övrigt finns det inget värre än män som kallar sig själva nymfomaner. Sedan när blev nymfen ett manligt väsen? Jag antar att pojkarna som använder denna benämning på sig själva antingen har en hemlig dröm om att egentligen vakna upp som kvinna, eller är alldeles för upptagna med att ge utlopp för sin översexualitet för att ens orka knappa in ordet på Google. (På Helgon.net finns i skrivande stund 1606 manliga nymfer.)

Mot otrohet hjälper inte höstens trender

image235Om höstens sminktrender, hämtat från SalongK.se:

Så läpparna ska vara röda i höst?
- Läpparna ska garanterat ha färg i höst, i olika nyanser av röd eller rosa. Blanka eller matta färger spelar ingen roll.

Hur ser höstens makeup-trend ut överlag?
- Den största influensen är skådespelerskan Veronica Lake - röda läppar, svart eyeliner och långa ögonfransar.

Hur ska ögonen se ut i höst?
- Den så kallade cat-eye-looken har kommit tillbaka, det vill säga eyeliner som slutar i en vinge i ögonvrån. Sotiga ögon är också väldigt populärt, speciellt i gråa nyanser.

Vilken underlag är hetast?
- Matt hy, det är det absolut senaste.

Ögonbrynen då, ska de vara tjocka och oplockade eller välansade och smala?
- De får gärna vara lite mer tjocka och oplockade i höst. Ögonbryn som är lite mer markanta är det senaste, men se till att matcha med naturligt mejkade ögon.

Jag har ett iskallt intresse för trender, men när man vet att man råkar vara "helrätt" för säsongen känns det onekligen bra. Tala om att jag ha sitt på det torra ty det är inte alltid man får fungera som stilikon (vem vet, snart kanske det blir senaste flugan att förlänga bysten med en decimeter och korta av näsan med lika mycket!). Det där med matt hy är det sisådär med, puder är den flottige t-zonens bästa vän även om den snarare fnasar än mattar den och det sugits upp på tjugo minuter. Synd att jag hamnat i en förfärligt sportbetonad period då var jag inte alls klär mig som jag lär. Alltid skall det vara något fel med en. Jag får hålla vetskapen om att jag kunde ha varit "helrätt" (underbara ord) för mig själv.

Men efter solsken skall givetvis ett regn falla. På samma site påminns vi åter om att över 50% av befolkningen varit otrogna. Det är sådant som gör att man inte ens vill ingå ett förhållande då det ändå slutar upp på samma vis. Är det ens värt det när man vet att denne tre månader efter uppbrottet har någon ny i tankarna? Jesus! Tre månader senare är jag fortfarande inkapabel till att ha någon som helst kontakt med yttervärlden och kan lämna rummet enbart för att köpa sådant att tröstäta och knivar att hantera det med. Nu är det tack och lov historia, även om tanken på att vara oälskad till ens dödsdag inte är den trevligaste, men att gå omkring och tänka så gör en endast ännu sorgsnare. Bit ihop, le och låtsas som ingenting hänt, för det har det ju inte. Ingenting har hänt, och det är det som är det sorgliga: Jag har verkligen ingen anledning i världen till att vara glad.

Jag har inga framtidsutsikter, ingen familj, utöver bekantskaper jag inte knappt hälsar på inga riktiga vänner (och jag vet inte ens om jag vill ha några då jag behöver avståndet, men bara en sådan sak som att ha någon att nämna vad man sysslat med under dagen och ens smärtor i lillfingret för eller tala ut då man överväger att ta sitt liv med det morfin ens moder fått utskrivet saknas, de psykologer jag förut träffade användes snarare som jourhavande vänner jag hellre drog cyniska skämt för än tog upp tidigare nämnt eftersom det då alltid slutade upp med att jag mådde ännu sämre då jag lämnade än när jag anlände eftersom det inte gav någonting), ingen som uppskattar mig (ingen som känner mig), ingen trygghet vare sig i själen eller utifrån, inga realistiska drömmar alls. Vad jag har? Dvärgben, ångest, anskrämliga drag och en månad var jag officiellt kan räknas som "trendig". Ge mig ett skäl till att fortsätta.

Har du varit otrogen någon gång?


Ja. (53%) 591
Nej. (47%) 525

Totalt antal röster: 1116

Den där sidan var riktigt intressant. Vi får även veta att nu också smink kan orsaka cancer: "Enligt nya forskarrön kan kosmetika och solskyddsprodukter som innehåller nanopartiklar vara cancerframkallande."
Orkar vi ens bry oss längre om vad som orsakar cancer då 90% av oss antagligen kommer att drabbas hur vi än lever, när till och med kostfascisten Skipper riskerar att insjukna?

Sömnframkallande föreläsning & med största sannorlikhet uteblivet CSN

Kom precis hem från en urtråkig föreläsning/filmvisning om rattfylleri (var jag klart och tydligt hörde någon hojta mitt smeknamn upprepade gånger, vilket skrämde vettet ur mig då det är åratal sedan det - och jag - försvann ur folkmun, och jag kanske borde ha låtit bli att låtsas som ingenting). Kuratorer var visst på plats (och dessvärre även lokal-tv - vilken tur att man är kompetent och mogen för sin ålder som ger fingret för att slippa hamna i sändning osminkad och med hängande haka som aldrig förr, men jag skyr inga medel för att undvika min största skräck) då bilderna sades vara starka, men hur synd det än är om offrena kan jag inte påstå att en krossad bil och en vit kista får mig att gå upp i varv. Det är alltid lika ironiskt att se hur mycket andra bryr sig om enskilda individer för att något råkat ske i Svea Rike, när hundratusentals (inte 150 per år) människor och miljontals djur avlider dagligen.

Gick därefter till CSN idag för att ansöka om studiemedel. Dum som jag är svarar jag i all hast ett förskräckt "nej" på frågan om jag har någon annan inkomst, vilket betyder att de kommer få för sig att jag fifflar. Får helt enkelt gå tillbaka i morgon och mena att jag trodde summan de nämnde handlade om vad man tjänar i månaden och inte per år. Ännu ett bevis på min blonda hjässa. Hoppas att det lyckas lösa sig även om de inte är kända för sin ödmjukhet, för 2000 kronor extra är ingenting man som misslyckad 20-åring som fastnat i gymnasiet (var man inte ens läser halvtid utan en knapp femtedel om ens det) tackar nej till. Men som sagt, att jag strulat till det helt för mig är ingen omöjlighet. Det är ju det jag är bäst på. Surt, sa räven om röven. Surt, sa jag när jag blev tvungen att gå från Skurholmen till Örnäsets slut för att jag agerade platinablont litet för länge i CSN-huset.

Och varför, varför är jag osynlig? Jag väger som en flodhäst (som precis som jag inte kan simma, namnet till trots) och är lika bred och härligt guldgul (åtminstone tänderna) som självaste pärleporten: Hur kan man undgå min nuna?!
 Nej, bäst att jag går och stoppar i mig några mikrovärmda potatisar så att jag sväller ytterligare, medan jag ilsknar över hur egoistiska mina biologiska föräldrar är, när de menar att jag inte ens får förvara min makeup i deras nyinköpta toalettskåp. Om jag ordnar upp det med CSN, så kanske, kanske det är dags för mig att flytta (jag vet att jag skulle klara det galant den första tiden eftersom jag är en sådan som lägger undan varje överbliven tiokrona för sämre tider och alltid köper de billigaste produkterna, även om man får kämpa att få dem i sig om det betyder att jag kan spara fyra fem kronor, så nej, jag är inte vad man kan kalla livsnjutare). Det negativa med det är att jag inte på några villkor kommer att få återvända tillbaka till helveteshålan om problem skulle uppstå. Dessutom skulle jag inte ha tillgång till några träningsredskap (vilket just nu känns värst av allt) och vad är meningen med en lägenhet om man inte får visa upp den för någon? Ingen vill ju ändå besöka mig, inte ens för att titta på min vackra inredning och sedan åka vidare till sina vänner. Jag får bli en sådan som drar hem okända män från krogen efter att ha givit dem falska förhoppningar då tedrickande faktiskt betyder tedrickande i min värld och inte penetration av en illröd penis med tillhörande hårig pung: Mitt hem är ett tempel, inte en nöjespark.

She's the man

Hur tjejig är du?

[ ] Du har fler än 10 nagellack?
[X] Du har en parfym som kostade mer än 500 kr.
[ ] Du har eller har haft lösnaglar.
[X] Du har en bild på dig själv som bakgrundsbild på datorn. (Miss Piggy, det går inte att förneka likheten: vi älskar en groda som håller sig på avstånd, är blonda, korpulenta, högljudda, dominanta och divigare än Mae West och Barbra Streisand tillsammans)
Totalt: 2

[X] Du har färgat/slingat håret.
[X] Du brukar säga "blonda" saker. (borde få två poäng här)
[ ] Du har alltid din mobil med dig.
[ ] Du dansar vilt när du är ensam hemma.
[ ] Du går aldrig hemifrån utan att vara sminkad
Totalt: 2 (3)

Du älskar:
[X] Glitter
[ ] Färgen rosa
[X] Shopping
[X] Dekorationer
[ ] Speglar
[/] Skolan
[ ] Enhörningar
[ ] Disneyfilmer
[X] Ljus
[X] Blommor
[ ] Mjukisdjur
[ ] Din mobil
Totalt: 5,5

Du shoppar på:
[ ] C&A
[ ] Pimkie
[ ] Victoria´s Secret
[/] H&M
[ ] New Yorker
[ ] Gina Tricot
[ ] NK
[ ] Top Gun
[ ] Taily Weijl
[ ] Bijou Birgiette
[ ] City Girl
[ ] Colosseum
[ ] Madonna
[ ] Bershka

Totalt: 0,5 (vilka är alla de där butikerna?)

Du säger ofta:
[X] Whatever
[X] Oh my god!
[X] Veet inte
[ ] Cutiee
[ ] Hot!
[ ] Visst
[ ] Sure!
[X] Ursäkta?
[ ] Fabulous
[ ] OMG!
[ ] Oftaa!?
Totalt: 4

Du läser:
[ ] Cosmopolitan
[ ] Glamour
[ ] Marie Claire
[ ] Elle
[ ] Teen Vouge
[ ] Bravo
[ ] YAM!
[ ] Wendy
[ ] Bravo Girl
[ ] Popcorn
[ ] Star Flash
[ ] Veckorevyn
Totalt: 0

Du älskar dessa filmer:
[ ] Elizabethtown
[ ] Girls Club
[ ] Freaky Friday
[ ] The Notebook
[ ] A Walk To Remember
[ ] Sweet Home Alabalma
[ ] Where the heart is
[ ] Just My Luck
[ ] John Tucker Must Die
[ ] Centerstage
[ ] Girls United
[ ] How To Lose A Guy In 10 Days
[ ] Mona Lisas Smile
[ ] My Girl
[ ] She's the man
Totalt: 0

Du brukar kolla på:
[ ] Lost
[ ] America´s Next Top Model
[ ] Project Runway
[ ] Desperate Housewives
[ ] The Simple Life
[ ] Men In Trees
[ ] 8th & Ocean
[ ] Grey´s Anatomy
[ ] OC California
[ ] Laguna Beach/The Hills
[ ] Nip/Tuck
[ ] Gilmore Girls
[ ] One Three Hill
[ ] Heroes
Totalt: 0

Du gillar:
[ ] Paris Hilton
[ ] Jessica Simpson
[ ] Mariah Carey
[ ] J-Lo
[ ] Britney Spears
[ ] Beyonce Knowles
[ ] Christina Aguilera
[ ] Hilary Duff
[ ] Lindsay Lohan
[ ] Gwen Stefani
Totalt: 0

[ ] Westlife
[ ] Back Street Boys
[ ] Justin Timberlake
[ ] Orlando Bloom
[ ] David Beckham
Totalt : 0

Det är alltså därför jag känner att något fattas i mitt liv.
RSS 2.0