Referat av morgonens bravader. Det känns enbart genant att ens nämna (och i synnerhet att citera sig själv i ett sådant tillstånd), som att jag återigen är femton år gammal och aldrig sett världen utanför dessa grå väggar med min mor som enda problem. Så är det ju inte, men precis som förut, sitter jag kallsvettig med de tyngsta låtarna jag har på denna maskin för att slippa höra hennes klampande fötter och höga mumlande från våningen ovan. Grälet liknar precis de som var som vanligast då, och aldrig önskar jag att jag hade någon att fly till, att uppskattas och få höra tröstande ord av så mycket som i dessa stunder. Någon som kan ta mig från denna verklighet till en annan, och ge mig hopp om en framtid var saker och ting kan sluta upp bättre än så här.

(Överröstandes dammsugaren:)

- Det är ingen jävel som städar i det här huset. Jag får göra allt själv medan vissa andra inte får fingrarna ur arslet! Det ser ut som en jävla svinstia! De där lata jävlarna... gör för fan ingenting. Här får man fan göra allt själv!
- Alltså, vad är ditt problem? Du har för fan utvecklat OCD sedan du skaffade den assistent du inte ens behöver. Du tror på fullt allvar att det behöver skuras tre gånger i veckan! Vad gör hon här när du anser att du måste ställa dig själv och städa halv åtta en söndag?
- Ja, inte fan är hon här för att städa upp efter era arslen!
- Nej, men för att spela Chicago med dig åtta timmar om dagen? Vad tror du egentligen man har personlig assistens för? Att få hjälp med sådant man inte orkar med själv eller att använda som en enda kontakt till yttre världen? Du pratar som om du inte gör annat än städar, men du gör inte ett piss varken då hon är här eller när du är ensam. Du har det betydligt mer förspänt än de flesta i din situation. Det finns så många andra som behöver hjälpen bättre än du. Människor som inte ens kan gå eller tvätta sig själv. Du vill bara ha någon här "i fall" du skulle falla. (Alla kan falla. Du fäller mig dagligen.)

[...]

- Men om du och farsan tror att ni är så jävla kompletta kan ni flytta till en etta och bo i er egen skit. Ni kan ta med gitarren och träningscyklen och ha det så jävla mysigt i er svinstia!
- Varför skulle vi göra det?
- Ja, ni gör ju ändå inte ett jävla skit här hemma. Ni slänger bara en jävla massa saker omkring er hela jävla tiden som jag får plocka rätt på!
- Vad slänger farsan omkring sig? Han arbetar 40 timmar i veckan. Hur kan du ens förvänta dig att han ska ställa sig och storstäda när han kommer hem?
- En jävla massa saker. En jävla massa kläder i sängkammaren.
- Jaha, och det skulle inte du göra? De hänger över en stol! Det är för fan bara dina saker som ligger här.
- Och din jävla låda som står där... och alla grejer du har i trappen. Jag får för fan inte göra annat än att plocka.
- Ja, därför att jag ska ha den i morgon! Eftersom de ligger kvar där är det ganska uppenbart att du inte gör det ändå, så varför klagar du över något du inte ens gör? Du är för fan sjuk.
- Detsamma.
- Är jag sjuk?
- Ja.
- På vad sätt är jag sjuk?
- Många.
- Nämn ett.
- Ja, (censur) till exempel. Blir man så jävla fäst vid en person att man inte kan leva utan den har man fan problem.
- Det där är inte sant, och det hör verkligen inte hit! Det gör mig knappast sjuk. På vad sätt är jag sjuk?
- Ja, har man legat på psyket så är man sjuk i huvudet. Det säger väl sig själv. Varför ligger man annars inne?
- OK...? Jag var där två veckor när jag var 15 - på grund av dig!
- Jag?! Jag har för fan inte gjort ett skit. Vad fan har jag gjort dig, va?
- Vad du sitter och säger just nu är ett ganska utomordentligt exempel. Hur du alltid drar upp mitt psyke och kallar mig sjuk i huvudet fastän jag inte ens är det. Du är för fan inte normal!
- Som om du skulle vara det. Det är bara att kolla på dina jävla armar. Ingen normal jävel gör så där!

Jag går fram till käringen. Käringen börjar sparka mot mig med sina muskellösa stubbar till ben.
- Du rör mig fan inte!
Jag tar ett löst tag grepp om käringens arm, ruskar inte ens om den trots att hon inte förtjänar annat än en slö kniv genom struphuvudet, just för att jag vet hur hon överreagerar.
- Du skall ge fan i att säga så där om mig. Fattar du det? Du ska bara hålla igen din efterblivna käft!
Jag behöver knappt peta i henne innan det ordentliga helvetet brakar lös. Hon vrålar för allt vad livet är värt.
- Stick härifrån! Du har ingenstans att bo! Ut härifrån! Ut! Dra!
- Du tror att du kan ("Ut!") säga vad ("Stick härifrån!") fan du ("Stick!") än behagar ("Ut!") och komma undan ("Ut!") med det, men du ("Ut!") skall ha jävligt ("Ut!") klart för dig ("Dra!") att jag ("Ut!") inte tänker ("Ut!") ta vilken ("Ut!") jävla skit ("Ut!") som helst från ("Dra!") ett patetiskt ("Ut!") jävla ("Ut!") as ("Ut!") som ("Stick!") du.
- Stick härifrån! Flytta för fan!
- Jaha, och var har du tänkt att jag skall bo?
- Det skiter väl jag i bara du sticker. I en jävla lägenhet, rum. Du kanske ska börja jobba för det...
- Jobba för vad?
- För att få en lägenhet i stället bara för att sitta på arslet. Du går ju inte ens och kollar på dem!
- Kollar på dem?! Det är så uppenbart att du inte vet ett dyft vad du snackar om. Du flyttade ihop med en karl när du var 16 och tror att det bara är att be om en lägenhet! Jag står i kö! - Och varför skall jag flytta för detta? Det är du som behandlar mig illa och så fort någon säger ifrån blir du hysterisk. Du kan inte ens erkänna dina egna brister utan börjar genast gapa om hur du tror andra påstår sig vara "kompletta". Är det det enda ord du kan?
- Nej. Jag kan en massa jävla ord. De tror att de är så "bra"!

[...]

- Du kommer inte ens ihåg vad du har sagt eller gjort, utan bara vad andra gjort mot dig, så att du skall kunna agera martyr och få människor att tycka synd om dig. Men det är inte synd om dig. Du är en fullkomlig idiot!
- Jaha, och vem har sagt det? Det är ingen annan som jag pratat med än du som tycker det.
- Vilka andra tycker inte det? Din assistent? Din morsa? Många åsikter där.
- Det är en jävla massa. Grannarna, Eva, Vickan...
- Ja, för de är här dygnet runt och ser hur fan du egentligen är? De hör ingenting annat än de lögner du sprider kring dig för att framställa dig själv som offret i sammanhanget!
- Står det i några papper att jag är idiot kanske?! Har en läkare bekräftat det va?
- Och det står inte i mina papper att jag är sjuk i huvudet, så var fan får du det ifrån?
- Ja, det är bara att du läser din journal. Det står att du är ostabil! Sverige är ett papper...land! Det står vad man är!
- Ja, och nu råkar det vara så att det inte står vilken slampa du är, fru tio aborter innan 18 fyllda, men det är du ju. Så varför står inte det med? Sverige är ett papperland.
- Jag är fan ingen slampa. Du är en jävla slampa!
- Ha! Är jag en slampa? Hur i helvete skulle jag kunna vara det? Jag knullar inte ens?
- Nej, men du har säkert gjort det.
- ... Nej, jag har aldrig knullat. Jag har bara tvingats.
- Jaha, och vad fan anmälde du det inte för då?
- Det hör knappast hit. Det enda som hör hit är vilket as du är, hur du går in för att trakassera mig och trycka på mina ömma punkter, och det är att gå jävligt långt under bältet!
- Och vad fan gör du då? Du har trackat mig varje dag i flera jävla år nu! Kallar mig för en jävla fitta.
- Jag har aldrig trakasserat dig. Det är du som trycker ned mig och jag ger svar på tal. Hur kan du säga att jag är den som gör det? Du är för fan 46 år gammal, men beter dig som en treåring! Nej, de är smartare än du.
- Ja, och du har för fan inte ens vuxit upp. Du går för fan inte ens i skolan. Börja göra något av ditt jävla liv i stället.
- Och det kommer ju verkligen från rätt person i fråga! - Du håller ständigt på att anmärka på att jag "är sjuk", för sådant som hände när jag var 15 och hur jag alltid mått, men själv kan du inte ens ta en enda sanning utan att bli hysterisk och be mig flytta härifrån!

[...]

- Det vore knappast OK om jag gick in på samma områden som du gör.
- Jaa-haa, och vad skulle det vara?
- Ditt döda barn, till exempel. Det som du tog livet av genom att avla fram trots att du visste att du var sjuk!
- Jag visste fan inte att jag var sjuk när jag skaffade er!
- Nej, men när du skaffade henne visste du det mycket väl. Ändå valde ni att knulla till henne trots riskerna.
- Jaha? Och vem ska jag skylla på att jag blev sjuk för då? Min farfars farmor? Kanske skulle de inte skaffat barn heller?!
- Man visste inte ens vad det var, men det gjorde du, och du riskerade ditt barns liv av egoistiska skäl, och du fick vad du förtjänade, för ja, det är ditt fel att hon är död, och hade hon levt idag hade hon antagligen önskat att du var det, precis som dina andra ungar som du bryr dig mindre om någon du inte ens sett ögonen på.
- Det vet du fan ingenting om! Du känner henne inte!
- Nej, och det gör inte du heller.
- Ja, fan då mer än du. Jag har känt henne sparka!
- För det säger ju så mycket om någons person, eller hur?
- Du ska bara hålla käften din jävel! Du ska ge fan i att snacka om något du inte vet ett skit om! Hör du det?! Du vet inte ett skit!
- Exakt. Och ändå tror du att du kan säga vad som helst till andra. - Tror du jag tycker det är roligt när du dagligen anmärker på att jag skulle vara mentalt störd?! Tror du att det är roligt när ens jävla morsa kallar en för ett jävla psykfall, behandlar en som och vill få en att känna sig som ett?! Tror du att jag uppskattar det?
- Ja, när man inte ens sätter dit den som våldtar en kan man ju fan inte vara annat!

De flesta jag omnämnt min mor för har ryggat tillbaka med uppspärrade ögon, men själv har jag ju aldrig upplevt någonting annat, varför jag nöjer mig med höjda bryn och fortsatta djupa suckar. Det känns så bisarrt att detta faktiskt är vad ens liv har kantats av, vecka efter månad efter år, och att jag fortfarande står ut. Ett hem vore kanske nyttigt, men då vet jag, att när jag väl lämnat detta, kommer inte någon som helst hjälp att finnas till hands. Jag kommer att vara helt ensam, men kanske är det bäst med tanke på vad jag (inte) här har. Dock finns inte mycket att göra än att vänta på att hamna först i kön till en billig enrummare. Det är allt jag kan göra vad gäller bostadssituationen just nu, och gud vet hur länge detta dröjer.