Hederliga amerikanare & a-kasseproblem
Jag är kär. Inte i någon, inte i något (till skillnad från kvinnan som äktade berlinmuren är jag inte objektumsexuell), men känslan jag har är farligt lik en besvarad förälskelse. Måhända är det så här det är att må skapligt eller så är det höstkänslorna som spelar mig ett spratt. Det är inte så att jag har någon anledning att känna annan glädje än käckhet (vad skulle det handla om? hösten kommer inte att bestå av annat än tristess varvat med press vad gäller bokskrivandet jag inte vet vad det skall handla om) men ju längre det varar desto tacksammare är jag. Det gör det enklare att ta sig genom meningslösheten, men jag vet att det är över i eftermiddag då jag sitter instängd och ruttnar efter att ha unnat mig 15 minuters cancerframkallning.
Uppdatering 01:00: Jag sitter och lyssnar på helhylle amerikanska ballader. Jag har blivit mjuk. Nu fattas det bara att jag går och spökar ut mig till Lee Ann Rimes, köper en cowboyhatt, en lavendelfärgad småblommig kjol och ett par glansiga byxor i sen 90-talsanda att variera med då jag går rakt genom bardiskar. Jag hade sett så söt ut där jag sitter fast i ett hål och lyftkran måste tillkallas. Vem vet, det är kanske mitt rätta jag och allt annat ett rop på hjälp. O, sicken tur att jag äntligen funnit mig själv! Jag går inte längre blind, jag kan se! (Falsksång till "Amazing Grace", någon? "Amazing Grace", som för övrigt är ihopknåpad av en slavhandlare.)
Det celebreras med den mening jag minns av en tioårig countrydänga (som min mor blev ursinnig av att få tillägnad sig på sin födelsedag): "I will always feel your smell, even when you're gone to Hell. (Howdy, howdy, howdy hoe. Holy, holy, holy hole.)"
Uppdatering 15:20: För att få någon a-kassa då tiden är inne måste jag arbeta minst två timmar till. Om inte har jag betalat 400 kronor i månaden ett år i onödan, men hur man går till väga för att skaffa ett extrajobb ligger bortom min kunskap. På Platsbanken finns inte ett enda varför Arbetsförmedlingen är uteslutet. Hur fungerar allt? Räcker det att gå in på ett folktomt snabbmatsställe iförd proper klädsel och be att lagligt få fritera pommes några kvällar i veckan? För att löpa den amerikanska linan ut vore det passande, speciellt om jag kan ta emot beställningarna med grov brytning.
Uppdatering 01:00: Jag sitter och lyssnar på helhylle amerikanska ballader. Jag har blivit mjuk. Nu fattas det bara att jag går och spökar ut mig till Lee Ann Rimes, köper en cowboyhatt, en lavendelfärgad småblommig kjol och ett par glansiga byxor i sen 90-talsanda att variera med då jag går rakt genom bardiskar. Jag hade sett så söt ut där jag sitter fast i ett hål och lyftkran måste tillkallas. Vem vet, det är kanske mitt rätta jag och allt annat ett rop på hjälp. O, sicken tur att jag äntligen funnit mig själv! Jag går inte längre blind, jag kan se! (Falsksång till "Amazing Grace", någon? "Amazing Grace", som för övrigt är ihopknåpad av en slavhandlare.)Det celebreras med den mening jag minns av en tioårig countrydänga (som min mor blev ursinnig av att få tillägnad sig på sin födelsedag): "I will always feel your smell, even when you're gone to Hell. (Howdy, howdy, howdy hoe. Holy, holy, holy hole.)"
Uppdatering 15:20: För att få någon a-kassa då tiden är inne måste jag arbeta minst två timmar till. Om inte har jag betalat 400 kronor i månaden ett år i onödan, men hur man går till väga för att skaffa ett extrajobb ligger bortom min kunskap. På Platsbanken finns inte ett enda varför Arbetsförmedlingen är uteslutet. Hur fungerar allt? Räcker det att gå in på ett folktomt snabbmatsställe iförd proper klädsel och be att lagligt få fritera pommes några kvällar i veckan? För att löpa den amerikanska linan ut vore det passande, speciellt om jag kan ta emot beställningarna med grov brytning.
Favorit i repris: Lilla etikettskolan
Goda manér är tyvärr inte något alla fört med sig sedan barndomens dagar. Många av oss har på grund av ointresserade föräldrar (som hellre spenderat sin tid på kammaren) inte fått åtnjuta en god uppfostran, utan har i stället fått lära sig själva hur att bete sig.
Grunden och det absolut viktigaste att känna till är att ett välvårdat yttre ligger högst på listan i alla ettiketsskolor världen över. Med dålig hållning och ett livstrött utseende är det inte lätt att tas seriöst, men för att motverka detta behöver man inte vara välbärgad. Ånej, det räcker med att vara så hel och ren som ekonomin tillåter då mycket hänger på utstrålningen som gör mer för oss än man kan ana. Att smörja in sin hy med en fuktgivande creme, fila naglarna med jämna mellanrum och tvätta bort den mystiska, såsliknande fläcken från kavajen eller rockuppslaget är inte mycket begärt. Åtminstone inte för varje etikettörstande dam och herre.
Detta är del ett i fröken C's skola för ettikett och god ton, som förhoppningsvis skall inspirera er till att skifta till ett mer tillmötesgående spår på livets banor, utan att för den saks skull agera stelt och konstlat. God ton är inte alls svårt att ta till sig! Tvärtom är det enkelt för de flesta om man bara ger det hela litet tålamod.
1. Ögonkontakt är viktigt i sociala sammanhang. Att inte se på den som man räcker något åt uppfattas som ohövligt.
2. Viska inte i sällskap! Visa hänsyn för andra och respektera deras närvaro.
1. Är ni som herre osäker på var ni skall göra av era händer vid offentliga sammanhang; prova fickorna, men kom ihåg att vidröra de nedre regionerna är inte acceptabelt om ni så är fem eller femtio fyllda!
2. Sitt inte ned om där saknas plats för en dam, så att hon måste stå upp. Var en god herre och ge henne er plats.
1. Vät ej era fingrar vid läsning. Ni kanske vill ge ifrån er ett intellektuellt intryck, men ses med största sannolikhet som en smutsig salivdrypande ohyra. Det är inte målet.
2. Om någon tappar något bör detta tas upp av första förbipasserande. Tacka artigt då ni blir räckta det ni tappat.
1. Gå ej genom dörren före en dam. Detta är ett mycket grovt etikettsbrott. Håll upp dörren för damer och äldre.
2. Alternativet att gå före henne finns om ni i stället håller upp dörren på det sätt bilden visar.
Och kom ihåg att ettikett ej dödar personligheten. Den förgyller den!
(Samtliga bilder är varsamt inscannade från Husmodern årgång 1938.)
Grunden och det absolut viktigaste att känna till är att ett välvårdat yttre ligger högst på listan i alla ettiketsskolor världen över. Med dålig hållning och ett livstrött utseende är det inte lätt att tas seriöst, men för att motverka detta behöver man inte vara välbärgad. Ånej, det räcker med att vara så hel och ren som ekonomin tillåter då mycket hänger på utstrålningen som gör mer för oss än man kan ana. Att smörja in sin hy med en fuktgivande creme, fila naglarna med jämna mellanrum och tvätta bort den mystiska, såsliknande fläcken från kavajen eller rockuppslaget är inte mycket begärt. Åtminstone inte för varje etikettörstande dam och herre.
Detta är del ett i fröken C's skola för ettikett och god ton, som förhoppningsvis skall inspirera er till att skifta till ett mer tillmötesgående spår på livets banor, utan att för den saks skull agera stelt och konstlat. God ton är inte alls svårt att ta till sig! Tvärtom är det enkelt för de flesta om man bara ger det hela litet tålamod.
1. Ögonkontakt är viktigt i sociala sammanhang. Att inte se på den som man räcker något åt uppfattas som ohövligt.
2. Viska inte i sällskap! Visa hänsyn för andra och respektera deras närvaro.
1. Är ni som herre osäker på var ni skall göra av era händer vid offentliga sammanhang; prova fickorna, men kom ihåg att vidröra de nedre regionerna är inte acceptabelt om ni så är fem eller femtio fyllda!
2. Sitt inte ned om där saknas plats för en dam, så att hon måste stå upp. Var en god herre och ge henne er plats.
1. Vät ej era fingrar vid läsning. Ni kanske vill ge ifrån er ett intellektuellt intryck, men ses med största sannolikhet som en smutsig salivdrypande ohyra. Det är inte målet.
2. Om någon tappar något bör detta tas upp av första förbipasserande. Tacka artigt då ni blir räckta det ni tappat.
1. Gå ej genom dörren före en dam. Detta är ett mycket grovt etikettsbrott. Håll upp dörren för damer och äldre.
2. Alternativet att gå före henne finns om ni i stället håller upp dörren på det sätt bilden visar.
Och kom ihåg att ettikett ej dödar personligheten. Den förgyller den!
(Samtliga bilder är varsamt inscannade från Husmodern årgång 1938.)
Dagens fynd
Rimmel Lasting Finish Nail Polish i klassiskt rött. Torkar snabbt och matchar Isadoras läppfärg Summer Red. 6,50:-Dove Intensive Firming Gel-Cream - "I don't know if it works, but I don't hate it" (Fran Fine undviker operationer och håller sig till sina "thigh creams"). 29:-
Rosa bläckpenna med pimpinetta fjädrar upptill. Synd att jag inte har något att anteckna. Den är dock trevligare att förföriskt placera mot munnen än de åtta pennor från skolan jag känner mig som en dement mormor på, som av en olyckshändelse slank ned i väskan. 14,50:-
Kexchoklad behöver ingen närmare presentation. Gav dock bort den då jag ätit slisk tre gånger i veckan men bara motionerat ett halvt tiominuterspass jag grävde fram på YouTube. 5:-
Dance of the dream man
- Är det där hon?
- Ja.
- Hon var vacker.
- Ja. Hon är väldigt vacker.
- Varför pratar du om mig?
- Vilken ögonfärg hade hon?
- Smaragd.
- Det ser ut som safir.
- Varför har du kvar bilden?!
- Men det är det inte.
- Okej.
- Varför har du kvar den?!
- Sluta snacka.
- Okej.
- Du... Ring mig.
- Nej.
- Ja.
- Hon var vacker.
- Ja. Hon är väldigt vacker.
- Varför pratar du om mig?
- Vilken ögonfärg hade hon?
- Smaragd.
- Det ser ut som safir.
- Varför har du kvar bilden?!
- Men det är det inte.
- Okej.
- Varför har du kvar den?!
- Sluta snacka.
- Okej.
- Du... Ring mig.
- Nej.
En kort tillbakablick
Jag uppskattade men var aldrig fantast av Disneys långfilmer utan fann i stället kortfilmsklassikerna mer spännande, vilka man nu inser haft större betydelse för historien än "Lejonkungen" och "Bernard och Bianca i Australien". Ju längre tid som gått, desto kräsnare blir man vad gäller innehåll varför få anser att dåtidens film kan mäta sig med dagens: Man är van vid hög bildkvalitet och otalet effekter. Man skrattar försynt åt språkbruket och fanns där inget språk alls ses det som ett hinder för att kunna leva sig in i berättelsen. Som jag ser det var fantasi för tittarna något självklart innan man började ta det tidigare nämnda för givet. Idag önskar man få allt serverat på fat från Cervera, ens kreativa tänkande inkluderat.
Jag minns Silly Symphonies "The Skeleton Dance" från 1929 extra tydligt då min syster fick hålla för mina ögon för att undvika mardrömmar. Den tecknade filmen innehöll alltid humor och lyckliga slut, men var under handlingens gång flera gånger annat än sockersöt vilket "Hell's Bells" från samma år med både Liemannens, Satans och Helvetets demoners medverkan är ett exempel på. Onda v/s goda gäller än, men döden och svåra förhållanden var förståeligt återkommande ämnen under depressionen och WW2 och atmosfären kring det hela skiljer sig ordentigt från senare år trots samma tema. Filmerna skulle i flera fall ha ansetts som opassande, uttråkande barnkultur i våra dagar med bolibompaledare på speed, ty bakom de färglagda fåglar, gräshoppor och blommor som intagit huvudrollerna som allt från domare till soldater visades en helt vanlig film, som i otecknad version mycket väl skulle kunna ligga bland IMDB's 1930s-lista, klassificerad som romantisk dramakomedi krigsfilm eller rysare, vilket är en av anledningarna till att lika många vuxna som barn uppskattar dessa nästan 80 år gamla bitar, och inte enbart av nostalgiska skäl.
Seized with dread
Verkligheten har nått ifatt och jag orkar inte mer, men jag vet att jag måste. Allra mest är det vuxenlivet som skrämmer, att åldras och behöva visa fullt ansvar när jag inte vet hur man går till väga. Jag kan inte sitta om fem år och inte ha gjort någonting, men jag är så rädd. Jag är fortfarande ett barn; bortkommen och ovetandes om svårigheterna man tidigare bara föreställt sig. Hur kan man balansera det med en värdig tillvaro, och hur knyter man behövliga kontakter i en värld var lyckan inte är mer än en förbipasserande vagn och misären redo att kasta en att lemlästas på rälsen?
Vad är det alla jag passerar på gatan gör? Var är de på väg? Vilka träffar de och varför? Var kommer de ifrån? Vilka Extra tuggar de? Hur hanterar de motgångar? Vad tänker de om sig själva och vad gör de på fritiden?
1. Passerar, upptagen med att tänka på att inte snubbla, svettas eller drabbas av rethosta.
2. På väg till ett ostädat skyffe.
3. Inga, och inte som i namnet.
4. Inföding med utsocknesdrömmar.
5. Watermelon, Strawberry, Eucalyptus.
6. Jag har inte lärt mig att göra det. Tips välkomnas.
7. Mestadels det jag grämer över i min inte så privata dagbok, men jag är rätt elegant om än enerverande med.
8. Shoppar tvångsmässigt, skåpäter, skriver i min inte så privata dagbok om vad jag finner onödigt att prata om (detta är bearbetning, inget annat), sprayar skatboet och blir yr av kemikalierna, målar naglarna och av misstag bordet, uppdaterar min sedda filmer-lista (som är rätt liten), lyssnar på musik jag egentligen skäms över att gilla, skrattar högt och schimpanslikt, skåpäter litet mer, fotograferar mig själv för att kunna säga "åh, fy!" och radera bilderna sekunden därefter, pratar goja, saknar, slötittar på TV, ljudar (nej, det går inte att kalla sång) psalmer och skillingtryck i falsett, suktar efter dyra kläder och accessoarer jag hittar bland webbutikerna, bildsöker på gamla skrivmaskiner, stjäl och svarar på långa listor (det kunde väl ingen gissa). Det var det. Erkänn att ni vill bli min "bästis" nu.
Vad är det alla jag passerar på gatan gör? Var är de på väg? Vilka träffar de och varför? Var kommer de ifrån? Vilka Extra tuggar de? Hur hanterar de motgångar? Vad tänker de om sig själva och vad gör de på fritiden?
1. Passerar, upptagen med att tänka på att inte snubbla, svettas eller drabbas av rethosta.
2. På väg till ett ostädat skyffe.
3. Inga, och inte som i namnet.
4. Inföding med utsocknesdrömmar.
5. Watermelon, Strawberry, Eucalyptus.
6. Jag har inte lärt mig att göra det. Tips välkomnas.
7. Mestadels det jag grämer över i min inte så privata dagbok, men jag är rätt elegant om än enerverande med.
8. Shoppar tvångsmässigt, skåpäter, skriver i min inte så privata dagbok om vad jag finner onödigt att prata om (detta är bearbetning, inget annat), sprayar skatboet och blir yr av kemikalierna, målar naglarna och av misstag bordet, uppdaterar min sedda filmer-lista (som är rätt liten), lyssnar på musik jag egentligen skäms över att gilla, skrattar högt och schimpanslikt, skåpäter litet mer, fotograferar mig själv för att kunna säga "åh, fy!" och radera bilderna sekunden därefter, pratar goja, saknar, slötittar på TV, ljudar (nej, det går inte att kalla sång) psalmer och skillingtryck i falsett, suktar efter dyra kläder och accessoarer jag hittar bland webbutikerna, bildsöker på gamla skrivmaskiner, stjäl och svarar på långa listor (det kunde väl ingen gissa). Det var det. Erkänn att ni vill bli min "bästis" nu.
Uppdatering 18:25: Jag hade verkligen behövt fly undan i kväll. Mer än på länge. Jag hade sett fram emot att få göra ett sista besök på klubben innan de stänger för i år (och jag svär att de kommer spela mina favoriter bara därför) men självfallet handlar det bara om tomma ord. I stället sitter jag här med mina xx (som snart övergår i xxx) kilon och sörjer. (Karamellkungen: mitt livs enda kärlek?)
Att över en dag övergå från "o, vad roligt!" till "nej, jag orkar inte"/"nej jag kan inte, jag har inga kläder att ha" är en regel snarare än ett undantag. Då man nästa månad är den som nekar får man höra att "de minsann försökte förra gången" men att det då var "jag som inte ville". Vad är det för logik? Varför skall man alltid vara den som dansar efter andras pipa och tvingas finna sig i att bara få hitta på något då det passar dem? Jag är less på att jämt bli besviken.
Ännu en blåbärsbumling träffar munnen...
Dagens MSN-diss
Cecilia säger: Titta, titta, vad jag har gjort (länkar denna bild).
deserie säger: HAHAHAHAHAHAHA
deserie säger: :FDDDDDDDDDDDDD
Cecilia säger: Vad?
deserie säger: *LÄGGA IN PÅ BDB*
deserie säger: AHHAHAHAHAHA SÅ SNYGG
Cecilia säger: Meh!
deserie säger: HAHAHAHA JAG DÖR :F
Cecilia säger: Varför då? Jag tyckte den blev fin (utöver halsen).
deserie säger: Jag tycker också det
deserie säger: ahaahahahha så snyggg. all gangzta!!
Do you remember the 90's?
Både låten, videon och Dolores O'Riordans röst är underbar och 90-talsnostalgi på hög nivå. Jag ryser och har gjort varje gång jag sett den sedan första gången som liten sjuåring. ("Zombie" från 1994 ut handlar om konflikten i Nordirland och i texten fördömer Cranberries IRA för deras bombattentat som lett till många oskyldigas död. Låten spelades dagligen och låg högt på listorna. Idag, 13 år senare, hade detta varit otänkbart: Bandet hade beskyllts för att vara "extremister" - ett ord jag inte förstår som media gärna svänger sig med. Den hade aldrig nått ut, men fick då många att öppna sina ögon. Det märks på ungdomen att medvetenheten ser annorlunda idag än vad den förut gjorde. Sångerskan var bara 23 år vid denna tidpunkt och jag har svårt att tro att Marie Serneholt eller Basshunter skulle ha åstadkommit något liknande om de så slog sina kloka ljushuvuden ihop).
Don't blame me
Vad har dagen att erbjuda? Jag vaknade fly förbannad och kommer att känna så till dess att jag vaknar nästa gång. Vad är det för fel på mänskligheten? Vad är det som förvrider deras hjärnor så att de inte kan visa minsta taktfull- eller pålitlighet? Varför är det socialt accepterat att hejvilt såra andra utan att behöva stå i skuld till den utsatte? Man fortsätter i stället att gömma sig bakom uppsatta lagar för att se till att denne inte skall kunna slå tillbaka. Var befinner sig den djärvhet ni så gärna vill glänsa med annars då? Har ni vett att se era brister eller letar ni genast upp nya omedvetna att lägga det gamla bakom sig med?
Uppdatering 13:10: Veckan har varit ett enda kaos, även vad gäller skolstarten. Har tilldelats två scheman som varit felaktiga, både årskurs, grupp och ämnen trots att detta skulle vara ordnat i våras. Det känns typiskt att var gång något skall utredas går det snett och det har inte berott på mig. Jag har gjort vad jag kunnat. Inte undra på att man känner sig missanpassad och utesluten ur leken.
Uppdatering 13:10: Veckan har varit ett enda kaos, även vad gäller skolstarten. Har tilldelats två scheman som varit felaktiga, både årskurs, grupp och ämnen trots att detta skulle vara ordnat i våras. Det känns typiskt att var gång något skall utredas går det snett och det har inte berott på mig. Jag har gjort vad jag kunnat. Inte undra på att man känner sig missanpassad och utesluten ur leken.
A little bit psycho, but I know that
Jag är galen (förstår inte hur jag kan leva med mig själv) men tillbaka i spelet! The Re-Up (album) på repeat var vad som behövdes. Under omständigheterna borde låtarna få mig att känna mig usel, men Eminem kan rädda mig när som helst, vad som än hänt. Hans ettriga taxlika röst har något för varje känsla. Den skär i mig som den vassaste morakniv men det enda som flödar är eufori. Jag blir till mig lika mycket som Krösa-Maja efter att Emil "slått far sin så blo'n spritter" (åh, herre, två lönnebergareferenser på två dagar, och det bara i bloggen - är jag galen i det avseendet med?). Nu kommer tårarna... både på grund av det och att jag vill ha choklad mitt på blanka dan.
Nytt ämne, men samma passande rubrik (jag kanske skall börja med den dagligen alternativt byta blogglogga):
Jag hatar stalkers, men mest för stämpeln de fått. Själv tycker jag det är trevligt att folk är intresserade av andra liv än sitt eget. Det tyder på medmänsklighet om något (men min definition av det kanske är helt fel?), om det nu inte går ut på att lönnmörda någon i framtiden efter att ha tagit reda på personens bostad, men det är i vissa fall också ett ömhetsbevis (...). Jag är en stalker. Det är genant, men så lyder sanningens ord. Med andra sådana är det med all rätt jag hatar mig själv. Alla känner apan, apan känner alla. I det fördolda, förstås. Själv går jag säker då mitt liv är det mest ointressanta av allas (nej, med det menar jag inte att jag kollat upp "alla", världen är en stor plats även om Google och communities gjort den mindre). Här finns inga hemligheter att ta del av. Det skulle vara ifall någon får reda på att jag lägger ned timmar om dagen på att irritera mig på TV4 Plus oseriösa serie "Hemsökta hus" som ger allt paranormalt forskande dåligt rykte. Må fan ta den (politiskt, på privat plan är det jag som är det) konservativa Yvette Fielding som tilldelas arbeten för att hon ligger med/rider ranka på producenten.
Uppdatering 15:20: Jag har fortfarande inte fått någon choklad.
Uppdatering 17:20: Jag har fått och förätit mig totalt på choklad.
Uppdatering 17:30 (tio minuter och jag är tillbaka - gör jag inte annat än skriva dagbok?): Jag hatar teater. Jag hatar teaterns pretentiösa historia (ingen är så ointressant som den) och stereotypskådespelaren. Kurserna jag tagit har fått mig att känna avsmak, men vad skall jag annars kämpa för när jag inriktat mig på det? Det är inget som lockar längre, utan ett ont måste att falla in i trots konkurrensen. Film är mitt enda intresse som går att omvandla till karriär. Jag har inget behov av att stå på scen (jag vill inte). Jag skulle kunna finna mig i ett 9-5-jobb och det är inget fel i det (det är vad man kommer att syssla med de flesta av sina arbetsår), men jag är innerst inne för tävlingsinriktad för det. Jag tänker inte se mina ovänner lyckas bättre än jag på grund av bättre förutsättningar, och det är min drivkraft. Det är kameran som lägger på tio kilo utan att fördela dem jag vill åt.
Nytt ämne, men samma passande rubrik (jag kanske skall börja med den dagligen alternativt byta blogglogga):
Jag hatar stalkers, men mest för stämpeln de fått. Själv tycker jag det är trevligt att folk är intresserade av andra liv än sitt eget. Det tyder på medmänsklighet om något (men min definition av det kanske är helt fel?), om det nu inte går ut på att lönnmörda någon i framtiden efter att ha tagit reda på personens bostad, men det är i vissa fall också ett ömhetsbevis (...). Jag är en stalker. Det är genant, men så lyder sanningens ord. Med andra sådana är det med all rätt jag hatar mig själv. Alla känner apan, apan känner alla. I det fördolda, förstås. Själv går jag säker då mitt liv är det mest ointressanta av allas (nej, med det menar jag inte att jag kollat upp "alla", världen är en stor plats även om Google och communities gjort den mindre). Här finns inga hemligheter att ta del av. Det skulle vara ifall någon får reda på att jag lägger ned timmar om dagen på att irritera mig på TV4 Plus oseriösa serie "Hemsökta hus" som ger allt paranormalt forskande dåligt rykte. Må fan ta den (politiskt, på privat plan är det jag som är det) konservativa Yvette Fielding som tilldelas arbeten för att hon ligger med/rider ranka på producenten.
Uppdatering 15:20: Jag har fortfarande inte fått någon choklad.
Uppdatering 17:20: Jag har fått och förätit mig totalt på choklad.
Uppdatering 17:30 (tio minuter och jag är tillbaka - gör jag inte annat än skriva dagbok?): Jag hatar teater. Jag hatar teaterns pretentiösa historia (ingen är så ointressant som den) och stereotypskådespelaren. Kurserna jag tagit har fått mig att känna avsmak, men vad skall jag annars kämpa för när jag inriktat mig på det? Det är inget som lockar längre, utan ett ont måste att falla in i trots konkurrensen. Film är mitt enda intresse som går att omvandla till karriär. Jag har inget behov av att stå på scen (jag vill inte). Jag skulle kunna finna mig i ett 9-5-jobb och det är inget fel i det (det är vad man kommer att syssla med de flesta av sina arbetsår), men jag är innerst inne för tävlingsinriktad för det. Jag tänker inte se mina ovänner lyckas bättre än jag på grund av bättre förutsättningar, och det är min drivkraft. Det är kameran som lägger på tio kilo utan att fördela dem jag vill åt.
Goodie Two Shoes
Jag visste att jag gjorde rätt i att köpa två par extra skor à Kalle Anka (i samma modell) då de med sin kvalitet räcker max två månader vid regelbunden användning. De nuvarande är ingen idé att göra något åt, men vid invigning av nästa kan en omklackning vara på sin plats.
Jag har hängt utanför samma skobutik i en månad nu som en levande moppemustach hänger utanför grillen en tisdag 22:30 för att försäkra mig om att hinna köpa de efterlängtade innan de sålt slut. Just av den anledningen känner jag på mig att det är sådana som blir kvar tre månader och till slut reas ut för 100 kronor (kanske är det så med tanke på att de modeller jag visade i inlägg "Höstens horribla fotbeklädnader" är vad som gäller?). Håhå, vilka slösaktiga minnen som kommer tillbaka.
Jag har hängt utanför samma skobutik i en månad nu som en levande moppemustach hänger utanför grillen en tisdag 22:30 för att försäkra mig om att hinna köpa de efterlängtade innan de sålt slut. Just av den anledningen känner jag på mig att det är sådana som blir kvar tre månader och till slut reas ut för 100 kronor (kanske är det så med tanke på att de modeller jag visade i inlägg "Höstens horribla fotbeklädnader" är vad som gäller?). Håhå, vilka slösaktiga minnen som kommer tillbaka.
What's a girl to do?
Klumpen i hjärtat växer. Jag vet inte hur jag skall hantera saker, och hur skall jag kunna tala ut utan att sanningen kommer fram? Jag har i alla fall mitt flordiadem att glädjas åt, men till helgen kommer varken det eller förnuftet behövas. Allt jag behöver är hög musik och stark bedövning. "Hurricane" (se bild) är som gjord för mig. Varför skulle de annars ha givit den mitt artistnamn och mina favoritingredienser?
Men dra inga förhastade slutsatser. Trots beslutet ni fått mig att ta struntar jag i er. Ni har varken betytt någonting för mig eller världen. Jag är bara litet känslig och kanske också krävande i vissas ögon. Det går över och nästa vecka är jag samma energiska dam som vanligt, tillbakakommen ur det slutna zombiesällskapet som varken ser eller hör.
Nu skall jag gå och läsa det senaste numret av Elle som min syster som av någon anledning befinner sig här köpt. 150 sidor reklam, 350 sidor skräp, dubbelt så många komplexgivande töser (åh, här kommer vi in på fixeringen igen!) och ännu fler galna kreationer i den s k trendbibeln. Lärorikt.
Nu räcker det
Så var det dags igen. Jag sitter i min ensamhet och gråter sönder den makeup jag ändå inte klarar av att lägga - efter åratal av samma säkra kort - över min så påtagliga fulhet. Jag vet att det är därför jag fortsätter vara ensam. Ingen vill gänga sig med någon som ser ut som jag. Det räcker inte med att vara sjukligt överviktig (vilket är acceptabelt om - om - man har ett utseende att kompensera med). Man skall vara motbjudande med dålig hy, röst som hindrar en från framtida arbeten och säkerligen även lukta avlopp. Det spelar ingen roll hur många tusenlappar jag lägger ned på kläder, hårprodukter och kroppsvård varje år (+10.000:-). Det spelar ingen roll hur många gånger jag försöker komma tillbaka till ett hälsosamt liv, om det så är med korta stunder av hårdträning eller efedrin (bantningsprodukter: ännu ett ickefungerande tillvägagångssätt jag tidigare lade ned fyrsiffriga kronor på, men det är det slut med); jag klarar två, tre veckor och det lyckas alltid sluta på samma sätt, med att jag står uppe en hel natt och vräker i mig vad jag kan hitta/åstadkomma, samtidigt som ångern hugger i mig för att döva den, vilket är ironi på högsta nivå. Jag vill inte kräkas och förstöra mina tänder som redan är förlorade sedan födseln. Jag vill inte ha det så här. Nu räcker det! Jag är för sjutton härlig (och inte som i "Telefonsex - Live - Kåta tjejer") som få och det tänker jag inte sticka under stolen med att jag tycker de dagar självkänslan inte krackelerat helt. Det är dags att slänga den uråldriga offerrollen. Att acceptera en sådan är att ge upp, och destruktivt avhoppande är bland det värsta jag vet. Jag är ingen "quitter" utan en "starter", och då skall jag ta mig tusan bete mig som en sådan. De motstridiga känslor jag har är bara så onödiga. Jag är ingen dumsnut och vet att hälften av det jag tjatar om är jibberish och att de flesta känner som jag ibland. När det kommer till kritan är ingen så extraordinär. Det mest spännande jag gjort idag är att riva ner en fläkt.
Augustinatt
02:20. Det ser ut som att det blir en uppesittarnatt, men jag gissar att jag stupar någon gång vid fyrasnåret för att vakna fyra timmar senare med ännu värre huvudvärk. Ibumetin är med Ipren de sämsta värktabletter jag tagit. Tacka vet jag Pronaxen, och det tog jag innan allmänheten (d v s jag, som påverkas enklare av reklam än de som tror på flodhästar i väggarna - sätt fingerwaves på en jordnöt och jag köper den!) eggades av den noirinspirerade reklamfilmen. Jajamen, jag är nog en trendsättare ändå. En riktigt snitsig sådan! Det skulle nästan behöva firas med hatt om det inte var för att jag sitter med klumpiga rullar i manen. Det och ett härligt ärtgrönt påslakan runt midjan. Ingen vidare kombination, kanske.
För övrigt avskyr jag att jag är så lättrörd. Jag gråter hela tiden, ett äkta fruntimmer som jag är. Jag överdriver inte då jag säger att jag dagligen bölar likt en moder som får sin dotter bortgift för första av kommande tre gånger. Det spelar ingen roll om jag så lyssnar på en av de mest intellektbefriade klubblåtar som skapats. Då gråter jag för att den gör mig "SÅ lycklig". Och jodå, jag snyftar i skrivande stund ty den visa jag hör just nu har ju potential att göra mig "SÅ lycklig!". Att den inte gör det nu är visst en annan femma.
03:00. Jag orkar inte sitta längre. Uppesittarnatten övergår i uppeliggarnatt. Inte mig emot. Dags att ta fram näsdukarna och slå på en Simpsons-VHS (Homer och Marge är ju "SÅ fina" tillsammans).
För övrigt avskyr jag att jag är så lättrörd. Jag gråter hela tiden, ett äkta fruntimmer som jag är. Jag överdriver inte då jag säger att jag dagligen bölar likt en moder som får sin dotter bortgift för första av kommande tre gånger. Det spelar ingen roll om jag så lyssnar på en av de mest intellektbefriade klubblåtar som skapats. Då gråter jag för att den gör mig "SÅ lycklig". Och jodå, jag snyftar i skrivande stund ty den visa jag hör just nu har ju potential att göra mig "SÅ lycklig!". Att den inte gör det nu är visst en annan femma.
03:00. Jag orkar inte sitta längre. Uppesittarnatten övergår i uppeliggarnatt. Inte mig emot. Dags att ta fram näsdukarna och slå på en Simpsons-VHS (Homer och Marge är ju "SÅ fina" tillsammans).
Too cool for school?
Om mindre än ett halvt dygn följer nio månader fyllda av stress, orkeslöshet, grav irritation och eskalerande berättigad framtidsångest, men det är OK fast än att jag avskyr byggnaden och skäms över hela min uppenbarelse (andras med för den delen - jag är inte sådan som skrattar åt andra, jag lider med dem då de bekräftar sin pinsamhet). Jag vet att det tär och att det låter omöjligt att förstå för de som spenderat all sin tid åt arbete (jag beundrar dem), men när exakt hela tonåren gick åt till samtal med skolpersonal och man lyckades missa varje chans man gavs inser man vilket privilegium det är att kunna studera (varför jag kanske också borde göra det då och då, men gamla sömmar sitter i och är svåra att sprätta). Nästa år kostar det och det är, pja, inte det minsta "coolt". Men jag skall inte klaga, jag har känt mig så mycket sämre. Jämfört med förut är det finfint. Jag lever ett tråkigt slentrianmässigt liv, precis som jag alltid gjort, men är betydligt lugnare själsligt idag och gör faktiskt något. Man tar som människa så mycket för givet, men det går det inte en dag utan att jag tackar gudarna för. - Och jag lovar (eller; lover, som jag först skrev, dock inte för att imitera Emil Svensson i Katthult) mig själv att inte dra upp detta något mer. (Mantra: Det gamla år förgånget är. Det gamla år förgånget är. Det gamla år förgånget är. Det gamla år förgånget är.)Mommie Dearest
Det här är inget deprimerat inlägg, bara en vardagsbetraktelse i mängden. Jag är varken ledsen eller bekymrad, men less på att vara så van vid bråk, bråk, bråk att man inte orkar bry sig längre. Att man är så härdad att det inte spelar någon roll när man hamnar i det med andra och kommunicerar bäst med slagträet i hand.
Du tror dig kunna säga vad du vill och göra vad du behagar utan att besvaras med samma mynt för att sedan inte förstå varför. Du beter dig som en sinnesslö imbecill (du är inte 46, du är inte en dag över 16), brusar upp för minsta lilla och tror allt vara förlåtet då det passar dig och du lugnat dig. Att skrika tillbaka är inte tillåtet. Bara det tyder på att du är helt fri från insikt och rutten in i benmärgen. Du är bortskämd och förväntar dig alltid att få din vilja igenom, egoistisk och kan inte tala om annat än dig själv och hur kändes för dig att åka bil till Storheden och direkt hem igen när "magen pajade", trög och kan inte ens byta kanal på den tv ni haft stående i sängkammaren i åtta år, och vet ingenting om vad som sker utanför de närmaste två gårdarna. Du är den uslaste människa jag träffat och jag kunde inte bry mig mindre ifall du inte vaknar upp ur narkosen nästa månad. (Jag låter känslokall för utomstående, men det är precis vad jag inte är och jag skäms inte över att säga det andra tänker högt.) Jag har trots stunder av sluten fred för att det inte tjänar någonting till att gräla inte känt annat än förakt gentemot dig sedan sex års ålder och kommer aldrig att göra annat. Du äcklar mig på ett sätt ingen annan lyckats med och jag sväljer hellre skit än drar en lögn om att jag skulle tycka på ett annat sätt. Idag började du som aldrig gråter stortjuta efter att jag skrattade åt ett ytterst dråpligt yttrande (jag var inte den enda, men eftersom du är som du är - omedveten om allt - förstår du inte då något är komiskt och tar allt personligt även om du för ovanlighetens skull inte nämnt dig själv), sprang ut på balkongen och smällde igen dörren efter att ha hulkat fram ett "jag hatar henne!". Och jag hatar dig. Jag fick givetvis skulden för att ha startat gnägget ("Se vad du har gjort! Fy fan vad du är elak!"). De säger att jag "tagit efter" ditt temperament. Det är inte sant (de känner mig inte). Ingen människa friskare än du tillåter sig lyssna på eller respektera dig. Jag blir upprörd då du är pueril och driver mig till vansinnets rand. Ja, jag är en borderlinebitch (precis som alla utom du vet att du är), men förnekar det ej. Jag känner till vad du banat väg för, och jag tror att du skulle må bättre om du kunde se längre än uppåtnäsan sträcker sig och söka hjälp.
Du tror dig kunna säga vad du vill och göra vad du behagar utan att besvaras med samma mynt för att sedan inte förstå varför. Du beter dig som en sinnesslö imbecill (du är inte 46, du är inte en dag över 16), brusar upp för minsta lilla och tror allt vara förlåtet då det passar dig och du lugnat dig. Att skrika tillbaka är inte tillåtet. Bara det tyder på att du är helt fri från insikt och rutten in i benmärgen. Du är bortskämd och förväntar dig alltid att få din vilja igenom, egoistisk och kan inte tala om annat än dig själv och hur kändes för dig att åka bil till Storheden och direkt hem igen när "magen pajade", trög och kan inte ens byta kanal på den tv ni haft stående i sängkammaren i åtta år, och vet ingenting om vad som sker utanför de närmaste två gårdarna. Du är den uslaste människa jag träffat och jag kunde inte bry mig mindre ifall du inte vaknar upp ur narkosen nästa månad. (Jag låter känslokall för utomstående, men det är precis vad jag inte är och jag skäms inte över att säga det andra tänker högt.) Jag har trots stunder av sluten fred för att det inte tjänar någonting till att gräla inte känt annat än förakt gentemot dig sedan sex års ålder och kommer aldrig att göra annat. Du äcklar mig på ett sätt ingen annan lyckats med och jag sväljer hellre skit än drar en lögn om att jag skulle tycka på ett annat sätt. Idag började du som aldrig gråter stortjuta efter att jag skrattade åt ett ytterst dråpligt yttrande (jag var inte den enda, men eftersom du är som du är - omedveten om allt - förstår du inte då något är komiskt och tar allt personligt även om du för ovanlighetens skull inte nämnt dig själv), sprang ut på balkongen och smällde igen dörren efter att ha hulkat fram ett "jag hatar henne!". Och jag hatar dig. Jag fick givetvis skulden för att ha startat gnägget ("Se vad du har gjort! Fy fan vad du är elak!"). De säger att jag "tagit efter" ditt temperament. Det är inte sant (de känner mig inte). Ingen människa friskare än du tillåter sig lyssna på eller respektera dig. Jag blir upprörd då du är pueril och driver mig till vansinnets rand. Ja, jag är en borderlinebitch (precis som alla utom du vet att du är), men förnekar det ej. Jag känner till vad du banat väg för, och jag tror att du skulle må bättre om du kunde se längre än uppåtnäsan sträcker sig och söka hjälp.
Ask me, ask me, ask me
Favoritskådespelare: Har ingen, men tycker om Bette Davis, Ingrid Bergman och Marlene Dietrich.
Favorithund: Inte min morbrors ständigt bortresta chefs Golden, i alla fall. Slusk.
Favoritjuice: Grape.
Onödig kändis: De flesta "kändisar" är onödiga så det förslår.
Nödvändig kändis: Nödvändig för vem? För mig?
Sämsta grannen: Samtliga nyinflyttade utbölingar med skrikande ungar och tjuvrökande 13-åringar. Gatan är full av dem. Det börjar bli dags för mig att gå.
Bästa ingrediensen i en god gryta: En och annan krydda kan vara på sin plats.
Hur mår du nu:
Vilken låt lyssnade du senast på: Nina Simone - To Love Somebody.
Vad vill du ha för hårfärg: Blond.
Vad tycker du om att äta: Juleljus.
Har du lyssnat på nåt annat nu: 2Pac - Life Goes On.
Vem ska du gifta dig med: Ingen, men vi kan ju låtsas.
Är du kär i nån du har nämnt i de tidigare frågorna: Fem lik, hundar och barnfamiljer? Nja...
Tycker du om att ligga på stranden och sola: Nej.
lyssnat på nåt annat nu? Ja. Jag bytte låt bara för att inte verka enformig.
Vad har du på dig idag/kväll: Skabbiga träningskläder.
Vilket år har varit ditt bästa: 1988-1990, innan jag fick se livet.
Vad ser du fram emot: Man skall aldrig ha några förväntningar.
Vad har du ångest inför: Vad som skall hända.
Hur långt hår har du: Det är inte precis jämnlångt. ~40 cm, skulle jag tro.
Går du i skolan så mycket som du ska: Jag borde ha läst fler kurser, men det är för sent att göra något åt nu.
Varför blev du arg senast du var det: psykfallet känt som min mor mor började kasta saker omkring sig 08:00.
Hur ofta städar du: Vågar jag svara "aldrig"?
Hur ser stolen som du sitter på ut: Mörkblå kontorsstol.
Hur luktar du nu: Svett och synd?
Vad ska du göra i helgen: Sova ut.
Är du romantisk: Extremt! Jag tänker alltid ut romantiska handlingar jag inte har någon att uppleva dem med.
Vilket program såg du på senast: Ser jag på fler än ett?
Får du/din familj hög telefonräkning: Nej. Här rings ingenting.
När dansade du senast: Gangsters don't dance, they just pull up their pants.
Drömålder: Jag vill stanna vid 26, så att jag kan dejta 21-åriga spjuver utan att känna mig äcklig. Men nej, inte bara därför. Jag har andra planer med.
Ditt bästa internettips: Heartsick.bilddagboken.se, så har ni något att flina åt.
Senast köpta pryl: Linser som jag insåg att jag inte skulle kunna ha. Sålde dem och förlorade 200 kronor.
Keps eller mössa: Keps.
Kängor eller pumps: Pumps.
Pannkakor eller plättar: Här är plättar likamed pannkakor.
Dvd eller vhs: VHS.
Favoritserie: Simpsons, Boondocks.
Har du någonsin färgat ditt hår svart: Nej.
kött eller inte? Inte, bortsett från räkor som jag älskar. Kött smakar ju faktiskt ingenting utan tillsatser.
Vinter eller sommar: Sommar.
Skåne eller norrland: Södra Sverige är ingenting utan Norrland och det är ett kvarstående faktum.
Kaffe eller läsk: Ingetdera.
Brukar du gå på McDonalds: Nej, aldrig någonsin.
Eminem eller Britney Spears: Britney. Hit me baby one more time! (Och ni vet att det där är veckans lögn.)
Vilket är ditt favorit-tevespel: Tekken? Det är det enda jag spelat sedan Sonic the Hedgehog.
Vilket är ditt favorit-dataspel: Sims 2, men det har jag slutat med.
Hamburgare eller pizza: Pizza, även om jag inte är mycket för det.
Snygg eller snäll: Snygg.
Tv eller radio: TV.
Plugga eller jobba: Arbeta deltid, studera deltid.
En grej du inte kan klara dig utan: Täckande strumpbyxor.
Politik: Se: SAC.
Vad stör du dig på: Ni vet typen: "Free spirits" med blonda ruttnande dreads/rastaflätor, vars garderob består till 100% av kläder från Indiska och Uff som dansar afrikansk dans, dunkar på bongotrummor de egentligen inte kan hantera till fest, har tågluff som största intresse och förnekar sitt ursprung som medelklassunge med alla bekvämligheter en Svensson kan ha, men som tycker att pappas pengar kan komma väl till pass då de beger sig för att upptäcka Latinamerika under tre månader. Kan det bli mer klichéartat?
Två namn du går under
1 Pisse.
3 Hogzilla?
Favorithund: Inte min morbrors ständigt bortresta chefs Golden, i alla fall. Slusk.
Favoritjuice: Grape.
Onödig kändis: De flesta "kändisar" är onödiga så det förslår.
Nödvändig kändis: Nödvändig för vem? För mig?
Sämsta grannen: Samtliga nyinflyttade utbölingar med skrikande ungar och tjuvrökande 13-åringar. Gatan är full av dem. Det börjar bli dags för mig att gå.
Bästa ingrediensen i en god gryta: En och annan krydda kan vara på sin plats.
Hur mår du nu:
Vilken låt lyssnade du senast på: Nina Simone - To Love Somebody.
Vad vill du ha för hårfärg: Blond.
Vad tycker du om att äta: Juleljus.
Har du lyssnat på nåt annat nu: 2Pac - Life Goes On.
Vem ska du gifta dig med: Ingen, men vi kan ju låtsas.
Är du kär i nån du har nämnt i de tidigare frågorna: Fem lik, hundar och barnfamiljer? Nja...
Tycker du om att ligga på stranden och sola: Nej.
lyssnat på nåt annat nu? Ja. Jag bytte låt bara för att inte verka enformig.
Vad har du på dig idag/kväll: Skabbiga träningskläder.
Vilket år har varit ditt bästa: 1988-1990, innan jag fick se livet.
Vad ser du fram emot: Man skall aldrig ha några förväntningar.
Vad har du ångest inför: Vad som skall hända.
Hur långt hår har du: Det är inte precis jämnlångt. ~40 cm, skulle jag tro.
Går du i skolan så mycket som du ska: Jag borde ha läst fler kurser, men det är för sent att göra något åt nu.
Varför blev du arg senast du var det: psykfallet känt som min mor mor började kasta saker omkring sig 08:00.
Hur ofta städar du: Vågar jag svara "aldrig"?
Hur ser stolen som du sitter på ut: Mörkblå kontorsstol.
Hur luktar du nu: Svett och synd?
Vad ska du göra i helgen: Sova ut.
Är du romantisk: Extremt! Jag tänker alltid ut romantiska handlingar jag inte har någon att uppleva dem med.
Vilket program såg du på senast: Ser jag på fler än ett?
Får du/din familj hög telefonräkning: Nej. Här rings ingenting.
När dansade du senast: Gangsters don't dance, they just pull up their pants.
Drömålder: Jag vill stanna vid 26, så att jag kan dejta 21-åriga spjuver utan att känna mig äcklig. Men nej, inte bara därför. Jag har andra planer med.
Ditt bästa internettips: Heartsick.bilddagboken.se, så har ni något att flina åt.
Senast köpta pryl: Linser som jag insåg att jag inte skulle kunna ha. Sålde dem och förlorade 200 kronor.
Keps eller mössa: Keps.
Kängor eller pumps: Pumps.
Pannkakor eller plättar: Här är plättar likamed pannkakor.
Dvd eller vhs: VHS.
Favoritserie: Simpsons, Boondocks.
Har du någonsin färgat ditt hår svart: Nej.
kött eller inte? Inte, bortsett från räkor som jag älskar. Kött smakar ju faktiskt ingenting utan tillsatser.
Vinter eller sommar: Sommar.
Skåne eller norrland: Södra Sverige är ingenting utan Norrland och det är ett kvarstående faktum.
Kaffe eller läsk: Ingetdera.
Brukar du gå på McDonalds: Nej, aldrig någonsin.
Eminem eller Britney Spears: Britney. Hit me baby one more time! (Och ni vet att det där är veckans lögn.)
Vilket är ditt favorit-tevespel: Tekken? Det är det enda jag spelat sedan Sonic the Hedgehog.
Vilket är ditt favorit-dataspel: Sims 2, men det har jag slutat med.
Hamburgare eller pizza: Pizza, även om jag inte är mycket för det.
Snygg eller snäll: Snygg.
Tv eller radio: TV.
Plugga eller jobba: Arbeta deltid, studera deltid.
En grej du inte kan klara dig utan: Täckande strumpbyxor.
Politik: Se: SAC.
Vad stör du dig på: Ni vet typen: "Free spirits" med blonda ruttnande dreads/rastaflätor, vars garderob består till 100% av kläder från Indiska och Uff som dansar afrikansk dans, dunkar på bongotrummor de egentligen inte kan hantera till fest, har tågluff som största intresse och förnekar sitt ursprung som medelklassunge med alla bekvämligheter en Svensson kan ha, men som tycker att pappas pengar kan komma väl till pass då de beger sig för att upptäcka Latinamerika under tre månader. Kan det bli mer klichéartat?
Två namn du går under
1 Pisse.
3 Hogzilla?
Tre saker som skrämmer dig
1 Normala, lyckliga människor med snygga kläder och ordnade liv.
2 Carola Häggkvist.
3 Alliansens makt.
Tre saker du har på dig just nu
1 Svart kofta.
2 Guldklänning som framhäver vardenda smickrande valk.
3 Underkläder?
Tre av dina favoritlåtar just nu
1 Yes, We Have No Bananas (givet).
2 Life Goes On (som jag skrivit om tidigare).
3 Lean Back.
Tre fysiska saker du attraheras av
1 Mörka män. Kvinnor får se ut hur de vill, men jag är sträng med karlar. Inga vikingar för mig.
2 Muskler och kurvor, bara för att jag inte har det.
3 Proportionerliga näsor, bara för att min inte är det.
Tre andra saker du attraheras av
1 Snygga skor och accessoarer.
2 Pimp cups (men inte seriöst, det handlar om att kunna driva med sig själv och sin stämpel).
3 Kritstreck och hatt kombinerat (inga nedrans halvmesyrer, det skall vara äkta vara).
Tre saker som är avtändande
1 Fula tatueringar och piercade tungor/navlar (går under samma kategori).
2 Mjäkiga personer som känns konstant ofräscha även om de så duschar dagligen, och som byter ut pumptvålen i förpackningarna så att det står "lotus och aloe vera" när man egentligen tvättar sig med mandelblomma. Varför gör man något sådant?
3 De som ger ifrån sig kvävda stön efter att de druckit något.
Tre av dina hobbys
1 Att spara pengar genom att plocka på mig allt som kommer gratis.
2 Att klä ut mig själv och andra.
3 Att shoppa till jag stupar.
Tre saker du tänker på just nu
1 Fläkten som surrar intill mig.
2 Att jag är fruktansvärt "sugen på något gott".
3 Att jag måste åka till stan i morgon eftermiddag.
Tre affärer du handlar i
1 Lindex.
2 Kvantum.
3 ...Var kommer resten från? Allt kan ju inte vara från Ellos.
I väntan på (okänt)
Idag har jag sovit 14 timmar och för en gångs skull kändes det skönt. Så skönt att jag låg kvar trots fyra uppvaknanden med tre timmars mellanrum. Uppenbarligen behövde jag vila ut. Dagen har dock varit synnerligen händelselös och jag sörjer över att jag inte kommer få röra påkarna i kväll - innan helvetet bryter lös - då mitt sällskap dragit på sig sjukdom och brödbak. I stället får jag sitta här, smälta maten och ta en motionsrunda... om jag orkar. Det sista är mest vad jag hoppas.
PERSONLIGT:
Vad heter du: Cécilia (därav C) Viola (därav Lola) Söderbergh (därav något påhittat för att skapa förvirring, förslagsvis Bergman då detta är mitt ursprungliga namn på fars sida).
Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig: Den svenska versionen av danska Margareta. Det vore väl fint att dela namn med sitt husdjur.
Vart bor du: Luleå stad.
Hur lång är du: 172. (Plus minus tio centimeter.)
Ögonfärg: Gröngrå med blå inslag. Förfinad beskrivning av mörka fiskögon.
Hårfärg: Litet väl gul med 4,5 mm utväxt. Här går det undan.
KLÄDER:
Vad använder du just nu för jacka: Ingen. Det är sommar. Jag har dock min troget väntande päls att förlita mig på och riva ned burkar från hyllor med vid förbipassering.
Vad använder du just nu för skor: "Lack snör", som Skopunktens hemsida döpt dem till, varierat med lägre skoletter som ger mig fantastiska vattenblåsor.
Vilka kläder skulle du vilja ha just nu: Allt jag kommer över.
Hur mycket köper du kläder för i månaden: Pass.
Vad har du för skostorlek: Storfot/bredfot.
HAR DU NÅGONSIN...
...sagt "jag älskar dig" och menat det: Ja...
...bråkat med ditt husdjur: Ja, då hon biter och river mig. Jag biter dock inte tillbaka.
...drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Ja, och det är lika skrämmande varje gång.
STUFF:
Är du ensam nu: Ja.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: T-Bone - It's OK. Jävla medryckande, mesiga skräplåt. Nu går jag.
Vill du gifta dig: Är flitig besökare av Bröllopstorget vilket givetvis är en hemlighet, men jag litar på er.
Vill du ha barn: Nej, men gärna en dvärgspets, fjärilshund eller toypudel. Små hundar luktar mindre. Inte för att det skulle fungera. Man bör inte snora med en mikrofon gömd i urringningen.
Tar du droger: Nej. Jag orkar inte med det.
Vad är du mest rädd för: Bisamråttssvansar.
Vilka kläder sover du i: Linne och underbyxor eller hela kitet med mjukisbyxor och strumpor. Jag tenderar att frysa ihjäl vid uppvaknandet.
Vem hatar du verkligen: Fler än de flesta. Åh, dessa heta känslor!
Varit kär: Dödligt.
Kör du bil: Nej, men en gång körde jag en moped i diket.
Gillar du att ha folk omkring dig: Om jag får vara i centrum. Annars ett stort, tveklöst "Nej!"
Har du någon tatuering: Nej, och jag är kluven till huruvida jag skall göra en.
Har du någon peircing: Nej, mina örsnibbar är för tjocka. Eller så är jag lättinfekterad.
VILKEN...
...tidning läser du: Allt om Historia, Allt om Vetenskap/Illustrerad Vetenskap, En Ding Ding Värld (d v s hade gjort, om den inte gått i konkurs för tio år sedan), Husmodern och Filmjournalen från 30-/40-talet.
...buss åker du oftast: 9:an, men prata inte om bussar. Jag har aldrig varit så arg som jag är över de nya bussarna med tonade rutor. Jag åker inte buss finklädd för att inte bli sedd! Dessutom kan man inte stalka människor, se om det mörknat ute (det ser ut som konstant kväll), om ens umgänge är försenat eller vem som skottskadas. Ja, Det låter oviktigt, men när olyckan är framme är det bättre att en uttänkt person drabbas än 50 oskyldiga. Tala om att värna om passagerarnas säkerhet.
...frisyr har du: Idag; snodd på huvudet. Normalt; oengagerad uppsättning.
...dag fyller du år: En fredag i år enligt almanackan, men jag firar ändå inte.
SENASTE...
...film du såg: "The Roaring Twenties" (1939). Eller såg och såg, jag orkar aldrig se en hel film och spolar framåt under händelselösa scener, även om jag så älskar den.
...mat du åt: Eritreansk hämtmat.
...gången du åt en 7-eleven korv: Det enda jag ätit från 7-Eleven är pistagebullar (hög nostalgifaktor). Trynen och inälvor är inte min grej.
PERSONLIGT:
Vad heter du: Cécilia (därav C) Viola (därav Lola) Söderbergh (därav något påhittat för att skapa förvirring, förslagsvis Bergman då detta är mitt ursprungliga namn på fars sida).
Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig: Den svenska versionen av danska Margareta. Det vore väl fint att dela namn med sitt husdjur.
Vart bor du: Luleå stad.
Hur lång är du: 172. (Plus minus tio centimeter.)
Ögonfärg: Gröngrå med blå inslag. Förfinad beskrivning av mörka fiskögon.
Hårfärg: Litet väl gul med 4,5 mm utväxt. Här går det undan.
KLÄDER:
Vad använder du just nu för jacka: Ingen. Det är sommar. Jag har dock min troget väntande päls att förlita mig på och riva ned burkar från hyllor med vid förbipassering.
Vad använder du just nu för skor: "Lack snör", som Skopunktens hemsida döpt dem till, varierat med lägre skoletter som ger mig fantastiska vattenblåsor.
Vilka kläder skulle du vilja ha just nu: Allt jag kommer över.
Hur mycket köper du kläder för i månaden: Pass.
Vad har du för skostorlek: Storfot/bredfot.
HAR DU NÅGONSIN...
...sagt "jag älskar dig" och menat det: Ja...
...bråkat med ditt husdjur: Ja, då hon biter och river mig. Jag biter dock inte tillbaka.
...drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Ja, och det är lika skrämmande varje gång.
STUFF:
Är du ensam nu: Ja.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: T-Bone - It's OK. Jävla medryckande, mesiga skräplåt. Nu går jag.
Vill du gifta dig: Är flitig besökare av Bröllopstorget vilket givetvis är en hemlighet, men jag litar på er.
Vill du ha barn: Nej, men gärna en dvärgspets, fjärilshund eller toypudel. Små hundar luktar mindre. Inte för att det skulle fungera. Man bör inte snora med en mikrofon gömd i urringningen.
Tar du droger: Nej. Jag orkar inte med det.
Vad är du mest rädd för: Bisamråttssvansar.
Vilka kläder sover du i: Linne och underbyxor eller hela kitet med mjukisbyxor och strumpor. Jag tenderar att frysa ihjäl vid uppvaknandet.
Vem hatar du verkligen: Fler än de flesta. Åh, dessa heta känslor!
Varit kär: Dödligt.
Kör du bil: Nej, men en gång körde jag en moped i diket.
Gillar du att ha folk omkring dig: Om jag får vara i centrum. Annars ett stort, tveklöst "Nej!"
Har du någon tatuering: Nej, och jag är kluven till huruvida jag skall göra en.
Har du någon peircing: Nej, mina örsnibbar är för tjocka. Eller så är jag lättinfekterad.
VILKEN...
...tidning läser du: Allt om Historia, Allt om Vetenskap/Illustrerad Vetenskap, En Ding Ding Värld (d v s hade gjort, om den inte gått i konkurs för tio år sedan), Husmodern och Filmjournalen från 30-/40-talet.
...buss åker du oftast: 9:an, men prata inte om bussar. Jag har aldrig varit så arg som jag är över de nya bussarna med tonade rutor. Jag åker inte buss finklädd för att inte bli sedd! Dessutom kan man inte stalka människor, se om det mörknat ute (det ser ut som konstant kväll), om ens umgänge är försenat eller vem som skottskadas. Ja, Det låter oviktigt, men när olyckan är framme är det bättre att en uttänkt person drabbas än 50 oskyldiga. Tala om att värna om passagerarnas säkerhet.
...frisyr har du: Idag; snodd på huvudet. Normalt; oengagerad uppsättning.
...dag fyller du år: En fredag i år enligt almanackan, men jag firar ändå inte.
SENASTE...
...film du såg: "The Roaring Twenties" (1939). Eller såg och såg, jag orkar aldrig se en hel film och spolar framåt under händelselösa scener, även om jag så älskar den.
...mat du åt: Eritreansk hämtmat.
...gången du åt en 7-eleven korv: Det enda jag ätit från 7-Eleven är pistagebullar (hög nostalgifaktor). Trynen och inälvor är inte min grej.
Life goes on
Den som säger att tiden läker alla sår har aldrig låtit sig skäras tillräckligt djupt. - Men livet måste gå vidare, med eller utan smärta. Det gör det. Det är i varje fall vad jag försöker intala mig. Stundtals känns det som att jag är på väg. Stundtals känns det som att jag mår bra, men innerst inne är sorgen alldeles för stor och jag kan vilken sekund som helst övergå från sprudlande skratt till förkrossad gråt. Sorgen från en söndrig uppväxt, en uppväxt kantad av ensamhet, ilska och besvikelser ruvar inom mig. Jag skall inte leva det liv jag gör - det passar inte min personlighet. Jag skall inte gråta natt efter natt, och allra minst över något så befängt som åt mitt utseende (hur många extra rynkor ger det inte med tiden?). Jag skall inte sitta fast i dessa dammiga mönster. Jag har blivit för gammal för att älta, men frågan är hur man slutar. Det borde vara så lätt: Jag saknar ingen, har förträngt namn, röster och ord. Jag drömmer inte om döden längre (jag är livrädd för den) och har över huvud taget kommit en lång väg från det som varit. Ändå försvinner det inte, och ju mer jag talar om det i inlägg som det här, ju svårare blir det att ta sig ur det. Muntert. 
Weak Wednesday
"California Love", rom & cola, gammelrosa (en färg jag inte fick använda som barn då min mor avskydde denna)nagellack från Make Up Store och Proffs Super Strong Hairspray (som varken är speciellt proffsigt eller superstarkt). Jag har ätit godis för 20 kronor från Dollarstore (20 kronor från Dollarstore ger mycket på vågen) och är knappt i stånd att lyfta fötterna. Sanningen att säga är att jag inte ätit ett sunt mål på veckor, jag har frossat i sådant som kan få den mest härdade oljebomben att kräkas.
Jag känner mig hopplös rätt igenom denna onsdag och känner absolut inte för att gå ut, men vill ändå passa på att göra något innan sommarens klubbar slår igen och människor återgår till sin outhärdliga vardag som prioriterar allvar framför lek. För att blicka tillbaka ett par dagar, var fredagen var i sin helhet trevlig - man kan nästan säga att den blivit lyckad om det inte varit för ett par oerhört påträngande personer med annat i fickan än en pistol.
Jag känner mig hopplös rätt igenom denna onsdag och känner absolut inte för att gå ut, men vill ändå passa på att göra något innan sommarens klubbar slår igen och människor återgår till sin outhärdliga vardag som prioriterar allvar framför lek. För att blicka tillbaka ett par dagar, var fredagen var i sin helhet trevlig - man kan nästan säga att den blivit lyckad om det inte varit för ett par oerhört påträngande personer med annat i fickan än en pistol.
Jag tror jag måste förneka allt jag är om jag någonsin skall bli accepterad.
Uppdatering: Sommarens segaste utgång. En kväll man önskar aldrig blev av just för att precis ingenting hände. DJ:n från förra månaden var tillbaka och spelade Lil Jon jag varit så uppspelt över sist, men i stället för att utrymmet fylls är jag den enda som befinner mig på dansgolvet då denna crunkfarbror hörs yla om knäppande fingrar. Vad är det med folk och att vara så otroligt pretentiösa? (Skillnaden mellan de som trycker upp sina bakdelar i andras skrev och de som låtsas sitta djupt försjunkna i en ryssförfattad bok sörplandes på en kopp svart är obefintlig. I slutändan går allt ut på att finna någon från respektive kretsar att följa med hem och smaka på varandras trånande könsdelar.) Att hälften från min högstadieklass av någon suspekt anledning befann sig där gjorde det inte enklare att roa sig.
Uppdatering 2: Jag missade den traderaauktion som vräkte bort den jacka jag önskat mig i tre år för 200 kronor. Det är vid tillfällen som de jag älskar livet högt och förstår så väl varför jag placerades på jorden; för att andra inte skall känna sig fullt lika misslyckade.
Bling Bang
Jag känner en otvivelaktig kärlek för det vräkiga och dessa bedårande ögonstenar från Liquor Brand gillar jag skarpt (finns att köpa på bl a Federal för 179:-/st).
Och till de som finner det befängt att bära vapenmotiv kring halsen, kom ihåg att "vapen skadar inte människor - människor skadar människor". Det är m.a.o., rent logiskt, mer moraliskt förkastligt att ha en mänsklig avbild i sin kedja än en AK47:a skapad av världens mest farliga skapelse.
Sunda, sunda leverne!
Augusti har varit sommarens onyttigaste månad. Efter utlovat bak (biskvier, amerikanska muffins, strassburgare) inför en födelsedagsfest går det lätt att räkna ut vad som blev av det (syftar inte på det gigantiska brännsår mitt pekfinger stiftade bekantskap med, inte den ljuvliga vattenblåsa jag fick privilegiet att sticka hål i dagen därpå, utan att man känner ett visst tvång av att "provsmaka" varannan bakelse för att försäkra sig om att den "blev bra" - hur gästerna nu skulle kunna bedöma det utan några smakprov, men är man perfektionist så är man), mina cigaretter anlände i dagarna vilket firades med extra många bloss (det är när man har tio paket man känner sig som drottningen på den röda divanen, även om jag börjat känna att det inte är speciellt luxöst då man har tillgång till dem 24/7, tvärtom) och i kväll blir det mängder mörk rom och Cola. Kanske är det på tiden att investera i en Slim 'n Lift jag hört så mycket gott om på TV-shop? Tvivlar dock på att proportionerna skulle se det minsta bättre ut i dem. Uppsynen skulle snarare hänvisa till Sir Mix-a-lots våta drömmar; "little in the middle but she got much back". Är den någon våt dröm jag inte vill medverka i är det hans. Vägen till en kvinnas hjärta går inte genom 1992 år rap, men jag är ju så fel som inte uppskattar den old school som bör gillas (den riktigt gamla skolan har de inte ens någon aning om vad det är), men barn, jag förstår inte varför. Världen utvecklas liksom kulturen. Det handlar inte om att stifta gemenskap mellan gatans gäng i NY, och hade jag levt då hade jag inte heller velat vara med om det. Jag har alltid föraktat den påklistrade "laganda" man tvingades känna i de få sammanhang som anordnades i syfte att främja den. Jag var aldrig med längre än en timme och traskade därefter hem med gråten i halsen. Att under en förmiddag sluta fred med ens plågoandar som dunkar en i ryggen ena dagen för att slita sönder ens hjärta nästa är inte jag.
Aktuell önskelista
Det känns tjatigt med löften, de varar aldrig längre än till veckoslutet, för vem kan tacka nej till en velourdress i fruktansvärd 70-talsanda? (De flesta?) Har kommit i en period då jag känner mig risigare än vanligt. I månader har jag drällt omkring osminkad i urtvättade big tees som inte är mina. Jag förlorar min grace. Något måste göras. Vi kompenserar fördärvet med ännu ett halvdant, svettigt klubbbesök på fredag. Då skall jag skina, och inte p g a blank hy. Men nu skall vi inte vara så negativa som vissa satar, som inte förstår att pessimism är den enda realism som existerar, vill uttrycka det. Över till det jag faktiskt skapade inlägget för: Aktuell önskelista.
Man kan aldrig ha för många basplagg och det är lika trevligt att uppdatera dem varje gång (samtliga kommer från Haléns). Jag räknar inte whiskeyglasen som plagg utan något som gör att man inte längre kommer i dem efter en månad, men det åtgärdar vi med Power Trainer Plus. Lägg till hasselnötsbruna månadslinser och listan för 9/8 är komplett.
Man kan aldrig ha för många basplagg och det är lika trevligt att uppdatera dem varje gång (samtliga kommer från Haléns). Jag räknar inte whiskeyglasen som plagg utan något som gör att man inte längre kommer i dem efter en månad, men det åtgärdar vi med Power Trainer Plus. Lägg till hasselnötsbruna månadslinser och listan för 9/8 är komplett.
Årets fulaste
Nej, jag tänker inte lista mig själv. Däremot två modeller av det överskattade plagget kallat leggings. Folk tror att det går att göra vad som helst av vad som helst och att det skall gå vägen, men vägen går inte. Vissa saker är helt enkelt bra som de är i all sin enkelhet utan krusiduller och då någon försöker sig på annat står misslyckande skrivet med permanent tusch i pannan på dem. Tråkigt att det verkar gå hem ändå. Jag talar alltså om de 1) metallicleggings 2) latexleggings (Matrixinspirerad, någon?) man sett här och var.
Milleniehysterins "spaceade" mode borde vara 100% utdött vid det här laget med tanke på att det snart gått åtta år och inte såg bra ut från början. Tala om att något gick snett i designernas ögon. Nu får vi hålla tummarna för att detta är avrättat och begravet innan höstslutet. Jag tog med större spänning del av kvällspressarnas exklusiva obduktioner av "rymdmänniskor" (klokt att använda sig av ett progeribarn för en trovärdig äkthetskänsla) än det här.
Det enda positiva med trender är att det är snabba svängar och tvingas vi ta del av något så fult som ovannämnt, kan vi åtminstone trösta oss med att vi (oftast, vissa plågor kom för att stanna) har något annat att vänta inom kort. Det är värre med de som envisas med samma gräsligheter 365 dagar om året. Och det är här jag kommer in och skymmer andra från att vara med i bilden.
Men vilken stil man än föredrar kan väl ingen förneka att bystdrottningen Leslie Hall bär upp sina gold pants bättre samtliga catwalking ladies tillsammans. Hennes stil är svaret på alla mina amatörkortfilmsdrömmar som f ö borde sättas i verket snart. Så fort kamera är på plats och skådespelare dittvingade, kommer vi nog på en lösning som skall passa alla. I värsta fall får jag göra en enmansshow, men det är OK. Jag är flexibel och kan lätt anta andra roller. Snubbe som subba, käck som tjeck, knäckt som knäckätande. Bara jag slipper hålla mig till manus!
Free psychic reading
> Cecilia, you may not believe me and shrug your shoulders or believe I am crazy but I can tell you that a major turn of fortune is starting to develop and you are entering a totally new phase of your life. I see 3 months of radical change followed by 9 months very positive months for you..
I have very good news for you and some a little less positive. But do not worry, there is nothing serious. On the contrary. I will tell you more about the negative aspects surrounding you that you must avoid.
Cecilia, to start with, I would like to comment a very surprising detail :
You are Capricorn. The planet which influences you most Saturn and your date of birth, 28/12/1987, clearly shows that , your qualities, capacities and potential received at birth (they are numerous) are in total opposition with the difficult life you currently lead. You should never have known the difficulties that are haunting you night and day. Saturn in association with other planets that influence your life, has endowed you with important capacities you are not aware of yet and which will help you achieve high objectives. > Yes, you received an important potential for success when you were born. If you go back in time you will remember times of happiness which paved your childhood. You have even lived good moments, magical instants, didn't you? |
I also see that several missed opportunities have crossed your life path. (Så sant det kan bli.)
Something kept you from seeing them and you could not (or were unable) to benefit from them. You simply let them go by. You even missed the financial opportunities, and not just one ...
You walk in life as if you were blindfolded. You stubbornly decided to start certain things at the wrong moment, neglecting other possibilities where you should have taken action. As if something was compelling you to always take a wrong decision, make the wrong choices and ignore the keys that could change your life.
Maybe you often said to yourself: "I am unlucky ? I was born under an unlucky star !"
You should know that there is no lucky or unlucky star but only planets that determine your destiny and offer you opportunities for success.
In your case, the positive aspects of the association of Saturn with the other planets concretely translate into numerous opportunities in your life. But you ignore them.
It is not your fault: you do not see them. You do not even know they exist. How could you take advantage of them? Nobody ever showed you how to recognize the signs Destiny sends you when one of these opportunities is around the corner.
Once or twice you have felt it was the right moment to take your chance but you did not do anything. You remained as if paralysed and you let them pass by without benefiting from them.
But let's not cry over spilt milk.
Stop worrying about what you should or should not have done. From now on, what counts is your future and you do not imagine how rich the coming days, weeks and months are going to be, bringing happiness and good news.
Let me tell you which ones. But first, let us see some aspects of your life you should not neglect.
> I feel you hurt, and are weakened by disappointments, failures and also by recent hardships. Actually you tend not to react to certain unfavourable influences.
Please react ! Pull up your chin. Do not let others benefit instead of you and take back in hand the reins of your destiny. |
You are endowed with a great luck potential. You have a high capacity for success and achievement and yet, you have not used any during these last years.
> Do you know why? I see that you went through a period of crisis a few years ago, a separation, a situation of fallback onto yourself, then a blockage (Svar: Ja!). A deep blockage which prevents you from using all your capacities (numerous at that) and the huge potential that will from now on allow you to benefit 100% from the good things that life has in store for you.
An essential turn in your life is ahead of you. You are now entering a new phase of your life. I see 3 months of major changes, followed by 9 extremely positive months during which I will assist you to show you how to grab every opportunity and influence things to your own benefit. (Om jag haft råd, ja.)
Do not neglect this period do not repeat the same errors again. You must act now to make sure you do not miss the very first opportunities of this new period.
I want to insist, Cecilia, your personal situation can improve. Concerning the problem you have in mind I can see improvement shortly. This is why :
- The action of your leading planet, Saturn, together with the movements of the others shows with no doubt that your immediate future is very favourable. For you it means that for the first time in several years the stars are promising for you. - You must be aware of what is going to happen, take advantage of it and know how to react. However, you must know what to do to find a solution to your major problem and when to do it.. |
> You will no longer walk blindfolded through life without knowing what the future has in store for you.
> But you might not want to know your future. You might be afraid of what it will bring you. Maybe you prefer to turn a blind eye and a deaf ear on the signs.
> You must admit that the future is rarely seen as good when you do not know what it will be. When one ignores when the problems to be avoided will arrive, the kind of problem and which chance to grab.
> I am sure you do not want to miss the exceptional period of your life starting now. You really must take advantage of the major opportunities during the first 3 months and benefit from all the good aspects of the following 9 months.
I see that you have been very unlucky until now. It should change rapidly. The position of Saturn in relation to other planets is going to be very favourable for you. Within 3 weeks you should be confronted with a serious opportunity to see your dearest wish come true.
Because today at 19 years of age Cecilia, (even if you believe you know yourself well) you are far from imagining the importance of your capacities and above all how much you can expect from them.
Feed me, feed me all night long!
Efter idag känns det som att jag aldrig någonsin vill äta mer (lögn: se rubrik). Exklusiva restaurangbesök omvandlar vem som helst (läs: mig) till en girig best, speciellt om ens (läs: mitt) motto är att få ut så mycket som möjligt av pengarna. Det är ett under att jag inte slickade tallriken ren. Jag skall inte överdriva, så illa var det inte (jag är långt ifrån den enda som inte slänger bort rester av en 110-kronorsrätt), men saken är den att då jag tillåter mig själv den här typen av "unnande" har jag ingen aning om då det är tid att sluta. Stekta grönsaker i stark (så det känns som gom och hals skall frätas sönder) vitlökssås med ris - mat för en pamp (och möjligen en förförisk vamp) med kvarterskrog med fulla rättigheter i närheten av sin etagelägenhet, inte en hagga (nej, håll er till inälvor, lever och havregryn, det som matchar ert namn). I stället för att tänka att jag tar igen mig med en rutt runt stadsdelen någon dag och fortsätter som om det är ofarligt att njuta av livet, måste jag alltid gå till det yttersta och göra det sämsta tänkbara. Jag är litet för obehärskad för mitt eget bästa.
Som om det gör någon skillnad
Sommarens sista köp (på riktigt, då följande är något jag behöver):
2000 Calorie, Max Factor Ögonfransar lossnar och går, men 2000 består
Velvet Touch Compact Powder, Isadora Bästa budgetpudret någonsin
Maximum XX Strong, Klippoteket Klarar allt, luktar gott, är ozonvänligt
Ögonbrynsfix, H&M Onödig produkt som kan vara bra att ha på hyllan
Nej, näst sista. Jag behöver en ny väska då jag inte har en enda i bruksskick, men är osäker på vilken modell som lämpar sig samt om jag skall satsa på två halvdana eller en rejäl? Det första vore mer typiskt mig.
Uppdatering: Köpte fem tidiga Hitchcock-VHS (däribland "The Lady Vanishes" från 1938, vilken också finns med bland mina fem favoriter) på Överskottsbolaget för tio kronor styck. Jag räknar inte detta som mer shopping än en påse nötter för ett slackerparty jag inte har.
2000 Calorie, Max Factor Ögonfransar lossnar och går, men 2000 består
Velvet Touch Compact Powder, Isadora Bästa budgetpudret någonsin
Maximum XX Strong, Klippoteket Klarar allt, luktar gott, är ozonvänligt
Ögonbrynsfix, H&M Onödig produkt som kan vara bra att ha på hyllan
Nej, näst sista. Jag behöver en ny väska då jag inte har en enda i bruksskick, men är osäker på vilken modell som lämpar sig samt om jag skall satsa på två halvdana eller en rejäl? Det första vore mer typiskt mig.
Uppdatering: Köpte fem tidiga Hitchcock-VHS (däribland "The Lady Vanishes" från 1938, vilken också finns med bland mina fem favoriter) på Överskottsbolaget för tio kronor styck. Jag räknar inte detta som mer shopping än en påse nötter för ett slackerparty jag inte har.
Åldersnoja och Unfit Kids
Hur kommer det sig att samtliga affärer förbereder sig för de gigantiska realisationerna alternativt påfyllning av lagret en vecka efter att jag satt totalt köpstopp för mig själv? Är det för att testa eller förnedra mig? Vad det än handlar om är det ingenting jag uppskattar. Att Discovery Channel visar "no access" förbättrar ingenting. Jag som sett fram emot att hålla fötterna på soffan av rädsla för "Övernaturliga fenomen". Det blir till att gå och lägga mig på samma möbel och samla krafterna inför morgonens storbak. Då talar jag inte om min egen utan de chokladbiskvier jag fått i uppdrag att baka. Hur man nu kan kalla 20 bakelser för storbak. Är inte det vad en bokstavligen växande parvel sätter i sig som dessert? Eller åtminstone ett av Ian Wright's (som jag min fotbollsavsky och mitt totala ointresse för äldre män till trots finner synnerligen attraktiv, och jag antar att principen är densamma vad gäller medelålders kvinnor och Mikael Persbrandt - alla vet att hans drag är osnygga men likt förbannat tar de på sig negligén i hopp om att han skall se dem genom rutan och stirrar ögonen ur sig på den där beiga rocken varje söndag 21:00. Kanske för att han är filmsveriges enda "bad boy" med sina förseningar till inspelningar och lika osnygga tatueringar?) "unfit kids". Ett program jag skulle behöva vara med i. Åh, om jag bara varit tre, fyra eller fem år yngre. Bara att veta att ens spädbarnsdöda syster jag aldrig hann se (varför ni inte behöver beklaga det minsta, jag är helt likgiltig) skulle ha börjat gymnasiet om mindre än tre veckor tar knäcken på en! 90-talist... smaka på ordet. Tänk så härligt det klingar att inte ens vara född under grungens intåg och död. Tänk att inte minnas ett dyft av Spice Girls-samlarkort, inte hunnit vara nedkärad i Taylor Hanson. Tänk att vara för ung för att slippa visa legitimation och fortfarande driver ens föräldrar till att köpa ut åt en. Här kommer ångesten. Men nej, jag vill absolut inte vara tonåring idag. Däremot finns det så mycket jag i min ålder borde ha gjort som inte blivit av. Rest Europa runt med en sliten, förrådsluktande sovsäck (inte för att det ligger i mitt intresse, jag avskyr sovsäckar/obekvämligheter och reser jag skall jag banne mig bo på hotell om så ett en och ett halvt-stjärnigt), sökt till och blivit nekad av ett tjog folkhögskolor till exempel. Nästa gång någon säger "ryck upp dig!" utan den blekaste om vad kollaps innebär tänker jag låtsas som att det är ett gott råd. Jag skall rycka till i själ såväl som mungipa och svara: "Javisst ordnar det sig, pumpkin. Allt ordnar sig alltid till det bästa." Kanske gör det det bara jag intalar mig dessa lögner tillräckligt. De som säger sig tro på detta verkar ju må så fasligt gott 24/7. Är detta slutet för cynismen? Jag hoppas nästan det, ty nu är jag trött på denna bitterhet som äter upp mig inifrån. Skall någon knapra på mig kan de väl åtminstone vara så vänliga att börja med en portion fläsk och inte gå direkt på hjärna och hjärta. Det framställs som aningen groteskt vilket tveklöst strider mot övrig livsfilosofi.
Simpsonsfeber
Tog precis hem Simpsonsfilmen från Pirate Bay (tack snälla för och välsigna pirater, både de till sjöss och de skrattretande, porrsurfande datanördarna) och känner mig förväntansfull likt en osnuten telning en vit julaftonsmorgon. Jag vet inte om det är det eller min vinst av ett hekto "kvalitetsgodis" från Kioskpiraten jag ändå inte kommer utnyttja som invaggat mig i en nästan euforisk, förälskad känsla trots regn och supersladdriga armar, men för tillfället känns det skapligt. Tror ni att det beror på konfekten och också vill känna som jag; registrera er på Skraplotto och få fem lotter/dag.Dagens sysselsättning är självklar: Skapa egna Simpsonsfigurer från Simpsonize Me. Ända sedan jag skapade mitt första South Park-jag för snart fyra år sedan (varför, varför går tiden så fort? varför minns jag?) har jag drömt om att kunna göra likadant med The Simpsons, och äntligen! Till vänster kan ni se mitt undersköna resultat, som dock skulle behöva finslipas en aning med ett lager ojämnt rouge, 20 kilo och ett gäng förtjusande blemmor i pannan.
(Och för den som inte trodde att blondering påverkar ens mentalitet: "Ni bryr er mer om några döingar än min frisyr!", följt av utklampande ur rummet under nyhetssändningen om motorvägsbrons över Mississippiflodens ras tidigare under dagen, var bärgandet av lik fortfarande pågår.)
Date me
Link: The Online Dating Persona Test @ OkCupid - free online dating. |
