Klumpen i hjärtat växer. Jag vet inte hur jag skall hantera saker, och hur skall jag kunna tala ut utan att sanningen kommer fram? Jag har i alla fall mitt flordiadem att glädjas åt, men till helgen kommer varken det eller förnuftet behövas. Allt jag behöver är hög musik och stark bedövning. "Hurricane" (se bild) är som gjord för mig. Varför skulle de annars ha givit den mitt artistnamn och mina favoritingredienser?

Men dra inga förhastade slutsatser. Trots beslutet ni fått mig att ta struntar jag i er. Ni har varken betytt någonting för mig eller världen. Jag är bara litet känslig och kanske också krävande i vissas ögon. Det går över och nästa vecka är jag samma energiska dam som vanligt, tillbakakommen ur det slutna zombiesällskapet som varken ser eller hör.

Nu skall jag gå och läsa det senaste numret av Elle som min syster som av någon anledning befinner sig här köpt. 150 sidor reklam, 350 sidor skräp, dubbelt så många komplexgivande töser (åh, här kommer vi in på fixeringen igen!) och ännu fler galna kreationer i den s k trendbibeln. Lärorikt.