Jag kokar och bränner spaghettini att äta med oriental chili (den dag jag blir rik skall jag anlita en personlig kock som kan laga mig näringsrika frestande rätter, förhoppningsvis utan råttgift). Alla dessa modellbenämningar som poppat upp från ingenstans på sistone ger äntligen något nytt att låta familjefäderna förvirras av, som i stället för att läsa baksidans innehållsförteckning med en gång småjoggar genom halva stormarknadslokalen för att leta upp en stackars butiksarbetare vid fruktavdelningen som snart skall bli utskälld för att denne ännu inte hunnit få sin examen från pastainstitutet i Rom och får be kunden göra det så självklara att använda sina egna ögon och se att - hoppsansa! - där stod "tunn" som utmärkande drag hela tiden.

Plogbilen dundrar förbi utanför och jag nyser vidare med flagnade kinder och badrock.