När motivationen, midjan och morfar blir mindre


Väska, ASOS / Kofta, GT / Shorts, H&M / Scarf, Gengåvan

Gick på en lektion igår. 08:15 började jag, 15:00 kom jag iväg - en god anledning till att skämmas över sig själv. Efteråt åkte jag till Sunderbyn för att hälsa på morfar. Han ligger på sjukhuset sedan en dryg vecka tillbaka, och kommer inte blodcirkulationen i benen igång kommer man att tvingas amputera. Han orkar varken gå själv eller sitta upp. Jag blir så ledsen av att se honom. Det skär sönder hjärtat och jag hatar att jag inte orkar vara där och se honom lida, eftersom jag måste klara min egen vardag med. Jag vet att det är en normal känsla, ty det är jobbigt att se någon försvinna, men jag äcklas av min oförmåga att hantera det. Mitt psyke (som ju kunde ha varit aningen stabilare) får en knäpp.

Det var mindre än ett år sedan han körde bil och levde som vilken lyckligt gift 69-åring som helst. För sex år sedan var han en högt uppsatt arbetsledare på SAS. Nu ligger han där, hjälplös och mager (mager - han som på 90-talet kom med i Aftonbladets look à like-tävling som Leif "Loket" Olsson), och är knappt kontaktbar. "Det är inte roligt att bli gammal", sa han för ett tag sedan. Det har han så rätt i, efter att gång på gång ha ramlat, slagit hål i huvudet och blivit liggande tills någon hittat honom, samtidigt som han gjort ner sig då han använt sina sista krafter för att försöka ta sig upp.

Jag köpte en figurin på Myrorna med texten "Världens bästa morfar" för några veckor sedan. Min mor menar att jag inte skall ta den till sjukhuset eftersom "någon kan sno den", utan skall vänta tills han kommit hem. Jag menar att hon är det största som ego världen skådat, och undrar hur i helvete 25 kronor kan vara viktigare än att försöka glädja en sjuk individ? Han kanske aldrig kommer hem igen, och om han så gör, är det väl nu han behöver all uppmuntran han kan få för att orka tillfriskna! Jag hoppas innerligt att morfar blir såpass bra att han slipper förlora benen. Mer kan man ej göra. Idag skulle de ta upp bananwienerbröd och engelsk konfekt.




I eftermiddag skall jag nog gå på bodypump. Det blir första gången på gymmet sedan mars eftersom jag mår så dåligt av att vara där. Jag är livrädd för att bli uttittad av vältränade personer. Innan jag började min viktresa sade jag; "om fem kilo skall jag våga mig dit!" Fem kilo kändes bra, då hade man ändå nått en bit, och jag gick dit ibland. Nu har jag gått ner 15, mitt BMI är inte längre = fetma och mitt midjemått är under 80 (det vill säga under vad läkarna menar ger "ökad hälsorisk"; jag har alltid haft litet mage i jämförelse till mina barnafödarhöfter, men tiden under 80 minns jag ej), vilket motsvarar strl 42:s midja. Jag borde inte vara rädd.


Har även omprov i samhällskunskap, så jag måste vara i skolan åtta, så att jag kan läsa igenom kapitlet. Det vore fruktansvärt frustrerade om jag får IG en andra gång, men föga förvånande. Jag har inte ens ögnat igenom de cirkus 70 sidorna. Jag hatar ekonomi. Måste även lämna in min ansökan för höstens kurser. Det blir Matematik A (nytt försök), Naturkunskap A (nytt försök), Layout och information A + B samt Webbdesign.

Uppdatering 10:30:
Jaha, givetvis försover man sig för att kunna ta in något till provet då. Då blir det enbart att åka in för att lämna ansökan. Fint, C! Du är sannerligen en förebild! "You go girl!" som de säger i staterna.

Uppdatering 16:20: Nej, jag vågar inte gå till gymmet idag heller.


Kommentarer
Postat av: Molly

det är sjukt jobbigt att hantera (anhörig på sjukhus), man mår dåligt av att de är där och man blir skitledsen av hela situationen PLUS att man får dåligt samvete av att man inte orkar stötta fullt ut. eller så var det för mig. fan vad jobbigt det var. jag känner mig dig! hoppas din morfar tillfrisknar.

2009-05-08 @ 10:32:00
URL: http://reallyrichsatanist.blogg.se/
Postat av: sofia

fy så sorgligt. jag håller tummarna för sin morfar.

2009-05-08 @ 15:18:53
URL: http://bobbypin.blogg.se/
Postat av: Fanny

Ja, sjuka släktingar/vänner är fan jobbigt. Om inte annat så ger ju sjukhusmiljön i sig grav ångest. Min pojkvän låg inne för några veckor sedan, och att umgås på ett sjukhus är verkligen hemskt. Det finns liksom inget att tala om.



Och sen om personen är allvarligt sjuk så är det givetvis värre.

2009-05-09 @ 12:08:11
URL: http://intefanny.wordpress.com/
Postat av: Jenny

Men usch... 69-70 är ju ingen ålder alls. Mina föräldrar är ju 60 och 63, skrämmande.

Kram

2009-05-09 @ 12:08:46
Postat av: Lina

Jättetråkigt med din morfar. Hoppas att han blir bättre! Du är snygg som alltid. Bra jobbat med midjemåttet. Jag tycker också det är sjukt jobbigt att gå till gymmet, istället flåsar jag på här hemma bakom stängda dörrar på min egna crosstrainer.

2009-05-09 @ 14:42:19
Postat av: EmmaAmelie

70 är verkligen ungt för att vara så sjuk.

min mamma fyller ju typ 64 om några veckor.



midjemått under 80 är superbra!

jag tror du bara behöver komma över som en tröskel med gymmet liksom, för då man gått ett tag så slutar man tänka på att det känns pinsamt eller så.

2009-05-09 @ 15:57:36
URL: http://emmaliine.blogspot.com
Postat av: Elin

Jag vill aldrig bli gammal. Min mormor väger cirka 40 kg och är så himla smal och sjuk. Så vill jag aldrig bli!

2009-05-09 @ 19:01:22
URL: http://elinmauno.blogg.se/
Postat av: Anna

Hej Cecilia, jag är ledsen att höra att din morfar är så dålig :( Men jag har en present till dig som kanske kan göra dig lite gladare om den inte kommer bort i posten!

Bli inte misstänksam, det är inte mjältbrand eller svinsjuka, men maila mig på annaliljestrand2@hotmail.com eller Betsylou på helgon så kan jag ta en adress jag kan skicka den till dig :)

2009-05-10 @ 12:24:29
URL: http://beleaguer.blogg.se/
Postat av: Louise

klart du vågar dig till gymmet, alla känner som du.. jag må kanske inte ha en stor midja men flåsar värre än en flodhäst ( har itne tränat på nsätan 2 år) och drar mig minst lika mycket som du.. men känlsan när man e klar e juh helt obeksrivlig, eller hur? ang farfar, jag fick tårar igen, klump i halsen och känner mig oerhört ledsen. kan du snälla hälsa så otroligt gott från mig? säg att jag tänker på han.. ngn stans tog jag dina morföräldrar till mitt hjärta, kanske för att jag inte har egna? hur som hellst, hoppas han uppskattade din lilla gåva, men det tror jag! sköt om dig.

2009-05-12 @ 08:13:55
URL: http://louisetarden.blogg.se/
Postat av: Mia

Du påminner så mycket om mig. Med skolan, ätandet och tränandet. När något är riktigt dåligt kan det bara bli bättre, och det blir det. Mest önskar jag att du skulle sluta vara så elak mot dig själv, sluta slå ner dig själv så mycket.



Och jag hoppas innerligt att din morfar blir bättre.

2009-05-28 @ 13:29:49
URL: http://cyndamoore.wordpress.com/
Postat av: EmmaJ.

jag tycker du ska ge honom den! (:



80, de e bra! Jag har några få centimeter kvar till det :D YOU GO GIRL!

2009-07-01 @ 18:03:55
URL: http://emmajosephina.blogg.se/

OBS! Reklam och spam raderas. Svar på givna kommentarer hänvisas till era egna inlägg och inte till mina, då kommentarfältet inte är något klotterplank! Övriga kommentarer uppskattas och glädjer mig.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0