09.05.15

Var på stan och såg på löpsedlarna att man i Uppsala vill ge höjd bonus åt de sköterskor som ser till att ambulansen slipper rycka ut. Man märker tydligt när någon valt fel karriär; när besparingar går före liv har man definitivt gjort det. Det är uselt, och min ledarövning på hälsopedagogiken gick uselt likväl. Det är svårt att hålla i en improvisation när ingen vill delta. Detta omöjliggör ett MVG, men det är sådant man får ta (är ju inte direkt känd för att vara en plugghäst ändå; att jag fick VG+ på provet jag inte läst till är ju bara komiskt).

Jag borde ligga sedan länge då jag måste vakna i tid mot alla odds den här fredagen. Jag får inte "försova" mig igen. Det är en ond spiral, och när man väl satt sig i smeten är det svårt att ta sig upp. Men samtidigt som det känns som att ingenting går framåt, så gör det faktiskt det: Trots att stegen är små och "livet suger" nu som då kämpar man på. (Det där var ej tänkt att rimma.)

Jag är äckligt envis, och det är envisheten som stjälpt mig så många gånger; som fått mig att klamra mig fast vid saker jag borde släppa och hindrat mig från att leva. De få människor som under korta perioder funnits i mitt liv (tro för guds skull inte att någon stannar kvar) har hatat det. Varför inte låta envisheten vara den som hjälper mig i stället? Att våndas i två läsår till för ett slutbetyg och inte skjuta upp på det är ett exempel. Jag hade inte behövt något för att klara mig, men jag skall banne mig ha ett! Jag accepterar inte att bli sedd som en quitter. Ingen skall kunna pika mig för dåliga val. Jag vill ha gjort upp med dem innan jag fattar nya.

Bäst just nu: Tom Waits - Downtown Train. Har lyssnats på non-stop och gåshuden fortsätter komma var gång. Ingår i min Spotifylista som jag fantasilöst och passande nog namngivit Sentimentalt värre.
Sämst just nu: Jag förlorar ett krig där vinnaren är allt annat än värdig och mår verkligen skit på grund av det (varför är jag en förlorare? varför gråter jag över att behöva vara en, och varför i helvete slås jag av tanken på att skära mig igen?), och morfar har blödande magsår.

Kommentarer

OBS! Reklam och spam raderas. Svar på givna kommentarer hänvisas till era egna inlägg och inte till mina, då kommentarfältet inte är något klotterplank! Övriga kommentarer uppskattas och glädjer mig.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0