Jag har fått större smärtor i hjärtat, men att sätta fingret på dess anledning vore enbart idiotiskt. Det är mina egna tankar som skapar löjeväckande fantasibilder och på så sätt lyckas jag såra mig själv såpass att jag varken orkar äta, sova eller träna. Jag trodde att saker skulle lätta den dag jag kunde säga mig vara över X, vilket det gjorde de första dagarna, men den tomhet jag hela tiden trott berott på detta återstår. Givetvis är det ledsamt, men mer ledsamt är det att jag sörjt en person i tre års tid och låtit tankarna kring detta stjäla min energi när så många andra faktorer uppenbarligen spelat in. Det handlar alltså inte om att gå vidare efter någon som omöjligt kan ersättas bara genom att sätta någon annans huvud på dennes handlingar, utan att gå vidare med det något som är ens ensamma känsloliv. Jag vet inte hur, bara att det måste göras. (SMS)

These foolish games are tearing me apart. Your thoughtless words are breaking my heart. You're breaking my heart.