Ni har väl inte glömt att lägga till min nya blogg Söderbergskan på Bloglovin'?
Klicka här för att göra det direkt, så att ni slipper missa några inlägg i framtiden.

"If you want to eat something, eat a bell pepper. Crave something sweet? Eat a bell pepper. Want a beer? Bell pepper!"
- Nutritionisten som "went from fat to all that" i säsong 19 av Simpsons.

Detta är en sådan rätt som ser betydligt äckligare ut än den är. Du kommer aldrig att få en ugnstillredd grönsak med ost att se läcker ut. Så är det bara. Förlita er i stället på betyget 4 av 5 överblivna paprikor i kylen som måste användas innan de förstörs.

Paprika eller aubergine (eller aborigin, som jag av ren vana säger trots att jag vet hur inkorrekt det är) är helt enkelt en smaksak; därför står båda med. Jag använde aubergine första gången, men hade paprika hemma senast och föredrar det (allra helst grön).

Följande mängd mättar två till fyra munnar, beroende på grönsakernas respektive munnarnas storlek:

• 2 stora paprikor/auberginer
• 1 paket quorn- eller sojafärs (à 300 g)
• 1 gul lök
• 2 vitlöksklyftor
• 1 riven morot
• 2 dl tomatsås (se busenkelt recept nedan)
• 1 burk kidneybönor
• 1 dl riven ost
• Olivolja (jag har endast raspolja hemma, det fungerar lika bra)
• Salt och peppar

Busenkel tomatsås (orkar man göra en mer avancerad sås är det fritt fram; jag är en lat kvinna och skjuter upp detta experiment)

• 300 g paserade tomater
• 1 smulad grönsaksbuljongtärning
• 1 krm cayennepeppar
• 1 dl crème fraiche

Blanda samtliga ingredienser och koka upp. Salta vid behov.

Sätt ugnen på 200 grader. Dela dina grönsaker på mitten gröp ur dem. Ringla över litet olja (eller var grisiga som jag och smeta ut det över hela grönsakerna så att skalet inte blir för torrt i ugnen), salta och peppra halvorna. Grädda i ugn ca 20 minuter.

Hacka löken och pressa vitlöken medan du väntar. Fräs upp det i litet olja tillsammans med färsen och morötterna. Häll i tomatsåsen och låt puttra på svag värme i ett par minuter. Häll sedan i bönorna och låt puttra ytterligare 10 minuter. Salta och peppra.

Lägg färsröran på grönsakshalvorna och toppa med den rivna osten. Gratinera i ugnen i ca 15-20 minuter.
Servera med grönsaker om så önskas (det är jag dock också för lat för). Smaklig måltid!

Flera decimeter snö har lagt sig över Luleå under dagen. Någon vår i sikte är alltså inte att tala om. Nytt hår, däremot. Tonade det igår kväll med L'Oréals Ljus Guldkopparblond. Har använt den tidigare men då satte den sig inte ordentligt och skillnaden blev knappt märkbar. I tron om att det skulle bli lika litet förändring denna gång lät jag toningen sitta tiden ut, och till min stora fasa insåg jag att jag tack vare en tesked av L'anza Trauma Treatment (en mycket bra och framför allt extremt dryg produkt för kemikalieförstörda hår) nu var i det närmaste rödhårig. Jag kände paniken komma krypandes och det var med darrande händer jag lyfte upp hårtork och fönborste.

Resultatet blev mörkare och framför allt rödare än väntat men jag gillar det faktiskt bättre än den mulåsnelika färg jag haft sedan jag fick det idiotiska infallet att bleka om det förra månaden. Det är skönt med förändring, men med min vanliga hårotur lär det vara helt urtvättat på två veckor. Dock är ojämnheten ett stort minus. Färgen fäste inte alls på vissa ställen varför man nu i stället kan ta mig för en gråhårig i förnekelse, vilket jag förvisso också är (om än på onaturlig väg). Nästa gång använder jag mig av Ljus Guldblond Koppar från samma serie. Mycket fantasifulla namn där, omöjliga att blanda ihop.

Nu skall jag åka till flygplatsen och hämta upp N, som bör vara framme snart. Det känns bättre idag; jag vet att ångesten kan slå tillbaka när som helst men just nu känns det OK och den tiden tänker jag ta till vara på. Min klänning luktar svett, men jag orkar inte byta. Det är ju ändå läggdags snart.

Jag visste att jag skulle ångra mig. Jag visste det. Jag ser numera ut som en överviktig fjortis på moped (även fast H säger att 90-talet är över och att inga snorungar använder sig av detta färdmedel mer). Jag visste att jag inte skulle ha gjort någonting alls, så varför gör jag det när jag till och med själv säger att det är bra som det är? Jag hatar mig själv och jag åker ingenstans på måndag som jag ser ut i håret nu. Aldrig i livet att jag sätter mig på ett plan - eller något annat offentligt utrymme heller för den delen - med den här missfärgen. Nej, det är inte ens kycklinggult, det är enbart missfärgat och ojämnt. Så mycket för att ljusa upp något ett par nyanser! Nu sitter jag med två ton silverschampo (tredje omgången) i håret och kommer antagligen att få tona det mörkblont efter ett frisörbesök à 1500 kronor. I morgon skall jag dock försöka rädda nästkommande vecka med just en askfärg. Jag får se vitt som en temporär lösning, och problemet vad framtiden skall ge, får vänta tills jag kommer hem igen. Jag har ju ingenting emot vitt hår, det är bara det att jag vägrar ha det med allt jobb det innebär.

Nu låter det på mig som att jag bleker håret för första gången, men jag har gjort det sedan 2003 och detta är min första misslyckade blekning någonsin. Det är precis som med Triss: Plötsligt händer det. Välkommen, tårar. Nu tar jag livet av mig.

Flertalet studier har kunnat se ett samband mellan vinpimplande och långa liv. Jag har därför bestämt mig för att börja dricka ett glas om dagen - allt för hälsan, förstås. (Den välbehövliga rofylldheten blir bara ett plus i kanten och lön för den enorma möda det är att få ner det.) Jag är en drinkmänniska rakt igenom och kan inte ens ta en klunk utan att det redan förvridna ansiktet förvrids ytterligare till ett russin, men vad gör man inte i ett desperat försök till att förlänga livet med ett par år? Hjärtat behöver sitt och kanske litet rött är just vad som fattas i min torra vardag.

Så nu får ni vinkännare ge er till känna och rekommendera ett "lättdrucket nybörjarvin" som går att hitta i Bolagets "Upp till 69 kronor"-hyllor. I morgon börjar jakten på det påstådda livselixiret och jag är tacksam för  tips. Kanske evigt tacksam till och med, om det visar sig fungera så bra som det påstås. Nu: En värktablett (OK, två).

Smaken är som baken; bred. Älskar du som jag broccoli kommer denna gratäng dock vara en hit!

Gratängen räcker till 4 portioner och måtten är ungefärliga. I vanlig ordning handlar det om att höfta sig fram. Carro menar att det är typiskt jordtecken att mäta upp allt, medan våghalsiga lufttecken gör en Jamie Oliver och kastar i vad som passar. Det kan nog stämma; jag gör aldrig en drink utan centilitermått trots att jag är utbildad bartender och borde veta bättre. Måttet är den måtfulles älskare.

• Fräs en hackad rödlök och skivade champinjoner. Tillsätt 1 dl tomatkross och 1½ msk grönsaksfond.
• Tillsätt cirka 150 g sojafärs. (ICAs är billig och mycket god. 300 gram för dryga tjugolappen.)
• Släng i ca 500 g broccoli och värm med övriga ingridienser i stekpannan. Det blir trångt såvida du inte har en stor panna, men tar fram smakerna bättre än att lägga allt i formen med en gång. Peppra ordentligt.
• Sådär! Nu skall du hälla över allt i en större ugnsfast form. Akta så inte hälften trillar ner på golvet bara.
• Häll över matlagningsgrädde. Jag använder Oatlys sjuprocentiga "En lite lättare i mat".
• Strö över riven ost, så mycket som passar dig.
• Skjuts in i ugnen på 200 grader celsius i ca 25-30 minuter. Du ser när osten börjar bli tjusigt gyllene.

Voilà! Kvällen till ära blev gratängen ganska rinnig som ni kan se (skall blanda in grädden bättre nästa gång), men jag tycker bara det ser flott ut på tallriken! Litet som att man ställt sig och gjort en sky i enkom.

Jag gillade den skarpt och tänker laga till en mindre gratäng idag med ingredienserna som finns kvar. Det är dumt att slänga.

Stylesearch är en ypperlig sida om man är intresserad av att höra flickor och unga kvinnor berätta om sina hissar och dissar vad gäller mascarainköp, misslyckade hemmablekningar och hudvårdsprodukter. Det är ett faktum att merparten av medlemmarna är ungdomar, varav de flesta lider av komplex i olika grader - många mer eller mindre skriker efter hjälp i sin strävan på det perfekta utseendet. Inlägget ovan är ett finfint exempel på detta. (Tryck här om du har svårt att läsa vad som står.)

Flickan ovan räknar upp fel på fel i hennes utseende, och menar att en operation är enda utvägen, och inläggen i stil med dessa flödar på forumet. Att Stylesearch trots sin målgrupp (kanske menar de att målgruppen äldre? - det förändrar dock inte faktumet att det inte är en äldre majoritet som dominerar diskussionsforumen, eller att många som spenderar sin tid sökandes i skönhetsforum är sårbara vad gäller sitt yttre, oavsett om de är 18 eller 28) accepterar en specialistklinik för kosmetiska, terapeutiska och estetiska behandlingar under sina partnerannonser är vansinne.

Kanske överreagerar jag som viger ett inlägg åt detta - det är inte direkt så att de uppmuntrat någon att lägga sig under kniven, och jag vänder mig inte emot förbättring av sitt utseende oavsett metod (jag kommer med största sannolikhet själv att genomgå det i framtiden bara ekonomin tillåter). Dock vänder jag mig strängt emot att göra reklam för kliniker som har som mål att förbättra människors utseenden - i synnerhet på en sida som riktar sig till ungdomar och unga vuxna. Att ta bort missprydande fläckar med laser är inte detsamma som att köpa sig en ny underlagskräm man tvättar bort innan läggdags. Båda verkar harmlöst, men skillnad är det.

Att genomgå en stor eller liten behandling skall vara ett personligt beslut; det är inte meningen att förslaget skall slängas rätt upp i ansiktet på någon som kanske skulle behöva en hand på axeln framför en tandblekning. Det är nämligen ofta så den onda cirkeln börjar i vårt civiliserade och åh så ytliga samhälle: Många bäckar små bildar en stor å. Att se vad något så litet tillfälligt kan göra för ens självkänsla får en att vilja genomgå allt fler behandlingar, som i värsta fall kan sluta i ett beroende, och beroenden bottnar alltid i samma källa - oavsett om det handlar om små eller stora skönhetsingrepp, socker eller kokain, sex eller nikotin. Det handlar om Kicken (och jag menar inte den Carola syndat grovt med).

Nyckelord: Gott, mättande, kalorisnålt. Vad mer kan man begära en fredagskväll? Möjligtvis dryck på sidan om.
Haggan ger sina quornwraps 4 mätta munnar av 5 möjliga.

Har du som jag noll fantasi då det kommer till födoämnen? Äter du samma måltid en månad i sträck? Ger matlagning dig ångest eftersom ingenting någonsin blir rätt? Har du också lovat att det skall bli ändring på detta? Låt oss slå följe och anmäla oss till kursen Matlagning för dummies, för ett litet hälsosammare och litet mer varierat 2010.

• Tag fram två tortillabröd á 40 g. (Finns även i fullkornsvariant.)
• Peppra och stek quornbitar (tre-fyra matskedar per tortilla) tillsammans med några matskedar konserverade champinjoner i bitar, alternativt fyra-fem skivade. (När jag skriver matsked menar jag ej måttet utan just en sked.)
• Rör ihop tre matskedar minikeso, en matsked naturell lättyoghurt och dina favoritkryddor/örter (jag använder vitlökspulver och timjan). Man kan gott strunta i yoghurten om ingen finns hemma; jag har det för konsistensen.
• Skölj och hacka ett par salladsblad.
• Avsätt ett par matskedar kidneybönor åt din måltid och ställ förslagsvis tillbaka resten i kylskåpet.
• Fördela innehållet på tortillabröden. Wrappa och avnjut framför senaste avsnittet av ditt favoritprogram.

Perfekt helgmiddag som räcker till en hungrig person, eller två småsugna. Med andra ord; en mättar OK, men eftersom de är så goda uppstår lätt behovet av två. Du kommer inte att gå hungrig på timmar efter dessa, och kommer inte heller att behöva återgå till tacos på dina tortillabröd igen. Jag har intagit dessa godbitar till middag sex dagar i sträck nu (grav fantasibrist som sagt - men inte längre, banne mig!) och gått ned 1,4 kilo. Ja, tydligen är det möjligt att ha fest hela veckan. (Under morgondagen skall jag dock ge mig på något annat.)

Uppdatering: Jag har nu räknat ut kaloriintaget (något jag med min tillfälliga Alli-diet bör göra, men är alldeles för lat för). Två wraps ger ca 480 kcal (vilket motsvarar en Bounty chokladkaka).

I maj startar arbetet med upprustningen av Södra hamn i Luleå. Första åtgärden blir att nästa vecka riva den sista kranen som varit ett landmärke i 60 år, och som är en stor del av stadens historia. Detta har väckt motstånd bland luleåborna såväl som uppmärksamhet i media. Enligt NSDs undersökning vill hela 75% behålla kranen, men trots höjda röster bryr sig inte kommunen.

Faktum är att de undanhöll beslutet och gick bakom ryggen på oss invånare. Margaretha Lindbäck som är ordförande på tekniska nämnden dumförklarar oss och svarar på frågan om man inte skall bry sig om folkets åsikter att vi "inte har någon insikt i vad det handlar om". På frågan om det inte fanns något sätt att rädda kranen var hennes svar: "Inte om det inte blir ett uppbåd av människor som nästan gråter ihjäl sig". Uttalanden som knappast är till hennes förtroendes fördel. Att det handlar om stora besparingar är inte hållbart, ty att rusta upp hamnen och samtidigt restaurera kranen skulle kosta 7,5 miljoner, att riva den 7,3.

Debattinlägg har dagligen publicerats den senaste tiden och till och med Svenska Dagbladet har skrivit om vår kära hamnkran. En namninsamling har gjorts och protestklubben på Facebook kom snabbt upp i över 2.000 medlemmar. Igår var jag och en av de som håller i klubben inbjudna till P4's morgonprogram för att kommentera detta (vilket gick dåligt för min del; jag sade fel, formulerade mig illa och stannade mitt i meningar - nåväl, gjort är gjort).

På 1 maj i år befann vi krankramare oss i Södra hamn för en politiskt obunden manifestation, för att med vår närvaro visa missnöjet gentemot kommunens beslut. Peo Rask höll ett mycket bra tal och avslutade med en dikt. Han skall ha ett stort tack för detta - utan honom hade det inte blivit mycket till manifestation! Exciled Dance Crew bjöd på en oväntad men mycket välkommen uppvisning. Både lokaltidningar och Nordnytt var på plats (klippet kan ses här).

Hur många vi var kan jag inte uppskatta, men det var en stor skara på ett hundratal personer i alla åldrar. Vi var inte minst betydligt mer uppmärksammade än de tre MUF:are som gick genom staden och skrattande skrek "Länge leve alliansen!" i megafon.

Uppdatering 2/5: Nu finns Kurirens och NSD:s artiklar om manifestationen att läsa.

Väldigt många menar att astrologi är struntprat efter att ha konstaterat att deras soltecken inte alls påminner om dem, och det är det väl solklart (ha-ha) att det inte behöver göra, när övriga stjärntecken spelar roll för helheten. (Har man inte tagit reda på dessa, tycker jag inte att man är rätt person att avfärda astrologi, bara för att det är en pseudovetenskap, och för att Heikki Vesa hade fel i att alla apriloxar skulle vinna på lotto i helgen.)

Av samma anledning som jag inte spekulerar i världens uppkomst, vem Jesus egentligen var och varför måsar alltid måste skita när någon med nyinköpt hatt passerar under dem, ägnar jag inte tid åt att spekulera i hur det kommer sig att astrologi stämmer: Svar kommer aldrig att ges och evighetsdiskussioner som ej leder någon vart känns således totalt överflödiga. Det jag vet är att korrekt ställda horoskop har en underlig förmåga att beskriva en bättre än man själv hade kommit på tanken att göra, på gott och ont.

Tillbringade natten med att sammanställa mina tecken i de olika planeterna (med källors hjälp, förstås - jag sitter inte personligen inne med några planetkunskaper), och finner det mäkta fascinerande hur väl det stämmer (nej, man kan inte alltid känna igen sig i alla tecken heller; det stämmer att man kan hitta något i många eftersom man har många sidor, men jag har exempelvis ingenting gemensamt med tvillingens eller vågens egenskaper vilket inte är så konstigt, då jag inte har ett uns tvilling eller våg i mig).

Solen: Stenbocken

Den typiska Stenbocken är lojal och pålitlig, noggrann och systematisk, alltid mån om att uppträda strikt och kontrollerat. Stark självdisciplin, allvar och höga ambitioner är kännetecknande, liksom en plikttrogen, ansvarskännande läggning.
Stenbocken brukar trivas bäst ihop med äldre männsikor men håller sig ofta för sig själv - en självständig natur, som föredrar att ha viss distans till andra. Ett behov av att planera och strukturera tillvaron hör till bilden. Stenbocksmänniskan överväger noga sina beslut och tänker alltid på konsekvenserna innan hon handlar.

Planeten Saturnus är tecknets härskare, vilket indikerar en praktisk, metodisk läggning samt en målmedveten strävan mot högt ställda mål. Karriären och det offentliga livet är en viktig del i Stenbockens vardag. Här finns såväl god organisationsförmåga som naturliga ledaregenskaper. Uthålligheten och viljestyrkan ger Stenbocken goda möjligheter att förverkliga sina ambitioner och så småningom kanske nå toppen.

Baksidan är Stenbockens omänskligt höga krav på sig själv och tendenser att ta livet väl allvarligt. Den som är präglad av detta försiktiga, något tungsinta jordtecken skulle må bra av att försöka sänka kraven en smula och att tillåta sig själv att uppträda spontant och överraskande emellanåt. Stenbocken är inte speciellt förtjust i omställningar utan har lätt för att fastna i gamla invanda hjulspår. Nödvändiga förändringar ska helst planeras långt i förväg och om planerna av någon anledning måste ändras tar det ofta emot. Stenbocken behöver lång tid på sig för att ställa om sig.

Ekonomisk säkerhet har hög prioritet. Stenbocken är i allmänhet duktig i att hantera sin ekonomi och brukar inte ha någonting emot att hävda sig med hjälp av olika statusmedel. Strävsamma, plikttrogna Stenbocken drivs ofta av en längtan efter att "bli någon" inför världen, är en aning formell och principfast - men samtidigt pålitlig och uthållig. Stenbocken ger aldrig upp sina planer eller projekt.

Du har en tendens att bli lite arg när människor får förmåner utan att ha arbetat ens i närheten av så mycket eller så hårt som du. Du arbetar inte snabbt - men grundligt. Du är känd för att vara totalt orubblig, envis och outtröttlig när det gäller att nå dina mål.

Månen: Väduren

Måntecknet beskriver ditt inre jag; den person du i ditt innersta upplever att du är. Det handlar inte främst om aktivitet och vad du visar utåt, utan har att göra med instinktiva reaktioner; hur du är av naturen.

Ditt känsloliv präglas av Vädurens entusiasm och äventyrslust. Du är inte direkt den som sitter med armarna i kors och väntar på att saker och ting skall hända utan är en människa som tar för sig av livet. Utmaningar stimulerar och du vill gärna ha litet spänning och omväxling i tillvaron. Månens position indikerar att du är full av energi och handlingskraft.

En impulsiv och temperamentsfull läggning är kännetecknande och du har sannolikt lätt för att gripas av våldsam förtjusning. Ibland kan du dock låta känslorna skena iväg med dig. En tendens att handla först och tänka sedan hör i allmänhet till bilden.

Du är enkel och rättfram, och har inga svårigheter att förmedla dina känslor. Om det är någon du tycker om visar du oftast det på ett tydligt sätt, likaväl som du kan markera ditt ogillande. Det finns sannolikt en hel del mod hos dig, om något blir hotande går du genast till motattack. Månen i Väduren indikerar att du är något av en fighter, beredd att slåss för det du tror på.

Ascendenten: Lejonet

Ascendenten visar hur du presenterar dig utåt och vilken bild av dig själv du vill ge omvärlden.

Det är genom Lejonets sceningång du gör din entré till livet, och det är med Lejonets syn och attityd du närmar dig människor och ting. Du ser alltid till att hamna i centrum för uppmärksamheten, och vill gärna vara den som leder och bestämmer utan konkurrens. Då kan du trollbinda publiken och utöva din förmåga. Att ha viss makt betyder mycket och att bli erkänd för kompetens och pondus. Det ska också vara lite stolthet och drama med i vardagsbilden, men sårad stolthet är det värsta som kan drabba en lejonascendent! Våga göra fel ibland - det lättar!

Merkurius: Stenbocken

Det stjärntecken du har i Merkurius beskriver ditt sätt att tänka och framställa. Den hör samman med inlärning och kommunikation; ditt intellekt i allmänhet och hur du uttrycker dina tankar och idéer. Merkurius visar också hur du tar dig fram i livet.

Merkurius i Stenbockens tecken tyder på ett allvarligt och grubblande intellekt. Du är sannolikt en ambitiös och målmedveten natur med höga krav på dig själv. Vid spänningsfylld aspekt är det troligt att du ibland känner en rädsla för att inte kunna uttrycka dig korrekt eller att inte kunna föra dig såsom det förväntas av dig.

Vidare indikerar Merkurius teckenposition att du har behov av att tänka och planera långsamt, varför du inte tycker om att fatta alltför snabba beslut. Förmodligen har du en strävan efter att "bli någon" inför världen. Se upp så att du inte fastnar i status- eller prestigetänkande. Din ansvarskännande, målmedvetna strävan indikerar fina förutsättningar att sakta men säkert arbeta dig fram mot dina mål.

Venus: Vattumannen

Venus har inflytande över hur du uttrycker dina känslor i personliga relationer. Venus placering visar din känsla för det estetiska och hur du uppfattar konst och skönhet. Ditt sätt att komma överens med människor förändras och förtydligas beroende på vilket stjärntecken du har i Venus.

Venus i Vattumannen indikerar inte sällan en kreativ förmåga, samt indikerar att du är spontan och okonventionell i dina känsloyttringar. Du uppskattar att verka i en grupp tillsammans med andra. Du är sällskaplig och utåtriktad men ack så svår att fånga. Det beror på att du kan ha svårighet att hantera alltför nära och intima relationer, på grund av att du är så rädd för att du ska förlora din frihet. De vänner och kompanjoner du väljer är oftast lite spännande, annorlunda och ibland kanske lite udda.

Eftersom du har ett stort behov av frihet i dina relationer  är det viktigt att du väljer en partner som kan ge dig den känslomässiga frihet du behöver. Du måste få känna och vara på ditt sätt, utan en massa förklaringar. Din partner bör vara lika mycket kamrat som kärlekspartner.

Mars: Skorpionen

Det stjärntecken som du har Mars i visar hur du riktar och uttrycker din energi. Denna planet hör också ihop med sexualitet, så placeringen visar hur du hanterar frågor som uppvaktning. Det viktigaste grunddraget för Mars är hur du gör dig själv gällande och dess placering i olika stjärntecken visar hur och i vilken omfattning detta framkommer.

Du är envis, ibland intill besatthet och din attityd är aldrig likgiltig eller ytlig. Tycker du något så gör du det ordentligt vare sig det gäller postiva eller negativa strömningar. Har du väl en gång bestämt dig finns det ingenting som kan hindra dig eller ändra dig.

Det som driver dig är dina starka känslor, men du anstränger dig för att inte visa det och försöker hålla känslorna under kontroll. Det gör att du inte lever ut eller visar din ilska i första taget och du kan genom detta bli både långsint och hämndlysten. Ibland visar du ditt ogillande genom sarkasm och ironi, men när du verkligen släpper loss känslorna gör du det ordentligt, med både kropp och själ. Du är beredd att kämpa för dina principer och uppvisar med sannolikhet mod och handlingskraft.

Om du är kvinna indikerar Mars i Skorpionens tecken att du föredrar djupa, karismatiska människor med starka och intensiva känslor. De får gärna vara av ledarnatur.

Saturnus: Skytten

Saturnus hör ihop med begränsningar och hinder. Dessa störande eller hämmande förhållanden i livet visas av det stjärntecken som Saturnus befinner sig i. Saturnus placering visar ditt sätt att nå framgång eller de svårigheter du möter på vägen.

Med den seriösa planeten Saturnus i Skytten, tecknet för lärande och idéer, har du ett starkt överjag, starka principer och livsinställningar. Faktum är att när du väl har bestämt dig för en viss "sanning" finns inte mycket som kan få dig att ändra ståndpunkt, vilket betyder att du kan vara intolerant, särskilt i livsåskådningsfrågor.

Det är viktigt för dig att få erkännande för dina intellektuella förmågor. Du är kapabel till djupa tankar och stora upptäckter och du värderar rättvisa över allt annat. Eftersom du tror på lärande, är du också beredd att arbeta hårt för att förbättra din utbildning. Om du kan lära dig att se båda sidorna i en situation, skulle du förmodligen kunna bli en utmärkt lärare eller advokat.

(Fetmarkerat är sådant som stämmer extra väl, och som många som känner en kan intyga. Det vore väldigt spännande att höra om någon annan astrologiintresserad har något att säga om sina tecken, och hur de tycker att deras stämmer!)

Idag är det 97 år sedan Titanic seglade iväg från hamnen i Southampton och likväl min farmoders födelsedag. Då jag var förbi kort för att gratulera var det av en händelse jag kom att sätta mig vid den skrala skivsamlingen, till mestadels bestående av svenska lovsånger från sent 70-tal. Jag hittade en skiva med emigrantvisor insjungna av en sekelskiftesklädd Kjell Hansson (så obetydlig att han inte ens har en plats på Wikipedia), vilket var extra roligt dagen till ära. Historia har alltid intresserat mig, och det enda jag kan komma på är negativt med att ha norra Norrland som ett av få ursprung (förutom att vi i decennier fungerat som söderns slav med våra naturtillgångar, och det enda som fås tillbaka är hånet då vi framställs som sega renskötande skoteråkare i ölreklamer) är att det inte förekommit mycket emigration under 1800-talet. Den där halvan som reste var ju till största delen den halva som befann sig söderut och hade närhet till Atlanten. Jag vill också kunna åka till Minnesota och finna någon som visar sig se likadan ut som en själv! (Jag vet att vi har avlägsen släkt i Kanada då mormors farbror reste. Detta skedde dock runt 1920 och rörde sig således inte om någon dramatisk Karl-Oskar och Kristina-tripp. Min stora dröm är att få vara med i en film, eller varför inte hel serie, som speglar denna tid.)

Svensk historia är spännande, och något så många glömmer bort. Dagens ungdom tar sin välfärd för givet, men detta kommer att förändras (den rådande finanskrisen kommer att påverka landets ekonomi i högre grad än man som tryggt anställd privatperson eller studerande ungdom kan förstå, arbetslösheten fortsätter att stiga i rasande fart och beräknas ligga på 12% om mindre än tre år). Sverige har alltid tidigare varit fattigt - varför tror de annars att 50% utvandrade? Det var inte förrän efter andra världskriget då sossarna var med och byggde upp folkhemmet vi är vana vid, som Sverige blev en plats var man kunde äta sig mätt. Att folk inte låtsas om detta och tar rikedom för givet i tron om att välfärden är oförgänglig är ofattbart. Våra familjemedlemmar, som fortfarande lever, växte upp i ett fattigt land, trängde in sig fem personer i en etta. Vad är det som får människor att tro att vi inte är på väg dit, bara för att pigorna lallade på skillingtryck medan personliga assisenter lyssnar på T-Pain i sina iPods med IPRED flåsandes i nacken? (Bara för att det skall ljusna för Amerikatt, kommer det ej att göra detsamma här. Tvärtom, i och med att landet är beroende av den export som inte längre kommer att efterfrågas av jätten i väst.)

Jag passade på att spela in två av bitarna från plattan. (Jag älskar att min digitalkamera har bättre ljudupptagning än den har bildåtergivning.)
 
 

Visa från Värmland. Som författare anges "Lars i Forshult". Den behandlar de sociala orättvisorna i Sverige och uppmuntrar till utvandring, trots att "gamla stackare får stanna kvar", eftersom det på den tiden var "de förnäme store" som hade det bra i Sverige. Melodin användes till flera skillingtryck under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.



Tryckt i Karlshamn 1868. Karlshamn var en av de tidigaste utvandringshamnarna, men bara under fåtalet år. I en tidningsnotis från 1853 i Carlshamns Allehanda berättas att skeppet Amalia Maria avgått till New York med 196 utvandrare. Det blev Vilhelm Mobergs förebild till briggen Charlotta, som de från Ljuders socken seglade iväg med i Utvandrarna. Också här är man trött på att "tvingas bära sin mat, till fogde och länsman, till präst och soldat" och vi möter den hatkärlek till fosterlandet som beskrivs i så många visor.

Robert Aschberg och Gert Fylking fortsätter sin vandring från Ystad till Haparanda till förmån för kampen mot prostatacancer. Varje steg som tas på vägen, varje udda händelse och varje unikt möte dokumenteras av ett medföljande kamerateam. Under 13 veckor redovisas strapatserna i en talkshow från platser runt om i landet. Talkshowen "Ystad-Haparanda" visas på söndagar 19.00 på TV8. Med sig har Aschberg och Fylking en gigantisk husvagn som varje söndag förvandlas till en "klassisk" talkshowstudio.

Jag fick tidigare en kampanjinbjudan från Buzzador, där man antingen kunde välja mellan att få ett Crew-kort och hjälpa till vid förberedelserna eller ett kort för att sitta som VIP-publik då de kommer till min stad i slutet av maj. Jag tog givetvis chansen att anmäla mig till crewet. Cancerjippon i sig är ingenting som ligger mig varmt om hjärtat, men visst låter detta spännande! Personal från TV8 kommer vara på plats på morgonen och beroende på när man kan komma, finns det olika mycket att göra innan inspelningen börjar. Jag må vara en Very Important Person, men att vara där och agera hjälpreda blir en erfarenhet som jag ser fram emot mer.

Jag var en av de fem vinnarna i Reebok-tävlingen, och gissa om jag blev glad (ja, till och med gråtfärdig) när jag fick beskedet! Det känns overkligt att jag, som varken har tur i spel eller kärlek (eller något annat), kommer få hemskickat ett par exklusiva flashiga märkesskor värda flera hundra kronor. Det är onekligen den finaste vinsten jag fått, och jag är så tacksam!

Efter att ha varit den enda i historien med fem oscarsnomineringar innan 32, fick Kate Winslet efter den sjätte sin efterlängtade statyett för bästa kvinnliga huvudroll i dramat The Reader. Tidigare i år tilldelades hon två Golden Globes (och gav ett rörande, minst sagt oförberett tal) varav en för den roll i The Reader som från början var given åt Nicole Kidman. (Det är första gången jag kan säga att jag är glad över att någon gick och blev gravid.)

Journalisten Ron Rosenbaum menar däremot att detta är den sämsta filmen om förintelsen som någonsin gjorts då den sympatiserar för mycket med Winslets karaktär. Den har även sågats på andra håll. Dålig eller ej; det är ingen tvekan om att Kate är en av vår tids bästa skådespelerskor! Den här gången fick hon vad hon förtjänade, och som hängiven beundrare sedan elva år kan jag bara säga: Äntligen!


The Reader är Stephen Daldrys (Timmarna) filmatisering av romanen med samma namn av Bernard Schlink. När den 15-årige pojken Michael Berg en dag insjuknar på väg till skolan räddas han av den äldre kvinnan Hanna. De förälskar sig och inleder en passionerad affär fram till den dag Hanna plötsligt försvinner. Åtta år senare är Michael en ung juridikstuderande som iakttar pågående krigsförbrytarrättegångar mot nazisterna och återser sin forna älskarinna, under mycket annorlunda omständigheter. Hanna står anklagad för ett fruktansvärt brott. Michael inser gradvis att hans ungdoms kärlek döljer en hemlighet, som hon anser vara mer skamlig än mord.

Det är måhända ingenting man tänker på när man som ungmö bläddrar sig fram till familjesidorna för att få sig ett bittert skratt åt tio olika bilder som samtliga inriktat sig på tema "Misslyckat försök till originellt och humoristiskt bröllopsfoto", men man behöver inte ögna genom många för att se ett tydligt mönster bland de lyckliga tu.

Nej, det handlar inte om en plötsligt ökad acceptans för incest i samhället, ett utklätt syskonpar som vill driva med tjocka släkten eller en onormal kärlek till det egna utseendet. Det handlar om något så fascinerande som vårt undermedvetna, som får människor att dras till individer som utseendemässigt påminner om dem själva. Man kan identifiera sig med dessa då man anser att de ser sympatiska ut, och vad gäller partnerskapet finns en önskan om att kunna föra en avkomma som liknar en själv så mycket som möjligt vidare (jodå, naturen gäller även den som motsäger sig familjebildning).

Ingen nyhet, men fortfarande lika intressant (om bara skolämnet biologi var lika spännande!). Det var när jag av en slump trillade in hos denna fotograf och av ren uttråkan bläddrade igenom brudgalleriet (var bilderna är lånade från) jag kom att tänka på det igen. Skulle man se något av paren tillsammans, skulle man ta för givet att de var syster och bror. Vissa är rentav skrämmande lika! (Var det därför Sandra och Daniel inte kunde hålla tassarna borta från varandra i Skilda Världar, tro?)

Thinking of You, vilken varit min favoritlåt under hösten/vintern (medan Hot N Cold spreds som en löpeld bland landets bloggare) med Katy Perry har fått en ny video. Måhända blev det för mycket klagomål om att "blodet" i den tidigare påminde om tomatsås? Underbar sång med hög igenkänningsfaktor, i vilket fall.

(Givetvis känner jag litet extra för denna version, även om solglasögonen pekar på att det faktiskt borde röra sig om 50-tal. Bra jobbat dock; Katy lyckas bättre än Christina. - Och nu hatar jag mig själv ganska hårt för att jag ens måste påpeka sådana petitesser då jag inte kan med wisserbessers, men jag tycker ändå att rätt skall vara rätt om man vill återskapa en seriös historisk berättelse.)

Allt fler lever i polygami. Värst drabbat är Överkalix i Norrbottens län där hela 40% av befolkningen valt att ägna sig åt månggifte. Detta leder i sin tur till inavel. För eller emot - det är frågan.

Delade åsikter
"Inte undra på att folket där uppe är galet! Kan man bli något annat när vuxna karlar är intima med sina egna barn?" fnyser en 73-årig pensionär från Uppsala.
Kurt Nilsson, en 40-årig trebarnsfar från Överkalix, gift med två olika kvinnor, förstår inte kärnan i uppsalabons kritik. Han tror att det är bra för barnen att ens föräldrar har många partners.
"Alla känner alla här uppe och behöver man prata finns det alltid en närstående till hands."
Men vad är grunden till detta djuriska beteende? Hur påverkas byns invånare genetiskt? Vi har uppsökt Ellen Murka, allmänläkare på kommunens sjukstuga, för att höra vad hon har att säga.
"Personligen är jag emot poygami och inavel. Det känns inte riktigt rätt, men undersökningar visar att ett par som är släkt med varandra får mycket starka och friska barn. Det beror dock till stor del på föräldrarnas DNA och blodgrupp."

Med denna information kan det bli lätt att tänka tillbaka på Eva och Adams tid och Bibeln, där inavel inte var en ovanlig syn. Ola Ljungberg, präst i Överkalix kyrka, säger strängt nej till månggifte, men ja till inavel. Han kämpar aktivt för att kyrkan bör bli precis som förut. Varför?
"När vi gifter oss lovar vi att älska varandra i nöd och lust. Sedan om det är med sin syster eller en vilt främmande person spelar mindre roll. Det är dock fel med polygami då man inte bör älska fler än en kvinna. Därmed basta!"
Riitta Vuorela, präst i samma församling, håller däremot inte med Olas gammalmodiga åsikter.
"Man får inte vara konservativ. Människor attraheras av förändring, vilket vi i kyrkan får acceptera. Polygami är upp till varje enskild individ, så länge ingen tar skada av det."
"Men barnen blir förvirrade av att ha flera föräldrar", protesterar Ola Ljungberg. "Samma sak gäller i frågan huruvida homosexuella kan ta hand om barn. Det är inte normalt då det strider mot Bibelns ord. Det är ofta så ungdomar hamnar på fel spår och börjar leva rövare om nätterna. Poliserna sliter häckarna av sig för att hålla reda på alla oduglingar. Det här fungerar inte."

Poliserna tar det lugnt

När jag berättar om Olja Ljungbergs uttalanden skrattar Risto Aava, chef i kommunens poliskår. Han är själv polygam och har nyligen gift sig med sin fjärde fru Liselott, som också är hans tremänning.
"Skitsnack. Ynglingarna påverkas inte på något annat sätt än positivt. Jag har själv sex ungar och ingen av dem skulle ens drömma om att lämna huset efter klockan nio en lördagskväll. Polisen i Överkalix kan luta sig tillbaka. Vi har det lugnare nu än någonsin sedan den här trenden slog igenom."

Norrbottens framtid hotad?

De övriga kommunerna i länet är oroliga över det extrema månggiftet i Överkalix eftersom turismen riskerar att minska.
"Vi har fått flera avbokningar till Kallax Flygplats de senaste månaderna. Trots Ishotellet, Gammelstads Kyrkby och ett nyrenoverat Teknikens Hus faller intresset för att besöka Norrbotten", berättar en bekymrad David Kilander från Norrbottens turistråd. "Det är fler som reser för att bergsklättra i Afghanistan. Jag tror att folket är rädda för att bli sexuellt ofredade av de robusta överkalixborna, så jag ber er vänligen att hålla er till en partner. För allas välbefinnande."

---

(Ovanstående "artikel" hittade jag i julas nere i källaren bland annan bråte som samlats på hög genom åren. För att vara 14 år var jag minst sagt före min tid. Polygami och relationsanarki var inte riktigt lika hett då som det är idag. Det märks att jag hade ett intresse för journalistik och den stora frågan är "varför?!" då journalist är ett av de absolut sista yrken jag skulle kunna tänka mig. Hur halva bloggsverige kan gå med journalistdrömmar är utom mitt snäva förstånd. Hur roligt är det att skriva om en idiot på uppdrag av en annan idiot och sätta sitt namn på det som om man stod för det själv? Det är ju inte direkt så att man börjar som moderedaktör på Elle eller nöjeschef på en lokal bilaga hur gärna somliga än vill tro det. Jag antar att min fantasi dog helt när jag praktiserade på Kuriren den där veckan för länge länge sedan och hade det flera gånger roligare att bre smör på mackor åt otacksamma barnfamiljer, än att leta rätt på och fråga ungdomar om de skaffat något sommarjobb än.)

Curryquorn med fullkornsbulgur
2 portioner

1 msk olja
1 gul lök, tunt skivad
1 msk curry
4 strimlade quornfiléer
2,5 dl varm grönsaksbuljong
1 msk kallt vatten
0,25 dl crème fraiche eller dylikt
Svartpeppar (det är även här salt skall stå med om man är lagd åt det hållet, jag saltar dock aldrig själv då jag finner det onödigt)

Hetta upp oljan i en stekpanna och stek löken på medelstark värme. Rör ner curryn och lägg i quornbitarna. Värm upp, rör om och peppra efter behag. Häll i buljongen och koka up.

Rör ihop vatten med crème fraiche och vispa ner i stekpannan. Låt stå och puttra medan ni tillagar fullkornsbulgur (~10 min). Eftersom jag inte tycker om bulgurkonsistensen alls då den påminner om detritusproppar (ni vet de groteskt illaluktande klumpar som uppstår i halsmandlarna vid sjukdom eller djupa kryptor - oerhört passande att ta upp i ett receptinlägg, jag vet) häller jag i en liten burk kikärter som jag låter stå och värmas tillsammans med denna.

Resultatet blir en god rätt som känns litet lyxigare än vad den egentligen är. Jag ger den 3 fridfulla indier i Ganges av 5 möjliga. (Bulguren drar ner ursprungligt slutbetyg av redan nämnd orsak.)