Havre har mitt hjärta
Normalt går man ner i vikt då man är sjuk. Man har all chans i världen att skärpa till sig efter de där kilona man råkade skaffa under helgen som gjort att kjolens foder spruckit, men jag har aldrig varit normal och sjukbakar havrebollar två kvällar i rad och äter utan vetskap om dess egentliga smak för den luftiga, mjuka konsistensens skull. Havrebollar är för chokladbollar vad cupcakes är för muffins.
6 dl havregryn
5 msk O'boy
1/2 dl kokos
1/2 msk vaniljsocker
1 ¾ dl strösocker
200 g margarin
¾ dl mjölkMät upp alla torra ingredienser i matberedarskålen med kniven i. Kör 30 sekunder. Tillsätt margarin och mjölk.
Kör tills allt blandats till en smet. Ställ kallt 30-60 min. Forma smeten till bollar, rulla i kokos.
(Lika bra om inte bäst fungerar det för kokos- och chokladälskare att halvera receptet på samtliga ingredienser utom just kokos och O'boy. Det blir nog så mycket smet ändå. Det fungerar även att använda vanlig mixer för den som inte orkar dra fram en hel matberedare, men häll inte ned mjölk och margarin i den, utan de torra ingredienserna i en skål och rör där till en smet för hand.)
Min katt har börjat videoblogga
Det borde jag också göra. Ord i all ära, men den rörliga bilden är onekligen roligare att svänga sig med - och att titta på (möjligen inte för ens besökare, men det får stå för dem), men så är det något med mig och ljudfilm som jag inte riktigt tycker om (damn you, Jazzsinger!). Jag avvaktar och gör mitt bästa för att hosta upp något gult så länge och fundera över hur dessa rynkor kan ha uppstått (ja, ni läser rätt, på mindre än två veckor har jag fått rynkor i pannan som aldrig funnits där förut, och då jag inte varit ovanligt bekymrad misstänker jag i stället den serie från Neutrogena jag köpte för ungefär så länge sedan, den torkar nämligen ut min hud helt trots att fettet fortsätter drypa och mitt desperata letande fortskrider). På lördag borde luktsinne och smak vara tillbaka, och jag i skick nog att börja använda min stegräknare som jag nu väntat på att få ställa in alldeles för länge.
Pineapple Sunshine
Jag är alla gånger en höstmänniska, men lurar mig själv med denna outfit och kan plötsligt inte tänka mig något härligare än en ljus kväll med myggmedel, mp3:n och en Pineapple Sunshine.
Ord på vägen
En ny period i livet tar sin början, och även om det kan kännas jobbigt att det tog så hårt på krafterna att över huvud taget komma åt att se situationen så pass klart, nyktert och distanserat som det nu är möjligt, så är det ändå befriande att kunna se, och sålunda kunna skapa en positiv förändring.
Livet är rikt, möjligheterna är oändliga, den enda begränsningen är den egna uppfattningsförmågan.
Sju fynd, en fetma & Tre Kronor
Nu skall jag gå och titta på Grannfedjen. Vilket underbart program det är! Det har kissats på brevlådor, stulits vattenpumpar och en granne har till och med fått ett avhugget älgben i sin brevlåda. Som upplägg för en galen såpa i stil med Tre Kronor, ett annat underbart program jag saknar av hela mitt hjärta. 1994-1999 var p.g.a. det den bästa tiden i mitt liv. Folket, intrigerna, Bimbos död och Sten Frisks Framgångskyrka, och vilken 80-talist har inte hunnit varit förälskad i någon av de snygga tonåringarna med minst sagt häpnadsväckande erfarenheter i bagaget?
Femme fatale under 1000:-
Få kan nämna filmtitlarna de syns i, desto fler älskar stilen. Detta visar sig inte minst bland dagens celebriteter som med varierande resultat försöker att uppnå de klassiska skönheternas skönhet. Fröken C ger vägledning åt alla 1940-talsvampwannabes där ute som dreglat för mycket över Dita Von Teeses getingmidja men inte sett en enda film noir (och ett tips åt dem som har gjort och gillar det) med en femme fatale-inspirerad outfit under 1000 riksdaler. Samtliga plagg kommer från Haléns.
Nedsmittad igen
Lämlar & blå laguner
På med bekväma kläder, partylåtarna och in i dimman. Jag tillhör de få som inte klär upp extra sig inför krogbesök och det förstår jag inte; det är både mörkt och svettigt och man syns aldrig så litet som där, och skulle man mot förmodan göra det är det lyckligtvis ingen som minns en dagen efter då folk idag har för vana att dricka tills minnet slås ur dem.
Uppdatering 03:00: Nej, jag ger inte mycket för Magma och deras besökare. Efter en och en halv timme gick vi till stadsparken och avrundade där, med goda resultat från en kamera. Nu är jag enbart hungrig och skall avsluta natten med potatissallad. Ingenting smakar så ljuvt som det efter ett visst alkoholintag (som i sin tur smakar pest)
I wish i was special
Det stämmer. Människan blir aldrig nöjd, men ju mindre hon har desto lättare är det att göra hennes dag, ibland löjligt lätt. Hyfs i all ära, men det finns något i goda gärningar som gör att jag smälter som den stora, överdrivet cyniska smörklick jag är. Jag beundrar den som lever för andra än sig själv och går in för att stötta trots att vår värld uteslutande består av ignoranta fån. Däremot är jag dödligt allergisk mot allmänt gullgull och överdrivet trevliga "ha det bra"-människor vars handlingar inte har en speciell plats hos vare sig dem själva eller andra, utan då de helt enkelt bara är sådana för att de har ett underbart liv och ingen anledning till att vara purkna, men egentligen inte bryr sig om hur andra påverkas av vad de säger och gör. Man vill känna sig speciell, precis som alla andra. Personliga hälsningar är sådant som betyder något, inte obligatoriska standardfraser försäljare tvingas använda sig av under högtider. Skänk ett leende eller en komplimang hellre än att önska en trevlig helg. Det blir litet mindre ironiskt om det visar sig att den tilltalade planerat att ta sitt liv just denna lördag.
Någons liv tänker jag inte ta i helgen, men ordna upp delar av mitt eget genom att tvätta hår, skrubba golv och pimpla blå curacao. Mitt lättflirtade jag säger att det känns bra (för ju mindre man ber om desto lättare är det att få sin dag gjord, ibland löjligt lätt), mitt svårflirtade att det lättflirtade lurar mig och att jag måste sluta leva på bekräftelse från de ignoranta fånen. Jag medlar och säger att båda har fel.
Vad gör man inte för ett presentkort?
Självklart vill man inte gå miste om något sådant när den enda regeln dessutom både är enkel och ger ett roligt tidsfördriv; Sätt ihop en outfit för max 1000 riksdaler och hoppas på det bästa. Det gör jag då jag sannerligen har ett gott öga till de där skorna, som bärs bäst just med ett par klassiska cityshorts. Överdelen gör sig bra till rödmålade läppar/naglar såväl som till norrbottniska sommarhimlar och ett halsband som matchar klacken smeker som en sval bris över den svettosande kvällen som härmed är räddad.
As time goes by
Lovet tänker jag ägna åt vad det är till för; sport. Inte i dess rätta bemärkelse förstås, men någon extra hurtig rörelse måste jag se till att få gjord då det ju inte alls vill sig med att äta nyttigt. Idag tänker jag dock dricka Herbalife på morgonen för att sedan försöka göra en lagad middag. Sport och soffliggande - det är ett lyft från förra årets sportlov som ägnades åt nio dagars ångest i soffan efter det ökända kulturhistorieprojektet. Att det gått ett år kan jag inte förstå (å andra sidan är det "bara" 365 dagar, man vet ju hur snabbt en enda går): Jag lever fortfarande kvar "i den tiden". Det är något jag kan tala om som om det hände förra veckan. Jag minns konversationer andra vanligtvis glömmer så fort de avslutats. Det värsta är att det i skrivande stund känns som att det skulle vara då nu. Man får väl gratulera mig för min inlevelseförmåga - eller något.
Det var en psykiskt påfrestande, grälfylld, genant och framför allt jobbig period , samtidigt som jag skulle ljuga om jag sade att jag inte hade riktigt jäkla roligt åt det emellanåt. Jag kände mig till skillnad från resten av skarorna ledsen då det var över, mest för att vardagen återgick till det man inte ville veta av. Jag läser just nu de dagboksinlägg jag skrev för drygt ett år sedan. Två saker förändrades under tiden december-februari, men sedan dess verkar ingenting ha hänt. Det säger väl en del om hur litet jag fick gjort i fjol.
Tips för dem det berör:
Jag ser inget ljus
Uppdatering 01:40: Har tagit sex receptfria "rogivande" tabletter och känner mig matt efter dessa timmar tyngre än jag själv. Det är oerhört påfrestande men samtidigt skönt att få ur sig allt vilket blir då dessa attacker kommer. Den utlösande faktorn kan vara något så löjligt som en tappad maska i stickningen (om jag hade kunnat sticka); resten kommer på köpet. Med allt menar jag som i en uppsnuten hushållsrulle, inte ett paket näsdukar. Det betyder inte att det är bättre, men någon gång tar tårarna slut och man är då tillfälligt renad (jämför; tarmsköljning) och förhoppningsvis i skick att återgå till det man borde göra alla nätter; slappna av till ett Simpsonsavsnitt och glömma i alla fall det ena av det andra tills det att det slår mig igen och tro mig, det kommer - mycket snart. Om fem timmar, för att vara exakt.
Stressed out!
Uppdatering: Klockan är 22:40. Jag kommer inte att skriva en tresidig analys. Jag känner mig själv; jag kommer inte att slötitta på den 114 minuter korta filmen. Hade jag börjat se den då jag loggade in här hade jag i alla fall hunnit med det nu, men det bästa är om jag går och lägger mig och vaknar någorlunda utsövd så att inte även torsdagen går till spillo. Jag vill kunna avsluta veckan lugnt även om det ger mig IG. Som alla som läser/snokar vet för väl kommer jag ändå inte att lämna den tråkiga byggnaden med dess tråkiga inneboende något som på något sätt påverkar min tråkiga s.k. framtid.
(ingen rubrik)
För övrigt är nog Last.fm's webbradio en av de bättre funktionerna internet har att komma med i dagsläget. Aldrig har det varit enklare att vidga vyerna och få lyssna till trevlig musik som inte är tillräckligt bra för att få ta upp plats på ens hårddisk. (Perfekt även för den minoritet som är för nojiga för att ladda hem sin musik.)
03:40. Om jag skulle försöka att åtminstone få litet fysisk vila innan det är dags för påklädning, suckar, stön och en enorm ovilja att bege sig till skolan och den vidriga, vidriga pjäs som väntar, för att 14:10 åka direkt hem och bokstavligen slänga ihop ett arbete till morgondagen.
L'Oreal Demaq' Expert
Idag kände jag nästan att jag hade något trevligt väntandes på mig bland posten. Om en avi med en tullavgift på 126 kronor hör dit hade min inituition rätt. Låt oss hoppas att min skamligt dyra lipplumper lever upp till de goda betygen. Något med desto sämre betyg är L'Oreals Demaq' Expert Foaming Gelcreme, som jag köpte idag efter att ha stigit av två stationer tidigare bara för att få litet frisk SSAB-förorenad luft.
Jag tenderar inte att planera mina inköp efter vad jag läser i diverse temabloggar just för att skribenterna är människor som lägger ner över halva sin budget på skönhetsprodukter. Vi vanliga dödliga med ett inte alltför brinnande intresse som ändock vill se ut och känna oss fräscha gör inte det. Så vad skall man säga? Den kräsna skulle säga att den svider i ögonen, att huden känns aningen kladdig efteråt (det kanske är det som menas med "velvety touch"?) och konstistensen allför konstgjord. Jag är beredd att hålla med.
Betyg: 0 av 5 kladdiga ansikten
Omron Walking Style II
"Denna nya generation stegräknare är någonting alldeles extra. Genom en ny unik teknologi kan man hänga stegräknaren runt halsen, lägga den i jackfickan eller handväskan. Förutom att räkna ens steg och hur långt man gått får man även veta hur många kalorier och hur mycket fett man har förbränt. Den har även en funktion som kallas "Aerobic Step" vilket innebär att den lagrar tiden när man anstränger sig lite mer än vanligt (minst 60 steg per minut i minst 10 minuter). Omron Walking Style II är en stegräknare med de flesta funktioner man kan behöva. Minnet klarar upp till sju dagars steg." Jag har länge velat ha en stegräknare men har aldrig kommit så långt att jag köpt någon. Nu har jag dock beställt en från Livsvinst och ser fram emot att få komma igång så snart den anländer. En klämkäck röd piggar dessutom upp, även om den bara ligger i väskan och väntar. Att hålla koll på hur ens gångvanor ser ut sporrar en till att förbättra dem. En vuxen människa bör gå 10.000 steg om dagen enligt Folkhälsoinstitutet. Det motsvarar en sträcka på 7,5 km. Det skall jag väl klara?
I want candy!
Jag är så sugen på något att stoppa i mig att jag googlar på "favoritgodis" bara för att få fler sorter att fantisera om. En av sidorna som kommer upp är det smaklöst utformade rasisthaket nordisk.nu. Det är lika fascinerande varje gång att bläddra bland dessa nationella diskussioner då traktorkörande bybor som prompt vill bevara Sverige svenskt inte ens har lyckats lära sig kommunicera på modersmålet. Jisses, säger jag bara - de som levt här i fem år gör sig bättre förstådd.
"nästan allt söt och surt men även chille nöter!!!" skriver en 26-årig man vid namn Mats. En ung kvinna menar att hon "äter typ godis, till å från.. nu när man e gravid, kan man typ ibland få värsta suget, men e svårt å veta vad man vill ha exakt..för nån dag sen extremt godissugen å idag känner jag inget alls. upp å ned". Jahaja, där ser man.
Vilket är ert favoritgodis? Jag ställer inte frågan för kommentarfiske, utan för att jag faktiskt undrar då allt klingar som ljuva sockergryn i mina vaxproppade öron just nu.
Vem äter tacos halv ett en lördag?
Svar: Mina föräldrar. Att ha en trevlig kväll med lagad mat är inte att tala om i deras värld bestående av gatan, bilen och ingenting utanför. De vet inte ens innebörden av det. Här äts middag om någon görs vid lunch, kvällsmål bestående av Ramlösa och en påläggsfattig smörgås vid middag och därefter är det sängen, TV:n och Årets Runts, Hemmets Veckotidnings och Hemmets Journals korsord på äkta krysspapper för hela slanten. Givetvis kan min mor endast lösa de enstjärniga kryssen och lämnar resten åt sin make att färdigställa bilagan, men även det tar sin lilla tid för en hjärna som aldrig varit i trim.
Jag satt uppe i natt och lyckades som vanligt somna 06:28, precis efter att jag slår av alarmet för att det inte skall ringa två minuter senare och påminna mig om familjen Ingalls entré i rutan för tiotusende gången, och vaknar åter cirkus 10:15 då mina föräldrar skriker att de åker och lämnar in travet samt att mina kläder skall vara borta från rummen då de är tillbaka. Jag ligger kvar, vänder mig, ligger kvar, drar mig från att gå upp men gör det ändå, går ner till källaren med ett gigantiskt täcke kring mig och Byggentreprenörernas Kvalitetspris 1996-tröjan, sätter mig vid datorn, öppnar Winamp och ögnar genom bloggar; först min egen, därefter främlingars vilkas liv är händelserikare än mitt.
Det blir som väntat inget nöje i kväll vilket borde vara lika bra för jag har saker att göra; ett prov jag inte hunnit få som skall vara inne till veckan, en uppgift till teatern som dock faller i glömska i ett par veckor framöver p.g.a. repetition (hoppas jag), en text om en musikal/musikfilm var jag gör det enkelt för mig och krafsar ihop något om Singin' in the Rain dagen innan inlämning (även det nu till veckan) och ett arbete om kväkarna som skall redovisas på onsdag. Det kommer jag dock säkert att jobba på i morgon då det på kvällen vankas föreläsning om Emilia Fogelklou (som skall bli väldigt intressant, förhoppningsvis kommer någon mer än jag att besöka den). Lyckad planering? Nej. Det får gå som det går. När det kommer till skolan är jag helt likgiltig då betygen i de få ämnen jag får nu inte gör någonting för mig. Jag har fortfarande ett helt gymnasium att läsa upp bland andra särfall som aldrig lyckades smälta in när 89:orna är klappade och klara. Vem vill försvinna från den här världen halv ett en lördag?
Hit går jag aldrig mer
Vad hittar vi i brevlådan idag?
"Argh!" Sega säljare, finns något värre? Kan man inte hålla vad man lovar bör man inte lova något alls. Långsam postgång är sådant som går att skylla på vid jul, men inte annars. Fick inte det paket som skulle ha varit hos mig i onsdags idag heller, vilket nu kommer att göra min helg avsevärt ointressant. Däremot fick jag min beställda t-shirt från staterna. Här kan vi tala snabb leverans! Tyvärr fanns storlekarna endast kvar i S och XXXXL och då detta är fyrkantiga herrmodeller kan man tänka sig hur en 4XL skulle se ut. Nu skall jag bara hålla tyst och vara tacksam. Jag har Luleås fulsnyggaste tröja åt Luleås fulaste tjej, vad kan vara en bättre tröst i februariblåsten än det när man gått upp två kilo - igen?
Obie Trice feat. the 1920s
Haggans bevis på bristfälligt liv, del (massivt antal) av (större antal).
Som ni ser skiljer sig inte gårdagens gangsters mycket från dagens med undantaget sämre personlighet och fulare kläder; insaktande bilar för inledande scen har alltid varit stort. Glöm inte att kommentera mina fåniga filmer jag så omsorgsfullt suttit med i inte fullt lika många timmar som bevis på bristfälligt liv, men ändå ett bra tag för att ge er det bästa av två världar.
Ännu ett överflödigt inlägg
Så vad har jag uppnått denna torsdag? Ingenting med undantag för tjugo minuter lektion som jag lämnade för att "gå ut och skriva" vilket i de flestas mening underförstått betyder "sluta tidigare". Dagens mest spännande var nattens dröm. Jag slutar aldrig att förundras över vilka otroliga historier vår hjärna kan skänka oss under REM-sömnen. Fredagen blir förhoppningsvis litet mer spännande, om inte annat kan vi väl låtsas det. Jag skall gå på stan och försöka hitta en mild rengöring specifikt för kinderna då de ser ut som två uttorkade salamiskivor efter en veckas användning av Neutrogena. Det är inte blemmor utan minimala hudfärgade upphöjningar. Jag vet inte om det beror på att medlet är för starkt för partierna som redan är torra, men skall hädanefter endast använda produkten i den smördrypande t-zonen och lämna resten i fred. Senare under kvällen borde jag göra de fyra ogjorda skoluppgifterna men skall i stället motvilligt äta restaurangmåltid, åka tillbaka och invänta lördagens eventuella klubbesök. Det är ett fartfyllt liv man lever. Att man hinner med allt är ett mysterium! Största mysteriet idag lär dock vara telefonsamtalet jag fick men "inte var hemma" och kunde ta emot (jag var visst hemma, jag avskyr bara att prata i telefon) var en skåning hävdar att jag mailat dem angående försäkringar(?!). De enda jag mailar är de onlinebutiker som inte kan hantera sina leveranser och att jag skulle ha valt att försäkra en kjol värde 129 kronor vet jag inget om.
Om man skulle ta och påmörja ännu ett musik möter film-klipp. Gårdagens hyllning gav mig mersmak.
Noliamässan - vilket skämt!
Noliamässan 2008 igår. Vilken onödig uppoffring av en dags vila för någon som ändå inte har möjlighet att gå en enda av de utbildningar som erbjuds. Vad kan man säga annat än "jag har inga betyg" när de sträcker fram en broschyr med leende ungdomar i slitna jeans på och frågar om jag kan tänka mig att plugga i Jönköping? Jag var utöver informatörerna tveklöst den äldsta besökaren, och sådant känns alltid litet surt även om jag numera är van.
Det vankades storm under dagen och antydningar till frisyrer for all världens väg. Vi hann med ett kort stadsbesök var jag köpte två löjligt fula toppar på Cubus rea (gör inte blotta åsynen en gråtfärdig så säg) och låtsades till mig 20 kronor rabatt innan vi återvände för lunch. Kommer jag att använda dem? Svar: Om gud vill - och det vill han inte.
När man trodde att det inte kunde blåsa mer visade de sig att vädret var ännu värre i Luleå och jag trodde kjolen skulle fara all världens väg på väg hem. Det gjorde den också. Bussresorna var förstås långtråkiga, men har man bara en filmkamera och ett väntande Windows Movie Maker väger det upp för den förlorade tid man ändå inte hade gjort något vettigare på:
Det jag hade svårt att förstå var att folk faktiskt var insatta i de olika utbildningarna. De brydde sig verkligen och gick inte nervöst fram till borden i hopp om att inte få sitt godissug genomskådat, enkom för att få anledning att gräva runt i skålarna vars innehåll jag och Märta bokstavligen fyllde fickorna med (ett tips för de telningar som kommer att besöka mässan nästa år; Vuxenutbildningen och SSAB har goda karameller, men akta er för Vägverket och ivriga kondomutdelare). De som inte brydde sig var fräcka nog att göra det ändå, men som tur är har några fortfarande litet av hyfset kvar och som en annan gammal nucka gick man i stället för att hitta en stol, njuta av hur skönt det var att slippa stå och ivrigt veckla ut utställarnas godispapper de till ens stora besvikelse bara slagit in Aco-mintchokladkola i.
Jag ger det här "äventyret" en tredjedels kattunge med blingbling av fem var hela tredjedelen går till sällskapet. Utan det hade jag nog dött av uttråkan.
Throw it up
deserie säger: Älskar din lil jon-tshirt med :Ddddddddd ASGARVADE när jag såg den.
Cecilia säger: För att den är så... ful?
deserie säger: För att det är så typiskt dig att skaffa en sådan och ja, du är den enda som skulle göra det :D
Cecilia säger: Haha?! Uppenbarligen inte eftersom de säljs. Vill du låna?
deserie säger: Oja :D
Att svara på då tristessen är som värst
Vad ville du bli när du var yngre? Obducent. Författare. Hemmafru med blå kökssoffa i Gäddvik dagtid, programledare för TV4:s stora 90-talssatsningar på kvällstid.
Har de drömmarna förändrats med åren och isåfall till vad? Jag ägnar mig hellre åt manusskrivande än lyrik och liköppnande idag. Jag siktar på att kunna verka inom filmindustrin på något sätt.
Vad hoppas du att du gör om tio år? Se ovan.
Har du någonsin samlat på något? Ja, men aldrig på allvar. Hade jag gjort det hade jag haft världens största kolapapperssamling.
Finns det någon hobby du skulle vilja dra igång med? Amatörfilmande.
Vilken/vilka av dödssynderna begår du regelbundet? Vrede, frosseri.
Vilken var den senaste "goda gärningen" du utförde? Jag är ständigt trevlig mot dumma människor som egentligen är inkapabla till att föra en konversation.
Vilken var den senaste, moraliskt sett, tveksamma handlingen du utförde? Lät min trötta far diska upp efter mig - igen!
Gör man "goda" gärningar av godhet eller för att man själv mår bra av det? Jag tror att många gör saker för att stilla det egna samvetet/få högre status och inte för att de verkligen bryr sig, men så länge man gör något med baktanken att få ut något av gärningarna själv är de inte "goda": Goda gärningar är osjälviska.
Skriver du fortfarande önskelistor? Ja, men de hamnar ingen annanstans än på min blogg.
Finns det någon särskild present du fått som du blev särskilt glad alt. upprörd över? Jag blir mycket upprörd då jag tänker tillbaka på samtliga presenter mina morföräldrar givit mig genom åren, allt från ett turkost sminkborstset till "Självkänsla nu!" och filmen "Hur man blir av med en kille på 10 dagar".
Hur reser du helst? Bil.
Om du var chefsredaktör för en tidning, vad skulle den handla om? Film, historia, skönhet, samhälle och vardag.
Skulle du hellre vilja vara någon annanstans nu, var isåfall? I er säng, förstås.
Vad är det senaste du retade upp dig på? Min mor som aldrig slutar skrika.
Blir du lätt förbannad? Om!
Hur brukar din ilska te sig? (Hur är "ditt irriterade jag"?) Kylig tystnad, sarkasm eller hysteriskt utagerande.
Har du någon egenskap som brukar reta upp personer? Jag är negativ och barnslig.
I vilken annan tidsperiod skulle du inte vilja leva? Under 60-/70-talet.
Vilken historisk person skulle du vilja vara för en dag? Virginia Hill.
Vad tror du man kommer kalla den här tidsperioden i framtiden (typ, medeltiden, bronsålder, renässansen etc)? Fördärvstiden.
Om du kunde resa tjugo år framåt eller bakåt i tiden, men inte komma tillbaka till nutiden, skulle du göra det och i så fall framåt eller bakåt? 20 år framåt. Jag vill ha fler chanser.
Har du något favoritcitat som vägledning i livet? "Skjut bara upp till i morgon det ni kan tänka er ha ogjort när ni dör." Nej, jag följer det inte.
Vilket är ditt absoluta hatcitat? "Tiden läker alla sår."
Föredrar du väggklocka, armbandsur eller mobiltelefonklockan? Väggklocka.
Är det viktigt att vi fortsätter utforska rymden trots de höga kostnaderna? Nej. Jag anser att det är viktigare att lägga denna kostnad på nödvändigheter.
Kommer människan någon gång lyckas kolonisera rymden? Nej.
Finns det någon tjusning med vardagen? Nej, inte min i alla fall.
Har du något tips för hur man förgyller vardagen? Nej, inte min i alla fall.
Måste man sträva efter någonting mer än vad vardagen har att erbjuda? Ja.
Är du intresserad av heminredning? Jadå.
Vad är viktigast för att lyckas få ett välinrett hem? Ha en tanke bakom möbleringen och håll dig gärna till ett tema. Det är OK att bryta av, men att hämta inspiration från för många av världens håll samtidigt är aldrig snyggt. Med andra ord; kommer 70% av dina prylar från Mique och har dödskallar/hjärtan/djurmönster på sig, köp för guds skull inte en 40-talssoffa bara för att det är snyggt! I så fall får du slänga ut resten av hemmet, och det är väl inte speciellt lyckat.
Vad tar man sig till om man vill ha ett trevligt hem men saknar ekonomi och färdigheter? Besöker reorna med mig.
Vilket är ditt bästa gör det själv-tips? Jag är ingen gör det själv-person. Jag önskar att jag var litet händigare.
Vilket är den fulaste grejen man kan ha i ett hem? Omatchande gardiner/mattor. Låt bli tygerna helt om du inte kan hitta något som passar resten av inredningen.
Vilken är den snyggaste? Finns mycket. Snygga lampor och en stilig soffa är viktigt.
Om du fick möjlighet att lära dig ett språk snabbt och enkelt utan ansträngning, vilket språk hade du valt? Jag behöver öva upp mina engelskfärdigheter, men utöver det har man mest nytta av spanska.
Vilken dag är skönast av fredag, lördag och söndag? Fredag.
Hur många bröllop har du varit på? Inget (en vigsel däremot). Jag siktar på mitt eget.
Är du en sådan som skulle kunna hålla tal på bröllopsfesten? Får jag inte hålla ett kan jag lika gärna stanna hemma.
Livet följs oundvikligen av döden. Har du accepterat att du en dag kommer att dö? Nej.
Vill du planera din egen begravning eller vill du inte tänka på det? Jag planerar.
Vad tror du händer efter att vi dött? Av jord är du kommen, av jord skall du åter varda.
Om en hemlös ber dig om pengar, vad gör du då? Jag ger de lösa kronorna ur plånboken. Bär dock sällan pengar med mig.
Om du ser någon stå med bilen på motorvägsrenen och viftar med händerna, vad gör du då? Kör på den viftande.
Om någon ringer på och ber dig ta hand om en kattunge som annars måste avlivas, vad gör du då? Försöker att hitta ett nytt hem åt den, annars gör jag den så gärna till min.
Om en vän ber att få låna 5.000 kronor av dig, men absolut inte vill säga till vad, vad gör du då? Betyder jag inte tillräckligt mycket för att få veta detta kan denne vända sig till någon annan.
Om tid och pengar inte hade någon betydelse, vad hade du helst gjort mest: Lagat mat, ätit ute eller beställt hem? Restaurang på veckorna, hemkörning på helgerna.
Om du plötsligt kunde se in i framtiden, hur långt skulle du vilja se då? Två år, så att jag vet vad jag behöver göra för att förbättra det som kommer efteråt.
Hur grovt brott skulle du kunna begå för dina vänner? Så grovt som behövs.
Vad är det perfekta brottet enligt din mening? Spårlöst och väl planerat in i minsta detalj.
Du blir stoppad av en polisbil på vägen. Vad tänker/känner du? "I didn't do it, nobody saw me do it, you can't prove anything."
Kan någon bekräfta vad du gjorde i går natt mellan 01.00 och 03.00? Nej.
Är det något du ville göra i ditt liv som du tycker är för sent att göra nu? Ja.
Är det något som ännu är för tidigt att göra? Nej.
Vad i ditt liv har hittills tagit längst tid att göra? Skolan. Jag är inte klar än.
Vad har varit alldeles för kort? Mina ben.
Nämn något som du tyckte var ute förut, men som känns inne nu. Over size-väskor, midjebälte.
Nämn något som du tyckte var inne förut, men som känns ute nu. Spetsiga skor.
Nämn något som du brydde dig om förr, men som du inte bryr dig om nu. The Nanny?
Nämn något som du inte brydde dig om förr, men som du bryr dig om nu. Själen.
Om du visste att du skulle dö snart?
...vilken är den sista låt du skulle lyssna på? Jag har två alternativ: Eminem - dö lycklig men arg med adrenalinet pumpandes. Något muntrare - dö mätt och nöjd.
...vilken är den sista maträtt du skulle äta? Godis och det mycket! Det kommer ändå inte hinna sätta sig.
...vilken är den sista person du skulle tala med? Någon som kan sprida orden vidare.
...vilken är den sista sak du skulle göra? Hålla ett tal och hoppas att någon...nej, kräva att alla lyssnar.
Vilket är ditt favoritcitat om? (Har inga, utan fick googla för att komma på något vettigt att skriva vid de första.)
...kärlek? True love never dies.
...livet? In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on.
...döden? The goal isn't to live forever, the goal is to create something that will.
...lycka? There shall be no more death, neither sorrow, nor crying, neither shall there be any more pain: for the former things are passed away.
(ingen rubrik)
Idag infaller veckans långsammaste dag, men jag skall inte klaga med tanke på att åldrandet sätter igång ordentligt efter 20 fyllda. Jag har sett min första rynka och har valt att omvända väntan till något positivt. Att det som följer efter den inte är lyckligt må så vara - man har i alla fall hunnit med många suckar på vägen. Det kommer en dag då andningen inte räcker till för att dra dem.
Nu skall jag dricka varm choklad (vilket jag gjorde för första gången på flera år i helgen vilket inspirerade mig till ett helt nytt sätt att svulla; nu kan jag inte tänka på annat än alla sätt som finns att variera det på!) och titta på tecknat innan jag - förmodligen någon gång sent i kväll - försöker komma på något att skriva om i den text som skall lämnas in senast torsdag (vilken tur att man är förberedd), och eftersom alla vet att choklad är en dryck och inte godis kommer man undan med det en måndag. Senare måste jag dock röra på fläsket och inte bara säga att jag skall göra det för att framstå som hurtbullen jag aldrig kan bli.
Crunktastic!
T-shirt från Merch Direct, $12, står för en av den kommande veckans outfits. Jag som aldrig använder t-shirts kunde inte motstå denna. Det är humor på hög nivå för billig penning. (På bild tillsammans med tjusiga hängselkjolen jag äger fyra identiska av vilket är tur då de är nära på söndernoppade efter fem tillfällen. Synd på en skön modell.)
Självfallet har min tee ett intelligent ledmotiv med tillhörande konstnärlig video.
Låten är sporrande till max (och innehåller fler "niggas" än någon annan) och videon en av hans bättre, ty här finns en historia, färgerna är rentav snygga och när han springer tillräckligt fort blir han nästan söt. Ur ett feministiskt perspektiv känns det även som att de sekundmedverkande kvinnorna presenteras på ett mer jämlikt vis än normalt: De är för ovanlighetens skull sexiga utan att ha baken i någons skrev. Det gillas skarpt av haggan som ger "Real Nigga Roll Call" fyra solglasögon med extra mörkt glas av fem.
Kändissverige slåss om förnedringspokalen
På flera håll runtom i landet bunkrar man nu denna lördag upp med kalorier och samlas för att titta på Melodifestivalen 2008. Jag kommer aldrig att finna något nöje i det då Sverige som känt inte förstår sig på omröstningar och det här med deltävlingar är en gräslig idé. Inte undra på att det går så dåligt för oss ute i världen när "folket själv får välja" (ta det inte som att jag är emot demokrati, jag är emot er smak) mellan Christer Sjögren och Amy Diamond. Den som sade att svenskar gör bra musik måste vrida sig i sin stolhets grav, för ingen kan väl på allvar tro att den lever kvar?
Nu börjar kampen om förnedringspokalen. Vem skall vinna och "hur svårt kan d va?" som Linda Bengtzing, 33, skulle uttrycka det. Det är nästan så att jag innerst inne hoppas att Andreas Johnson och Carola skall göra det, bara för att få se mer av de där hysteriska ögonen på skärmen.
På haggans läppar
Efter åratal av regelbunden läppstiftsanvändning har jag börjat tröttna på en ständigt självlysande mun 24/7 och mer och mer försökt mig på att uppskatta gloss, men vad det obeskrivligt obehagliga kladdet skall vara bra för kommer jag aldrig att förstå. Senast tillkommet i den skrala samlingen är Freeze 24/7s Plump Lips Plumper & Gloss som jag hoppas kan jämna och fylla ut mina läppar en aning då Too Faceds sega och kletiga surgodisluktande plumper och övriga märken som ger ut gloss med "plumping effect" på löpande band inte lyckats överdrivet bra. 395:- på Accessora, 252.50:- på Strawberrynet - behöver jag avslöja var min kommer från? F.ö. det dyraste jag köpt i sminkväg, men vad gör man inte när man är desperat och godtrogen? Vi får se vad det gör för mig.
Ett glans som jag faktiskt gillar är Niveas Caregloss & Shine, som fungerar som ett cerat samtidigt som den tillför naturlig röd färg och väldoft. Perfekt då man saknar de målade läpparna men inte orkar stå framför spegeln och karva med penna för ett perfekt resultat (skall läppstift användas skall det vara vällagt, annars bör de förbli neutrala). Jag som brukar ha problem med att glanset rinner ut i linjerna har lyckats undkomma det den här gången. Kostar 40 kronor på Åhléns och är betydligt roligare än lypsyl.
Så till läppstiftet. Isadoras Perfect Moisture Listick i färgen Summer Red är ett hållbart och billigt kort speciellt rekommenderat för oss med torra läppar (väljer jag någon gång i framtiden att investera i ett riktigt bra stift blir det Chanels, men när väljer man det?). De kan vara matta eller skinande, men röda munnar kommer aldrig att gå ur tiden vad skönhetsmagasinen än säger och så är det med det. Det finns inte mycket mer att säga: Den som klär i detta klär i allt. En liten tumregel att tänka på bara.
Bubblare och härnäst på haggans läppar: Smulor från Cheez Cruncherz hon matar kattskrället och stjäl dess kyssar med.
Irriterande felskick & volymmästare
Litet hade jag sett fram emot att hämta ut mitt paket, men då har man förstås skickat fel varor och nu är mina beställda slutsålda. Det enda som kom fram smärtfritt var den charmanta tantklänning jag gör fashionabel likt lilla Ida gör sommaräng av en gräsplätt och de en halv storlek för små shortsen jag behåller och ser bättre ut i längre fram då jag även måste skaffa ett sommarjobb. Var och framför allt hur återstår att se. Jag behöver erfarenhet som är något att tala om för framtiden, men mest av allt en sysselsättning. Jag blir galen av att behöva vara i bostaden för länge varför det tar emot att kalla det "hemma". Ett hem är något man längtar att få komma till efter en tung dag och inte bort från vad som än hänt. En dag skall även jag få tillfälle att ordna med ett sådant, men nu känns det onödigt då jag ändå kommer att bli kvar i Luleå och inte är i skick att klara av den ensamhet en lägenhet skulle betyda. Rent ekonomiskt vore det korkat att flytta två kvarter bort då jag tillbringar större delen av hemmatiden framför datorn och TV:n. Så nej, ja flytt int' än. Det är både bekvämare och billigare att bo med ens föräldrar fastän man ogillar varandra.
En trevligare nyhet att tala om är min nyinköpta Björn Axén Volumaster. Äntligen ett smidigt sätt att balansera höfterna på!
Inte speciellt hårfager
(Skrivet i min gårkvälls vrede innan jag somnade och aldrig hann uppdatera bloggen. Jag tycker inte alls om sådana här inlägg varför jag varnar för enorm bitterhet, ältande och dålig självkänsla.)
Om någon skulle höra det utbrott jag nyss haft och kommer att upprepa flertalet gånger under kvällen skulle det blöda ur deras öron innan vi kommit halvvägs. Jag är mästare på svordomar och att förnedra mig själv in i det grövsta. Förolämpningarna tar aldrig slut. Att låta det utlösas av en sak som bruten fasta och korvstroganoff med mjölklumpar tyder på ett hat som sträcker sig längre än till själva korven, eller snällkorv som de kallar det i sin nya reklam. (Varför måste vegetarisk mat framställas som hemtrevlig, mysig och hälsosam i media, bara för att övriga skall överväga att ens smaka det?)
Kanske är utbrottet en kombination av det och att frisörbesök är något av det värsta jag vet, och inte p.g.a. priset. Mycket beror på att jag under en och en halv timme måste se mig själv vattenkammad med mitt fotbollsbollrunda ansikte och tillhörande hakor i spegeln i ett upplyst rum med ett tiotal personer runt omkring, men nästan lika mycket på att jag har så svårt för att känna mig i underläge. Jag blir ofattbart nere av att komma ostylad i huvudet dagen till ära vilket redan där ger ett dåligt intryck och framställer mig som dum då jag inte kan förklara vad jag vill ha gjort för jämnåriga människor, som har privilegiet att få arbeta med sådant jag brukade drömma om, och det gäller flertalet yrkesgrupper: Professionella inom de områden var man själv bara är en glad amatör är obehagligt, men jag borde vara vettig nog att förstå att det är mina egna hjärnspöken (ingen professionell ser ner på sina kunder, ingen god människa ser ner på andra). Dagens fråga: Är jag det?
Eftersom ingenting klär ett missfoster ser jag förståeligt hemsk ut, men det mesta är bättre än den ickefrisyr jag gått och skaffat under vinterns gång. Den guldfärgade strimman är dock densamma trots slingnig. Inte mycket till förändring där inte. 1000 kronor bortkastade på något jag hade kunnat göra själv på toaletten för 46. Jag borde kanske raka av allt och kapa ett par centimeter av ansiktet med en hyveln när jag väl är igång. Nej, om någon ursäktar tänker jag nu gå och och spy upp varenda spagettistrå, för jag vet att det endast är så ni eventuellt skulle vilja ha mig. Kom för sjutton inte och säg att man duger som man är, för det är en tungsvartnande lögn i viktklass med min. Jag skulle kunna gå ned 15 kilo till och fortfarande vara Fröken Oattraktiv Lagårdsdörr i era ögon. 
(ingen rubrik)
Skall hålla min lektion i röst och rörelse om några timmar och har inte förberett upplägget så mycket som en sekund varför natten kommer att spenderas i vaket tillstånd. Efter att ha fått sova två timmar per dygn den senaste veckan och är på sämre humör än på länge är det ett helvete att hålla sig effektiv. Och nej, jag har fortfarande inte besökt studievägledaren trots att skolan är inne på sin fjärde vecka och jag skulle ha gått den första (då det är samma person jag ständigt tvingades träffa i högstadiet som nu börjat arbeta på gymnasieskolan drar jag mig in i det sista och gör allt för att undvika henne). Härligt! Det är vid stunder som denna, då man är så förbannad på sig själv och andra att man knappt kan andas, man behöver en cigarett, men det är självklart då inga finns. Här finns ingenting. Jag hatar att inte leva och att i överlevandet se ut som någon hämtad från Ugly People. De flesta av dem är inte ens fula, de har bara säregna men ändå för vissa tilldragande drag, ett missbruk, en fiende med Photoshop eller otur med stilen.
EGP (Endast Godkända Personer)
Kom över Absolute Truth i min låda med gamla synth/goth-skivor jag en gång gillade och borde ha sålt på den tiden folk fortfarande höll hundar som husdjur och fann CD användbart. Innehållet påverkar mig förvånansvärt litet på det område jag trodde och jag förstår inte att jag dragit mig från att lyssna på den, för nu känner jag inte ens av det. Jag hade kunnat göra det redan hösten '06, men det har inte blivit av då intresse lyckligtvis saknats. Det är befriande att inte beröras på felaktiga grunder utan ta det för vad det är; "Music From The BBC TV Series Composed and Conducted by Debbie Wiseman". En gravt oväsentlig sak, till och med för att tillhöra mitt liv, men som ändå får mig att känna lättnad när världen där ute består av en samling fårskallar som förtjänar att kapas från sina kroppar de inte har vett att använda i goda syften, men det är förstås inte rättvist mot fåren, för vad symboliserar oskyldighet som en liten bräkande småtandad lammunge.
Goodbye to blackheads?
Jag måste köpa ny rengöring och produktdjungeln har vuxit sig tätare sedan jag fick min första finne innan millennieskiftet då Clerasil var det enda vi visste existerade. Efter att en gång ha lagt ned 1200 kronor på en serie från Bioline som den utbildade hudterapeut jag besökde menade skulle hjälpa mig men gav avsevärt oljigare hy har jag slutat tro på att man får vad man betalar för.
Har använt Yves Rochers serie för fet hy sedan maj men har inte märkt någon förändring varken till det bättre eller sämre. Det är alltså dags att lägga ifrån sig den och jag står nu och velar mellan olika märken. Eftersom alla kroppar reagerar olika går det inte att avgöra utifrån recensioner vilken som är värd att satsa på. Det lutar dock mot Neutrogenas Visibly Clear då Clinique är uteslutet. Inte för att jag faller för den käcka brunetten som skrattande förklarar krig mot sina pormaskar en gång per reklamavbrott, men för att den utvecklats specifikt för att erbjuda vad jag behöver. Goodbye to blackheads? Det vore toppen, men försvinner gör de inte då min näsa ser ut som en enda stor krater tack vare dåliga gener. Dras ett par stycken ihop till hälften är jag så nöjd så.
Slitet bombnedslag på veckans sista dag
Lämnade tillbaka MOODs Pärlblond och köpte den dubbelt så dyra L'Oréal Récital Préférence som jag hört så gott om med en önskan om märkbar förändring, men i och med att jag med undantag för en dryg centimeters utväxt hade näst intill så ljust som går att få utan att ha en samojed i huvudet antar jag att det är svårt för färgen att fästa. Jag är nämligen den enda som ser någon skillnad där jag just kan ana ett vitgrått skimmer och en missfärgad orange strimma i botten (som i vått tillstånd skrek rött vilket gjorde mig skräckslagen, men en schamponering senare var den mindre framträdande). Jag kan alltså inte säga att det var värt pengarna, tvärtom är jag jävligt besviken, men "förändring" är nyttigt även om man själv är den enda som känner till den (med undantag för otrohet). Håret luktar alltid lika gott efter behandling, men oj, så slitet det lyckades bli! Jag har aldrig sett på maken, det är så att man fasar inför att vidröra det. En annan sak jag ogärna vidrör är min mage, men nu låter den som ett helt tröskverk och behöver något att få i sig.Uppdatering: Kvantum har en nyinförd hylla med american food (är Mountain Dew och Skittles mat?) och jag älskar att kika bland de importerade varorna. Köpte en Vanilla Coke bara för den charmiga burkens skull (som de såg ut en gång) och den smakade som väntat; dåligt och onödigt rätt igenom (som vanlig Cola med ett par teskedar vaniljsocker; ovärt, så att säga), men kan jag inte placera mig själv i facket Världsvan nu så vet jag inte vad som får en att platsa där. Min favoritkola förblir toffé med chokladöverdrag, även om tanken på det i skrivande stund inte är lockande.
Under 500-lappen
Top, 50:- (79,50:-)
Basker, 29:- (79,50:-)
Kjol, 129:- (349:-)
Halsband, 60:- (99:-)
Skor, 99:- (Slut)
Jag älskar min fyndighet! Att mina outfits är minst sagt grå gör absolut ingenting - jag har ju en så fantastisk lyster i mig själv! Basker har jag tvekat att använda då de hängandes i luften känns väl mycket pretentiös poesicafébesökare vilket ingen vill förknippas med, men ser lämpligare ut med kött och blod under sig och för snarare tankarna till 1930-tal och Bonnie Parker. Med korset kring halsen ber vi om beskydd över oss alla (delvis med tanke på antalet vapen som med lätthet kan döljas innanför den utstående kjolen).
(ingen rubrik)
Hur enerverande är det inte att vakna halv tre och därmed ha missat en hel lördag när man för en gångs skull hade planerat att göra något? Jag är trött och kommer att fortsätta gäspa tills det är dags att återgå till sovandet vilket skulle kunna ske rätt snart då jag har noll saker att uträtta. Jag vill också ha ett aktivt liv och inte sitta här och ta trista tester på bästa levnadstid. Får väl titta på ett par avsnitt av I Love Lucy och sedan surfa runt på Stylesearch och se vad ynglingarna har att säga om smink man oavsett tid framför badrumsspegeln inte lyckas förbättra sin flottiga uppenbarelse med. Jag har ett trippel a-batteri kvar, så kanske kan jag ta en tripp runt Örnäset först och hoppas att näset är folktomt.
Uppdatering: Folktomt var näset, men jag kom inte längre än COOP och tillbaka då jag fortfarande är lika rädd som när man var barn över att traska ensam i mörker. Det är synd med tanke på hur underbart det är att bara gå runt utan mål med medryckande musik som hindrar en från att höra om en bil kör upp bakom en och önska att värmen kom från annat håll än den svettbildande täta jackan medan fingrar och öron förfryser. Nå, två kilometer är bättre än ingenting. Det får stå för dagens rörelse.
Angående Fashion Against AIDS
"Shopping har aldrig varit viktigare", menar H&M som igår släppte kollektionen Fashion Against AIDS var celibriteter fått lov att designa var sin överdel för "kampen mot AIDS". En stor del av plaggen är redan slutsålda och jag köpte själv ett av dem då jag finner ett annat större och bättre budskap i texten än det H&M vill ha sagt. Jag stödjer dock - utöver de få procenten av kostnaden som gått till ändamålet - inte kampanjen. Jag tycker att den är löjlig, litet i stil med "Knark är bajs. Forever." var man totalt nedvärderar ungas slutledningsförmåga. Anledningarna till att inte testa droger är många, men vilken normal tonåring låter bli för att någon med ett groteskt teckensnitt skriver att det är synonymt med exkrementer?
AIDS är ett växande problem som existerar världen över. Det råder ingen tvekan om att motarbetet måste fortsätta för att kommande generationer skall få chansen att födas in i misären friska utan föräldrar liggandes på dödsbädden, men håller H&M med om den saken eller är det som det brukar vara: Ännu en chans att synas med och vinna på ett socialt samvete utåt (vilket redan här blir så fel när alla vet vilka som tillverkar deras kläder och hur dessas förhållanden ser ut; många sitter förmodligen redan med AIDS framför symaskinen), trots att deras fokus ligger på västvärldens ungdoms promiskuösa leverne och handlar om att upplysa den snarare än hjälpa dem som redan drabbats?
När fjorton artister och ett hundratal besökare med webbkamera ropar ut "Protect yourself and the people you love - use a condom!" på butikens hemsida och samtliga av kollektionens plagg säljs på H&Ms ungdomsavdelning Divided som prackar på köpare av tröjorna kondomer råder ingen tvekan om vilka kampanjen riktar sig till, inte sant? Hade jag känt till att de tvingar på sina kunder kukgummi hade jag aldrig beställt en top, men hade jag fått uppleva detta på plats i affären vet jag inte hur jag hade reagerat. Jag hade förmodligen fått en smärre chock. Det gav direkt en äckelkänsla i magen av att höra att inte ens på klädaffären är man befriad från andras sexvanor!
Vad man tycker om denna kampanj får stå för var och en, men slopa naiviteten och låtsas inte som om H&M faktiskt bryr sig om världsproblemen så länge de inte kan tjäna på det, och här har de funnit något som rör majoriteten av kunderna.
Jag stämmer inte in med hundratalet besökare med webbkamera. Jag säger som en av designerna: "Stop and think!", men här med en annan innebörd. Det känns inte som att detta har mycket med AIDS-bekämpandet att göra över huvud taget. Praktiskt taget ingenting kommer att nå ut till de som lever i fattigdom och varken har kännedom om vad vare sig onlineshopping eller en "tischa" är. Det handlar i klarspråk om att uppmuntra unga att fortsätta använda penisskydd vid penetreringssex och liksom "Knark är bajs" få det till något som ligger rätt i tiden.
Vi lever i ett upplyst samhälle varför ingen kan säga annat än att runtknullande västerlänningar får skylla sig själva. Jag känner ingen som helst medkänsla för nedsmittade nordbor som själva försätter sig i situationen när de är medvetna om riskerna och har möjlighet att så lätt undvika dem. Därför stödjer jag inte Fashion Against AIDS - upplysandet av high school-elever om att kondom finns med både jordgubbssmak och som extra glidmedelsbehandlade. Vill jag bidra till det verkliga arbetet mot sjukdomen lägger jag mina slantar i en fastkedjad bössa och överlåter fostrandet av Generation 1990-tal till deras målsmän.
Så blev det februari
Så blev det februari, snart mars följt av snart april. Jag gillar det inte alls eftersom det betyder att jag gått runt och sett ut som en slashas i över ett år och känt mig som en mycket längre, men vem var jag innan det? Så här på rak arm är de spontana minnena som poppar upp få och varenda ett innefattar en hel del skonötning, planer som aldrig blivit genomförda och oangenäma typer jag haft turen att slippa uppleva fler än en gång. Jag måste påminna mig om att saker inte har blivit sämre - det är bara de sämre sakerna som blivit fler. I det stora hela skulle man kunna säga att jag kommit långt, även fast det är en lång bit kvar och till vad får vi helt enkelt se.
Så blev det februari, jag behöver piffas till. Har köpt färg till håret som jag snart skall våga mig på att förändra. Eftersom jag ändå har ett frisörbesök planerat är det lika bra att se om det går vägen innan jag lägger ned 900 kronor i onödan. Köpte även Dove Summer Glow Daily Face Moisturizer, för nog är det bra korkat att på sikt förstöra huden i solarium för 40 kronor per gång och dessutom tilldelas den utmärkande solariestanken och knallrött plyte vilket man ogärna visar upp inom det närmsta dygnet, när man kan få en långvarig ansiktsfärg för 55! Övervägde att slå på stort och köpa litet receptfria nyttotabletter, men det blev det inget av. Min oro är allt annat än lindrig och kräver nog mer än ett par Relana, och jag har svårt att tro att vitlökspiller kommer att göra någon märkbar skillnad för någon.
Så blev det februari, två veckor kvar till Sankt Valentins dag. Nu är det stora röda hjärtan som under en kort period hänger i skyltfönstrena och påminner oss om att skänka något till omvärlden, om så bara ett vänligare ord än vanligt (fast det är förstås inte affärskedjornas önskan, i stället för en komplimang bör varenda flicka få Armanis "Diamond", för den varar längre). Jag kan inte hjälpa att jag påverkas av högtiders budskap och låter som en modern människas värsta mardröm, men jag mår fruktansvärt dåligt över att inte bli ihågkommen vid sådana tillfällen och tillhör definitivt skaran som om de tar livet av sig gör det på en sådan dag. Jag vill bli uppvaktad och det med pompa och ståt, eller bara hitta en handskriven lapp i min väska där det står att de vet var jag bor och inte på grund av Eniros kartsök. (Nej förresten, stryk det sista.)
