02:20. Det ser ut som att det blir en uppesittarnatt, men jag gissar att jag stupar någon gång vid fyrasnåret för att vakna fyra timmar senare med ännu värre huvudvärk. Ibumetin är med Ipren de sämsta värktabletter jag tagit. Tacka vet jag Pronaxen, och det tog jag innan allmänheten (d v s jag, som påverkas enklare av reklam än de som tror på flodhästar i väggarna - sätt fingerwaves på en jordnöt och jag köper den!) eggades av den noirinspirerade reklamfilmen. Jajamen, jag är nog en trendsättare ändå. En riktigt snitsig sådan! Det skulle nästan behöva firas med hatt om det inte var för att jag sitter med klumpiga rullar i manen. Det och ett härligt ärtgrönt påslakan runt midjan. Ingen vidare kombination, kanske.

För övrigt avskyr jag att jag är så lättrörd. Jag gråter hela tiden, ett äkta fruntimmer som jag är. Jag överdriver inte då jag säger att jag dagligen bölar likt en moder som får sin dotter bortgift för första av kommande tre gånger. Det spelar ingen roll om jag så lyssnar på en av de mest intellektbefriade klubblåtar som skapats. Då gråter jag för att den gör mig "SÅ lycklig". Och jodå, jag snyftar i skrivande stund ty den visa jag hör just nu har ju potential att göra mig "SÅ lycklig!". Att den inte gör det nu är visst en annan femma.

03:00. Jag orkar inte sitta längre. Uppesittarnatten övergår i uppeliggarnatt. Inte mig emot. Dags att ta fram näsdukarna och slå på en Simpsons-VHS (Homer och Marge är ju "SÅ fina" tillsammans).