Weak Wednesday
Jag känner mig hopplös rätt igenom denna onsdag och känner absolut inte för att gå ut, men vill ändå passa på att göra något innan sommarens klubbar slår igen och människor återgår till sin outhärdliga vardag som prioriterar allvar framför lek. För att blicka tillbaka ett par dagar, var fredagen var i sin helhet trevlig - man kan nästan säga att den blivit lyckad om det inte varit för ett par oerhört påträngande personer med annat i fickan än en pistol.
Jag tror jag måste förneka allt jag är om jag någonsin skall bli accepterad.
Uppdatering: Sommarens segaste utgång. En kväll man önskar aldrig blev av just för att precis ingenting hände. DJ:n från förra månaden var tillbaka och spelade Lil Jon jag varit så uppspelt över sist, men i stället för att utrymmet fylls är jag den enda som befinner mig på dansgolvet då denna crunkfarbror hörs yla om knäppande fingrar. Vad är det med folk och att vara så otroligt pretentiösa? (Skillnaden mellan de som trycker upp sina bakdelar i andras skrev och de som låtsas sitta djupt försjunkna i en ryssförfattad bok sörplandes på en kopp svart är obefintlig. I slutändan går allt ut på att finna någon från respektive kretsar att följa med hem och smaka på varandras trånande könsdelar.) Att hälften från min högstadieklass av någon suspekt anledning befann sig där gjorde det inte enklare att roa sig.
Uppdatering 2: Jag missade den traderaauktion som vräkte bort den jacka jag önskat mig i tre år för 200 kronor. Det är vid tillfällen som de jag älskar livet högt och förstår så väl varför jag placerades på jorden; för att andra inte skall känna sig fullt lika misslyckade.
Din visningsbild är så jädra fin, får man se den i större format..? :)
Ojdå. Tack för den. Bilden finns upplagd i min Bilddagbok (9 augusti, tror jag det är): heartsick.bilddagboken.se