Tydligen blir helgens tänkta tur till Skellefteå inte av. Tråkigt, men det är det mycket/många som är. I stället får jag "glädjas" åt morgondagens bilresa till Haparanda och Finland för de överkomliga alkoholprisernas skull (så dräggigt det där kändes att skriva - jag försvarar mig med att det är mina föräldrars mål och att jag enbart valt att följa med då jag finner det trivsamt att åka långa sträckor med ohälsosamt hög musik i hörsnäckorna, vilket påminner mig om att jag måste lägga in sådan redan i natt). Det är ett äventyr i sig då jag aldrig varit så långt norrut, vilket jag som infödd luleåbo kanske borde skämmas över? Givetvis innebär det även en runda till Catalog (som säkerligen håller semesterstängt min dag till ära) och IKEA. Jag kan inte förstå hur människor väljer att med nöje spendera timmar där. Har nyligen gått igenom deras hemsida men inte funnit en enda produkt att falla för. Samtliga känns som sådana man köper till ens nya lägenhet från Jysk Bäddlader i väntan på att få komma igång med det verkliga inredandet, men till dubbla priser. Var är känslan, detaljerna och framför allt; var är de röda divanerna? Deras "mysig hemmakväll"-tema kändes som en trendig bar innan öppning och det är inte vad jag vill definiera som mysigt (vad är risvin och widescreen-TV mot en öppen barglob och grammofon?). Jag hoppas att jag överraskas och inte har så rätt som det känns att jag har. Jag vill ha med mig åtminstone ett fynd från denna överskattade kedja och betydligt fler smygfotade bilder av saker att lägga till min önskelista. Vi får väl se hur det blir med det. Jag tenderar att finna svenskars smak just väldigt osmaklig. Nu skall jag påbörja tittandet av den fyrfaldigt Oscarsnominerade "A Farewell To Arms" (1932) med Helen Hayes och Gary Cooper, baserad på en roman av Ernest Hemingway.