Allergin är alltid värst om morgnarna. Jag kommer nog aldrig undan en snorig tillvaro, men för att se det från den ljusa sidan har jag med all säkerhet näsdukar i väskan då olyckor inträffar (jag menar inte toalettrelaterade, utan snarare sådant som att spilla ut dryck, så att ni vet) eller då min tilltänkta drabbas av näsblod på öppen gata. Tänk vilken ridderlig matrona jag kommer att känna mig som då jag räcker fram det blå paketet från Rusta och med ett glittrande leende av blänkande sjukdomsrött tandkött säger; "Var så god, min sköna. Blöd av hjärtats lust"!

Jag har kommit på mig själv med att aldrig vara färdig med ett blogginlägg omkring först en timme efter att jag låtit det publiceras. Jag läser igenom det gång på gång, ändrar diverse slarvfel och byter ut sådant som känns alldeles för upprepande. Tråkigt nog har de flesta redan läst dessa inlägg så fort de hamnat på startsidan, vilket framställer mig som en illiterat strumpdocka. Visst är Lillstrumpa och Syster Yster två charmiga yllbitar, men jag föredrar annat framför dem. Bara för att bevisa att jag inte är någon perfektionist (hade jag varit det hade allt jag gjort varit bra bara jag lagt manken till, och eftersom jag endast lägger manken till för sådant som engagerar mig och struntar blankt i resten är jag blott en petnoga idiot) kommer detta inlägg inte att uppdateras på några villkor, hastigt slarvande i all stress eller ej, inte ens för att tala om hur obekväm jag känner mig i mitt raka, uttorkade hår. I stället skall jag bete mig som en människa som har saker att göra. Att klä på sig och inte tillbringa halva förmiddagen i täcke och linne när jag dessutom skall sätta mig i en kvav bil om 30 minuter är en god start.