Kärnan i kväkardomen är tron på att Gud finns i varje människa, och att man därför kan söka Gud i sitt inre och i mötet med medmänniskan. Många kväkare kallar det av Gud i varje människa för Kristus och knyter Kristus till en historisk person, Jesus från Nasaret, som undervisade, dog och återuppstod från de döda för 2000 år sedan. Andra kväkare kämpar med dessa begrepp och ser hellre Jesus som ett föredöme att leva efter. Bland kväkare i Sverige, och världen över, finns en stor spännvidd i hur man uppfattar Kristus. Redan från samfundets början i 1600-talets England poängterade man mötet med det gudomliga som en direkt och omedelbar upplevelse och avstod gärna från teologiska diskussioner. En svensk kväkare, Greta Langenskjöld, uttryckte det såhär:

Försök ej tolka korsets hemlighet,
Det tolkas bäst av den som burit det.
Försök ej pressa Andens frihet in
I ramen av en tanke som är din.


Kväkarna företräder en egen speciell inriktning av kristendomen. Det som är viktigt är den inre kontakten med Gud som gör hela livet heligt. Det finns i samfundet en stor bredd i olika uppfattningar om Gud och Kristus och flera medlemmar i samfundet som inte är kristna. Kväkarna organiserades till ett fast samfund vid mitten av 1600-talet i England. För sin vägran att använda vapen, betala skatt till statskyrkan och lyfta på hatten för överhögheten utstod kväkarna blodiga förföljelser. Det går att vara kväkare utan att vara klar över sitt förhållande till pacifism. Däremot är det svårt om man anser att våld är en bra metod att lösa konflikter.

Det spelar ingen roll för kväkarna om människor är homosexuella eller inte, utan ser homosexuella parrelationer som lika värdefulla som heterosexuella. Detta innebär bland annat att människor av samma kön kan vigas inom Vännernas samfund.

Kväkarna har utan tvekan sin förankring i den kristna traditionen. För många kväkare är Jesus mycket viktig, och många kan sin Bibel och använder den som inspiration. Däremot har kväkarna aldrig varit särskilt intresserade av att spekulera kring teorier om Jesus. Det har varit viktigare att följa hans modell och uppleva hans fortsatta liv i våra liv.

Kväkarna tolkar inte Bibeln bokstavligt utan menar att det handlar om tolkning och kritisk läsning. Guds ord är skrivet i våra hjärtan först och främst. Bibeln kan användas som bekräftelse och inspiration. Det är inte brukligt för kväkare att mena att Jesus är den enda vägen till Gud. Vi tror att det finns många vägar. Andra kväkare, utan att förneka Jesus, känner att de inte vill kalla sig för kristna - ofta beror det på att de upplever att den kristna kyrkan har genom tiderna avvikit så pass mycket från det ursprungliga budskapet att de har svårt att identifiera sig med den. Det finns alltså en stor spridning i vårt samfund vad gäller förhållandet till Jesus, Bibeln och den kristna traditionen. Man kanske kan säga att kväkarna representerar en alternativ kristen syn. De förhåller sig till en kärleksfull, förvandlande Gud. Förhållandet till Gud är snarare ömsesidig kärlek och vördnad än fruktan.

"Guds rike är inom er" sade Jesus. Kväkarna har funnit att detta är sant, och under sina andakter "lyssnar man inåt".