Borderline-personlighetsstörning, är en personlighetsstörning som utmärks av svåra problem med att hantera känslor, extremt svart-vitt tänkande och turbulenta mellanmänskliga förhållanden. Termen myntades i början på 1900-talet. Patienter med psykiska problem kategoriserades antingen som neurotiska eller psykotiska. Eftersom borderlinepatienter inte tycktes passa helt in under någondera av kategorierna togs benämningen borderline av engelskans ord för gränslinje i bruk. Centralt för borderlineproblematik är ångest som uppträder i form av emotionell instabilitet, impulsivitet, känslomässig sårbarhet, "svartvitt" tänkande, identitetsproblem och separationsångest och närhet respektive avstånd i viktiga relationer.

Diagnos

De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning lyder som följer:

1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer
2. uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering
3. uppvisar identitetsstörning, dvs. varaktig och påtaglig instabilitet i självbild och identitetskänsla
4. visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (till exempel slösaktighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning).
5. uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester eller suicidhot eller självstympande handlingar
6. är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (till exempel intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
7. känner en kronisk tomhetskänsla
8. uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (till exempel ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
9. har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.

Symptom

En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, eller bara ett par timmar. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan patienten skada sig själv, nyttja droger eller alkohol. Patienten har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. En person med borderline kan också se sig själv som helt igenom värdelös eller direkt ond. Patienten kan känna sig missförstådd eller illa behandlad. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när patienten känner sig isolerad, ensam och utan stöd i det sociala livet. Detta resulterar i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna patienten.

Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att se vad patienten upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med patientens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om patienten känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat själdestruktivt beteende inträda. Tomhetskänslan kan också driva den enskilde till att skapa dramatik i sitt liv och pröva sina närståendes engagemang i relationerna. Genom att planera och utföra utåtagerande handlingar "prövas" den egna personen och styrkan i partners känslor samtidigt som något händer i patientens liv.

Självdestruktivt beteende

Patienter med borderline-störning löper 50-100 gånger så hög risk att dö genom självmord än den vanliga befolkningen, och omkring 10% av alla borderlinepatienter beräknas dö som ett resultat av självmord. Risken ökar ytterligare när andra diagnoser uppträder hos samma patient, som till exempel borderline-störning och ADHD. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för suicid (självmord) så hög som 58%. Vissa psykiatrer har svårt att förstå störningen, eller vägrar helt enkelt att behandla dessa patienter på grund av deras impulsivitet och instabilitet (missar uppgjorda tider, glömmer mediciner, o.s.v.)

Närstående till en patient som diagnosticerats med denna störning har rätt till klar och tydlig information, så att de kan stötta personen. Denna störning är inte lätt att förstå, eftersom beteendet hos den drabbade kan vara så irrationellt, impulsivt eller irriterande. Patienten kan ofta inte själv svara på varför han/hon beter sig som han/hon gör. Att i det här läget förskriva lugnande preparat såsom bensodiazepiner kan var farligt eftersom det både ökar risken för irrationellt, impulsivt beteende och lätt kan leda till beroende. Den som har den här störningen kan vara nog så intelligent, kärleksfull och ha en stark personlighet, men deras självbild är skadad och de söker reparera den på sätt som ibland kan var farliga. Riskfaktorerna kan reduceras genom en korrekt ställd diagnos och därmed följande behandling Den som lider av borderline-störning behöver ett starkt kontaktnät runt sig för att ge stöd.