Här sitter jag på min abnorma bakdel fylld av kalorier jag inte borde ha intagit då dessa gjorde morgonens träning i princip meningslös (i brist på sysselsättning  bakade jag cupcakes, vilket ju vore OK om det inte var för att jag skulle sätta i mig ett massivt antal själv - tillverkningen i sig är riktigt underhållande), lyssnandes på diverse ångestnärande musik jag inte förstår vad den gör på min dator.

Jag får ofta höra att det "bara är att börja ta tag i saker", men aldrig någonsin vad dessa skulle vara, och det är det som är min fråga. Vad är det som skall tas tag i för att förbättring skall finnas inom räckhåll? Just för att de som påstår sig ha svaret, inte ens kan tala om detta för mig, känner jag att jag både har lust och är fullt kapabel till att slita ut deras redan blinda ögon med bara händerna, tvinga in dem i deras svarta käftar och få dem att tugga sönder dessa, att det enda som hindrar mig från att göra det är det straff som skulle stjäla ännu fler år av mitt liv. 

När vet man att livet har fått en mening? När vet man att en vecka varit till någon nytta? Då man uppfyllt samtliga planer, även om dessa inte varit mycket att hänga varken på fram- eller baksidan om granen? Kanske är det vad det handlar om. Så, vad har jag då för planer att fullfölja kommande vecka? Ingenting alls? Men låt oss då forcera fram några:

- Kontakt med läkaren för att få mer medicin utskriven
- Genomgång av garderoben och rensning bland de många plagg jag inte skall ha kvar
- Storstädning, inklusive skrubbning (- ned på knä, kvinna!)
- Motionscykling åtminstone två mil om dagen
- Daglig frukost- och middagstillagning hur ont det än gör och hur påfrestande den där halvtimmen än är

Det sistnämnda är det absolut svåraste, och jag vill inte påstå att jag på långa vägar kan kalla detta en nyttosam vecka, men det här är det som är aktuellt. Jag har slutat tro på under. Det mest överraskande vore väl om jag skulle finna ett nytt larvsläkte bland smutsen på golvet, eller varför inte en musfamilj bekvämt bosatta i en dammig skokartong? (Och nu vet jag inte ens om jag vågar ta itu med rengöringen.)

I see the light at the end, but every time I take a step, it gets dim.
Tell me is this hell we're living in? If so, heaven's got to be better,
But if we're hellbound, whatever, let's go down.
"Hellbound", Eminem, J-Black & Masta Ace