Det är över nu. Jag är slut liksom livet. Jag är passé liksom ni. Nej förresten, det var visst bara jag som var det. Mycket bittert.

Jag orkar inte kämpa för något som inte blir av. Jag orkar inte ens försöka låtsas som om saker kommer att ordnas upp, för ingenting tyder på detta. Ja, jag är en förlorare, föddes som och dör som en. Det ligger ingen mening i att ropa efter hjälp, för den kommer inte. Inte från mig själv, utomstående, vården, Gud, arbetsförmedlingen eller dig. Det är en omöjlig uppgift. Jag är det krossade kärlet, en fet talanglös parasit och sinnessvag okänd lögnare som ingen kunde bry sig mindre om vad som händer denne.

Jag lägger om allt, blir något nytt, som förbytt, förtränger vad som flytt, men utan mening. Ingenting är nytt. Jag tänker inte spela mer utan leva upp till rollen som naturlig odugling i stället för en poserande sådan.

Ja. Jag har lämnat knivarna som påminner alltför mycket om den gamla tiden bakom mig, gått från en dödssynd till en annan, men det spelar ingen roll att jag slutat ge ifrån mig ristade märken. Fulheten består, och allt jag kan tänka på är att ju fler ärr som skapas desto mindre uppmärksamhet riktas mot den groteska hyddan och dess deformerade ansikte - att jag hellre blir omtänkt sittandes med ett rakblad i handen riktad mot den överdimensionerade armen, än en hemkörd pizza mot den asymmetriska fiskmunnen. Ingenting kan avskräcka mer än det.

Jag iakttar lyckade människor, talandes om misslyckade liv och erfarenheter som inte skiljer sig mycket från mina egna (kanske är de rentav identiska, och med stor sannolikhet skulle man ha mycket att tala om bara tillfället gavs), som är OK att ha då det kommer till dem själva, men avskyvärt då det hamnat i en annan individs händer, en individ som jag. I stället för att se bakom fasaden och för vad som tas för divalater, spottar man på den i samma mening som man vänder sig om och talar högt om medmänsklighet, för att man helt enkelt inte bryr sig, och det ligger inget fel i det. Hyckleri är inte en orätt, utan sådant som i verkligheten ger ett plus i kanten. Medmänsklighet är sådant som rimligen bör visas för de utvalda klickarna, och ett ord vars innebörd egentligen inte spelar någon som helst roll, just för att man helt enkelt inte bryr sig om någon annan än sig själv och de som passar in i ens egen angenäma värld.