Jag vet mer om dig än vad jag borde veta, och jag har bara mig själv att skylla för det. Dock måste jag säga att det är skönt att känna till att världen en dag kommer att ligga framför mina ankformade fötter, men uppenbarligen inte framför dina, och att då jag gjort ett namn för mig själv, kommer du fortfarande inte vara större än att de obetydliga människorna inom din subkulturella värld känner till dig och vad du gör. Det tackar vi för.

Onsdagen blev, precis som anat, minst sagt långtråkig. Jag hade gjort bäst i att över huvud taget inte lämna byggnaden, men så blev det (och jag blev litet väl påverkad, kan jag erkänna i efterhand), och vad spelar det för roll när helvetet fortskrider var man än befinner sig, även om det sociala tvånget förvärrar det. Än en gång fick man känna på korkade människors ignorans och taktlöshet, och påminnas om att det inte finns något hopp för ett gott liv fritt från demoner.

Tjuvlyssnat: