Har lånat hem en tjock bok om börskraschen att genomplöja under veckans gång inför en fem minuter kort, totalt onödig och tråkig redovisning. Jag finner detta betydligt mer ansträngande än det egentligen är då ekonomiska faktan kan radera intresset, som annars hade varit tämligen stort, för vilken allmänbildning som helst, även då det innefattar depressionen. För att inte tala om att det råkar röra sig om ett skolarbete. Ja, det är där skoletten klämmer åt hårdast.

Jag gör inga framsteg i kampen om att se ljusare på tillvaron. Mörkret dominerar än, men för närvarande känns det i synnerhet som att jag lever i ett vacuum var känslorna inte längre har någon inverkan på huruvida jag skall orka ta mig upp eller inte. Jag reflekterar över huvud taget inte mycket över ångesten något mer. Den finns där och jag känner av den likväl som jag känner att det inte är någon idé varken att försöka motarbeta den eller analysera. Kanske är det det mest rimliga.

Klockan är 10:45. 16:e säsongen av The Simpsons laddades precis ned och jag är lika vilsen inombords som utåt, med nakna läppar iförd den keps som antyder på "superbitchighet" trots att jag aldrig känt mig tamare än så här, och en helvetes massa gäddhäng.