Inte nog med att vi bar exakt likadan utstyrsel och frisyr; vi fortsätter år efter år nynna lika ljuvt på samma sång. Hur skulle jag kunna göra annat än gråta av lycka över att ha dig i mina armar, min AA-batteridrivna gnagare! Som jag väntat på det goda som för en gångs skull äntligen kom. Nu vet jag att hoppet är något värt att hålla fast vid in i det sista, precis som att tålamod är en fiskares bästa vän. Det är ett av många svaga tecken på att jag klarar mig.