Vaknade 14:00 med sprängande huvudvärk och skam. Jag vet, jag vet, det tjänar ingenting till att skämmas över sig själv när ingen bryr sig tillräckligt för att reagera på ens dödsannons i lokaltidningen (hur skulle de kunna det? det finns ingen där att sända in en), men jag kan inte sluta. Jag skäms för mig själv inför mig själv, känner mig smutsig, illaluktande, dum och genomäcklig. Det är pinsamt att vara och gå som som jag. Det är pinsamt att vara ful som jag.

Nu skall jag ställa mig en timme i duschen tillsammans med min afrikanska kakaoböna (duschgelé, tro inget annat) och göra allt för att känslan skall försvinna. Det kommer den inte göra men jag hoppas på tillfällig förbättring. Därefter skall jag annullera plagg från min senaste H&M-beställning - lever inte ett tillräckligt socialt liv för att använda dem. Låt en fräschare fetto superstar bli utstirrad, någon som har Det och inte försvinner mot eller, ännu värre, lyckas täcka en sopcontainer.

Uppdatering 17:00: Ingenting förbättrades. Annullerade samtliga plagg utom ett par osmakliga bastoppar och en mössa att gömma fågelboet i.
Uppdatering 21:00: Har inte varit så frestad av att känna något vasst som på länge. Det värsta är att jag förra veckan hittade en oanvänd kniv som jag vet att jag varken kommer slänga eller motstå, men att göra det efter så lång tid känns lika "ovärt" som att gå på krogen nykter för EN öl: Kostar utan att ge något.