Idag hölls den återkommande loppmarknaden i Arcushallen i Luleå. Det finns inte mycket att säga om den: Hundratals människor tränger sig i traditionell anda förbi varandra bland hundratals bord efter att ha köat tio minuter i snöblandat regn för att finna en parkering till sin bil som gått varm i en halvtimme, bara för att se vad familjen Göransson tar för den gula leksaksfågeln i sprucken plast och efter en misslyckad prutning kunna köa litet till för den spruckna korven med fuktigt bröd i ståndet intill ingången och få uppleva matnjutning då den är som störst!

Jag lade ned mer pengar på inträde än fynd men kom hem tio Filmjournalen och tio Se rikare. 40-talets nyheter ger mig mer glädje än de vi finner idag, samtidigt som jag vet att mycket aldrig förändrats utan såg likadant ut långt innan min tid och inte kommer förändras efter att jag försvunnit (människor har aldrig varit mer än människor; människor har alltid varit odjur). På kvällen slängde jag ihop en muffinsmet i all uttråkan och garnerade med på tok för mycket gul hushållsfärg. Jag skyller allt på Göranssons pippi på att ta skrattretande överpriser på krimskrams från den spindelbebodda vinden på Bolagsgatan.

Vi får dock inte glömma de mest väl spenderade 30 kronorna: Min Singing Hamster jag haft pippi på sedan 2003 då vi först mötte varandra. Aldrig trodde jag vi skulle ses igen, speciellt inte nu då jag dagdrömt om dig bara någon dag tidigare. Min älskade falsksjungande heliumråtta - hur är det möjligt att vara så olika, men ändå så lika? Den här gången skall jag aldrig låta dig gå.