Kom precis hem från en urtråkig föreläsning/filmvisning om rattfylleri (var jag klart och tydligt hörde någon hojta mitt smeknamn upprepade gånger, vilket skrämde vettet ur mig då det är åratal sedan det - och jag - försvann ur folkmun, och jag kanske borde ha låtit bli att låtsas som ingenting). Kuratorer var visst på plats (och dessvärre även lokal-tv - vilken tur att man är kompetent och mogen för sin ålder som ger fingret för att slippa hamna i sändning osminkad och med hängande haka som aldrig förr, men jag skyr inga medel för att undvika min största skräck) då bilderna sades vara starka, men hur synd det än är om offrena kan jag inte påstå att en krossad bil och en vit kista får mig att gå upp i varv. Det är alltid lika ironiskt att se hur mycket andra bryr sig om enskilda individer för att något råkat ske i Svea Rike, när hundratusentals (inte 150 per år) människor och miljontals djur avlider dagligen.

Gick därefter till CSN idag för att ansöka om studiemedel. Dum som jag är svarar jag i all hast ett förskräckt "nej" på frågan om jag har någon annan inkomst, vilket betyder att de kommer få för sig att jag fifflar. Får helt enkelt gå tillbaka i morgon och mena att jag trodde summan de nämnde handlade om vad man tjänar i månaden och inte per år. Ännu ett bevis på min blonda hjässa. Hoppas att det lyckas lösa sig även om de inte är kända för sin ödmjukhet, för 2000 kronor extra är ingenting man som misslyckad 20-åring som fastnat i gymnasiet (var man inte ens läser halvtid utan en knapp femtedel om ens det) tackar nej till. Men som sagt, att jag strulat till det helt för mig är ingen omöjlighet. Det är ju det jag är bäst på. Surt, sa räven om röven. Surt, sa jag när jag blev tvungen att gå från Skurholmen till Örnäsets slut för att jag agerade platinablont litet för länge i CSN-huset.

Och varför, varför är jag osynlig? Jag väger som en flodhäst (som precis som jag inte kan simma, namnet till trots) och är lika bred och härligt guldgul (åtminstone tänderna) som självaste pärleporten: Hur kan man undgå min nuna?!
 Nej, bäst att jag går och stoppar i mig några mikrovärmda potatisar så att jag sväller ytterligare, medan jag ilsknar över hur egoistiska mina biologiska föräldrar är, när de menar att jag inte ens får förvara min makeup i deras nyinköpta toalettskåp. Om jag ordnar upp det med CSN, så kanske, kanske det är dags för mig att flytta (jag vet att jag skulle klara det galant den första tiden eftersom jag är en sådan som lägger undan varje överbliven tiokrona för sämre tider och alltid köper de billigaste produkterna, även om man får kämpa att få dem i sig om det betyder att jag kan spara fyra fem kronor, så nej, jag är inte vad man kan kalla livsnjutare). Det negativa med det är att jag inte på några villkor kommer att få återvända tillbaka till helveteshålan om problem skulle uppstå. Dessutom skulle jag inte ha tillgång till några träningsredskap (vilket just nu känns värst av allt) och vad är meningen med en lägenhet om man inte får visa upp den för någon? Ingen vill ju ändå besöka mig, inte ens för att titta på min vackra inredning och sedan åka vidare till sina vänner. Jag får bli en sådan som drar hem okända män från krogen efter att ha givit dem falska förhoppningar då tedrickande faktiskt betyder tedrickande i min värld och inte penetration av en illröd penis med tillhörande hårig pung: Mitt hem är ett tempel, inte en nöjespark.