"That's what you call winning... a niggas nuts in yo face?"

Äntligen! Att trailern inte var mycket att hurra för är en annan sak (av den att döma tror jag att säsong ett faller mig bättre i smaken). Vinjetten höjer den ändå.

Om ni bara var dubbelt så gammal, Huey! Den intelligentaste och sexigaste 10-åringen utöver minipimpen jag och M passerades av i somras (OK, han var litet äldre). Tala om att han "walked the walk". Sådan självsäker hållning hade småstadssgossarna inte på min tid och om han bor kvar här om tio år, och jag är såpass misslyckad att jag också gör det, kommer jag att lägga in vad som i folkmun kallas för "stöt", ty han lär behöva omväxling då de partytoppsbärande plattångsanvändande tonårsflickorna kommer vara "all over him" (denna svengelska!), medan min generation måste dras med de som en gång var snusraggare och bratwannabes på Olivers Inn för att inte bli stämplade som 30-årskrisande föredettingar, vilket är rätt lustigt då detta till större del gäller kvinnfolk. Äldre män ses - inget nytt på västfronten - som virila och är eftertraktade av i princip varenda kvinna (se: George Clooney, John Travolta, Denzel Washington, David Gahan, Johnny Depp, Joakim Thåström och Brad Pitt, samtliga över 40) trots att det i biologin är motsatsen som gäller (men nu skall jag inte låta det övergå till vetenskapslektion hur spännande det än är). De grå tinningarnas charm är inget som får mitt hjärta att bulta fortare.

En äldre partner (+4 år) finns ö h t inte med i mina tankar då jag är väldigt mån om min ställning på toppen av berget och tyvärr antar för många (som tur är inte alla) yngre automatiskt en passiv roll i förhållandet med en mer erfaren man/kvinna, och jag vill inte vara den som sitter som ett frågetecken då det talas om sådant jag är för ung för att känna till. Andra får såklart gå igång på det, begynnande flintar och förstorad prostata (vem är jag att lägga mig i deras livsval?), men jag vill inte vara någons lärjunge. Är det någon som skall domdera och inneha störst allmänvetande (intressefrågor gör detsamma) är det jag! (Ja, det är nog delvis därför jag är ensamstående och inte bara p.g.a. utseendet: Ingen gillar en kompromisslös vrålapa och det enda värre än en kompromisslös vrålapa är två.)

Nej, jag är inte det minsta intresserad av småbarn om ni som känner att ni måste hållas gravallvarliga 24/7 börjar fundera. Det är ingens fel att serieskaparna kommer upp med så fantastiska karaktärer. Jag var lika betuttad i Vargen och våldsamma, asociala Raphael som barn (ni vet, Turtles är dessutom "teenagers"), och hoppas sannerligen att det inte gör mig till zoofil. Sheesh! Jag kan lova att jag till 100% är mindre perverterad än er hur slutna ni än är i era relationsfrågor. Jag lever för tusan i celibat. Det kommer jag att göra till den dag jag på ett sinnligt sätt får ta ifrån en ung spjuver sin ärbarhet. Nej, det sista är dravel (eller?). Lär er skillnaden innan jag blir uppriktigt stött!