Vilken fantastisk vecka! Jag har hunnit känna paniken, ätit godis torsdag-fredag-lördag, skämts, blivit baktalad, blivit genomblöt i ur och skur, lyssnat på Jessica Simpson, gjort av med +1000 kronor (varav nästan hälften gällde allergimedicinen, den andra en jacka var prislappen fortfarande sitter kvar, men att lämna tillbaka den vore misstänkt då den är halvt bortnött och jag både rökt och vistats i regnväder med den) och insett att jag börjat få bekymmersrynkor i pannan. Jag måste sluta grimasera i tid och otid. Från och med nu skall mitt anlete fungera som ett oskrivet blad, vilket lär hålla sisådär två dagar. Blanka papper är det sista jag bör ha nu. 

Började läsa "Nattens barn" (Traci Lords) igår då jag blev sittandes på biblioteket en timme, det är intressant att veta vad de omtalade böckerna innehåller. Jag hade inga koncentrationsproblem trots högljudda osnutna 91:or lallandes om sina "kommer inte ens in på krogen med falskleg"-fester i sina splitter nya superflashiga, kamerautrustade mobiltelefoner. Sträckläste 70 sidor. Kanske för att det var det enda jag hade att göra, men så mycket har jag inte tagit mig genom på gud vet när, och då jag måste påbörja skrivandet snart är det en god idé att ta del av andra, mer lyckade debutanter. Romaner har aldrig varit min kopp te (vilket hemskt uttryck, ni förstår kanske varför jag måste läsa mer litteratur då jag börjar svänga mig med sådana), lösa texter är det som gäller, men poesin är död. Jag förstår den inte.

Håret har gulnat. Om jag inte var så lat skulle jag ha köpt silverschampo för tre veckor sedan (och färga utväxten om  två veckor, men det kan vi glömma; säg två månader), men jag är skamligt bekväm och min favoritställning är liggandes på sidan, gäspandes framför TV:n. Vore jag en hipp b(logg)-kändis skulle jag kunna strunta i karriären och tillbringa 70% av min vakna tid så.