Det finns de som känns ofräscha vad de än gör. Det är förstås ingenting man säger (varför såra någon i onödan?) utan låter dem ovetande leva med tron om att de inte alls ser lika skabbiga ut som dem de själva äcklas åt.

Jag fasar inför att vara en som trots peeling, lotions, städning, inpackningar, munskölj, doftvatten och gud vet allt känns skitig, ty man vet ju aldrig hur omvärlden ser på en och tänker angående ens hygien ("hon kan ju inte ha duschat på två veckor"). Kanske ses man just som de jag talar om? Någon som tror att hon/han är välvårdad p.g.a. nya kläder, dyr kosmetika och kan lukta sig till svett på långa vägar, men som egentligen har "skunk" skrivet med svart tusch i pannan. (Varför det är så vet jag inte.)

Jag har ett par gånger fått bekräftat att så inte är fallet (efter att blivit tagen för en vandrande noja) varefter min oro lagt sig för att återvända då människorna som nyss "godkänt" mig själva har en skunk i sin närhet utan att reflektera över detta, men någon vidare undersökning är inte tänkbart . Vem stannar egentligen upp för att lukta en galning under tröjärmen och frivilligt gå frågerunda utan pris med temat "hur framställs min uppsyn?": 1) Sliten, loppbiten och omatchande X) Ren som en blomma 2) Svar uteblir, uppkastning pågår!

Sedan har vi de som om de så klär sig i en sopsäck och urblekta hoodies ser välputsade ut. Lyckans mögelfria ostar som inte behöver oroa sig för det. Att en smutsig vänskap kan dra ned en fräsch person (det är precis som med ögonpigment; brunt dominerar blått, chansen att en frisk fläkt upphöjer en smutsfläck är alltså liten, men nu pratar vi inte om gluggar) är dock ingen nyhet: Att man blir som man umgås är ett faktum.

Nej, nu skall här duschas! Jag använder det sista som finns kvar av duschgelen från Body Shop (passionsfrukt) och därefter blir det inte mer av den förrän till höstlovet då jag tar flyget ned till Stockholm och fortsätter mot Värmland eftersom Luleås butik ersattes av Lush som jag inte alls gillar. Ja, jag flyger. Aldrig mer sitter jag 19 timmar i sträck bredvid ett gäng snapphanar, 13-åriga Veckorevynläsande godissmaskare och alkoholpåverkade fotbollshuliganer utan att vare sig våga gå på toaletten eller äta.