Det är ingen nyhet, men jag upphör aldrig att förvånas - trots att man inte har några förväntningar blir allt alltid ändå sämre än vad man inte vågade tro. Folk är verkligen helt spritt språngande galna. Är det det här människor gör för att fly vardagen? Det är sådana som dem jag gör allt för att undvika. Det är alltid lika roligt att höra storstadsfolket gnälla brett om det skrala nöjesutbud som finns i deras miljonstad, medan de från glesbygden finner det befriande att komma hit för att i samlad trupp gå på en pub som kan ge vem som helst hemlängtan. Inte undra på att man är en klassisk TV-tittare då de enda människorna man ser är dem som stannat vid fjorton års ålder och aldrig kommer att bli en dag äldre, utan fortsätta trampa folk på tårna utan att reagera, utföra offentlig petting/lyfta upp flickvännen gränsle på en bardisk, tappa kondomer ur fickan (den rödklädda 16-åringen - som antagligen var den fulaste 16-åring jag sett på ett tag och jag ser alldeles för många - i fråga hade alltså gått ut med ambitionen om att "få fitta": hur pinsamt är inte det att erkänna för sig själv då han går hem torrhänt?), fisa i folkmassor och skrika gällt i grupp tillsammans med sina "flickor" medan valfri "pojke" står bredvid och brölar som en annan brunstig alfahanne ur en babianflock. Jag förstår varför människor har hemmafester, de är i jämförelse så mycket bättre, men för sådana skall man ha ett sällskap att tala om och det vet  alla att jag inte har. För att skapa nya sällskap är det till råga sitt första sällskap man går till för att plocka ur deras respektive bekantskapskretsar, vilket med andra ord betyder att jag är dömd till ensamhet då det inte är ett alternativ. Om det är så här mänskligheten fungerar så fort de fått i sig fem starka (på medeltiden drack man liter mjöd om dagen och med tanke på hur låg halt folk tror sig bli fulla på, borde Alrik och Albrecht ha varit dyngraka 24/7) tackar jag dock och tar emot. Allt var så mycket bättre på min tid, då folk fortfarande hade klass (nej, inte medeltiden, jag gillar inte struthättor).

Och ja: Att DJ:n hellre spelade Basshunter än LJ kanske säger en del om stället med och inte bara dess besökare. Ingen god discjockey går i ovetskap om vem LJ är. Köp mig ett par hörlurar, lär mig snurra en skiva och jag kommer att göra det där så mycket bättre. Ingen god människa vill inte festa till crunk. Även om den måhända glorifierar livsstilen ovan är det ytterst få fans som gör det. I stället är de ofta ovanligt skärpta (se bara på mig) och har genomskådat leken, medan de som försöker attrahera omgivningen genom att räta till sina inkörda byxor till tonerna av svensk eurodance med Piff och Puff på sång inte vill hellre än att böja sig framåt och vidröra tårna, vilket jeansen från BikBok dock brukar vara aningen för små för. Inte för att de nu bryr sig om några sprickor. Ju fler desto bättre!

Och ja #2: Att baren inte hade något så simpelt, så billigt som apelsinjuice tillgängligt gör det bara ännu värre. (Vad dricker de egentligen? Vodka och tjurpiss?) Då vet man att det är dags att gå - och efter det aldrig mer gå ut.