Har skickat tillbaka kläderna från H&M och håller på att gå igenom vad jag kan sälja samt skänka bort. Sådant som inte går att göra rättvisa på bild och därmed inte kommer ge mig mer än tio kronor (vilket gör skickandet mer besvärligt än belöningen) kommer en annan korpulent ungdom snart att kunna fynda på Kupan. Så glad jag hade varit i deras sits!

Min nya fråga att ställa inför varje kommande köp: Är det min stil och kommer jag att bära det mer än en gång - i så fall till vad? Är svaren nej följt av vet ej är det självklart vad som inte bör göras. Det enda jag behöver är trekvartsärmade bastoppar, ty sådana har jag bara två av men använder helst dagligen.
Mitt senaste inköp var i det dyraste laget (och såg på skyltdockan fantastisk ut, men med mig i sig mest som en stoppad korv från 70-talet som gått och blivit svart) och gjordes innan denna briljanta överenskommelse med mig själv, men jag tror att jag kommer att få ut mer än en dags användning av det bara vinden vill ligga stilla, något den sällan gör i Luleå: Med andra ord är utställda plagg en sommarplåga på villovägar. Jag beundrar de som vågar bära sådant vid kusten samtidigt som jag motvilligt känner att de är skvatt galna och ja, jag är fullt medveten om min överdrivna noja som skapades efter att jag en gång för länge sedan råkade dela med mig av den hela 15-åriga härligheten på bussen. Sedan dess har den enbart eskalerat och det enda jag kan tänka på när jag bär kjolar med onödigt mycket tyg runtom är att hålla det i styr. Väldigt opraktiskt i all sin somrighet må jag säga.