Låt mig vara ful i fred, tack
Till er kan jag bara säga följande: Bara för att man inte trivs med sig själv, betyder det att man är dömd till att för evigt gömma sitt ansikte från omvärlden? Skall jag för att jag mår dåligt av min kropp behöva skämmas varje gång jag laddar upp en ny bild, för att risken finns för att folk skall tro att jag egentligen trivs med överflödskilon, små tänder och asymmetriska ansiktshalvor, trots att jag säger något annat? Det finns bara ett svar och det är: Nej!
Den som besitter den minsta allmänbildning har med all säkerhet hört talesättet: Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Det är det det handlar om. Att acceptera sitt utseende oavsett med vilka drag man föddes eftersom det är dem man kommer att dras med för resten av sitt liv.
Jag är noga med vilka foton jag lägger ut av mig själv och kan gott och väl ta åttio stycken utan att använda mig av en enda. I stället raderar jag samtliga med gråten stigandes i halsen och svär på att aldrig mer visa mig utomhus. Andra gånger väljer jag att lägga ut en dålig bild bara för att ögonblicket är viktigare att minnas än minen (man kanske har haft en väldigt trevlig/outhärdlig utekväll man önskar berätta om) eller för att färgerna blev ovanligt bra, och när jag ibland slutligen bestämmer mig för att publicera två eller tre bilder utan något egentligt syfte betyder det inte automatiskt att jag tycker att jag är fantastiskt snygg på dem: Det betyder att de är visningsdugliga och att man oavsett resultat inte skall behöva ursäkta sin existens eller bildmedverkan, och även om man gör det ifall det känns bättre då så är det OK. Varken mer eller mindre. Sluta försöka tala om för andra hur de tänker. Ni vet ingenting om vad som rör sig inuti dem utan gör bara bort er själva med det. Ingen får bättre självkänsla av att bli falskt anklagad eller felaktigt analyserad, så har ni ingenting aningen mer pedagogiskt att säga i sådana situationer; säg inget alls.
Håller helt med! Varför skulle man inte få lägga ut bilder på sig själv bara för att man själv inte tycker att man är perfekt? Ofta är ju fula bilder mycket roligare att titta på än snygga dessutom! :)
Och ang. kommentaren i min blogg, håller med om att det är skönt att det inte BARA är bredden som växer, haha!
Sjukt bra skrivet tycker jag.
LC: Exakt. Tyvärr är det allt för många tanklösa som fäller kråkor som dessa och tror att deras kommentarer är konstruktiva på något vis.
Marie: Tack!
Hoppas du får en trevlig lördagskväll! (:
De var så lite så, jag hoppas andra också får motivation från min blogg.
Skönhet ligger i betraktarens ögon tycker jag. Det finns inte snygga eller fula människor, det finns bara olika människors åsikter om vad som anses vackert.
MEN vadå "lika vilkor". det är ju det där som är störande bara. du nedvärderar de som kan stå för sig själv precis lika mycket som du nu säger att jag gör (för att jag är av den åsikt som du skriver ovan) mot personerna i fråga som anser sig själv så himla "fula".
jag tycker VISST att ALLA människor ska få visa sig själva för allmänheten, oavsett om man är snygg eller inte, eller oavsett OM JAG finner de snygga eller inte. (skönheten ligger ju då som sagt i betraktarens ögon)
Men enbart för att jag är en av "dem" men den åsikten så tror jag ju faktiskt inte att jag är snyggast och bäst i hela världen. PLZ herregud nej.
jag har tio flaws in my design.
men varför ska det ALLTID anses så jävla fult i sverige att kunna stå upp för sig själv och tycka att man är grym? så jävla tråkigt svenne.
kan inte alla bara JOINA THE ANTI JANTELAGEN
och som du säger: "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra"
och sedan försöka tycka att det faktiskt kan vara, eller är fantastiska på något sätt. vilket faktiskt alla människor är.
Du har verkligen så rätt !
Och Cherrys svar var riktigt bra det också.
Du är tuff. Jag vågar inte enns lägga ut bilder på mig själv för att jag är så missnöjd och jag vill absolut inte att någon annan ska påpeka det jag själv hatar så mycket. Inte för att det är så troligt att det händer, men om jag verkligen lägger ut bilder på mig själv kan man ju ge sig fan på att någon är framme och kommenterar.
Väl talat. Jag hatar när folk ifrågasätter en så där. Jag väljer också mina bilder mycket noga. Jag kan ha tagit hundratals innan jag hittar en som duger tillräckligt väl för att posta offentligt, om än jag vet att endast ett fåtal personer kommer att se dem. Jag vågar sällan posta bilder av mig, men när jag väl gör det är det inte direkt trevligt att mötas av sådana där kommentarer & för den delen ser jag det lite som en sorts terapi. Jag har BDD & då är det ju en rätt så bra KBT-grej att göra.
Candy: Ja, precis. Det känns som en god form av terapi och jag tycker det hör till rent hyfs att inte lämna elaka kommentarer om andras yttren. Det är ingenting "man får ta" när man lägger ut bilder av en själv - det är ingenting som man skall behöva acceptera över huvud taget, lika litet som man skall behöva acceptera att folk fäller kommentarer efter en på gatan. Det är rätt uppenbart att personerna i fråga inte har någon aning vad vare sig självhat eller BDD handlar om (men vi är ju förstås blott offer under jantelagen).
Håhåjaja. Deja vu!
Du har så rätt så, C. Jag stör mig så otroligt på mig sjäv att jag ens BRYR mig och tar ÅT mig av de andra skriver. Jag har väl lika rätt att lägga ut mig själv inför andra, trots att jag är medveten om mina fel och brister, utan att behöva vika för övriga människors åsikter? Och visst, betraktarens ögon kan man inte rå för. Betraktaren ser det betraktaren ser.
Bra skrivet, håller med helt och hållet!
