Jag har svårt att slita mig från datorn, inte  för att här finns något att göra eller någon att tala med, utan av uråldrig vana. Det känns så onödigt att gå och lägga sig när dagarna ändå flyger förbi och glöms bort. Det har gått en vecka sedan jag tappade bort min kära ring som jag hann bära i tio minuter och köpte två plagg till priset av ett på Lindex; en ultratrendig men väldigt bekväm kjol med alldeles för stora fickor som får redan enorma höfter att se dubbelt så breda ut, samt en inte fullt lika modern tunika i samma färg. Som jag älskar att fynda!

Igår fick jag sålt två plagg, tjänade 189:- och köpte i samma veva Hot Curl från L'Oreal (dålig, men billig - finns det någon som finner denna användbar?) och Silica för naglar, hår och hud.
Jag känner mig fasligt sund som inleder dagarna med måltidsersättning och avslutar dem med muffinsbak efter att ha cyklat 1,5 mil och ägnat sex minuter åt Taebo for dummies. Jag avskyr att vara själv när det slutar med att jag förlorar kontrollen och endast återtar den för syns skull. Till skillnad från pro-anas som tvingar sig att äta i sällskap låter jag bli och "längtar" (läs: fasar) efter att bli ensam, då jag kan dra för gardinerna och trycka tills illamåendet kommer.