Om fem timmar måste jag sätta mig på bussen (åka in till centrum och sedan byta linje) för att inleda en fruktansvärd skolvecka, men jag mår alldeles för dåligt för att ens kunna överväga att gå till sängs. Tanken på allt som hänt i den och detta rum tidigare sänker mig desto mer, och jag vill försvinna helt från jordens yta var ingen någonsin lagt sina smutsiga händer. I natt är en sådan natt jag kan och vill gråta högt, men måste hålla tillbaka p.g.a. oväntade gäster. Allt är så jävla, jävla jobbigt och jag vet inte hur jag skall hantera det, hur jag skall kunna slutföra det jag påbörjar. Det vill säga om jag över huvud taget lyckas påbörja något. Hur mycket jag än vantrivdes hos mina föräldrar längtar jag tillbaka till soffan och att ha datorn placerad i källaren sedan tio år, för jag har inga som helst drömmar om att tvingas bli helt vuxen, och det kändes då den andra månadshyran betalades idag (det blir ingenting över till sparande något mer inte, inte heller att äta soja-/quornprodukter vid varje måltid). Hur mycket jag än ogillade min mor slapp jag vara ensam när jag bodde där och hade alltid någon att prata/gräla med (om inte annat hade jag min kära katt, som jag saknar så otroligt mycket). Det är jag nu och det finns inget värre än att ofrivilligt lämnas för sig själv. Varje kurs jag skall ta tag i nu känns som en för mycket. Jag försöker intala mig själv att allt jag läser är sådant 91:or och 92:or påbörjar nu i höst; ungdomar, nej, snorungar, fyra respektive fem år yngre än jag. Jag är inte dum, bara ringrostig, så varför skulle inte jag klara det när de gör det? De som knappt klarar språket läser samma kurser som jag. Varför skulle det vara svårare för mig än för dem? Folk jobbar åtta timmar om dagen, jag måste orka att läsa och rafsa ihop arbeten åtminstone fyra om dagen. Därefter kan jag belöna mig själv med ett avsnitt av min nyfunna förälskelse med Joey Greco. Jag måste försöka att ta en dag i taget. Annars kommer jag inte stå ut en vecka. Hur gör man det? Hur undviker man att förgås när man inte har något på sidan om tvånget? Hjälp mig att släppa det jag grämer mig över och att orka med morgondagen samt tisdagen då det är introduktion i tre kurser samtidigt - 1) hur fan tänker de? 2) vad göra? - trots sömnlöshet. Efter att ha befunnit mig på skolan 10.00-11.50 och 12:50-14:40 tänker jag gå och lägga mina pengar på extra stark rosenrot. Inte för att det kommer att hjälpa mig, men för att jag vill tro att den kommer hjälpa mig med koncentration, ökad motivation och minskad oro. Jag är desperat och köper vad som helst, oavsett om det ger mig något eller ej.