Om mindre än tre timmar sitter jag på flyget till huvudstaden var jag blir till och med på onsdag kväll. Jag har varken sovit något sedan natten mot lördag (det är meningen att jag skall stiga upp utvilad och alert redo för avfärd om tio minuter men i stället har jag och M suttit i soffan och utnyttjat vår TV-box i storlek large från Comhem, dock somnade han ifrån härligheten - det vill säga mig - och jag får ge mig själv ett adjö) eller packat så mycket som en...ja, faktum är att jag inte kan packa. Rena underkläder, en tandborste och litet smink får räcka. Annars hade det ju inte blivit en spontan resa jag vet att ungdomar tycker om att göra (tant som jag är hatar jag då saker är oplanerade och är alldeles för bekväm för att dra iväg på diverse spektakel; då stannar jag hellre hemma med praliner framför televisionen även känd som människans bästa vän). Kommer halvsovande att strosa runt fram och tillbaka längs Drottninggatan 9-12 kliandes mina vad jag hoppas är myggbett innan jag skall träffa min internetvännina sedan lång tid tillbaka (tråkigt att första intrycket också kommer att bli ett oerhört trött och slitet sådant). Kanske åker vi till Sturegallerian i hopp om att överta Sveriges bloggscen, kanske gör vi något konstruktivt. Tiden får utvisa. Nu måste jag dock gå och iklä mig de fortfarande fuktiga handtvättade kläderna som legat och dragit i ett Gainomaxnedstänkt badkar om jag inte skall låta tiden rinna iväg och jag själv missa planet. Nu skulle det kännas skönast av allt då jag inte kan tänka på annat än hur underbart fantastiskt det vore med någon timmes eller helst av allt någon dags sömn, men jag har aldrig beundrat folk som är slavar under sina instinkter.