OK. Jag får väl ta två IG:n då (jag är inte direkt ovan). Jag orkar faktiskt inte bry mig då jag ännu inte gjort de uppgifter jag nu malt på om i ett par dagar här. De kommer inte att bli färdiga. Det enda jag fått gjort är att ha kopierat svaren från häftet till hemprovet rakt av, och trots anteckningar kunde jag inte svara på den sista frågan. Att det stundar ett lov är inte mitt fel - hur skall jag kunna hjälpa att jag varit "sjuk" och "inte hittat" rätt lärare att överlämna arbetena åt? Nej, just det.

Lovet tänker jag ägna åt vad det är till för; sport. Inte i dess rätta bemärkelse förstås, men någon extra hurtig rörelse måste jag se till att få gjord då det ju inte alls vill sig med att äta nyttigt. Idag tänker jag dock dricka Herbalife på morgonen för att sedan försöka göra en lagad middag. Sport och soffliggande - det är ett lyft från förra årets sportlov som ägnades åt nio dagars ångest i soffan efter det ökända kulturhistorieprojektet. Att det gått ett år kan jag inte förstå (å andra sidan är det "bara" 365 dagar, man vet ju hur snabbt en enda går): Jag lever fortfarande kvar "i den tiden". Det är något jag kan tala om som om det hände förra veckan. Jag minns konversationer andra vanligtvis glömmer så fort de avslutats. Det värsta är att det i skrivande stund känns som att det skulle vara då nu. Man får väl gratulera mig för min inlevelseförmåga - eller något.
Det var en psykiskt påfrestande, grälfylld, genant och framför allt jobbig period , samtidigt som jag skulle ljuga om jag sade att jag inte hade riktigt jäkla roligt åt det emellanåt. Jag kände mig till skillnad från resten av skarorna ledsen då det var över, mest för att vardagen återgick till det man inte ville veta av. Jag läser just nu de dagboksinlägg jag skrev för drygt ett år sedan. Två saker förändrades under tiden december-februari, men sedan dess verkar ingenting ha hänt. Det säger väl en del om hur litet jag fick gjort i fjol.