Idag infaller veckans långsammaste dag, men jag skall inte klaga med tanke på att åldrandet sätter igång ordentligt efter 20 fyllda. Jag har sett min första rynka och har valt att omvända väntan till något positivt. Att det som följer efter den inte är lyckligt må så vara - man har i alla fall hunnit med många suckar på vägen. Det kommer en dag då andningen inte räcker till för att dra dem.

Nu skall jag dricka varm choklad (vilket jag gjorde för första gången på flera år i helgen vilket inspirerade mig till ett helt nytt sätt att svulla; nu kan jag inte tänka på annat än alla sätt som finns att variera det på!) och titta på tecknat innan jag - förmodligen någon gång sent i kväll - försöker komma på något att skriva om i den text som skall lämnas in senast torsdag (vilken tur att man är förberedd), och eftersom alla vet att choklad är en dryck och inte godis kommer man undan med det en måndag. Senare måste jag dock röra på fläsket och inte bara säga att jag skall göra det för att framstå som hurtbullen jag aldrig kan bli.