Noliamässan 2008 igår. Vilken onödig uppoffring av en dags vila för någon som ändå inte har möjlighet att gå en enda av de utbildningar som erbjuds. Vad kan man säga annat än "jag har inga betyg" när de sträcker fram en broschyr med leende ungdomar i slitna jeans på och frågar om jag kan tänka mig att plugga i Jönköping? Jag var utöver informatörerna tveklöst den äldsta besökaren, och sådant känns alltid litet surt även om jag numera är van.

Det vankades storm under dagen och antydningar till frisyrer for all världens väg. Vi hann med ett kort stadsbesök var jag köpte två löjligt fula toppar på Cubus rea (gör inte blotta åsynen en gråtfärdig så säg) och låtsades till mig 20 kronor rabatt innan vi återvände för lunch. Kommer jag att använda dem? Svar: Om gud vill - och det vill han inte.

När man trodde att det inte kunde blåsa mer visade de sig att vädret var ännu värre i Luleå och jag trodde kjolen skulle fara all världens väg på väg hem. Det gjorde den också. Bussresorna var förstås långtråkiga, men har man bara en filmkamera och ett väntande Windows Movie Maker väger det upp för den förlorade tid man ändå inte hade gjort något vettigare på:


Det jag hade svårt att förstå var att folk faktiskt var insatta i de olika utbildningarna. De brydde sig verkligen och gick inte nervöst fram till borden i hopp om att inte få sitt godissug genomskådat, enkom för att få anledning att gräva runt i skålarna vars innehåll jag och Märta bokstavligen fyllde fickorna med (ett tips för de telningar som kommer att besöka mässan nästa år; Vuxenutbildningen och SSAB har goda karameller, men akta er för Vägverket och ivriga kondomutdelare). De som inte brydde sig var fräcka nog att göra det ändå, men som tur är har några fortfarande litet av hyfset kvar och som en annan gammal nucka gick man i stället för att hitta en stol, njuta av hur skönt det var att slippa stå och ivrigt veckla ut utställarnas godispapper de till ens stora besvikelse bara slagit in Aco-mintchokladkola i.

Jag ger det här "äventyret" en tredjedels kattunge med blingbling av fem var hela tredjedelen går till sällskapet. Utan det hade jag nog dött av uttråkan.