Så blev det februari, snart mars följt av snart april. Jag gillar det inte alls eftersom det betyder att jag gått runt och sett ut som en slashas i över ett år och känt mig som en mycket längre, men vem var jag innan det? Så här på rak arm är de spontana minnena som poppar upp få och varenda ett innefattar en hel del skonötning, planer som aldrig blivit genomförda och oangenäma typer jag haft turen att slippa uppleva fler än en gång. Jag måste påminna mig om att saker inte har blivit sämre - det är bara de sämre sakerna som blivit fler. I det stora hela skulle man kunna säga att jag kommit långt, även fast det är en lång bit kvar och till vad får vi helt enkelt se.

Så blev det februari, jag behöver piffas till. Har köpt färg till håret som jag snart skall våga mig på att förändra. Eftersom jag ändå har ett frisörbesök planerat är det lika bra att se om det går vägen innan jag lägger ned 900 kronor i onödan. Köpte även Dove Summer Glow Daily Face Moisturizer, för nog är det bra korkat att på sikt förstöra huden i solarium för 40 kronor per gång och dessutom tilldelas den utmärkande solariestanken och knallrött plyte vilket man ogärna visar upp inom det närmsta dygnet, när man kan få en långvarig ansiktsfärg för 55! Övervägde att slå på stort och köpa litet receptfria nyttotabletter, men det blev det inget av. Min oro är allt annat än lindrig och kräver nog mer än ett par Relana, och jag har svårt att tro att vitlökspiller kommer att göra någon märkbar skillnad för någon.

Så blev det februari, två veckor kvar till Sankt Valentins dag. Nu är det stora röda hjärtan som under en kort period hänger i skyltfönstrena och påminner oss om att skänka något till omvärlden, om så bara ett vänligare ord än vanligt (fast det är förstås inte affärskedjornas önskan, i stället för en komplimang bör varenda flicka få Armanis "Diamond", för den varar längre). Jag kan inte hjälpa att jag påverkas av högtiders budskap och låter som en modern människas värsta mardröm, men jag mår fruktansvärt dåligt över att inte bli ihågkommen vid sådana tillfällen och tillhör definitivt skaran som om de tar livet av sig gör det på en sådan dag. Jag vill bli uppvaktad och det med pompa och ståt, eller bara hitta en handskriven lapp i min väska där det står att de vet var jag bor och inte på grund av Eniros kartsök. (Nej förresten, stryk det sista.)