Jag fortsätter att dra mig från att göra något då jag helt enkelt inte vet hur man lägger upp ett skolarbete och har noll (jag menar noll) självdisciplin. I morgon skall fyra saker ha varit inlämnade och i kväll måste jag påbörja och avsluta en dramaturgisk analys av The Shining ("hitta vändpunkterna" - vilka vändpunkter?) som jag haft en vecka på mig att göra men på grund av att jag inte förstår ett dyft av vad som skall skrivas har jag skjutit på det. Religionen tänker jag dock strunta i att lämna in innan lovet eftersom jag redan gjort min redovisning (vilken var usel och jag skäms - jag kan inte förstå att jag känner nervositet över något så simpelt; jag är sämst på att redovisa trots att jag kan tala för kung och fosterland så fort jag slipper hålla i ett papper), och provet samt den tredje uppgiften får jag lämna på fredag. Jag kan inte göra mycket annat: Mitt huvud finns ej närvarande då jag är slut efter att inte ha fått sova mer än en till två timmar på morgonkvisten i tre dygn. Jag hinner precis nicka till då det är tid att vakna, pigg och alert, låtsandes som om livet inte är det fullt värsta man vet. Några enstaka minuter emellanåt är det inte det, inte de stunder jag fylls av en känsla som sprider sig likt en varm rysning längs kroppen, i stil med då du lyssnar på ett musikstycke som är så vackert att du inte vet vad du skall göra av dig själv, men oändliga gånger större. Man känner hur kroppen rycker, ögonen tåras i eufori och kan inte göra annat än att le under det kortvariga glädjerus av okänt ursprung som får en att undra om man verkligen är menad att leva det sorgkantade liv man gör, när man är kapabel till ens kunna överväldigas såpass att man kan lägga sig ner och gråta helt sonika. Tyvärr övergår detta i en desto större ångest på sekunder, men jag föreställer mig att de korta stunderna fungerar som en inre tröst och kan inte hitta någon rimligare förklaring än så, för på utsidan går det ju knappast att säga att det skulle finnas något eller framför allt någon tillfredsställande som skulle få mig på ett sådant humör.

Uppdatering: Klockan är 22:40. Jag kommer inte att skriva en tresidig analys. Jag känner mig själv; jag kommer inte att slötitta på den 114 minuter korta filmen. Hade jag börjat se den då jag loggade in här hade jag i alla fall hunnit med det nu, men det bästa är om jag går och lägger mig och vaknar någorlunda utsövd så att inte även torsdagen går till spillo. Jag vill kunna avsluta veckan lugnt även om det ger mig IG. Som alla som läser/snokar vet för väl kommer jag ändå inte att lämna den tråkiga byggnaden med dess tråkiga inneboende något som på något sätt påverkar min tråkiga s.k. framtid.