Svar: Mina föräldrar. Att ha en trevlig kväll med lagad mat är inte att tala om i deras värld bestående av gatan, bilen och ingenting utanför. De vet inte ens innebörden av det. Här äts middag om någon görs vid lunch, kvällsmål bestående av Ramlösa och en påläggsfattig smörgås vid middag och därefter är det sängen, TV:n och Årets Runts, Hemmets Veckotidnings och Hemmets Journals korsord på äkta krysspapper för hela slanten. Givetvis kan min mor endast lösa de enstjärniga kryssen och lämnar resten åt sin make att färdigställa bilagan, men även det tar sin lilla tid för en hjärna som aldrig varit i trim.

Jag satt uppe i natt och lyckades som vanligt somna 06:28, precis efter att jag slår av alarmet för att det inte skall ringa två minuter senare och påminna mig om familjen Ingalls entré i rutan för tiotusende gången, och vaknar åter cirkus 10:15 då mina föräldrar skriker att de åker och lämnar in travet samt att mina kläder skall vara borta från rummen då de är tillbaka. Jag ligger kvar, vänder mig, ligger kvar, drar mig från att gå upp men gör det ändå, går ner till källaren med ett gigantiskt täcke kring mig och Byggentreprenörernas Kvalitetspris 1996-tröjan, sätter mig vid datorn, öppnar Winamp och ögnar genom bloggar; först min egen, därefter främlingars vilkas liv är händelserikare än mitt.

Det blir som väntat inget nöje i kväll vilket borde vara lika bra för jag har saker att göra; ett prov jag inte hunnit få som skall vara inne till veckan, en uppgift till teatern som dock faller i glömska i ett par veckor framöver p.g.a. repetition (hoppas jag), en text om en musikal/musikfilm var jag gör det enkelt för mig och krafsar ihop något om Singin' in the Rain dagen innan inlämning (även det nu till veckan) och ett arbete om kväkarna som skall redovisas på onsdag. Det kommer jag dock säkert att jobba på i morgon då det på kvällen vankas föreläsning om Emilia Fogelklou (som skall bli väldigt intressant, förhoppningsvis kommer någon mer än jag att besöka den). Lyckad planering? Nej. Det får gå som det går. När det kommer till skolan är jag helt likgiltig då betygen i de få ämnen jag får nu inte gör någonting för mig. Jag har fortfarande ett helt gymnasium att läsa upp bland andra särfall som aldrig lyckades smälta in när 89:orna är klappade och klara. Vem vill försvinna från den här världen halv ett en lördag?