Att blogga är dödligt tråkigt, speciellt då man har något att säga men orden inte räcker till för att dela med sig av tankarna. Ändå känns det som att jag måste att posta åtminstone ett inlägg om dagen varför min blogg också blir dödligt tråkig och jag frustrerad som få av att inte kunna logga in på den under ett dygn. Två meningar om vad som inte hänt följt av en mening om vad jag inte skall göra. Inte undra på att läsarantalet sjunkit. Nåväl, det är ju trots allt för mig själv jag skriver och jag kan inte tala om nog många gånger hur illa jag tycker om torsdagar och fredagar - och med tanke på förra fredagens imbecill som totalt förstörde den kväll som annars hade varit perfekt har jag ingen lust att göra stan på en lång tid framöver. Vad är egentligen människors problem? Är det verkligen så svårt att uppföra sig och visa respekt för andras integritet, eller är det rent instinktivt man måste glida fram på det löjligaste sätt till dem som aldrig sagt ett ord till en och under två timmar anklaga dessa för att vara "dryga fittor" och mer därtill. Tydligen är det ett helt livsprojekt för lösaktiga individer vars frisyrer slutade vara hippa för sex år sedan och i dagsläget endast torde fungera som påvisande av vilken vandrande fördomsfull kliché man är. Det gjorde den drängfulla betongarbetarens fråga om jag ville ha sex i stället för att dansa till Madonna riktigt trevlig. Nej, februari tänker jag inleda genom att sitta här och känna äcklet mot världen växa sig större (som om det vore möjligt). Jag skäms över att vara människa och är rejält trött på att vända andra kinden till när ingen - jag menar ingen - kan visa den minsta förståndighet.

Uppdatering 22:55: Ju öppnare jag försöker vara, desto bittrare blir jag. Antar att kampen mot den positiva livsstilen gör det enklare att ta in intryck och eftersom jag i grunden har ett negativt synsätt är det dessa känslor som kommer fram och inte de eftertraktade. Vad man än gör blir allt fel varför jag faktiskt inte orkar mala mer. Det tar bara ner mig ytterligare. Nu skall jag titta på Scrubs (likt ett vårtsår är det äcklande och luktar bränt kött men man kan trots det inte sluta titta) och därefter somna. Jag får avsätta en stressad halvtimme i morgon förmiddag till uppgiften inför slutproduktionen som skall redovisas - i morgon. Jag vill bara stortjuta åt allt (det är mer än att mala jag inte orkar).