I morgon åker S hem. Två veckor har redan gått sedan vi åt finmiddag värde 170 kronor, nästan lika lång tid har gått sedan min morbror lurade i oss en kålrätt innehållandes skinkspad utan att säga något (som jag hatar den mannen, det är inte svårt att gissa vem som kommer att finmala ned ett antal nötter i nästa måltid denna allergiker bjuds på). Det har sina nackdelar, men jag bryr mig inte nämnvärt då jag verkar vara en av få som menar vad jag säger då jag säger något. Ogillande i min värld, oavsett om det är riktat mot en familjemedlem, är ett ogillande och sådant går inte över på en natt. Det skulle aldrig förmå mig att älska någon villkorslöst då utspätt blod inte är mycket tjockare än vatten, bara för ett meningslöst släktskaps skull. För närvarande skulle jag inte fälla en tår vem som än dog i min närhet. Jag känner helt enkelt inte så mycket för någon av dem. Jag sörjer endast sådana som givit mig något och fått mig att växa, inte de som hånar och försöker hålla mig tillbaka. Ja, ett dödsfall är nog just vad jag behöver just nu, så vill någon av er vara så vänlig att halka och slå i huvudet nästa gång ni skall tar er från dörr till dörr?

På tal om ogillande fick jag härom dagen ett sinnessjukt mail av en okänd man på Helgon, som utifrån min ickeexisterande presentation trodde sig kunna analysera mig. Det var det mest skrattretande och fördomsfulla man kunde inleda ett nytt år med, och jag känner redan nu på mig att 2008 kommer att gå i hatets tecken. Jag stod från tolvslaget med taggarna utåt, och kanske ligger det något i att det som sker då är sådant som kommer att prägla en på något vis. Jag hoppas att jag lyckas förändra det och försätta mig i en bättre sinnesstämning så snart som möjligt. Det kan mycket väl vara så att jag tillbringat för mycket tid hemma. Inget ställe är så outhärdligt att vara på som där.

Utöver detta har jag inte mycket att säga (det skulle vara att jag förlorat 2000 kronor på Cyberphoto och mitt kameraköp då denna skickats tillbaka till dem eftersom jag fick hem påminnelsen för sent för att kunna hämta ut eländet). Jag är inte i skick för att skriva - allt går emot mig just nu. Det enda som rör sig inom mig är ilska och fantasier opassande för En prålsjuk haggas tillflyktsort. Jag orkar inte ens ändra tillbaka layouten till något mindre holidayaktigt varför de få som av någon anledning hamnar här också kommer att få mötas av en polkagrisstång ett tag till.